Varför finns det något?

[förstår mig själv]

Funderade lite mer efter det jag skrev.
Efter som allt på sitt sätt är nödvändigt för alla de oändliga ordningarna som ska kunna uppstå betyder det att allt som sker är meningen och perfekt.
Vidare förstår jag nu att jag vill inte bli trodd. Dvs vare sig du tror att jag är verksam läkare eller inte är lika illa.
Jag vill bli förstådd. Och på ett sätt har du ju förstått mig liksom din namne förstod Jesus.
Som du vet kommer vi alla att både lida och dö.
Anledningen (enligt högre kunskap) var ju att det var nödvändigt annars skulle ju naturlagarna sluta att gälla och inget kunde existera.
Så vi kan säga att pilatus gjorde rätt och alla en tjänst när han pinade och dödade Jesus.
Dock "visste han inte det", för honom var det en annan orsak till att han pinade och dödade Jesus. På ett sätt är det synd om pilatus då han inte kunde njuta av sin fullkomlighet och sin roll i helheten.
Så är det ofta. Människor njuter inte och ser inte sin viktiga funktion för helheten.
Om tex en läkare inte gillar sitt arbete, den känner sig kanske missförstådd, styrd och är orolig/rädd för vad som ska hända om den gör fel.
Istället borde fler njuta av vad de gör och deras roll i helheten.
Det gäller ju även dig pilatus. Du är fullkomlig du med och bidrar till existensen för allt annat. Du måste inte förstå hur jag förstår det jag "anser om dig". "Dvs du är lika fullkomlig och viktig som alla andra". Fortsätt alltså med det du gör (tex läs, kritisera,konservera,kalla folk troll, tro på straff, fri vilja osv massa annat som jag inte men du förstår på ditt sätt).
Om du tror/förstår hur fullkomlig du är kan du nu också "njuta" av livet och din roll som Guds/naturens tjänare.
Ta min pappa tex. Han har försökt sluta röka I 40 år. När han röker mår han dåligt (tänker på sjukdomar och lidande som kan uppstå). Ännu är han inte "skadad" 70 år av rökningen. Men han har lidit ändå. Finns ingen anledning att lida över det han ändå kommer göra(röka). Dels kommer sjukdom och död ändå när naturlagen säger(ordningarna ändras inte) njut av blossen i stället.
Som sagt gillar jag inte att bli lydd eller trodd. Jag vill bli förstådd. Jag vill att någon ska rysa när de läser vad jag skriver. Inte att det ska bli lärobok/bibel något som dyrkas osv.
Jesus lär nog inte heller vilja bli lydd eller trodd utan förstådd. Det som är förstått av någon kommer senare bli förstått av andra och utvecklas!

[Pilatus]

Kallar folk troll, tror att jag ljuger om att jag är läkare.

Hela ditt inlägg är en klagovisa som har spetsen riktad mot mig som person. Argumentum ad hominem = osaklig smörja om personen men inte något i sak. Jag har aldrig skrivit om att jag inte tror att du är läkare. Citera det i så fall! Varför kan du aldrig belägga något av dina påståenden? Du borde vila upp dig och sluta skriva en massa strunt om andra.

[förstår mig själv]

Kallar folk troll, tror att jag ljuger om att jag är läkare.

Hela ditt inlägg är en klagovisa som har spetsen riktad mot mig som person. Argumentum ad hominem = osaklig smörja om personen men inte något i sak. Jag har aldrig skrivit om att jag inte tror att du är läkare. Citera det i så fall! Varför kan du aldrig belägga något av dina påståenden? Du borde vila upp dig och sluta skriva en massa strunt om andra.

[David H]

Kallar folk troll, tror att jag ljuger om att jag är läkare.

Hela ditt inlägg är en klagovisa som har spetsen riktad mot mig som person. Argumentum ad hominem = osaklig smörja om personen men inte något i sak. Jag har aldrig skrivit om att jag inte tror att du är läkare. Citera det i så fall! Varför kan du aldrig belägga något av dina påståenden? Du borde vila upp dig och sluta skriva en massa strunt om andra.

