Framtiden influerar oss?

[Johan Ågren]

Justin,

Du utgår ifrån att jag tolkat in informationen oberoende av bilderna.

Nej, det tror jag inte. Vad menar du? Det du skriver här kan tolkas på flera sätt, precisera!

Vad jag menar är att du inte enbart presenterade en bild, utan du presenterade flera bilder och började analysera. Jag fick således tillgång till ett omfattande koncept, och det är den informationen som jag hade att tillgå, och inte enbart bilden på ett enskilt tennisracket. Du gjorde ett upplägg som att experimentet var avklarat bara för att jag hade lagt upp en bild och du hade valt en bild.  Nu kan jag ha blivit influerad av spikmattor, ägg och olika typer av bilder på tennisracketar. Experimentet har således läckt ut och studsat fram och tillbaka över tiden. Endast om analysen sker i tysthet hos alla deltagare så förblir bilden "ren" (om jag inte läser av tankarna förstås  :) )  

Jag kan säga att detta kom tungt över mig nästan som en tvångstanke igår efter jag frågat om någon kunde delta i experimentet, innan du erbjöd dig. Jag kunde inte slå de första bilderna ur huvudet. Det är förståligt med tanke på att experimentet fått en ganska stor tyngd i och med att du skrivit mycket och jag tänkt mycket på det idag.

Detta är inte dåligt tycker jag, utan vi kan vara något på spåret hur vi skapar vår verklighet.

Man kan testa med experiment där ingen feedback och analys ges, då borde resultatet bli "renare". Det betyder också att jag själv inte ska titta på bilderna och analysera, utan enbart titta på bilderna utan att jämföra med RWresultatet. Endast så tror jag att det går att få ett så direkt resultat som möjligt. Tror dock att det kan bli svagare till att börja med då själva analysen och växelverkan ger mer tyngd, om än mer diffust.

Med "mer tyngd" menar jag att det finns ett helt koncept med information att fånga in. Det är lättare och går inte att missa, men det innebär samtidigt att man får en växelverkan och att formen läcker ut över gränserna, det blir inte lika distinkt. Det som är distinkt är däremot svårare att se då man måste gå rakt på det och varsebli och förstärka det. Man riskerar dock att tappa bort det specifika i bruset av alla annan information. Det är här koncentrationen och urskiljningsförmågan kommer in, så man kan använda ett snipergevär snarare än granater (hur jag nu kunde bli så krigisk plötsligt).

[kort]

Jag förstår inte hur framtiden skulle kunna påverka nuet eller det förflutna. Men om det är så, vad medför då det?

[freddemalte]

Jag förstår inte hur framtiden skulle kunna påverka nuet eller det förflutna. Men om det är så, vad medför då det?

Att hitta en förklaring som bygger på den moderna fysiken är nog inte så lätt även om det finns vissa teorier och indikationer på att en del elementarpartiklar (eller åtminstone de ekvationer som man konstuerar modellerna för dessa med) visar någon form av hopp bakåt i tiden, dvs från dåtid till nutid med en driekt (eller indriekt) påverkan). Antagligen måste vi "rita om" hela vår modell för hur världsaltet, rummet och tiden är beskaffat?

Om vi tänker oss en slags presentism-världsbild så är ju nuet ett slags "tomtebloss" i intighetens landskap där det som sker helt enklet förintas och det som kommer att ske skapas i stunden. I en sådan modell finns det inte plats för någon framtid att påverka nuet. Ty den så kallade framtiden finns då helt enklet inte och kan uppenbarligen inte heller påverka nuet.

I en eternalisteisk modell finns ju, som bekant, nuet, framtiden och dåtiden samtidigt i en slags superstor "LP-skiva" där nuet enbart är där den avläsande nålen befinner sig. Det som komma skall finns redan som icke avläst spår och det som har hänt finns i form av redan avläst spår. I denna modell finns det lite mer chans för framtiden att påverka dåtiden, i termer av att "LP-skiven" antas vara aningen dynamisk (inte helt stel och regid) vilket då leder till att "händelser" i framtiden (icke avlästa spår) kan göra "utfall" eller "hopp" till det aktuella spåret (nuet) och "ändra det" i realtid.

