Svarta hål

[suchanother]

fattar inte en skit.

[Zokrates]

Varney skrev
vad är "en sak/två saker av ingenting"? självmotsägelse eller förvirring?

Zokrates svarar
Vad är det som det bara blir mer och mer av ju mer du tar bort?
Svar: Hålet.
Tänk dig en blå elefant. Finns den?
Tänk dig två blå elefanter, är det dubbelt så mycket som en blå elefant
eller har du noll elefanter?
I tankemodeller är allting möjligt. Om jag däremot själv fick fria händer att skapa en blå elefant av ingenting så skulle jag aldrig lyckas.
Jag skulle kunna ta en verklig elefant och måla den blå, men
nu skapar vi universum.

Varney skrev
vad är det för ingenting-("barriär"-)skillnad som kan finnas innan något finns och som utgör skillnad mellan ingenting-sakerna (som heller inte finns)? är det en mer ingentingig ingentinghet? hur mäta ingentinghet? hur kan man veta om man har en eller två gränslösa (Gränslösa?) "saker av ingenting"/tomrum bredvid varandra? kan man göra som när man leker "jag begär krig" - rita sin gräns med en ingentingpinne i ingentinggruset?

Zokrates svarar
Hur vet man att just du finns eller hur vet du att du finns? Om du står bredvid en tvilling till dig själv, är du då mer verklig än din tvilling?
Kanske är det din tvilling som är verklig emedan du bara finns i detta exemplet?
Om du häller mjölk i en kopp, är det då tomrummet i koppen som är det du egentligen behöver eller går det lika bra med en kopp utan hål i?
Var slutar din kopps tomrum, är det vid kanten eller fortsätter det uppåt i all evighet? Allting som finns kräver att det finns tomrum för att det överhuvudtaget skall finnas. oavsett om det är ett hål i en kopp, eller ett mellanrum i en atom så krävs det tomrum. Om jag behöver tomrum för att skapa universum, ja då skapar jag tomrum, behövs det fler tomrum så skapar jag fler, eller sitter alla människor och dricker ur en kopp?

Varney skrev
skapar "det som kan finnas" svängningar i fysiskt rum innan det finns, eller är detta efter att det börjat finnas menar du? Hur och varför Började det då finnas, för att det kunde? Hade svängningarna isf fri vilja?

Zokrates svarar
det skapas svängningar för att det kan finnas. Svängningarna skapas innan de finns.
Det kan liknas vid ett öra. Örat skapades för att ta emot svängningar innan det hade hört svängningarna som fanns där innan örat skapades.
Fri vilja, allt är bundet till varandra. Därmed finns det ingen fri vilja. Det som finns är fria handlingar att göra olika bundna saker.

Blev du klokare av detta?
Bra, inte jag heller.

[Varney]

Åh.
Nej, verkligen inte  :)

Ja, men (universum finns väl i leken iaf?) hur ska du lyckas skapa universum av blå elefanter? Vad är det för fel på va(r)nliga?
Ett hål, som begrepp är ju Något iaf, mer än vad man kan säga om Ingenting, jag har bara så svårt att räkna ingentingar (särskilt i en värld innan/där Någontinget fanns), det är inget jag brukar träna ofta på. Eftersom materia redan Finns, så är det lättare att räkna hål än vad jag kan föreställa mig att det vore om det fanns ett (eller fem, hur du nu ska avgöra vilket?) Gränslöst hål.

Ja, vi vet ju inte om varken jag, universum eller koppen existerar, men åtminstone en av dem trodde jag var central i din universumhistoria.

Ja, då säger vi väl fria men bundna handlingar då, var det det svängningen som kunde finnas gjorde? träffade ett val?
Om örat skapades för att ta emot redan existerande svängingar (i din liknelse), varför skapades då svängningarna som skapades innan de fanns? Konstig liknelse, den mest komplicerar, om ens möjligt, saken.
Att skapas innan det finns. Hela grejen är rätt skruvad. Måste väl isf bara ge att man vill backa ytterligare ett steg? Eller är att skapas inte att bli till? Det är isf inget svar att säga att de skapas innan de blir till om man undrar varför de skapas/blir till (förhoppningsvis ungefär samma sak)?

