Angelina skrev:Har du aldrig funderat på vad som gör att man tillskriver vissa skäl kvaliteten god och varför man anser något vara rationellt eller inte? Har det något med vetenskapliga metoder att göra egentligen, eller är dessa bara en förlängning av den sk rationella TRON? Hur kan en tro vara rationell överhuvudtaget?
Låt oss betrakta dessa frågor.
1. Vi tillskriver ett skäl egenskapen "god" om det är så att vi finner skälet gott. "God" är alltså subjektets värdering av skälet. Om många människor är överens om att det och det skälet i den och den situationen är gott, säger vi vanligtvis att ~detta~ är ett gott skäl.
2. Rationellt följer samma mönster som "goda skäl". Irrationellt beteende är följaktligen beteende som man inte har goda skäl för. Det kan också användas för att beskriva uppfattningar i konflikt. En människa som t.ex. inte vill att djur ska dödas men gärna äter kött kan sägas vara irrationell. De flesta människor är i den bemärkelsen irrationella i ett flertal situationer.
3. Rationalitetens och de goda skälens koppling till den vetenskapliga metoden hänger framförallt på försökens reproducerbarhet. En fackman på området ska kunna förvissa sig om den empiri som rapporteras. Märk väl att
envar inte kan förvissa sig om vetenskaplig empiri, t.ex. avståndet från jorden till solen, utan vi litar helt enkelt på den vetenskapliga metoden; dvs. att vetenskapsmännen håller varandra i tillräcklig schack, tukt och granskning för att felaktigheter i möjligaste mån skall undvikas. Sålänge granskningen är vederbörlig litar vi resultatet - därför är det så viktigt med källangivelser.
4. Personliga observationer av andlig eller esoterisk art åtnjuter inte samma förtroende som den vetenskapliga metoden. Detta beror på flera saker. Jag ska nu försöka redogöra för dem så tydligt jag kan:
För det första finns det inga erkända fackmän på området annat än möjligen kyrkan. Kyrkans andliga/esoteriska skolning är dock främst teoretisk och de sysslar inte med andlig empiri i särskilt hög grad, även om de i många fall erkänner den. Som en protest mot kyrkans okunskap inom andlig empiri kan man dra den huvudsakliga korrekta slutsatsen att en genomsnittlig människa är lika kompetent till andliga observationer som en genomsnittlig präst. Därur kan man dock dra den felaktiga vidare slutsatsen att det inte går att skola sin förmåga till andliga observationer (bara för att mäklare överlag tar risiga bilder är det inte omöjligt att bli bra på att fotografera).
En rimlig tanke är att andevetenskapen är som vetenskapen i det att vem som helst
skulle kunna göra observationer, även om man inte har det kunnande eller de instrument till hands som gör att man
kan det just nu. Tyvärr finns ingen erkänd grupp av fackmän på det esoteriska empiriska området. Detta leder oss in på skäl nummer två: eftersom det inte finns en erkänd grupp fackmän finns heller ingen erkänd andevetenskaplig metod. Då det inte finns en erkänd metod är det svårt som utomstående att bedöma de olika metodernas tillförlitlighet, och därmed sanningshalten i resultaten. Är det t.ex. mer säkert att spå morgondagens väder i tarotkort, fiskinälvor eller genom direktkontakt med en ängel? Säkert över 10% av de som gått ut grundskolan kan i stora drag föreställa sig hur man kan mäta ett avstånd mellan två planeter (inte trivialt), men knappast hur man bäst bör göra för att varsebli andeväsen (inte heller trivialt). De allra flesta västerländska människor skulle överhuvudtaget inte vara intresserade av att lära sig någon sådan metod, då de redan på förhand skulle vara övertygade om företagets frukt- och meningslöshet.
Denna övertygelse, eller snarare avsaknad av tillit, hänger alltså ihop med avsaknaden av fackmän och etablerad andevetenskap överhuvudtaget. Det spelar ingen roll om exempelvis mer än 5 miljoner av världens befolkning hävdat att de sett spöken och ger likartade beskrivningar av fenomenen. Finns det ingen tro på andevetenskap överhuvudtaget kommer sådana utsagor att avfärdas som osanna.
Slutligen gör avsaknaden av metod och fackmän på det empiriska esoteriska området att det inte finns några "rätt och fel", dvs. någon möjlighet för kritisk granskning fackmän emellan. Det är rent av tabu att invända med andlig empiri mot andlig teori (typ "nej, mormor är inte i helvetet, hon sitter och vilar sig i fåtöljen därborta"), medan det är tvärtom på vetenskapens område (falsifikationsprincipen). Det är däremot gängse att invända med vetenskaplig teori mot andlig empiri (typ "det finns inga spöken, du ser i syne").
Så, Angelina, efter denna utläggning tänkte jag nu ge dig chansen att redogöra för din andevetenskapliga metod. Hur uppnår du kunskap om andra dimensioner? Förnimmer du dem exempelvis i drömmar, genom meditation eller är det något som bara känns rätt utifrån din övriga världsbild etc? Om du känner dig obekväm med att svara här får du gärna skicka ett PM istället. Lev väl!
)