Ett alternativ är ju att en del individer (i detta fallet Johan) har möjligheten att ta del av icke avlästa spår av olika skäl?

Men jag håller med, set är inte lätt att bygga upp en koherent modell för detta!

Om det stämmer så medför det nog inget direkt uppenbart för oss förrän vi inser hur vi på olika sätt skulle kunna "behärska det". Då kanske det skulle kunna medföra allsköns märkliga fenomen!

Notera en annan tämligen intressant sak med "LP-skivan"! De kaosala förlppen, orsak och verkan tappar sin mening då "LP-skivan" redan är pressad och avläsningen (det vi upplever) helt enkelt är en avläsning av den. Observera även att det vi kallar tidsförloppet (nuet) är avläsningen av "LP-skivan" och den totala tidsdimensionen själva "LP-skivan". Med andra ord står "LP-skivan" utanför tiden (den är ju tiden) vilket fråntar den kravet att vara skapad av något/någon. Phuuu . . . skönt

Men det är nog en annan tråd . .  .

Vänligen

Fredrik

[Johan Ågren]

Det finns ju alternativ. Den här killen har jag alltid sett som en person som haft lite koll på hur världen fungerar i sin helhet: http://sv.wikipedia.org/wiki/David_Bohm

[kort]

Notera en annan tämligen intressant sak med "LP-skivan"! De kaosala förlppen, orsak och verkan tappar sin mening då "LP-skivan" redan är pressad och avläsningen (det vi upplever) helt enkelt är en avläsning av den. Observera även att det vi kallar tidsförloppet (nuet) är avläsningen av "LP-skivan" och den totala tidsdimensionen själva "LP-skivan". Med andra ord står "LP-skivan" utanför tiden (den är ju tiden) vilket fråntar den kravet att vara skapad av något/någon. Phuuu . . . skönt

Men det är nog en annan tråd . .  .

Bra poäng!  Borde inte det innebära att allt i framtiden omöjligt kan påverka det förflutna, eftersom tid öht inte existerar då enligt ditt exempel?

Det finns ju alternativ. Den här killen har jag alltid sett som en person som haft lite koll på hur världen fungerar i sin helhet: http://sv.wikipedia.org/wiki/David_Bohm

Kvantmekanik är nog det som jag är mest intresserad av över huvud taget vetenskapsmässigt, det ligger mig varmast om hjärtat, jag vet inte om det passar att diskutera i den här tråden eftersom, jag kan inte säga ärligt att jag vet vad kvantmekanik är, vad jag har förstått så kan man inte se att kvantmekanik är komplicerat, det verkar tvärtom enkelt, men det förstås inte. Om kvantmekanik på något sätt hör till denna tråden och om ni vet något om det så vore det intressant!

[offroff]

Johan,
Yakir Aharonov som figurerar i artikeln jag länkade till i trådstarten var Bohms student, 1959 arbetade de tillsammans fram Aharonov-Bohm-effekten som är en ganska central grej i kvantfysiken. Aharonov som på 60-talet föreslog att framtiden influerar oss menar att det är något som kan ge oss en fri vilja.

Vad gör att du föraktar meditation förresten? Själv har jag ibland funderat på att jag borde börja med det.

[freddemalte]

Notera en annan tämligen intressant sak med "LP-skivan"! De kaosala förlppen, orsak och verkan tappar sin mening då "LP-skivan" redan är pressad och avläsningen (det vi upplever) helt enkelt är en avläsning av den. Observera även att det vi kallar tidsförloppet (nuet) är avläsningen av "LP-skivan" och den totala tidsdimensionen själva "LP-skivan". Med andra ord står "LP-skivan" utanför tiden (den är ju tiden) vilket fråntar den kravet att vara skapad av något/någon. Phuuu . . . skönt

Men det är nog en annan tråd . .  .