[GothQueen]

Min samboer har en type fisk i akvariumet sitt, som bare trenger å bli befruktet en gang!

Også kan de føde hele tiden.
Dette er da snakk om fisker som føder levende yngel!

Fasinerende!

De lagrer spermen/sæden i seg, og bruker den litt etter litt!

Og de er kjønnsmodene etter bare to - tre uker!

[Organism]

Ett svart hål,
kan det finnas något mer mystisk, svårförståeligt ämne att diskutera?
Vad är ett svart hål?
Hur uppstår svarta hål?
Men framförallt, var det ett svart hål som var upprinnelsen till
The BIG BANG?
Innan jag själv ger mig i kast med att låta er, experter, dissekrera mina teorier, vill jag först och främst avslöja följande.
Jag är en filosof, ingen fysiker eller matematiker. Den förklaringsmodell som jag här presenterar bygger på filosofiska resonemang som jag i min ensamhet har skapat. När det gäller forskarvärldens syn på vad ett svart hål är, vet jag nada. Inga förkunskaper what so ever. Så för att inleda min teori kring svarta hål så börjar jag med ett eget konstaterande.

Endast en filosof kan verkligen skapa de grundförutsättningar som krävs för att förstå universums skapelse.

I begynnelsen fanns intet. Det vill säga det fanns ingenting överhuvudtaget. Frågan som alla fokuserar på blir då; Hur kan någonting överhuvutaget skapas om det inte finns någonting?
Det måste ha funnits något?

Ja svaret blir ju lika självklart som enkelt, DET FINNS INGENTING!
Vad är då detta ingenting blir då följdfrågan?
Ja, det är det totala gränslösa område som vi känner till som vårt eget universum, eller kosmos om vi så vill. Även ett litet barn inser att man måste ha byggklossar om man vill börja bygga något.

Så därför får vi helt enkelt skapa förutsättningar för byggklossar.

Nå, vad har vi nu, ett gränslöst universum och  och  ,två gränslösa universum?
Ja någonstans måste vi ju börja. Dessutom så finns det ju inga regler som säger att jag inte kan ha två saker av ingenting, eller en miljon saker av ingenting.

Nu börjar det hela bli intressant. För att någonting överhuvudtaget skall hända så behöver det en motpart. Enkel logik.

Hönan behöver helt enkelt en tupp för att lägga ägg.

"Diskussionen om vilket som var först, hönan eller ägget besvarar jag i ett annat ämne vid en senare tidpunkt. detta är något helt annat."

Om det finns två universum eller fler, så måste det automatiskt innebära att det finns någon form av barriär mellan dessa universum.

Vi gör ett tankeexperiment. Vi tänker oss att man kan resa tillbaka till denna tidpunkt. Du är en austronaut, eller en kosmonaut, eller vad du än nu vill vara. Du har en rymdräkt på dig. Det första du konstaterar är att allt är mörkt, det finns inget ljus. Det andra du konstaterar är att det finns ingen materia.

Vad mer kan du konstatera?

Tid existerar inte, eftersom tid är en mänsklig uppfinning för att mäta ett skeende mellan föremål.

Du rotar bland alla dina forskargrejer för att se om det över huvudtaget finns någonting att mäta?

Oavsett om det finns någonting eller inte finns någonting, så måste det ju ändå finnas någon form av Temperatur på detta universum?

Din termometer visar på den absoluta nollpunkten. Besvikelse, tänker du,
vad nu göra? Du reser in i det andra universumet som även det är lika mörkt och öde. Även här tar du fram din termometer och mäter.

Shit, överraskning, det finns en avikelse från det förra mätresultatet?

Det är då det slår dig att två olika tomrum inte kan vara identiska, för då hade det varit ett och samma tomrum.
Det är denna mikroskopiskt ynka skillnaden som skapar en barriär mellan universumen.

