Om riktiga kloner

[PseydonymHär]

Jag har en liten fundering:
Om man skulle kopiera en människa (läsa av varenda liten atom hon har samt dess koordinater och sedan bygga upp en ny, bit för bit)  skulle hon leva då? Och hur skulle isåfall hennes jag vara? Likadant som föregångaren? Hur skulle dom förhålla sig till varandra?

I princip alla våra celler byts ut i vår kropp. Man borde ju kunna kopiera en människa helt av då, eftersom mycket få molekyler som människan bär på då hon är liten finns kvar tills dess att hon dör. Jag kan ju bara tala för mig själv men jag har alltid varit jag så långt jag kan minnas, trots att nästan alla mina celler bytts ut minst en gång. Men bara nästan alla...det finns ju hjärnceller som håller livet ut, är det där själva kärnan finns, själva själen?  Äsch nu kom jag av mig! Men vad tror du?

[FIG]

du har väkligen en intersant tanker,
det faktrum att om man läser av en parson, atrom, för atrom,
och sedan bygge up han/hon igen så borde vi englit teroetisk mening har samma tankar och minnen som inna.
under förestäging att allt följer bestämda naturreger.
men om det inte är så, vad skulle det blir då?
en helt ny parson, men nya tankar eller?

[Tractatus]

Det finns arv, och det finns MILJÖ.

[PseydonymHär]

Det finns arv, och det finns MILJÖ.

Jag vet inte riktigt om du förstår frågan rätt. Självklart finns det arv, självklart finns det också miljö. Kloningen idag går ut på att man klonar arvet. Miljön klonar man inte.
Men tänk om man nu kunde bygga upp/klona en människa helt och hållet, från molekyl till molekyl.
Det skulle väl vara att klona miljön också?
Skulle den kroppen kunna leva?
Skulle den kroppen få någon själ?

[Tractatus]

Jag vet inte riktigt om du förstår frågan rätt. Självklart finns det arv, självklart finns det också miljö. Kloningen idag går ut på att man klonar arvet. Miljön klonar man inte.
Men tänk om man nu kunde bygga upp/klona en människa helt och hållet, från molekyl till molekyl.
Det skulle väl vara att klona miljön också?
Skulle den kroppen kunna leva?
Skulle den kroppen få någon själ?

Antingen är jag imbecill eller är så är Du diffus.

Från molekyl till molekyl? Vad har detta med miljö att göra.
Denna klon skall väl födas in i en kontext också? Det är oundvikligt.
Därav kommer klonens livsförlopp från sekund ett att skilja sig från
originalets. Således kommer de vara, om inte drastiskt, olika.

Vad menar du med själ förresten? Syftar du på själ ur ett teologiskt perspektiv, som något andligt, endast förunnat människan? Eller syftar du mer på själ som de neuropsykologiska processer som äger rum bakom pannbenet.

[amy]

Om man skulle kopiera en människa (läsa av varenda liten atom hon har samt dess koordinater och sedan bygga upp en ny, bit för bit)  skulle hon leva då?

Ja.

Och hur skulle isåfall hennes jag vara? Likadant som föregångaren?

Ja, men ju längre de lever destå mer olika blir de.

Jag kan ju bara tala för mig själv men jag har alltid varit jag så långt jag kan minnas,

Jag har också alltid varit jag. Vi är alltså samma.

det finns ju hjärnceller som håller livet ut, är det där själva kärnan finns, själva själen?

Medvetandet är mest koncentrerat i hjärnan. Men hjärnan skapar inte medvetandet, den attraherar den, den skapar en förbindelse till den. Tänk dig hjärnan som en TV. Det är en mottagare. Den tar emot signalen, medvetandet.

[PseydonymHär]

Antingen är jag imbecill eller är så är Du diffus.

Från molekyl till molekyl? Vad har detta med miljö att göra.
Denna klon skall väl födas in i en kontext också? Det är oundvikligt.
Därav kommer klonens livsförlopp från sekund ett att skilja sig från
originalets. Således kommer de vara, om inte drastiskt, olika.

Vad menar du med själ förresten? Syftar du på själ ur ett teologiskt perspektiv, som något andligt, endast förunnat människan? Eller syftar du mer på själ som de neuropsykologiska processer som äger rum bakom pannbenet.