Bra poäng!  Borde inte det innebära att allt i framtiden omöjligt kan påverka det förflutna, eftersom tid öht inte existerar då enligt ditt exempel?

Det finns ju alternativ. Den här killen har jag alltid sett som en person som haft lite koll på hur världen fungerar i sin helhet: http://sv.wikipedia.org/wiki/David_Bohm

Kvantmekanik är nog det som jag är mest intresserad av över huvud taget vetenskapsmässigt, det ligger mig varmast om hjärtat, jag vet inte om det passar att diskutera i den här tråden eftersom, jag kan inte säga ärligt att jag vet vad kvantmekanik är, vad jag har förstått så kan man inte se att kvantmekanik är komplicerat, det verkar tvärtom enkelt, men det förstås inte. Om kvantmekanik på något sätt hör till denna tråden och om ni vet något om det så vore det intressant!

Hej kort
Min syn på (korrekt eller inte?) på presentism säger mig att tid visst existerar, men att nuet, den rådande stunden är som ett "tomtebloss", dvs nuet lyser, dåtiden är för alltid borta likt gnistorna och framtiden blott en idé i detta nu. Allt sker här och nu och annat intet. Tiden är då just detta nu. I detta kan inte något framtida påverka eftersom det då inte existerar något framtida. Det är som sagt enbart en idé.

Min syn på eternalism (korrekt eller inte?) är att det som skett, det som sker och det som komma skall är topografiska strukturer på tidsplattan (liknar den vid en LP-skiva i inlägget ovan). Om denna tidsplatta är helt statisk. Ja då kan inte framtiden på verka dåtiden, nuet etc. Men om denna tidsplatt är dynamisk och har små rörelsesprång inbakad i sig, ja då kan man tänka sig att (fråga mig inte hur) aktiviteter i framtiden har möjlighet att påverka nuet etc.

Vänligen

Fredrik

[Johan Ågren]

Normalt så tänker vi oss tiden/rörelsen ungefär somen deg som blandas i en degbunke. Tiden/rörelsen skapar således hela tiden nya konstellationer av "ingredienserna" i degen. Det går från dåtid-nutid-framtid i en oavbruten kausal process. David Bohm talar om the implicite and explicite order (och detta rimmar bra med supersträngteorin), där den fysiska världens explicite order gestaltas utifrån en implicit order (som har holografisk karaktär). Det bakomliggande möjligheterna saknar lokal karaktar och har i den holografiska modellen en enhetlig kommunikativ karaktär. Vad somsedan sker i den "fysiska världen" är beroende av en mer flexibel och dynamisk pool av möjligheter. Just det här med "möjligheter" är centralt inom kvantfysiken. Dessa möjligheter har således in ickelokal karaktär (är utspridda), men utfaller sedan i form av observerbar materia; spåren vi observerar som partiklar. På så sätt är inte världens grundläggande förutsättningar en "degbunke" utan det ter sig bara så inför våra ögon, och endast utfallet av verkligheten. Tiden är således bunden till "rörelsen i degbunken", men the implicite order är utanför tiden. Det som påverkar det tidsbundna är således i sig tidlöst. Utifrån the implicite order så har man således kontakt med alla tidsaspekter av blandningsprocessen. David Bohm visade ett experiment med en rulle fylld med glycerin och vatten. När han vevade på cylindern så vävdes glycerinet in i vattnet tills det till slut inte kunde utläsas som en enhetlig droppe glycerin. När han vevade cylindern baklänges så återskapades till slut glycerindroppen. Tiden och rörelsen må således skapa en intrekat väv i världen, men informationen finns där, och då de bakomliggande orsakerna är holografiska så finns det ingen del som är fundamentalt avskilld från en annan (det är trollsländefasettögonenexemplet draget till perfektion). Dessa kommunikativa möjligheter gör att sammanblandningen i världen inte är ett hinder i sig att kommunicera med andra tider än det som det som för tillfället utgör den explicita order som för tillfället utgör den enskilda individens upplevelsegrund. Samtidigt medför the implicite order att den kan ge upphov till en mängd tidsbundna världar, varav vår kanske bara är en i en oändlig antal. Vi tänker oss en värld med begränsade förråd, en begränsad värld, kanske med väggar vid universums slut, men utifrån ett ickelokalt, tidlöst perspektiv som the implicite order medför så är "förrådsutrymmet" inte begränsat. De "rumsbubblor/projicerar" som skapas skapas inte nödvändigtvis bredvid varandra. Själv ser jag våra egna medvetanden och drömmar som just sådana temporära rum som interagerar med helheten. Skapelsen som helhet har således hissnande proportioner, men inte i termer som hur stort detta universum är. T.ex så ser jag inte att vårt universum har en specifik storlek med några ytterkanter. Där är principen den samma som om jag skapat ett temporärt universum medan jag sover. Hur knepigt skulle det inte vara om jag låg där i min dröm på en gräsmatta i skymningen, tittande ut i universums mörka rymd, och ställde mig frågan hur stort det var. Vår kollektiva tidsbundna explicite order har en högre form av beständighet som utvecklat sig under miljarder år, men det uppstår ur ingenting och återgår i ingenting, och är således temporärt. Vad som däremot aldrig upphör i existensen är the implicite order av oändligt med möjligheter, där det med all sannolikhet fortgår oändligt med universum likt och olikt vårt.