Plötsligt inser du att förutom att ha en gränslöshet så måste ju detta resultat innebära att vårt universum faktiskt har en form. Och slår du dessutom ihop alla dessa makron i all oändlighet så inser du hur vårt till synes gränslösa universum bara är en partikel i ett enormt macrosystem.

Mellan dessa former skapas friktion, det bildas partiklar som enklast kan beskrivas som oerhört korta våglängder som i en större skala skulle beskrivits som ljud.

Eftersom det inte finns någonting kan den skapade urpartikeln inte upphöra att existera. partiklarna studsar mot varandra och ett nytt fenomen uppstår, gravitationen, förutsättningen för atomer.

Tid existerar som bekant var inte så hur många miljarders år enligt vårt sätt att beskriva ett skeende blir i detta perspektiv endast förvandlat till ett ögonblick. Allt sker med andra ord på en gång. Partiklarna klumpar ihop sig och till slut blir det en kollosal massa vars enorma gravitation pressar alla de skapade partiklarna till ytan.

Det bildas i min teori med andra ord ett enormt super svart hål först, alltså före den stora smällen. Allt är fortfarande totalt mörker och det är nu i detta kompakta vakum det intressanta inträffar.

Från att alla urpartiklar från början varit fria, bands de ihop till ett enormt svart hål tills dess att gravitationen var så enorm att partiklarna på ytan vid en mänsklig betraktelse skulle tett sig som ett enormt oerhört jämnt och slätt stort klot vars ytpartiklar i stort sett låg som platta packade sillar helt orörliga.

Men inuti det svarta  hålet startar nu process nummer två.

Eftersom gravitationen är så enorm så slutar helt enkelt partiklarna innuti kärnan att existera, de upplöses. Det börjar bildas ännu ett vakum inuti kärnan. En ren fysikalisk omöjlighet förmodligen skulle en expert säga, men vad vet en expert? Just det, ingenting mer än det han kan se och ta på samt mäta.

Denna process går inte att återskapa i ett laboratorium eftersom vi med fog kan anta att det är storleken på massan som är förutsättningen för processen och den låter sig inte återskapas i en simulerad datormodell eller ens i en underjordisk superaccelerator.

Vi ser på det hela som en tankemodell. Inuti kärnan är trycket så enormt att partiklar blir stillastående. När de står stilla upphör de att existera. Det bildas ett vacum inuti det svarta hålet, ett vacum som växer sig större tills det når en gräns. Föreställ er att om ni var inuti detta vacum så skulle ni med en höghastighets kamera nästan kunna uppfatta hur partiklar från innerväggarna drogs mot centrum. Hålet urholkades framför era ögon, blev större och större.

Det börjar bildas en fruktansvärd värme från denna process, inuti mellanrummet bildas det nya materiat, "superplasma" som kämpar en strid kamp om överlevnad. Till slut har det inre i det svarta hålet nått en bristningsgräns, där det yttre skalet endast förvandlats till ett hölje som utåt sett fortfarande ser ut som det svarta hål vi först tänkte oss, men inuti har fyllts med en glödande plasma, en plasma som till slut likt en tryckkokare på grund av den utvidgande värmen från plasmans friktion exploderar ( om detta först är en explosion eller en implosion, är oväsentligt)  i en enorm
                                          -BIG BANG!-

Universums födelse, eller livets födelse, ursprungsmaterialet till alla miljarders galaxer och planeter.

Vad stödjer denna teori?
Det enda som skulle kunna stödja teorin är att formen efter den stora smällen förefaller se ut som om allting har spridits ut på ett sätt som närmast kan liknas vid ett klot som spruckit. Låt oss anta att det yttre höljet slogs i bitar och likt en rekyl for åt motsatt håll.

De svarta hål som idag finns i varje galaxhop är småpotatiser i jämförelse med det första ursprungliga svarta hålet.

Ja just det, nu har vi förresten fått alla de byggklossar som vi behöver för att skapa ett universum.

Enda sättet att slå hål på denna teorin är att vetenskapligt bevisa att det inte kan förekomma en fluktuation i temperaturen mellan  två parallella universum.

Vad tror ni, finns det fler sätt?

  Det är litre knepigt satt tänka det här.

