Är korkad på det här med relativitetsteorin...

[Anders]

Man pratar ju om att tid "kröks", att ljusets hastighet måste vara konstant, och på grund av detta skall tiden kunna gå olika fort för en som är kvar på jorden, och en som åker iväg med raketen. Eller med bilen.

Men

Hur kan man prata om att en kör fortare än den andre? om man åker iväg med bilen avlägsnar den andre sig lika fort som man själv kör. Så varför kör jag 50 km/h framåt och inte den andre 50 km/h bakåt? Det finns ju liksom ingen "bas" i rymden?

[förstår mig själv]

Man pratar ju om att tid "kröks", att ljusets hastighet måste vara konstant, och på grund av detta skall tiden kunna gå olika fort för en som är kvar på jorden, och en som åker iväg med raketen. Eller med bilen.

Men

Hur kan man prata om att en kör fortare än den andre? om man åker iväg med bilen avlägsnar den andre sig lika fort som man själv kör. Så varför kör jag 50 km/h framåt och inte den andre 50 km/h bakåt? Det finns ju liksom ingen "bas" i rymden?

Nej just det.
Om vi dock antar att det fanns en big bang. Dvs en punkt varifrån all "materia slungades ut. Eftersom allt avlägsnar sig från allt i det stora perspektivet (galaxer) så bör allt varit en punkt/klump från början. Om allt slungas ut samtidigt från denna klump/punkt så kommer rummet där att uppstå. Rummet blir begränsat till periferin. Materien som hade högst hastighet kommer begränsa rummet. Rummet kan då liknas vid ett expanderande klot.
Hastighet får alltså en referens i centrum dvs där big bang skedde skulle hastigheten vara 0.
Om vi nu tittar på våran planet så har den en viss hastighet och avlägsnar sig från centrum. Om vi nu tänker oss en cirkel(eller klot, men den liknelsen är onödigt komplicerad) med big bang i centrum kommer all "materia" med samma utgångshastighet som jorden i förhållande till centrum att befinna sig på cirkelns linje (eller klotet). En cirkel är krökt och om du färdas mellan tex jorden och en annan planet(på cirkeln) tex 45 grader ifrån kommer rörelsen betraktad från centrum att krökas. Rummet är klotformat och vi/ljuset åker längs ytan.
Detta är min personliga tolkning och för mig stämmer den.

[Zokrates]

Finns det inte någon grundkurs i logik som ni tillsammans kan gå på istället?

[Pilatus]

Man pratar ju om att tid "kröks", att ljusets hastighet måste vara konstant, och på grund av detta skall tiden kunna gå olika fort för en som är kvar på jorden, och en som åker iväg med raketen. Eller med bilen.

Att rummet kröks låter litet märkligt, kanske förstår man bättre om man förklarar att ljuset som passerar genom ett gravitationsfält böjs av.



Tidsdilationen kräver dock en pedagogik som förklaras bäst med denna video.


Ljusets hastighet och Tidsdilatation

[Plattfot]

Om en punkt expanderar till ett universum, så är ju varje punkt i universum den ursprungliga punkten. Om ursprungspunkten inte var en singularitet utan det minsta tillåtna rumskvantat (en hypotes bland alla hypoteser, som jag tror mig ha hittat bland alla obegripligheter jag försökt läsa i ämnet), så får vi väl anta, att universum expanderat genom att det ursprungliga rumskvantat delade sig. Alla rumskvanta i universum gör då anspråk på att vara det första.

[förstår mig själv]

Hej. Jag har antagit att hastigheten hos "galaxerna"/"materien" är ungefär konstant. Detta borde ju gå att mäta med rödförskjutning. Om det inte är så utan att hastigheten ökar av big bang(materiens bortflyende) när rummet ökas (rummet är ju begränsat av big bang) i så fall kan man tänka sig evigheten.
Säg att man spelar tillbaka så att universum kontraheras(drar i hop sig). Tex att alla avstånd halveras då kommer allt att närma sig allt i "evig tid". Punkten blir mindre och mindre allt närmar sig men når aldrig fram. Det är gränsvärdet(oändligt litet, dvs volymen 0), och nu går "rummet" kanske mot gränsvärdet oändligt stort.
Jag har ingen uppfattning om huruvida "expansionen" av universum ökar i hastighet.
Någon som kanske vet?

[Pilatus]

Hej. Jag har antagit att hastigheten hos "galaxerna"/"materien" är ungefär konstant. Detta borde ju gå att mäta med rödförskjutning.

Det finns ett samband, ju längre bort ett studerat objekt befinner sig, dess större rödförskjutning.

Om det inte är så utan att hastigheten ökar av big bang (materiens bortflyende) när rummet ökas (rummet är ju begränsat av big bang) i så fall kan man tänka sig evigheten.

Om någonting kommer att existera för evigt kan vi endast spekulera om.

