Varför finns det något?

[PeterK]

Eftersom det som inte är inte kan existera, medan det som existerar intet annat kan än existera, så följer logiskt att något existerar...

Mvh/ PeterK

Det som finns vid en viss tidpunkt kan upphöra finnas till vid en annan tidpunkt.

Ja, men nu handlade frågan inte om varför en viss i tid och rum begränsad företeelse finns — en sådan är ju stadd i ständig rörelse eller förvandling och omvandlas ju med nödvändighet till något annat — utan här gällde frågan varför ett ospecificerat "något" överhuvudtaget existerar samt därmed varför inte "intet" utgör den gängse ordningen... kanske har Algotezza förstått spörsmålet..?

Och som Algotezza säkert också kan förstå, kan inte ett existerande "något" varken uppkomma ur "intet" eller uppgå i "intet", bl.a. eftersom detta förutsatt den tankemässiga kalamiteten att en befintlig tidrymd liksom ett befintligt objekt avgränsats av vad som överhuvudtaget inte existerar. Ja, säkert förstår Algotezza att vad som inte existerar, är oförmöget till överhuvudtaget någonting. Samt allra minst att gränsa till något samt härvid avgränsa detta...

Eller så kanske Algotezza själv kan demonstrera hur något existerande blir till "intet", eller hur detsamma uppkommer ur intet..?

Själv kan jag bidra med en demonstration av hur en begränsad företeelse omvandlas till en annan begränsad företeelse — men kanske Algotezza kan visa hur någonting blir till av ingenting? Eller hur något blir till ingenting. Skulle vara spännande att få se..!

Eller så kanske Algotezza bara pratar... ;o)

Tänker PeterK

[Pilatus]

Eller så kanske Algotezza själv kan demonstrera hur något existerande blir till "intet", eller hur detsamma uppkommer ur intet..?

I startpunkten fanns inte något annat än Big Bang. På grund av en asymmetri i den ursprungliga processen/soppan bildades en stor mängd het plasma som efter hand svalnade och kondenserades till materia. Denna materia bildade det synliga universum. Summan av all energi var och är förmodligen noll.

Om det går att bevisa? Njae, jag är inte helt säker på det. Kosmologi bygger antagligen på ett antal postulat som ger en godtagbar approximation till att något finns.

[Vertumnus]

Ingenting är också något.

[Pilatus]

Ingenting är också något.

Visst, om du vill så kan vi ju vara överens om att det är frånvaron av någonting. Men det känns litet märkligt att tala om frånvaron av en mindre elefant i rummet. Det måste finnas något annat att tala om.

[Vertumnus]

Ingenting är också något.

Visst, om du vill så kan vi ju vara överens om att det är frånvaron av någonting. Men det känns litet märkligt att tala om frånvaron av en mindre elefant i rummet. Det måste finnas något annat att tala om.

ingenting definieras som frånvaro av något. Kan vänster existera utan höger? I din beskrivning av Big bang ovan placeras ingenting på en skala mitt emellan negativt och positivt och är därmed även där någonting. Hur som helst ett ingenting tillräckligt komplext för att föda Big Bang

[Pilatus]

Visst, om du vill så kan vi ju vara överens om att det är frånvaron av någonting. Men det känns litet märkligt att tala om frånvaron av en mindre elefant i rummet. Det måste finnas något annat att tala om.

ingenting definieras som frånvaro av något. Kan vänster existera utan höger?

En retorisk fråga. En antonym anger vilket ord som ligger på motsatta sidan av en dikotomi. Det säger ingenting om vad som verkligen existerar.

I din beskrivning av Big bang ovan placeras ingenting på en skala mitt emellan negativt och positivt och är därmed även där någonting.

Big Bang beskrivs som lika mängd materia som antimateria. Den annihilation som följde lämnade en obetydlig rest kvar, universum.