 Enligt teorierna om bigbang så fanmns  det endast en singulär punkt. En oåndligt liten punkt med oändligt stor massa( ett kolsvart hål kan man säga).

Tiden existerade inte och inted heller rummet. Det fanns verkligen ingenting annat än denn singulärpunkt.

     Felet man lätt gör är att föreställa sig denna punkt  mitt i ett stort tomrum.Detta är dock alldeles fel.

   Var en gång på en kurs om liv i universum.DÄr fanns allsköns astronomiexperter och någon frågade om det finns nånslags mittpunkt i universum där bigbang en gång skett ock kring vilket nu uin iversum utvidgar sig.

Svaret var naturligtvis : NEJ.

  Vi är så fast i vårt tredimensionella tänkande och av vardagshändelser i detta rum ,att det är mycket svårt att tänka sig nånting helt annat som vi inte alls kan erfara..

 Konstigt nog kan vi tänka osds Gudar och andar och demoner--men nagelfar vi det lite så ser vi att alla dessa väsen har en fysisk gestaltning på något sätt--hos de flesta.


  Så ,om man vill utgå från det fysikerna io asllmänhet tror,och skaffa sig en föreställning om vad som hända så kan man ju alltid sätta sig ner och försöka föreställa sig absolut ingenting ,inte ens ett tomrum.

[Johan Ågren]

Mina fantasier om detta ämne:

Antag att universum består av gravitation. Gravitationen i sig saknar gestaltning, men genom att den kröker rummet får det egenskaper i form av gestaltning till slut. Antag att det första som existerade var ett membran av gravitation i nolläge. Det kom från ett läge innan nolläget - det existerade alltså en kausalitet som fick universumet att skapas utifrån nolläget. Gravitation verkar mellan kroppar, men är det inte så att gravitationen gestaltar kropparna? Men visst; gravitationen måste verka genom "något" för att även det enklaste gestaltning ska ta form. Detta "något" måste alltid ha existerat.

Efter detta första problem med att det faktiskt måste ha existerat "något" så ser jag universum som en musikalisk dans av gravitation som verkar genom ett holistiskt membran som i sin tur kan delas upp i supersträngar, men som ändå är en del av det ursprungliga sammansatta membranet. Utifrån dessa strängar skapas sedan partiklar.

När universum skapades så var det alltså inte primärt utifrån en mängd små partiklar i rörelse, utan från ett rum som genom gravitationens invecklingar gestaltade dessa enheter på sin yta. Det enklaste i universum är således sammansatt.

Ett svart hål är en del av detta totala membran som genom sin gravitation viker ut och in på sig självt. På insidan skapas det ett nytt rum som får sin storlek beroende på gravitationens storlek. Vårt universum är i sin tur ett sådant rum.


/Johan

[Zokrates]

Skickligt tänk Johan.

Med andra ord fattar jag det som att även du skulle kunna tänka dig ett slags svart hål redan från början, dock att du beskriver det som en oerhört liten "punkt".

Av den mest grundläggande frågan av dem alla, hur universum skapades lyckas jag få en handfull intresserade bland forumets läsare. Det är inte illa. För att överhuvudtaget kunna förstå någonting anser jag att man måste börja från början.
Det är bara det att vi var inte med från start i vår nuvarande form.
Livet kan därvid liknas vid en spännande bok, som vi tyvärr har börjat läsa från slutet.

Av jordens snart 6.5 miljarder människor samt de miljarder som vandrat här före oss har ingen kunnat ge en bra heltäckande förklaring på skapelsens historia.
Den ena teorin efter den andra har ersatts av en nyare teori, dock har ingen ännu lyckats svara tillfredsställande på alla de nya frågor som varje svar föder.

Så var står vi idag?

Vi har kommit så långt att vi har en Big bang teori. Tydligen är de flesta nöjda med detta, men mig tillfredsställer det inte. För mig är detta detsamma som att man har konstaterat att äpplet kommer från äppelträdet och det i sin tur från en kärna, före kärnan fanns ingenting.