Jag tror en förklaring till er oenighet kan vara att fms är mer inåtriktad/subjektsinriktad medan Pilatus är mer utåtriktad/objektsinriktad. För den objektsinriktade är det viktigt med SAKligthet, fakta, kunskap, medan den subjektsinriktade förlitar sig mer på den subjektiva faktorn.

I själva verket finns det de som menar att filosofi i själva verket måste förlita sig på subjektiva faktorn, och då i något avseende bli Argumentum ad hominem. Här ett t ex ett citat från en Henry W. Johnstone:

“If the truth or falsity of any philosophical statement is relative to the argument that establishes or disestablishes it, then, unlike the truth or falsity of a scientific statement, it is not relative to objective facts. Hence there is no argumentum ad rem [to the thing] to establish or disestablish any philosophical statement. This leaves open only the possibility of an argumentum ad hominem [to the person] .”

Jag tror antagandet här är ungefär att om man intresserar sig för det sakliga/objektiva då sysslar man inte med filosofi, utan då är man istället inne på vetenskapens område. Men det kan givetvis ifrågasättas.

Apropå trådens ämne, varför det finns något, så påpekade Carl Jung att den som driver det objektiva tänkandet till det extrema kommer till slutsatsen 'Est, ergo est' ('It is ; therefore it is') ; medan den som driver det subjektiva tänkande till det extrema kommer till slutsatsen 'Cogito, ergo cogito' (' I think ; therefore I think'), vilket i båda fallen är tämligen tomma slutsatser. Det indikerar att både objektiva och subjektiva faktorn behövs...

[Illusionen]

Jag tror antagandet här är ungefär att om man intresserar sig för det sakliga/objektiva då sysslar man inte med filosofi, utan då är man istället inne på vetenskapens område. Men det kan givetvis ifrågasättas.

Apropå trådens ämne, varför det finns något, så påpekade Carl Jung att den som driver det objektiva tänkandet till det extrema kommer till slutsatsen 'Est, ergo est' ('It is ; therefore it is') ; medan den som driver det subjektiva tänkande till det extrema kommer till slutsatsen 'Cogito, ergo cogito' (' I think ; therefore I think'), vilket i båda fallen är tämligen tomma slutsatser. Det indikerar att både objektiva och subjektiva faktorn behövs...

Det är en klok och intressant kommentar, vars slutsats jag delar. Den gemensamma nämnaren, som förenar,
kan enligt mitt resonemang vara att vårt medvetande är en typ av transformerad ILLUSION.
Det som länkar samman det objektiva och subjektiva är i så fall den REFERENS-DIFFERENSEN jag beskriver.
Detta formulerar jag i mitt senaste inlägg på tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, som bl a, "Det går då
inte att utesluta den fascinerande möjligheten av att "jaget" därmed är PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE.
En konsekvens av detta blir att ”jaget” ej kan beskrivas så som vi förnimmer verkligheten och dess rum och tid,
utan ”jaget” har en abstrakt natur som funktion av REFERENS-DIFFERENSEN till vår förnimbara verklighet."

/ Illusionen

[Pilatus]

Jag föreslår att vi avslutar tråden här. Diskussionen är helt urspårad och efteranalyserna tycks bortse från att personangrepp i den omfattning som här skett inte hör hemma i ett filosofiskt samtal. Det är inte bara en fråga om kontinental filosofi mot analytisk, men det är frestande att tro så, möjligen. Kontinentalfilosofer förkastar scientism, dvs synen att naturvetenskapen är det bästa eller mest korrekta sättet att förstå fenomen i världen. Men att därifrån dra slutsatser om att den analytiska metoden inte hör till filosofin är förstås helt fel.

[Illusionen]

Jag föreslår att vi avslutar tråden här. Diskussionen är helt urspårad och efteranalyserna tycks bortse från att personangrepp i den omfattning som här skett inte hör hemma i ett filosofiskt samtal. Det är inte bara en fråga om kontinental filosofi mot analytisk, men det är frestande att tro så, möjligen. Kontinentalfilosofer förkastar scientism, dvs synen att naturvetenskapen är det bästa eller mest korrekta sättet att förstå fenomen i världen. Men att därifrån dra slutsatser om att den analytiska metoden inte hör till filosofin är förstås helt fel.