[Vertumnus]

Visst, om du vill så kan vi ju vara överens om att det är frånvaron av någonting. Men det känns litet märkligt att tala om frånvaron av en mindre elefant i rummet. Det måste finnas något annat att tala om.

ingenting definieras som frånvaro av något. Kan vänster existera utan höger?

En retorisk fråga. En antonym anger vilket ord som ligger på motsatta sidan av en dikotomi. Det säger ingenting om vad som verkligen existerar.

Självklart är frågan retorisk. Vad jag försöker säga är att vi rör oss i en föreställningsvärld där det ena inte kan existera utan det andra.

I din beskrivning av Big bang ovan placeras ingenting på en skala mitt emellan negativt och positivt och är därmed även där någonting.

Big Bang beskrivs som lika mängd materia som antimateria. Den annihilation som följde lämnade en obetydlig rest kvar, universum.

Så har jag uppfattat saken - därrav mitt påstende: att ingenting, i den mån universum skapades ur ingenting, inte saknade egenskaper.

[Pilatus]

Vad jag försöker säga är att vi rör oss i en föreställningsvärld där det ena inte kan existera utan det andra.

I min föreställningsvärld kan allt möjligt existera som inte nödvändigtvis måste uppvägas av sin motsats.

Big Bang beskrivs som lika mängd materia som antimateria. Den annihilation som följde lämnade en obetydlig rest kvar, universum.

Så har jag uppfattat saken - därrav mitt påstende: att ingenting, i den mån universum skapades ur ingenting, inte saknade egenskaper.

Hur vet du det? Vilka premisser säger att det fanns egenskaper? Du postulerar helt godtyckligt att universum uppstod därför att något existerade som gjorde det möjligt. Vi har svårt att släppa kausalitetsbegreppet tydligen och nu tycks du tro att det även gäller för pre-universum?

[Vertumnus]

I min föreställningsvärld kan allt möjligt existera som inte nödvändigtvis måste uppvägas av sin motsats.[/quote]

Skall jag förstå det som att du kan förställa dig höger utan vänster, framåt utan båkåt eller något utan inget?

Big Bang beskrivs som lika mängd materia som antimateria. Den annihilation som följde lämnade en obetydlig rest kvar, universum.

Så har jag uppfattat saken - därrav mitt påstende: att ingenting, i den mån universum skapades ur ingenting, inte saknade egenskaper.

Hur vet du det? Vilka premisser säger att det fanns egenskaper? Du postulerar helt godtyckligt att universum uppstod därför att något existerade som gjorde det möjligt. Vi har svårt att släppa kausalitetsbegreppet tydligen och nu tycks du tro att det även gäller för pre-universum?[/quote]

Jag har inte förutsatt någon kausalitet. Om vi antar att universum uppstått ur intet så har vi redan utgått från att detta är möjligt. Kan vi inte godta detta står vi inför en minst lika svår utmaning, nämligen att bevisa att universum inte finns.

[Pilatus]

Jag har inte förutsatt någon kausalitet. Om vi antar att universum uppstått ur intet så har vi redan utgått från att detta är möjligt. Kan vi inte godta detta står vi inför en minst lika svår utmaning, nämligen att bevisa att universum inte finns.

Men om du skriver att ingenting har egenskaper, tror man lätt att du refererar till dessa och att de utgör en grund för existensen av universum. För mig framstår det som en självmotsägelse att ingenting har egenskaper.

Du skrev: "därrav mitt påstende: att ingenting, i den mån universum skapades ur ingenting, inte saknade egenskaper"

[Vertumnus]

Jag har inte förutsatt någon kausalitet. Om vi antar att universum uppstått ur intet så har vi redan utgått från att detta är möjligt. Kan vi inte godta detta står vi inför en minst lika svår utmaning, nämligen att bevisa att universum inte finns.

Men om du skriver att ingenting har egenskaper, tror man lätt att du refererar till dessa och att de utgör en grund för existensen av universum. För mig framstår det som en självmotsägelse att ingenting har egenskaper.