Jag vill gå längre tillbaka än så. Det är möjligt att man måste bli som ett barn i sinnet för att förstå det som till synes kan tyckas omöjligt att förklara.

Ja, då får jag väl bli som ett barn då.

Jag ställer upp mina egna referenser för hur allt hänger samman. Jag använder all den kunskap som jag har om olika saker och rör runt allt ordentligt, tills det för en vuxen framstår som rena tramset. Barnsligt och naivt ut i minsta detalj. (Tankeliknelsen om den blå elefanten har däremot inget med teorin annat att göra än att påvisa att allt är möjligt.)

I tankemodellen utgick jag från ett gränslöst universum. Med detta menas att det inte finns någonting i all oändlighet i alla riktningar.
Så långt kan vi förstå det. Om någon frågar vad som inte finns så svarar jag det som finns, det vill säga motsatsen till det som inte finns.
Så långt kan alla förstå detta.

Här i detta obefintliga tillstånd skall allting nu skapas. Åter till barnet inom mig.
Barnet säger att jag måste ha någonting för att bygga. Eftersom det inte finns någonting så måste jag starta med någonting, men det som jag startar med får inte finnas för då fuskar jag. Men säger barnet till mig, varför får du inte fuska?

Varför? Jag inser att barnet inom mig har rätt, det finns ingenting som säger att jag inte får fuska. Orsaken är lika enkel som genial. Eftersom det inte finns något, så finns det inte heller några regler som jag måste hålla mig till. Nu skulle jag kunna skapa en Big bang med en gång.

Alla partiklar som fanns innan The big bang saknade massa, ungefär på samma sätt som neutrinor eller andra leptoner, till skillnad från fotoner som har en massa*. Eftersom fotoner är det samma som ljus, så befinner vi oss vid tidpunkten före den stora smällen i totalt mörker.

Vi låter alla partiklar, eller kvarkar om man så vill med gravitationens hjälp smälta samman, kollapsa och bilda en enorm smäll.
Gravitationen frågar barnet? Ja den uppstår när två föremål existerar i samma rum.

Tyvärr finns det enligt forskarna inget "rum" före the big bang.
Men nu har ju du bara förklarat det som forskarna redan vet idag?
Visst, någonstans bland alla snillen måste vi ju förankra vår idé, så att det som redan är avslöjat inte blir ifrågasatt in stupidum.

Men säger barnet, du skapar ju med teorin om gravitationen ett "rum" före the big-bang? Just det min lille Watson, klarsynt!
För att en Big bang teori skall hålla så måste jag skapa ett rum före smällen, förstår du? Ja, annars så skulle ju inte gravitationen finnas, det som fick allting att dra sig samman från början.

Nå hur skall detta rum se ut, är det ett gränslöst universum tycker du?
Se det som en bacill, fast utan hölje och innehåll. Ser du den? Nä.
Så för att du skall se den så måste den få ett skal, inte sant? Ja.
Men om den får ett skal, vad består då detta skal av?
Här föder jag iden om THE SUPER BLACK HOLE:

För att gå vidare i resterande förklaringsteorier, så måste jag revidera mina tankar kring dimensioner. Återkommer.
Synpunkter?  :shock
* Massan tolkas som rörelseenergi.

[EnFisk]

Skickligt tänk Johan.
Ja, annars så skulle ju inte gravitationen finnas, det som fick allting att dra sig samman från början.

Här kommer vi någonvart tycker jag. Precis som att föreställa sig INGENTING skulle vi inte lika gärna kunna tänka oss oändligheten bakåt i tidsdimensionen då? Allt kan ju ha funnits i evigheten. För att förklara den stora smällen då, skulle materian ha kunnat bildat ett svart hål i form av en punkt. Dock så fanns både tid coh rum, som den alltid funnits.

Kan vi tänka oss ett slut på spektaklet?
Inte jag i alla fall. Måste vi då ha en början?
Funderingar?

