förstår mig själv skrev:Beror på. Talar vi om något som är relativt bekant för båda och man förstår ungefär lika så kan man förklara genom att nämna gemensamma kunskaper/erfarenheter. Kunskaper inhämtar man med registrering/dvs input. Om man vill förstå tex en hund så träffar man hundar. Om någon har en teori/Idee/har förstått något så är det bra om denne försöker förstå hur denne själv har förstått. Vilka händelser/input som lett till förståelsen. Vet man detta så kan man se vad som behövs för den som inte förstår. Den som inte förstår begriper inte alltid syftet. Ibland förstår man efteråt.
Inga invändningar så långt. Men du har själv påstått att objekt (eller vad du nu kallar dem) definieras av sina beståndsdelar så jag går igenom mina beståndsdelar och ser som min grundbeståndsdel upplevandet av mig själv...jag föreslår att vi kallar sådana objekt för: SUBJEKT, och menar då inte ordet i språklig betydelse som den del av satsen som bestämmer vad satsen uttalar sig om...det finns många andra ord med samma eller närbesläktad betydelse: Medvetande, själ,fri vilja,förstånd, känsla ...jag vet inte var listan tar slut.
Jag menar nu att frågan om det finns subjekt har svaret "ja"!Och att påståendet :
Jag finns! Är den grundläggande sanningen om verkligheten. Förstår vi inte den sanningen förstår vi ingen annan sanning heller.
Vi är sanningsdefinitioner och sanningsexempel på samma gång.
Så här ser det ut logiskt sett:
1 jag finns (antagande)
2 jag = #jag# (identifiering)
3 #jag# finns (slutsats)
Det där begrep du inte men skyll dig själv som inte följer det jag skriver