Om den information som idag utgör vårt universum kan rymmas i en singularitet så är dert inte orimligt att tänka sig ett implicite order av existensen som innehåller ett helt universum på en yta som är ickelokal, och att denna information är kommunicerbar i hela existensen. Detta kan också skapa ett perspektiv där människan inte ställer sig i proportion till ett stort tomt universum, utlämmnad till en utpost i en ytterkant. Universum är kanske en playground av möjligheter, och de vi upplever just nu är en del av vår egen skapelse snarare än något vi oundvikligen uppstått i.

Kanske existensens kärna är en stor hårddisk med holografisk lagring, och vi är en del av existensens uttryck som genom våra erfarenheter hela tiden uppdaterar informationen på hårddisken. Frågan är vad som händer när disken är full? De brukar väl gå allt sämmre när de är mer än halvfulla, för att slutligen kracha när det bara är några procent kvar. Har en känsla av att det kommer att göra ganska ont. För att inte tala om hur det skulla vara att sitta fryst utan möjlighet att någon kommer och trycker på rebootknappen.

[freddemalte]

Normalt så tänker vi oss tiden/rörelsen ungefär somen deg som blandas i en degbunke. Tiden/rörelsen skapar således hela tiden nya konstellationer av "ingredienserna" i degen. Det går från dåtid-nutid-framtid i en oavbruten kausal process. David Bohm talar om the implicite and explicite order (och detta rimmar bra med supersträngteorin), där den fysiska världens explicite order gestaltas utifrån en implicit order (som har holografisk karaktär). Det bakomliggande möjligheterna saknar lokal karaktar och har i den holografiska modellen en enhetlig kommunikativ karaktär. Vad somsedan sker i den "fysiska världen" är beroende av en mer flexibel och dynamisk pool av möjligheter. Just det här med "möjligheter" är centralt inom kvantfysiken. Dessa möjligheter har således in ickelokal karaktär (är utspridda), men utfaller sedan i form av observerbar materia; spåren vi observerar som partiklar. På så sätt är inte världens grundläggande förutsättningar en "degbunke" utan det ter sig bara så inför våra ögon, och endast utfallet av verkligheten. Tiden är således bunden till "rörelsen i degbunken", men the implicite order är utanför tiden. Det som påverkar det tidsbundna är således i sig tidlöst. Utifrån the implicite order så har man således kontakt med alla tidsaspekter av blandningsprocessen. David Bohm visade ett experiment med en rulle fylld med glycerin och vatten. När han vevade på cylindern så vävdes glycerinet in i vattnet tills det till slut inte kunde utläsas som en enhetlig droppe glycerin. När han vevade cylindern baklänges så återskapades till slut glycerindroppen. Tiden och rörelsen må således skapa en intrekat väv i världen, men informationen finns där, och då de bakomliggande orsakerna är holografiska så finns det ingen del som är fundamentalt avskilld från en annan (det är trollsländefasettögonenexemplet draget till perfektion). Dessa kommunikativa möjligheter gör att sammanblandningen i världen inte är ett hinder i sig att kommunicera med andra tider än det som det som för tillfället utgör den explicita order som för tillfället utgör den enskilda individens upplevelsegrund. Samtidigt medför the implicite order att den kan ge upphov till en mängd tidsbundna världar, varav vår kanske bara är en i