[Benjie]

Tidrummet existerar icke utan materia

Dvs  "rumtiden" är ett enhetsbegrepp för UTSTRÄCKNINGEN av materien
Om materien - som Big Bang:arna utgår ifrån - all universums materia har graviterats (samlats/fallit) inåt mot en e-n-d-a singulär (.),
då har denna e-n-d-a (.) samlat/dragit  [allt rum - all evig rymd - all tidslighet] till sig själv, till sin punkt så att inget rum ingen tid
kan existera UTANFÖR den!


BENJIE/ som han förstår Big Bang teorin

[Zokrates]

Kan vi tänka oss ett slut på spektaklet?
Inte jag i alla fall. Måste vi då ha en början?
Funderingar?

Ett slut på universum är redan uttänkt.

Forskarna föreställer sig ett universum som expanderar i all oändlighet.
Expanderingen innebär att alla galaxer i universum avlägsnar sig från varandra utåt, likt det som finns i en centrifug kastas mot sidorna medan det roterar, fast universum saknar centrifugens väggar.

Samtidigt som detta sker förtärs all energi inuti stjärnorna, varpå de slutgiltigt slocknar. All energi som återstår har förvandlats till värme som dock avkyls och ljus som expanderar i all oändlighet.

Materian som finns uppslukas av svarta hål, som till antalet är flera
men ej oändliga. Ljuset kommer att vara synligt på stora avstånd från universums centrum i all evighet, och det enda synbara beviset på universums existens, men galaxerna har slocknat.

De svarta hålen kommer att vara ensamma monument, döda och universum förvandlat till en öde plats utan möjlighet till pånyttfödelse.

MEN, min ide om svarta urhål blir räddningen. Universums expansion når en gräns där hastigheten successivt avtar för att till slut bli noll, expansionen avtar och istället börjar allt på nytt dras inåt. De svarta hålen som finns utspridda kommer att mötas, det hålet som är större än det andra slukar dem och till sist återstår endast ett nytt "SUPER BLACK HOLE".

Gentemot det första urhålet så saknar detta hål lite massa i form av ljusenergien som har undsluppit men här uppstår det nya fenomenet att tiden upphör i rummet.
De fotoner som befinner sig aldrig nog så avlägset från detta centrum sugs på ett nollögonblick tillbaka in i massan.

Samma process som startade The big bang börjar nu om på nytt. Det svarta hålet äts upp inifrån, en ny urplasma föds, en ny big bang, i all evighet.

Ett svart hål består inte av atomer, utan dess beståndsdelar.
Dessa delar är fast i det svarta hålet vilket innebär att de finns men rör sig otroligt långsamt.
De minsta av dessa partiklar kommer alltid att sträva sig inåt mot kärnan, vilket gör att det svarta hålet kan beskrivas som mer poröst inuti än utanpå. Den enorma gravitationen däremot är så hög, att vi med jordiska mått mätt skulle likna det svarta hålet vid att vara totalt kompakt.

Har en ny Einstein fötts, eller bara ännu en missförstådd dåre i mänsklighetens ögon?
Jag vill ha synpunkter, gärna så seriösa som möjligt, oavsett om de bygger på "vetenskap" eller dina egna filosofiska fantasier, feedback!

En idé föder en annan.

[Zokrates]

Tänkte flika in lite med min syn på det materiella som en illusion.

Ett ljud finns?
Du hör något,
bevisligen finns det.
Vi kan spela in ljud på ett band och sedan återspela det.
Men kan du greppa ett ljud?
Ta tag i det, omfamna det?
Ljudet är en våglängd, men så vill jag även påstå att allt är uppbyggt av olika våglängder, en del långa en del oerhört korta.

Med andra ord är allt vi ser bara en illusion. Att vi upplever materian som gripbar beror bara på att vi svänger i "rätt Takt" med det vi kan fysiskt beröra. Fel, takt och det blir osynligt. Därmed inte sagt att det inte finns.
De dimensioner som jag kan tänka mig som upphov till universum är alltså fullt reella, men ligger i fel takt med oss.
Att i detalj förklara ett omätbart, (eftersom våra mätinstrument ligger i samma takt som oss, så är det fel redskap) fenomen som måste finnas går inte.