Du skrev: "därrav mitt påstende: att ingenting, i den mån universum skapades ur ingenting, inte saknade egenskaper"

Inte att universum skapades med nödvändighet, kausalt, endast att förutsättningarna måste ha förelegat. Resonemanget är paradoxalt eftersom intet inte ger plats för förutsättningar, likväl får vi utgå från att universum faktiskt existerar.

[PeterK]

Eller så kanske Algotezza själv kan demonstrera hur något existerande blir till "intet", eller hur detsamma uppkommer ur intet..?

I startpunkten fanns inte något annat än Big Bang. På grund av en asymmetri i den ursprungliga processen/soppan bildades en stor mängd het plasma som efter hand svalnade och kondenserades till materia. Denna materia bildade det synliga universum. Summan av all energi var och är förmodligen noll.

Om det går att bevisa? Njae, jag är inte helt säker på det. Kosmologi bygger antagligen på ett antal postulat som ger en godtagbar approximation till att något finns.

Ha, ha, ha… nu skojar Pilatus — eller så tänker han inte alls här ( ;o)… …frågeställningen var ju varför överhuvudtaget ett ospecificerat ”något” existerar. OK..? Sedan förklarar Pilatus detta med att något visst (Big Bang) kom till genom något annat som redan funnits (”den ursprungliga processen/soppan”). Och som om detta inte är nog, menar han dessutom att inget annat fanns vid ”startpunkten” än ”Big Bang”. Vari ligger logiken i detta..??

Påminner mig dels om sådana här primitiva världsförklaringar där man alltså — som Pilatus här — förklarar en (blott) förmodad ”alltets uppkomst” med att hänvisa till något redan existerande. Typ såhär...: »En arg jätte kastade sin mormors fästman i en tjärn och plasket som då uppstod blev världen…«

Eller som när jag nagelfor ett slags svammel om ”universums uppkomst” i en bok som heter “The Cosmic Blueprint”. Ja, detta får ytterligare illustrera bristen på logik i den materialistiska världsbilden. Boken är skriven 1988 av en engelsk professor i teoretisk fysik och i ett kapitel beskriver han sådana teorier angående “universums” yttersta ursprung som är omhuldade just i vår egen tid. (texten ändrades viss vid något senare tillfälle — vem vet..; kanske beroende min analys nedan gjorde susen..?)

Här följer ett avsnitt ur texten i den svenska översättningen: “Ingen redogörelse för universums skapelse är fullständig utan några ord om dess yttersta ursprung. En populär teori just nu är det s.k. inflations- eller uppblåsningsscenariet. Enligt denna teori var universum vid sin tillblivelse nästan helt utan materia eller energi. En version av teorin hävdar att rumtiden dök upp av sig själv ur tomma intet till följd av en kvantfluktuation.” (slut citat)

Man säger här att universum var “nästan helt utan materia eller energi vid sin tillblivelse”. Denna vaga formulering kan knappast avse annat än att det fanns materia eller energi före “universums tillblivelse”, eftersom “universum” vid sin tillblivelse här bara var “nästan helt utan materia eller energi”. Men vari ligger det logiska och begripliga i att tillskriva universum egenskaper utanför dess existens? Avser inte termen “universum” allt existerande? Och på vad sätt menar man i så fall att något som inte existerar kan ha egenskaper överhuvudtaget?

För antingen är väl förekomsten av “viss materia och energi” att hänföra till “universum”. Eller så menar man att de materier eller energier som här avses inte är att hänföra till “universum”. Men till vad vill man i så fall hänföra dem? Och vad menar man egentligen med “universum”? Varför räknas inte denna materia eller energi till “universum”? Är inte “universum” ett begrepp som täcker in hela världsalltet? D.v.s. alla företeelser som överhuvudtaget existerar! Oklarheter och svammel på professorsnivå, så att säga...