en oändlig antal. Vi tänker oss en värld med begränsade förråd, en begränsad värld, kanske med väggar vid universums slut, men utifrån ett ickelokalt, tidlöst perspektiv som the implicite order medför så är "förrådsutrymmet" inte begränsat. De "rumsbubblor/projicerar" som skapas skapas inte nödvändigtvis bredvid varandra. Själv ser jag våra egna medvetanden och drömmar som just sådana temporära rum som interagerar med helheten. Skapelsen som helhet har således hissnande proportioner, men inte i termer som hur stort detta universum är. T.ex så ser jag inte att vårt universum har en specifik storlek med några ytterkanter. Där är principen den samma som om jag skapat ett temporärt universum medan jag sover. Hur knepigt skulle det inte vara om jag låg där i min dröm på en gräsmatta i skymningen, tittande ut i universums mörka rymd, och ställde mig frågan hur stort det var. Vår kollektiva tidsbundna explicite order har en högre form av beständighet som utvecklat sig under miljarder år, men det uppstår ur ingenting och återgår i ingenting, och är således temporärt. Vad som däremot aldrig upphör i existensen är the implicite order av oändligt med möjligheter, där det med all sannolikhet fortgår oändligt med universum likt och olikt vårt.

Om den information som idag utgör vårt universum kan rymmas i en singularitet så är dert inte orimligt att tänka sig ett implicite order av existensen som innehåller ett helt universum på en yta som är ickelokal, och att denna information är kommunicerbar i hela existensen. Detta kan också skapa ett perspektiv där människan inte ställer sig i proportion till ett stort tomt universum, utlämmnad till en utpost i en ytterkant. Universum är kanske en playground av möjligheter, och de vi upplever just nu är en del av vår egen skapelse snarare än något vi oundvikligen uppstått i.

Kanske existensens kärna är en stor hårddisk med holografisk lagring, och vi är en del av existensens uttryck som genom våra erfarenheter hela tiden uppdaterar informationen på hårddisken. Frågan är vad som händer när disken är full? De brukar väl gå allt sämmre när de är mer än halvfulla, för att slutligen kracha när det bara är några procent kvar. Har en känsla av att det kommer att göra ganska ont. För att inte tala om hur det skulla vara att sitta fryst utan möjlighet att någon kommer och trycker på rebootknappen.

Det är då meddelande kommer: "Programmet har utfört en förbjuden åtgärd och kommer att avslutas"

Ja det är intressant när man väl börjar tänka på det, för att inte tala om att vi alla går runt och "bär på" vår egen upplevelse av världen, våra egna liv, våra egna eftarenheter och våra egna perspektiv där vi sjävla är centrum för skådespelet, utgångspunkten. Jag minns en dag när jag strosade runt på 7:e avenyn i New York och bara tittade på alla människor jag mötte på gatna och tänkte: "tänka att varje person jag möter har ett eget liv, en egen upplevlse, enga preferenser precis som jag och att jag (för dem) inte finns mer än som den där killen de kanske såg när de gick där på gatan i New York". Sådana studer kan få mig väldigt ödmjuk inför tillvaron och känna: Tänk så mycket större världen "egentligen" är. Tänk så långt ifrån varandra vi är, ty dessa världar kan vi ju aldrig besöka! Vi kan bara se varandra "utifrån" . . .

. . . detta är motsatsen till solipsismen och lika förbryllade!