Japp, det är klart att människan inte blir lika ju längre den lever men jag menar just i den stunden som den kopieras. Från sekund noll. Om den skule leva och så vidare, om detta lyckas så är mänskligheten närmare sin egen gud än någonsin tidigare ur religiös synpunkt. Då har vi verkligen skapat liv, inte härmat naturen som fram tills nu.

Jag vill bara veta till vilken grad själen (det abstrakta) och hjärnan (det konkreta) överlappar varandra. Med själ menar jag den här skumma saken som sitter och skriver detta med hjälp av sina konkreta fingrar

Skönt att du understryker "Du" med stor bokstav Retorik på hög nivå.

[amy]

Om den skule leva och så vidare, om detta lyckas så är mänskligheten närmare sin egen gud än någonsin tidigare ur religiös synpunkt. Då har vi verkligen skapat liv, inte härmat naturen som fram tills nu.

Människor är skapade, så de kan inte skapa, de kan bara omforma det som redan har skapats.

Jag vill bara veta till vilken grad själen (det abstrakta) och hjärnan (det konkreta) överlappar varandra.

De är samma sak, samtidigt som de är olika, likadant som rött och blått är olika, men de är delar av samma ljus.

[Tractatus]

Människor är skapade, så de kan inte skapa, de kan bara omforma det som redan har skapats.

Säger inte att påståendet inte stämmer. Är bara nyfiken på resonemanget bakom denna härledning;

så de kan inte skapa

ur

Människor är skapade

De är samma sak, samtidigt som de är olika, likadant som rött och blått är olika, men de är delar av samma ljus.

Detta var dock banne mig diffust.

[PseydonymHär]

De är samma sak, samtidigt som de är olika, likadant som rött och blått är olika, men de är delar av samma ljus.

Ok jag är nog snart beredd att hålla med dig. En sak bara.
Rött och blått har olikheten olika färg.
Rött och blått har likheten att det båda är färger.

Vad är likheterna och olikheterna mellan kropp och själ då?

Människor är skapade, så de kan inte skapa, de kan bara omforma det som redan har skapats.

Du undgår min poäng litegrann tycker jag. Det jag menar är att omforma det som redan skapats. Vi omformar ofantligt många molekylsammansättningar så att de till slut bildar en människa  som det redan finns ett exemplar av.

[amy]

Vad är likheterna och olikheterna mellan kropp och själ då?

kroppen består av ljus, medvetande, liksom själen. skillnaden är samma som med färgerna. de har olika våglängd.

materia är bara koncentrerat ljus. därför blir det så mycket ljus när en atombomb exploderar.

Vi omformar ofantligt många molekylsammansättningar så att de till slut bildar en människa  som det redan finns ett exemplar av.

Det är inte bara vi som omformar dom. Utan naturlagarna skulle vi inte kunna forma dom. bara ingenting kan skapa, för den är inte skapad.

[PseydonymHär]

Det är inte bara vi som omformar dom. Utan naturlagarna skulle vi inte kunna forma dom. bara ingenting kan skapa, för den är inte skapad.

Är inte detta lite ovidkommande?
Jag undrar bara om den massa som vi omformar (som då vi är klara till punkt och pricka molekylmässigt stämmer överens med människoorginalet) skulle leva.
Jag påstår inte att vi skulle stå utanför naturlagarna eller någonting sådant, bara att vi skulle stå på samma nivå som Gud gör i många religioner. Det vill säga han som allena kan skapa liv.

[amy]

Jag påstår inte att vi skulle stå utanför naturlagarna eller någonting sådant,

Vi (medvetandet, Gud) står utanför naturlagarna.

[Tractatus]

kroppen består av ljus, medvetande, liksom själen. skillnaden är samma som med färgerna. de har olika våglängd.

Jag har alltid trott att kroppen består av lera.

[Waggho]

materia är bara koncentrerat ljus. därför blir det så mycket ljus när en atombomb exploderar.

Materia och ljus är två olika former som energi kan existera i.

Men du kan lika gärna säga "rörelseenergi är bara utspädd materia" eller "värme är bara lägesenergi". It hardly makes sense alltså.