Varför finns det något?

[Pilatus]

-Det finns högre ordningar och "syften" med allt som sker sannolikt i oändlighet.

Vad menar du med "högre ordningar" och vilket slags bevis finns det för att så skulle vara fallet?
Samma fråga avser "syften", vad tyder på att det skulle finnas "syften"?
Är det en utsaga som grundar sig på religiösa antaganden, eller har det något med Naturvetenskap att göra?

[förstår mig själv]

-Det finns högre ordningar och "syften" med allt som sker sannolikt i oändlighet.

Vad menar du med "högre ordningar" och vilket slags bevis finns det för att så skulle vara fallet?
Samma fråga avser "syften", vad tyder på att det skulle finnas "syften"?
Är det en utsaga som grundar sig på religiösa antaganden, eller har det något med Naturvetenskap att göra?

Det är naturvetenskap. Jag ger ju massa exempel på högre ordningar då och då.

[Pilatus]

Vad menar du med "högre ordningar" och vilket slags bevis finns det för att så skulle vara fallet?
Samma fråga avser "syften", vad tyder på att det skulle finnas "syften"?
Är det en utsaga som grundar sig på religiösa antaganden, eller har det något med Naturvetenskap att göra?

Det är naturvetenskap. Jag ger ju massa exempel på högre ordningar då och då.

Pågår det någon forskning inom institutionerna om dessa ordningar och syften?

Finns det någon naturvetare som förstå vad som kan menas?

[förstår mig själv]

Vad menar du med "högre ordningar" och vilket slags bevis finns det för att så skulle vara fallet?
Samma fråga avser "syften", vad tyder på att det skulle finnas "syften"?
Är det en utsaga som grundar sig på religiösa antaganden, eller har det något med Naturvetenskap att göra?

Det är naturvetenskap. Jag ger ju massa exempel på högre ordningar då och då.

Pågår det någon forskning inom institutionerna om dessa ordningar och syften?

Finns det någon naturvetare som förstå vad som kan menas?

Tror du att du behöver vara forskare eller ingå i en institution för att förstå naturen. Förståelsen av naturen är är orsaken till att vi inte dör hela tiden/rör oss oberoende av naturen omkring oss.
Din kropp är perfekt mätinstrument till att forska med. Sinnena(registreringar) och teorier(tankar).
Kanske du har övervärderat det akademiska? Visst uppnår man kanske viss förståelse av naturen men det är inte i mikro eller makrokosmos "miraklerna" sker utan i vår "skala". Det är där hjärnan kan utveckla sin fulla potential då den får följa sin natur inte "lyda" och utföra ett arbete. Hjärnan är begränsad av att göra fel, den har inbyggt skydd mot att tänka på det som är oförenligt med vad människan/mänskligheten gör.

[Pilatus]

Pågår det någon forskning inom institutionerna om dessa ordningar och syften?

Finns det någon naturvetare som förstå vad som kan menas?

Tror du att du behöver vara forskare eller ingå i en institution för att förstå naturen.

Jag frågade efter din mening, det är du som säger något om en högre ordning och avsikt. Vad är det för något och vet du något om denna högre ordning?

[förstår mig själv]

Pågår det någon forskning inom institutionerna om dessa ordningar och syften?

Finns det någon naturvetare som förstå vad som kan menas?

Tror du att du behöver vara forskare eller ingå i en institution för att förstå naturen.

Jag frågade efter din mening, det är du som säger något om en högre ordning och avsikt. Vad är det för något och vet du något om denna högre ordning?

Det är samband mellan vad man registrerar med sina sinnen och det som sker(=förstå naturen). Har du inte förstått att det är vad jag menar och säkert skrivit 100 olika inlägg om.

[Algotezza]

Det är samband mellan vad man registrerar med sina sinnen och det som sker(=förstå naturen).

Hur kan du verifiera det sambandet? Hur kan det definieras? Vari består det? Att sinnena avbildar den yttre verkligheten att de tolkar den yttre verkligheten... Hur vet vi att en bild eller tolkning stämmer?

[Illusionen]

Varför finns Gud?

Illusionen:

Vi liksom universum existerar, och representerar sammantaget en enorm och ofattbar komplexitet.
Komplexiteten sträcker sig långt utanför mänsklig fattningsförmåga, vilket redan det är ett skäl
för att med gott samvete glömma fysikaliska förklaringar.
Det är således vare sig mänskligheten eller något annat liv som ”konstruerat” universum.
Det är mot denna bakgrund jag skriver citat,
” Vilka egenskaper tillmäter ni denna ”slump” som förmått skapa universum i all dess skönhet ?
När frågan besvarats, är följdfrågan, kan dessa egenskaper verkligen benämnas ”slump” ?
Är det inte dessa egenskaper vi valt att benämna Gud ?”

Vad är det som motsäger detta ?