Vänligen

Fredrik

[Johan Ågren]

Johan,
Yakir Aharonov som figurerar i artikeln jag länkade till i trådstarten var Bohms student, 1959 arbetade de tillsammans fram Aharonov-Bohm-effekten som är en ganska central grej i kvantfysiken. Aharonov som på 60-talet föreslog att framtiden influerar oss menar att det är något som kan ge oss en fri vilja.

Vad gör att du föraktar meditation förresten? Själv har jag ibland funderat på att jag borde börja med det.

Jag föraktar absolut inte meditationen i sig, utan de kulturella aspekter som relaterar till det liv jag anammade i 20års åldern (är 38 idag). Mycket var bra, men en hel del var att jag ersatte en kategori kulturell bråte med en annan. Det skedde iofs inte under inflytande av meditationen, så jag ska inte klandra den alls. Det skedde i utrymmet mellan och efteråt. I samma stund man slutar meditera så börjar man bygga kulturella falsarier utifrån den grund man lämnade meditationen. Meditationen kräver således kontinuitet. Jag hade en ganska lång och svår period mellan det att jag slutade meditera och jag lyckosamt åt cubensissvamp. Svampen blev min räddning ur den förstenade överlägsna visgubbekaraktär jag hade börjat anammat. Det är den biten jag föraktar och samtidigt är det rollen jag är rädd/lockad av att hamna i igen. Meditationen skulle vara nyttig för mig nu, verkligen. Och jag kommer att komma till den punkt då jag kommer att börja meditera igen, jag har egentligen inte något annat val. Någon form av att jag integrerar meditationen i mitt liv. Det behöver inte betyda att jag sitter två timmar om dan i ett extremt meditativt tillstånd, bara det att jag får fokuset. Det jag har övat upp sitter reflexmässigt, men jag måste ta mig tid och utrymme. Så meditera!

[Justin Case]

Justin,

Du utgår ifrån att jag tolkat in informationen oberoende av bilderna.

Nej, det tror jag inte. Vad menar du? Det du skriver här kan tolkas på flera sätt, precisera!

Vad jag menar är att du inte enbart presenterade en bild, utan du presenterade flera bilder och började analysera. Jag fick således tillgång till ett omfattande koncept, och det är den informationen som jag hade att tillgå, och inte enbart bilden på ett enskilt tennisracket. Du gjorde ett upplägg som att experimentet var avklarat bara för att jag hade lagt upp en bild och du hade valt en bild.  Nu kan jag ha blivit influerad av spikmattor, ägg och olika typer av bilder på tennisracketar. Experimentet har således läckt ut och studsat fram och tillbaka över tiden. Endast om analysen sker i tysthet hos alla deltagare så förblir bilden "ren" (om jag inte läser av tankarna förstås  :) )  

Jag förstår. Jag borde kanske ha postat enbart den racket jag trodde att jag hade valt, trots att jag inte var säker på att jag mindes rätt. Ibland krånglar jag till saker och ting för mycket.

Låt oss göra ett nytt experiment. Jag lovar att komma ihåg vilken bild jag valt den här gången, så att jag kan posta endast en bild den här gången, och inget annat, före det klockslag vi bestämt att du ska kunna titta på bilden.

O.K.?

Nu har jag valt en bild. Sätt igång och beskriv den! Ska vi bestämma att jag lägger upp den i den här tråden senast i morgon klockan 12.00?

[Johan Ågren]

Justin,

Du utgår ifrån att jag tolkat in informationen oberoende av bilderna.

Nej, det tror jag inte. Vad menar du? Det du skriver här kan tolkas på flera sätt, precisera!