Vi kan kanske skapa dess förutsättningar för existens som en tankemodell,
men allt ändar på att det utan bevis bara blir spekulationer.
Men hej, jag gillar att spekulera. Bortkastad tid? Vem vet, det är mycket vi gör utan att det måste vara meningsfullt.

[Benjie]

Kan vi tänka oss ett slut på spektaklet?
Inte jag i alla fall. Måste vi då ha en början?
Funderingar?

Ett slut på universum är redan uttänkt.

Forskarna föreställer sig ett universum som expanderar i all oändlighet.
Expanderingen innebär att alla galaxer i universum avlägsnar sig från varandra utåt, likt det som finns i en centrifug kastas mot sidorna medan det roterar, fast universum saknar centrifugens väggar.

Samtidigt som detta sker förtärs all energi inuti stjärnorna, varpå de slutgiltigt slocknar. All energi som återstår har förvandlats till värme som dock avkyls och ljus som expanderar i all oändlighet.

Materian som finns uppslukas av svarta hål, som till antalet är flera
men ej oändliga. Ljuset kommer att vara synligt på stora avstånd från universums centrum i all evighet, och det enda synbara beviset på universums existens, men galaxerna har slocknat.

De svarta hålen kommer att vara ensamma monument, döda och universum förvandlat till en öde plats utan möjlighet till pånyttfödelse.

MEN, min ide om svarta urhål blir räddningen. Universums expansion når en gräns där hastigheten successivt avtar för att till slut bli noll, expansionen avtar och istället börjar allt på nytt dras inåt. De svarta hålen som finns utspridda kommer att mötas, det hålet som är större än det andra slukar dem och till sist återstår endast ett nytt "SUPER BLACK HOLE".

Gentemot det första urhålet så saknar detta hål lite massa i form av ljusenergien som har undsluppit men här uppstår det nya fenomenet att tiden upphör i rummet.
De fotoner som befinner sig aldrig nog så avlägset från detta centrum sugs på ett nollögonblick tillbaka in i massan.

Samma process som startade The big bang börjar nu om på nytt. Det svarta hålet äts upp inifrån, en ny urplasma föds, en ny big bang, i all evighet.

Ett svart hål består inte av atomer, utan dess beståndsdelar.
Dessa delar är fast i det svarta hålet vilket innebär att de finns men rör sig otroligt långsamt.
De minsta av dessa partiklar kommer alltid att sträva sig inåt mot kärnan, vilket gör att det svarta hålet kan beskrivas som mer poröst inuti än utanpå. Den enorma gravitationen däremot är så hög, att vi med jordiska mått mätt skulle likna det svarta hålet vid att vara totalt kompakt.

Har en ny Einstein fötts, eller bara ännu en missförstådd dåre i mänsklighetens ögon?
Jag vill ha synpunkter, gärna så seriösa som möjligt, oavsett om de bygger på "vetenskap" eller dina egna filosofiska fantasier, feedback!

En idé föder en annan.

Din idé är inte  riktigt Din ide. Steven Hawking kallade ett sådant tänkt fenomen för the  "big crunch". Dock återstår frågan om vad  gravitoners
svarta energi gör  för att som  95% av all   universums  energi  för "universalkonstanten"  vilken ju avgör om universumet  skall "expandera"  i evighet eller "frysa till total orörelse" eller  "kontraktera".

BENJIE

[Zokrates]

[/quote]Din idé är inte  riktigt Din ide. Steven Hawking kallade ett sådant tänkt fenomen för the  "big crunch". Dock återstår frågan om vad  gravitoners
svarta energi gör  för att som  95% av all   universums  energi  för "universalkonstanten"  vilken ju avgör om universumet  skall "expandera"  i evighet eller "frysa till total orörelse" eller  "kontraktera".BENJIE[/quote]

Vem i helvete är Steven Hawkings?
Har tyvärr inte läst hans alster, vilket får mig att undra, om han kommer på en sak och jag kommer på en sak, är då det som jag kommer på "hans idé"?

Knappast. det finns ingen ensamrätt till att filosofera.
Blev intresserad av det du nämnde angående svart materia och fann till min häpnad att det fanns andra som kunde tänka sig att big bang uppstått ur ett svart hål.