Det enklaste sättet att undvika att personangrepp får fäste här på FF är att vi samtliga konsekvent
vägrar besvara inlägg som innefattar någon form av personangrepp.
Det behövs inga förklaringar/motiveringar, utan alla kommer att förstå.

/ Illusionen

[Dean]

De olika inläggen i denna tråd antyder oklarhet/oenighet kring
ordet: varför
ordet: finns
ordet: det
ordet: något

Kanske måste man funder över om satsen:
Varför finns det något?
är ekvivalent med satsen:
Varför finns något?

och om påståendet:
Det finns något
är ekvivalent med påståendet:
Något finns.

Dean

[Antic]

Då ändå tråden skall avslutas?

Personangrepp bör man alltid undvika, därför att det finns nog inget mer pointless eller destruktivt. Vitsen är att vi skall diskutera och försöka lära oss något av det som vi diskuterar här, i alla fall få oss en tankeställare eller en möjligtvis ny vinkel att se saker ur. Inte att vi skall sitta och vara överens hela tiden, för då lärde vi oss ingenting.

Och sker personangrepp ändå så kan de se ut så här, i alla fall på skoj, som här.

"Förstår mig själv"

Jacta alea est...

Ååå du eländiga myra...din svulst som avdunstar som en uppblåst torr råtta i ökensand. En väderkvarns förbannade vinande mot en öde vägg...du dikotomiskt haltande fä av skam...en kontrapunktion av dig själv som en enda stor babblande illusion...en spegel av tomt prat, dårskap och nonsens. Din skrikiga slips doppad i sirap och lindad runt halsen på dig.

Oderint dum metuant

[Pilatus]

De olika inläggen i denna tråd antyder oklarhet/oenighet kring
ordet: varför
ordet: finns
ordet: det
ordet: något

Kanske måste man funder över om satsen:
Varför finns det något?
är ekvivalent med satsen:
Varför finns något?

och om påståendet:
Det finns något
är ekvivalent med påståendet:
Något finns.

Jag tror frågan fick en något olycklig formulering,
varför kan tolkas som avsikt, som kräver ett därför,
eller i alla fall att något var dess orsak,
alternativt kan frågan avse, hur gick det till,
alltså att det inte krävdes något kausalt samband.

Det kausala uppstod med allt annat,
en första orsak kan inte finnas,
varifrån skulle den ha kommit?
Evigheten? Vad skulle det förklara?

[Algotezza]

Något finns därför att intet är blott något tänkt. Tomrummet är ett något.


Ändå finns döden. Och den kan inträffa redan medan man lever och lever kvar som en zombie.

Kan vi kommunicera efter döden, fortsätter livet efter döden.

[PeterK]

Eftersom det som inte är inte kan existera, medan det som existerar intet annat kan än existera, så följer logiskt att något existerar...

Mvh/ PeterK

Det som finns vid en viss tidpunkt kan upphöra finnas till vid en annan tidpunkt.

Nej, vad som finns vid en viss tidpunkt utgör uteslutande en omvandling av något annat, varvid detta således nya bär det tidigare befintliga inom sig i en dold form. Det existerar fortfarande och är synligt för dem med i sammanhanget tillräckliga "ögon att se med".

Endast om "något" skulle kunna bli till "intet", skulle "något" kunna upphöra. Men för detta hade behövts att ett befintligt begränsat objekt hade kunnat gränsa till, samt härvid också kunnat avgränsats av vad som överhuvudtaget inte existerar. Men väl inte heller du, Algotezza kan väl hysa seriös tilltro till något sådant? Eller menar du att sett "ingenting", samt att detta avgränsat "någonting"? Det räcker väl med att allt existerande i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" gränsar mot något annat. Men då förstås bara mot något annat i sinnevärlden likaså befintligt...