Vad jag menar är att du inte enbart presenterade en bild, utan du presenterade flera bilder och började analysera. Jag fick således tillgång till ett omfattande koncept, och det är den informationen som jag hade att tillgå, och inte enbart bilden på ett enskilt tennisracket. Du gjorde ett upplägg som att experimentet var avklarat bara för att jag hade lagt upp en bild och du hade valt en bild.  Nu kan jag ha blivit influerad av spikmattor, ägg och olika typer av bilder på tennisracketar. Experimentet har således läckt ut och studsat fram och tillbaka över tiden. Endast om analysen sker i tysthet hos alla deltagare så förblir bilden "ren" (om jag inte läser av tankarna förstås  :) )  

Jag förstår. Jag borde kanske ha postat enbart den racket jag trodde att jag hade valt, trots att jag inte var säker på att jag mindes rätt. Ibland krånglar jag till saker och ting för mycket.

Låt oss göra ett nytt experiment. Jag lovar att komma ihåg vilken bild jag valt den här gången, så att jag kan posta endast en bild den här gången, och inget annat, före det klockslag vi bestämt att du ska kunna titta på bilden.

O.K.?

Nu har jag valt en bild. Sätt igång och beskriv den! Ska vi bestämma att jag lägger upp den i den här tråden senast i morgon klockan 12.00?

OK

[Johan Ågren]

Jultema, tomte, tvålaktigt skägg, stearintomte. Står på/mot en pappersduk som är som ett rivet frimärke i kanten. Sjönk in i en mysig julstämning, ganska mörkt med snödrivor och små trähus.

Hela tankescenariot började utifrån "skägget" som var vaxaktigt lite kladdigt i grova fåror som ett grovt stöpt sterainljus med mönster i. Kan känna känslan i fårorna tydligt när jag drar fingrarna i det. Det känns så tydligt och bekant, som något jag tagit i som barn. Alternativt ett skägg med mycket vax i, fast det är vitt. Rinnande glasyr? Pepparkakshus? Ett pepparkakshus som står på ett rivet pappersunderlägg, med någon tomte och rinnande glasyr. Nej "glasyren" känns mer vaxliknande, rinnande vaxljus, formar vitt skägg. Tror inte det är en snö/isformation även om jag kan se likheter med en damm på vintern som släpper igenom vatten som stelnar till stora isformationer. Det är fetare och varmare.

Det blev mer visualiserat och fysiskt denna gång även om jag ritade antydan till ett skägg och i bakgrunden ett stort frimärke. Kan inte ladda upp idag, men det var ingen märkvärdig bild, utgå ifrån beskrivningen.

Ett tillägg som jag ändå vill nämna: En konisk aluminiumform med två "skruvar" i botten placerade intill varandra med 3-4cm mellanrum. Fågelmatsautomat. Jag ser inte hur "skägget" och "konen" går ihop. Skulle bli en glasstrut iofs, men materialet (aluminium) i konen går inte ihop med glassen. Glassen är i så fall överdragen med choklad, vilket skulle överensstämma med känslan jag hade som barn.

Jag får ihop det om aluminiumkonen är en form av ljushållare och "skägget" är stearin som som runnit. Man har ju visserligen lekt en hel del med rinnande stearinljus som barn, så att känslan finns där.

Ska gå och gör en ny bild.

[Justin Case]

[Johan Ågren]

Ja nu såg jag ju bilden eftersom jag satt och tittade på texten, men det har nog ingen betydelse. Om man bortser från den där koniska struten jag la till så har jag fönsteröppningen där och "skägget" är den toppiga molnformationen. Men jag hade en mycket fetare känsla och att jag tog på dem. Håller på att ladda iphonen så jag kan ta en bild på teckningen.

Kan mycket väl vara moln jag "kände". Jag minns hur jag som barn trodde mig kunna ta på fluffiga moln. De ser mycket mer fasta ut än vad de är, och som barn så förstår man inte att de bara är vattenånga väldigt långt borta.

De två handtagen är i aluminium och de "skruvas". De sitter 3-4cm ifrån varandra (när fönstret är stängt).

Fönsterformen finns där rakt av med fönsterfodret. Mittenstolpen på fönstret löper genom centrumet på "struten". Men vad jag sedan fick aluminiumstruten ifrån är en gåta. Om jag utifrån de två fönstervredena och mittenstolpen såg formen och sedan fyllde upp med fel material, kanske.

Tyckte inte detta var så klockrent.