Jag har ingen uppfattning om huruvida "expansionen" av universum ökar i hastighet.
Någon som kanske vet?

Expansionen accelererar enligt de mätningar som gjorts under senare år.

[Anne]

Allvarligt talat är de få som till fullo begriper relativitetsteorin, jag gör det inte, men jag har åtminstone vett att medge det. Men jag har ett lustigt kort med Einstein i svartvitt där han sträcker ut tungan.

[Illusionen]

Hej. Jag har antagit att hastigheten hos "galaxerna"/"materien" är ungefär konstant. Detta borde ju gå att mäta med rödförskjutning. Om det inte är så utan att hastigheten ökar av big bang(materiens bortflyende) när rummet ökas (rummet är ju begränsat av big bang) i så fall kan man tänka sig evigheten.
Säg att man spelar tillbaka så att universum kontraheras(drar i hop sig). Tex att alla avstånd halveras då kommer allt att närma sig allt i "evig tid". Punkten blir mindre och mindre allt närmar sig men når aldrig fram. Det är gränsvärdet(oändligt litet, dvs volymen 0), och nu går "rummet" kanske mot gränsvärdet oändligt stort.
Jag har ingen uppfattning om huruvida "expansionen" av universum ökar i hastighet.
Någon som kanske vet?

För inte så länge sedan skrev jag om rödförskjutning i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?
Det följande är ett utdrag från det inlägget.

Konsekvensen av detta är att rödförskjutningen, i form av frekvensspektraförskjutning i riktning mot det
lågfrekventa hållet, kan registreras p g a dess icke normerade karaktär.
Detta innebär att rödförskjutningen kan ses som ett ”medelvärde”, bestämt av roten ur produkten av,
normerat (t ex +C) och polvänt ej normerat (t ex 1/+C).

REELLT

REF. V = 0 ger √ +C / –C ~ ± j

+V: √ (+C+V) ∙ 1 / (–C+V) ~ √– (C+V) / (C–V)
–V: √ (+C–V) ∙ 1 / (–C–V) ~ √– (C–V) / (C+V)

IMAGINÄRT

REF. V = 0 ger √ +jC / +jC ~ ±1

+V: √ (+jC+jV) ∙ 1 / (–jC+jV) ~ √– j(C+V) / j(C–V)
–V: √ (+jC–jV) ∙ 1 / (–jC–jV) ~ √– j(C–V) / j(C+V)

Ovanstående resulterar i f-koordinatrelationerna,

Doppler-frekvens RE :

f +V = fo ∙ j√(C+V) / (C–V) / j = fo √(C+V) / (C–V)
f –V = fo ∙ j√(C–V) / (C+V) / j = fo √(C–V) / (C+V)

Doppler-frekvens IM :

f +V = fo im ∙ j√j(C+V) / j(C–V) / 1 = j fo im √(C+V) / (C–V)
f –V = fo im ∙ j√j(C–V) / j(C+V) / 1 = j fo im √(C–V) / (C+V)

För mig innebär ovanstående att det ej går att hävda att universum EXPANDERAR, och ej heller att BIG BANG
är en trovärdig förklaring.

VIKTIGT att notera här är att det utöver den reella effekten (= den som mäts och ligger till grund för den
påstådda expansionen) förekommer en balanserande imaginär dold effekt, så som redovisas ovan.

När du ställer frågor som redan har besvarats, tolkar jag tyvärr detta som att du inte förstår eller utan
angiven orsak förkastar förklaringen.
Försök därför om möjligt att förklara vad som är fel i ovanstående, så har jag något att utgå från.

I övrigt framgår av inläggen att ingen hänsyn tagits till referens-differensen mellan atomärt och universellt.

/ Illusionen

[Pilatus]

Allvarligt talat är de få som till fullo begriper relativitetsteorin, jag gör det inte, men jag har åtminstone vett att medge det. Men jag har ett lustigt kort med Einstein i svartvitt där han sträcker ut tungan.

Jag vet å andra sidan ingen på FF som hävdat sig till fullo behärska relativitetsteorin. Vi förstår idén och kan några av de termer som beskriver vad teorin handlar om, det är nog allt. Den som vill kan protestera.

Även Albert Einstein fick hjälp med att klara de kluriga ekvationerna. "Jag behöver min hustru [Mileva Maric]. Hon löser alla mina matematiska problem", sade han när han gifte sig med henne.

[Illusionen]

Allvarligt talat är de få som till fullo begriper relativitetsteorin, jag gör det inte, men jag har åtminstone vett att medge det. Men jag har ett lustigt kort med Einstein i svartvitt där han sträcker ut tungan.

Jag vet å andra sidan ingen på FF som hävdat sig till fullo behärska relativitetsteorin. Vi förstår idén och kan några av de termer som beskriver vad teorin handlar om, det är nog allt. Den som vill kan protestera.