Mvh/ PeterK

[PeterK]

Ha, ha, ha… nu skojar Pilatus — eller så tänker han inte alls här ( ;o)… …frågeställningen var ju varför överhuvudtaget ett ospecificerat ”något” existerar. OK..? Sedan förklarar Pilatus detta med att något visst (Big Bang) kom till genom något annat som redan funnits (”den ursprungliga processen/soppan”). Och som om detta inte är nog, menar han dessutom att inget annat fanns vid ”startpunkten” än ”Big Bang”. Vari ligger logiken i detta..??

Att du valde att missförstå!

Jaha... vad exakt, menar du mig ha missförstått? Och på vilka grunder menar du att jag "valde" något? Skulle vara intressant att få höra...

Mvh/ PeterK

[PeterK]

Inte att universum skapades med nödvändighet, kausalt, endast att förutsättningarna måste ha förelegat. Resonemanget är paradoxalt eftersom intet inte ger plats för förutsättningar, likväl får vi utgå från att universum faktiskt existerar.

Slutsatsen kan då vara att allt som finns uppstod med Big Bang. Försöker vi förklara något villkor eller förutsättning som föregick Big Bang så blir resonemanget en absurditet. Men visst finns det försök till förklaringar som inbegriper universum i ett större sammanhang.

Men om nu "universum" eller "världsalltet" skulle drista sig sakna begränsning i "tid" och "rum", så kan vi ju aldrig få reda på det via förutfattade meningar som att "något" uppkommer ur "intet". Att bara påstå att "alltet" är begränsat i "tid" och "rum", gör ju inte detta till ett faktum! Eller ”Pilatus” kanske känner till bevis för att ”alltet” är begränsat i ”tid” och ”rum”, samt härvid uppkommet ur ”intet”..? I så fall; håll inte på den hemligheten, ty, ingen annan känner till den. Och det skulle ju vara synd, om sanningen rörande detta gick i graven med Pilatus. Eller hur..?

Vidare skall ju ens förklaringar självklart omfatta allt existerande, i den mån man avser förklara ingenting mindre än "alltets" verkliga natur. Att förgripa sig på sådana vetenskapliga självklarheter, är mera av ett "brott" än vad det har med "vetenskap", "sanning", "vett och sans" att göra! Nej, att såhär godtyckligt utgå ifrån en förutfattad mening, har överhuvudtaget ingenting med sann vetenskap att göra! Liksom ej heller intellektuella kalamiteter som att lika godtyckligt räkna bort vissa delar av alltet, för att sedan använda dessa som "förklaring" till "alltets uppkomst". Ren galenskap, eftersom allt existerande självklart antingen utgör del av alltet, eller så utgör det alltet självt". Ja, resonemangen måtte väl bära åtminstone spår av logisk följdriktighet..! Samt härvid vara begripliga. "Vetenskap" är ju faktiskt till för att kasta ljus över sammanhangen, samt härvid att vara upplysande. Istället för att på skumma vägar inhölja allt i rena påhitt och logiska inkonsekvenser. Samt då också i rena dimridåerna..!

Mvh/ PeterK

[Zokrates]

Okej, kortfattat.

Om det existerar ett absolut ingenting, ett intet, så är det detsamma som en gigantisk vakuumgenerator,
sålunda kommer detta "intet" att producera virtuella partiklar, därmed existerar i egentlig mening aldrig
ett ingenting, ett intet, då det av sin egen natur är någonting som dessutom skapar något.

Om vi föreställer oss tiden före big bang som en oändlig yta med denna fungerande vakkumgenerator,
så har vi både ett rum, dock oändligt, samt tid, eftersom det sker något i detta rum. Det som sker är
alltså producerandet av partiklar som dock till 99,99% faller sönder direkt varav återstoden i sin tur
samlas samman då ännu en kraft träder in, gravitationskraften. När tillräckligt mycket partiklar hade
samlats så inträdde big bang, varvid ett rum skapas inuti själva oändligheten, vårt universum.

1. Detta bygger på logiska antaganden.
2. Detta är den enda möjliga trovärdiga förklaringen, om man nu inte vill tro på en gud som skapare.