När man vidare menar att rumtiden dök upp “av sig själv” ur “tomma intet” till följd av en “kvantfluktuation”, blir vi ju heller inte så mycket klokare. Det s.k. “inflations-” eller “uppblåsningsscenariet” framstår helt enkelt som absolut orimligt, ja, det saknar t.o.m. de mest rudimentära ansatser till logisk följdriktighet och det utgör ett utmärkt mått på den materialistiska människans hisnande vidskeplighet och totala förvirring inför de grundläggande spörsmålen. Det åsyftade “tomma intet” kan ju inte alls ha utgjort något “tomma intet”, eftersom där dvaldes ett “något”. Och detta “något” har man ju själv redan utpekat i det man omtalar det såsom varande den “kvantfluktuation” som resulterade i “rumtiden”!

Här menas alltså att en företeelse funnits till före sin existens, i det man hänvisar till företeelsen själv som “orsak” till sin tillblivelse! Och lika ologiskt hänvisar man till en “kvantfluktuation” som skulle existera i “tomma intet”. Ett “tomma intet” som i själva verket alltså måste ha utgjort ett “något” eftersom där uppenbarligen stod att finna en “kvantfluktuation”. Och som om denna dårskap inte skulle vara nog, spär man ytterligare på med att denna stackars kvantfluktuation som alltså “existerar i tomma intet” är “orsak” till att “rumtiden dök upp av sig själv”.«

Ack jaaa...

Mvh/ PeterK

(sedan är det så att det du åsyftar med "kosmologi" och som jag förmodar är detsamma som vad jag kallar "andlig vetenskap" — i den mån detta åsyftade alltså utgör sannskyldig "andlig vetenskap" — på intet vis »bygger på ett antal postulat som ger en godtagbar approximation till att något finns«, därför att här utgår man såsom förklaringsgrund vid bedömningen av "det okända" (som ju är vad/hur vi upplever samt härvid om vi upplever för evigt eller under bara en begränsad tid, etc, utifrån det för varje forskare absolut obestridliga faktum att vederbörande upplever något — oavsett vad. Och att påstå detta skulle utgöra en godtycklig premiss kan knappast använda sin tankeförmåga på ett sunt sätt. Är det något man helt säkert vet, så är det ju att man upplever något. Bara en dåre skulle ju förneka att han upplever något. Så här handlar det överhuvudtaget inte om några "postulat" eller andra påhitt, utan här handlar förklaringsgrunden om ett för varje normal forskare fullständigt obestridligt faktum.

Märkligt, förresten, vad ni gängse "naturvetare", "filosofer", etc, nöjer er med en massa förutfattade meningar och annat obekräftat nys, i er bild ditt och datt samt ytterst av alltet och livet... märkligt...)

[Pilatus]

Ha, ha, ha… nu skojar Pilatus — eller så tänker han inte alls här ( ;o)… …frågeställningen var ju varför överhuvudtaget ett ospecificerat ”något” existerar. OK..? Sedan förklarar Pilatus detta med att något visst (Big Bang) kom till genom något annat som redan funnits (”den ursprungliga processen/soppan”). Och som om detta inte är nog, menar han dessutom att inget annat fanns vid ”startpunkten” än ”Big Bang”. Vari ligger logiken i detta..??

Att du valde att missförstå!

[Pilatus]

Inte att universum skapades med nödvändighet, kausalt, endast att förutsättningarna måste ha förelegat. Resonemanget är paradoxalt eftersom intet inte ger plats för förutsättningar, likväl får vi utgå från att universum faktiskt existerar.

Slutsatsen kan då vara att allt som finns uppstod med Big Bang. Försöker vi förklara något villkor eller förutsättning som föregick Big Bang så blir resonemanget en absurditet. Men visst finns det försök till förklaringar som inbegriper universum i ett större sammanhang.

[Pilatus]

Märkligt, förresten, vad ni gängse "naturvetare", "filosofer", etc, nöjer er med en massa förutfattade meningar och annat obekräftat nys, i er bild ditt och datt samt ytterst av alltet och livet... märkligt...)

Din metod verkar vara att beskriva ett antal halmdockor som du ger dig på med stor frenesi. Mindre viktigt är uppenbarligen att du inte förstår det du läser.