Algotezza:

Vi ska kanske glömma förklaringar av alla slag? Det som finns finns. Kalla det vad du vill.
Förklaringar rör detaljer i helheten och kan vara t.ex. fysikaliska eller andlig men kan knappast röra
helheten då vi inte kan ställa oss utanför den och betrakta den som ett objekt vars existens vi ska förklara.
Alla förklaringar förminskar, gör något hanterbart. Kan vi hantera kosmos?
Också ordet Gud med alla dessa nötta konnotationer förminskar kosmos magi, mystik.[/quote]

Illusionen:

Det du skriver här anser jag personligen vara ett både klokt och bra sammanfattande perspektiv,
du anlägger på begreppet. Det är detta jag syftade på när jag citerade prästen i tidigare inlägg,
”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”.
Skälet till detta finner vi i att vår verklighets egenskaper ej kan tillämpas i definitionen av Gud, då Gud enligt min
personliga uppfattning refererar till det överordnade universella perspektivet.

När det t ex skrivs "den helige ande" kan det vid första anblicken tyckas vara i flummigaste laget.
Men ser vi på uttrycket som något symboliskt, som utgör ett substitut refererande till det universella perspektivet,
blir det genast lättare att förstå. Transformeringen mellan atomärt perspektiv och universellt perspektiv gör
alltså det universella omöjligt att beskriva med vår verklighets egenskaper, som tid och rum.

/ Illusionen

[Algotezza]

Det som finns, finns bara till hälften, då det lika gärna inte hade behövt finnas.

Alla upplevelser förintas omedelbart, bara minnet återstår. Upplevandet är en förintelseprocess.

Det som finns finns därför att det inte gör det.

Allt är i rörelse, bara så kan det finnas, upphör rörelsen, upphör existensen. Existensen är en autofag process.

[PeterK]

Eftersom det som inte är inte kan existera, medan det som existerar intet annat kan än existera, så följer logiskt att något existerar...

Mvh/ PeterK

[Algotezza]

Eftersom det som inte är inte kan existera, medan det som existerar intet annat kan än existera, så följer logiskt att något existerar...

Mvh/ PeterK

Vad innebär det då att existera?

[PeterK]

Eftersom det som inte är inte kan existera, medan det som existerar intet annat kan än existera, så följer logiskt att något existerar...

Mvh/ PeterK

Vad innebär det då att existera?

Hej Algotezza — gamle räv..! Frågeställningen är alltså "Varför finns det något?". OK..? Denna är helt synonym med frågeställningen "Varför existerar något?". OK..? Har du accepterat den ena, får du väl acceptera den andra formuleringen — det är väl rimligt. Sedan är ju frågan om varför något öht finns till, en sak. Medan frågan om hur detta tydligen existerande är funtat, är en annan sak. Därför har din fråga inte med spörsmålet i denna tråd att göra, utan vi kan med gott samvete förpassa den till något annat tillfälle.

Skall helt kort bara nämna att det levande väsendet känner till sin egen samt sina omgivningars existens (det faktum att väsendet, etc, utgör något som finns), i kraft av sin upplevelse av företeelserna ifråga. OK..? Sedan vore det ju skönt med frågor som äger relevans inom ramen för det aktuella ämnet/spörsmålet... eller hur..?

Mvh/ PeterK

[Algotezza]

Eftersom det som inte är inte kan existera, medan det som existerar intet annat kan än existera, så följer logiskt att något existerar...

Mvh/ PeterK

Vad innebär det då att existera?

Hej Algotezza — gamle räv..! Frågeställningen är alltså "Varför finns det något?". OK..? Denna är helt synonym med frågeställningen "Varför existerar något?". OK..? Har du accepterat den ena, får du väl acceptera den andra formuleringen — det är väl rimligt. Sedan är ju frågan om varför något öht finns till, en sak. Medan frågan om hur detta tydligen existerande är funtat, är en annan sak. Därför har din fråga inte med spörsmålet i denna tråd att göra, utan vi kan med gott samvete förpassa den till något annat tillfälle.

Skall helt kort bara nämna att det levande väsendet känner till sin egen samt sina omgivningars existens (det faktum att väsendet, etc, utgör något som finns), i kraft av sin upplevelse av företeelserna ifråga. OK..? Sedan vore det ju skönt med frågor som äger relevans inom ramen för det aktuella ämnet/spörsmålet... eller hur..?

Mvh/ PeterK

Kanske det hör till frågan att fundera över ordet finns, vad det innebär att något finns. Men vill du inte svara eller saknar svar så slipper du svara.

[Algotezza]

Eftersom det som inte är inte kan existera, medan det som existerar intet annat kan än existera, så följer logiskt att något existerar...

Mvh/ PeterK

Det som finns vid en viss tidpunkt kan upphöra finnas till vid en annan tidpunkt.

[förstår mig själv]

Frågan varför ja. Jag menar att dessa tankar om varför ofta gör en del förvirrade. Dvs de slutar följa förnuftet och förstå denna fråga. Man fastnar i tex vad är meningen.
Om man istället upplever världen, registrerar så uppstår teorin. "Meningen" är det som sker.