                       "SVART MATERIA BLIR VIT

Två matematiker, Blake Temple och Joel Smoller, har nyligen presenterat en matematisk modell enligt vilken Den Stora Smällen som skapade vårt universum började som en explosion inom ett redan existerande svart hål. Svarta hål är en del av Einsteins allmänna relativitetsteori. En matematisk modell som är i överensstämmelse med Einsteins teori tillåter även motsatsen till svarta hål, vita hål, som istället för att dra åt sig materia skickar ut materia i en chockvåg. Enligt den nya teorin har alltså en sådan uppstått inom ett redan existerande svart hål, med vårt expanderande universum som följd.
Temple och Smoller spekulerar vidare att all materia i vårt universum härrör från materia som sugits upp av det svarta hålet före Den Stora Smällen som skapade vårt universum."
Källa:
http://www.eurekalert.org/pub_releases/ ... 091603.php

Mina teorier om svarta urhål har jag däremot haft sedan 1973 och blir glad att även andra kommer in på samma spår. Men jag har förmodligen ytvecklat mina tankar lite längre än dessa två, som förvisso till skillnad från mig tycks stödja sina teorier på en matematisk grund och inte så mycket som jag, på en filosofisk.

Angående svart energi, fann jag detta.

"Mörk materia.
Numera är det ett konstaterat faktum att universum utvidgar sig med allt större hastighet. Forskarna menar att accelerationen orsakas av en frånstötande kraft, som växer i styrka. Denna mystiska kraft antas bero på s.k. mörk materia. Vad den består av är ännu en olöst gåta, men många forskare misstänker att den mörka energin alstras av neutrinos. Detta är ultralätta, extremt flyktiga och elektriskt neutrala elementarpartiklar. Man vet numera att dess massa är mycket ringa och att de bildades i ett mycket stort antal efter Big Bang, varför de existerar överallt i världsrymden. Man vet dessutom att neutrinos kan växelverka med varandra. En av forskarnas teorier är att den mörka energin uppstått genom neutrinernas växelverkan med varandra och att de på så sätt skapar en mycket energisk kraft, som motsvarar den mörka energin."
http://home.swipnet.se/~w-142207/Partik ... ino.02.htm

Med andra ord så vet forskarna inte någonting . Spekulationer, älskar spekulationer. Min tanke är att mörk energi är det som läcker ut från de dimensioner som vi helt enkelt inte kan mäta, men som vi kan påvisa måste finnas där genom att studera växelverkan mellan det som vi kan mäta och de avikelser som gör att mätningarna inte stämmer i förhållande med det matematiskt förväntade resultatet.

Mer idéer!

[J R Auk]

Gravitation som en källa till skapelse är suspekt, varför tror vi ens att det är en attraherande kraft och inte expanderande?

Vad finns som inte expanderar? Åtminstone i någon form.

[cogito]

Citat av Walter Russell (kan googlas) från 1939:

The "Cosmic Plan" is a new cosmogony, which differs as much from this present one as the Copernican cosmogony differs from its Ptolemaic predecessor. Naturally, the orthodox believer in the theory of the dying, one-way, unbalanced universe will not approve of a theory of a two-way, balanced, living universe.

I might say in reply that my laboratory is God's whole big universe of all Nature, which I have observed as a thinker and found to be very simple. I see it as a whole, not as many separate parts. To me, the universe is but one thing-light, which is expressed in octave waves of light patterned into different conditions of light, which we call the elements of matter. I do not regard the elements of matter as different substances. To me they are but different conditions of the one thing, which the two opposed electric forces have divided into pairs of many seeming opposite expressions of the one thing from which they sprang.

There are too few thinkers in science and those who do think see things too complexly. Let me give you an example. Einstein once said, in effect: "It may sometime be shown that matter emerges from space, to again be swallowed up in it."

To other physicists, this seemed a very liberal and radical statement. But to me, it sounded as though a man, looking at the sun, were to say: "It may sometime be shown that the light which vitalizes things on this earth has its origin in the sun."

/cogito