Även Albert Einstein fick hjälp med att klara de kluriga ekvationerna. "Jag behöver min hustru [Mileva Maric]. Hon löser alla mina matematiska problem", sade han när han gifte sig med henne.

Vad utgör medvetandets referens?

Inlägg av Illusionen » 27 dec 2013 16:40

ANG RELATIVITET SOM FUNKTION AV DRP

[Pilatus]

För mig innebär ovanstående att det ej går att hävda att universum EXPANDERAR, och ej heller att BIG BANG
är en trovärdig förklaring.

Inte det? Varför är nätterna mörka då? I ett stationärt universum borde ju natten vara lika ljus som dagen på grund av alla stjärnor där ute. Vart vi än riktar vår blick ser vi stjärnor, men deras ljusstyrka är knappast besvärande. Även detta sägs vara ett bevis för universums expansion, Olbers paradox.

[Anders]

Man pratar ju om att tid "kröks", att ljusets hastighet måste vara konstant, och på grund av detta skall tiden kunna gå olika fort för en som är kvar på jorden, och en som åker iväg med raketen. Eller med bilen.

Tidsdilationen kräver dock en pedagogik som förklaras bäst med denna video.


Ljusets hastighet och Tidsdilatation

Men bekymret är följande: Om liraren i rymdraketen ser honom på marken skicka en ljusstråle upp och ned, vad ser han då?
Kommer han inte på samma sätt att se en längre ljussträcka? De är alltså liksom på samma förhållande till varandra? Varför får då någon av dem en snabbare tid än den andre? Det blir ändå liksom till att "fart" blir något absolut.

[Illusionen]

För mig innebär ovanstående att det ej går att hävda att universum EXPANDERAR, och ej heller att BIG BANG
är en trovärdig förklaring.

Inte det? Varför är nätterna mörka då? I ett stationärt universum borde ju natten vara lika ljus som dagen på grund av alla stjärnor där ute. Vart vi än riktar vår blick ser vi stjärnor, men deras ljusstyrka är knappast besvärande. Även detta sägs vara ett bevis för universums expansion, Olbers paradox.

Om jag skulle ta detta från början igen, så blir det en lång historia, och det/den vill du inte höra,
så låt mig försöka med något kortfattat.

Såväl relativitetsteorin som rödförskjutningen stämmer sannolikt om vi begränsar oss till det
vi via våra sinnen uppfattar som något verkligt/reellt.
Det jag hävdar är att det ”finns” något mer än det reella perspektivet, nämligen det ”imaginära”.
Det universum du refererar till är det ”reella”, medan jag även innefattar det ”komplexa”, bestående
av både reellt och imaginärt perspektiv.
Det är dock avsevärt svårare än så då vi även behöver förstå det jag benämner ”medvetandets referens”.
När du även inför denna referens i resonemanget, kommer du att förstå mig bättre,
när jag hävdar att vår verklighet är en illusion.

Ett nålsöga man behöver ta sig igenom för att komma åt de mer basala byggbitarna är Eulers formel.
De som ev verkligen vill förstå det jag skriver, behöver därför begrunda allt denna formel rymmer.
Formeln är enligt mitt synsätt endast RUBRIKEN till en ännu okänd och fascinerande ”värld”.
Formeln beskriver relationen mellan reellt och imaginärt, men säger inget om t ex det identitetsskift
mellan reellt och imaginärt som jag påstår ryms inom formeln.

Ljuset i mörkret för mig är att Fredrik, trots att han säger att han inte förstår allt jag skriver,
är den som jag uppfattar har förmågan att tänka ”djupt” inom detta område och verkar bl a förstå
betydelsen av medvetandets referens, och hur jag ser på ”jaget”.
Algot verkar ha tänkt mycket i liknande banor, och uttrycker sig lite underfundigt, men förstår bl a
rätt bra vad jag avser med grundtillståndet, G.
Även om både Fredrik och Algot är mer eller mindre skeptiska till det jag beskriver, har de en
intresserad och öppen inställning, vilket jag uppskattar.

Ev skriver jag senare ett separat inlägg rörande Eulers formel, förutsatt att det känns meningsfullt.

/ Illusionen

[Pilatus]

Men bekymret är följande: Om liraren i rymdraketen ser honom på marken skicka en ljusstråle upp och ned, vad ser han då?
Kommer han inte på samma sätt att se en längre ljussträcka? De är alltså liksom på samma förhållande till varandra? Varför får då någon av dem en snabbare tid än den andre? Det blir ändå liksom till att "fart" blir något absolut.

Det fanns en anledning till att jag överlät det pedagogiska avsnittet till Daniel Barker på Norra Real.
"Liraren i rymdraketen" (B) avlägsnar sig från "honom på marken" (A) med 30m/s. B ser, i ditt exempel, ljusblixten under längre tid än A. Jag antar att du har rätt om du även ändrar på vem som rör sig, alltså att du gör samma beräkning utifrån att raketen står still och mannen på marken rör sig.