Flera Big Bangs - vad händer när en "smäll" når et

[ManFreD]

Läser nu en väldigt bra bok (En kortfattad historik över nästan allting - Bill Bryson. Läs den) Nu läste jag nyss om Big Bang, och teorier om att det kan pågå flera Big Bang runtomkring. Kom då att tänka på, att då vågorna från smällen aldrig avtar, måste de inte en gång åka in i varandra - och sedan kommer denna våg av värme att fortsätta mot planeterna i vår eget solsystem - och slutligen även Jorden.
Någon som vet lite mer om sådana "multibangs? vad tror ni?

[Algotezza]

Läser nu en väldigt bra bok (En kortfattad historik över nästan allting - Bill Bryson. Läs den) Nu läste jag nyss om Big Bang, och teorier om att det kan pågå flera Big Bang runtomkring. Kom då att tänka på, att då vågorna från smällen aldrig avtar, måste de inte en gång åka in i varandra - och sedan kommer denna våg av värme att fortsätta mot planeterna i vår eget solsystem - och slutligen även Jorden.
Någon som vet lite mer om sådana "multibangs? vad tror ni?

Talar vi om det oändliga kosmos som ett multiversum, uppbyggt av universa som dess partiklar, sker det ju Big bangs i detta multiversum "hela tiden"/ oupphörligen. S.k. gang bangs.

A

[ManFreD]

I boken stod det att teorien menade att flera Big Bangs sker hela tiden, och varje Big Bang skapar ju var sitt kosmos. Men vid varje Big Bang, så åker ju en ring av eld ut åt alla håll från centrum där smällen först tog plats. Men då om det sker flera Big Bangs flera gånger om, så innebär det att flera sådana eldringar skjuts ut, och då borde detta eldhav någon gång att glida in i varandra, och sedan åka vidare och förstöra den andra galasens planeter osv..

[Oblivion]

Frågan borde alltså vara hur stort "ingentinget" är... Ganska så stort om ni frågar mig. Om det skapas en bubbla av "någonting" i "ingentinget" och ytterligare en bubbla av "någonting" skapas så tror jag starkt på att dessa bubblor av "någonting" befinner sig på ett minst sagt säkert avstånd från varandra. (om man nu kan snacka om avstånd i "ingenting")

Vad jag har förstått så tror vår allas Mr. Hawking på samma sak som Einstein himself, att det bildas universum i "ingentinget" på samma sätt som bubblor skapas i kokande vatten. Det skapas och försvinner massor av bubblor ständigt i detta "ingenting" men om nu "ingentinget" är så pass oändligt som de flesta av oss definierar "ingentinget" till så kan man ju tycka att risken för kollissioner med andra kosmos är ganska liten.

Men vad vet jag? Vad är egentligen logiskt om man zoomar ut tillräckligt långt?

[Justin Case]

Frågan borde alltså vara hur stort "ingentinget" är... Ganska så stort om ni frågar mig. Om det skapas en bubbla av "någonting" i "ingentinget" och ytterligare en bubbla av "någonting" skapas så tror jag starkt på att dessa bubblor av "någonting" befinner sig på ett minst sagt säkert avstånd från varandra. (om man nu kan snacka om avstånd i "ingenting")

Vad jag har förstått så tror vår allas Mr. Hawking på samma sak som Einstein himself, att det bildas universum i "ingentinget" på samma sätt som bubblor skapas i kokande vatten. Det skapas och försvinner massor av bubblor ständigt i detta "ingenting" men om nu "ingentinget" är så pass oändligt som de flesta av oss definierar "ingentinget" till så kan man ju tycka att risken för kollissioner med andra kosmos är ganska liten.

Å andra sidan kan man undra om inte big bangandet har pågått i evighet, och på evig tid kan väl oändliga avstånd överbryggas. Då borde big bangarna ändå gå in i varandra, och påverka varandra, kan man tycka.

Men det kan ju finnas svarta hål mellan bubblorna - svarta hål som börjat som big bangar och som nu har så kraftig tyngdkraft att de slukar all påverkan (allt ljus, all energi, all materia, all gravitationspåverkan, all elektromagnetism, all strålning, all annan påverkan) från alla de big bangar som omger vår egen big bang. Det kan förklara att vår bubbla inte påverkas av andra bubblor. Dessa svarta hål kanske även drar till sig vår egen bubbla, men de kan vara så långt borta från oss att den effekten än så länge är omärkbar för oss. Om de svarta hålen är jämnt utspridda i universum med ca en googol ljusårs mellanrum, medan det t.ex. är många googolplexianer ljusår härifrån till närmaste big-bang-bubbla som ännu ej blivit ett svart hål, räcker det med att varje svart hål böjer strålningen från den bubblan bara aningen på vägen mot vår bubbla, så blir de svarta hålens sammantagna verkan den att ljuset aldrig når oss utan blir slukat av ett svart hål (det första som till slut råkar ligga alltför nära strålningen i fråga). Det skulle kunna förklara varför vi inte ser skymten av några andra bubblor eller big bangar. Och svarta hål ser man ju av naturliga skäl inte heller.

[Ingvar]

Vad är egentligen logiskt om man zoomar ut tillräckligt långt?

Ju längre ut man zoomar desto mer förskjuts spektrallinjerna i galaxernas strålning mot längre våglängder med lägre energi.
Förskjutningen är ca 1 Ångström (1/10^10m) per 16 miljoner ljusår.
Men det är inte universum som expanderar utan det är strålningen (ljuset).

Denna rödförskjutning har lett till bibliska idén big bang, därför att rödförskjutningen är feltolkad som en Dopplereffekt och därmed felaktigt tänkt som en följd av att alla galaxerna har hastighet bort ifrån oss och varandra.
Fysiker och astronomer har inte haft någon annan förklaring och vill än idag inte ändra denna feltolkning.

Hubble och Planck har uppmätt samma förskjutningsfenomen av den termiska/elektrodynamiska strålningen men båda har gjort olika feltolkningar.

Jag har genom observationer och experiment, mätningar och härledningar, samt relevanta jämförelser genom matematiska analogier funnit den bakomliggande enkla naturlagen som förklarar energins (konstanta och kontinuerliga) förskjutning med avståndet.
Samma enkla lagbundna energiförskjutning gäller för elektrodynamik (ljus), hydrodynamik (vågor) och air-dynamik (ljud); men förstås med olika specifika konstanter.
Det är helt enkelt det entropi-fenomen som Rudolf Clausius definierade och, med honom många andra fysiker (bl.a. Max Planck), sökte som förklaring till hur och varför strålningens värme/energi sprids och strävar mot termodynamisk jämvikt.

Galaxstrålningens rödförskjutning är ett entropi-fenomen men är feltolkad som Doppler-hastighet.
Hubble multiplicerade (procent)andelen av förskjutningen med ljushastigheten, vilket har skapat den så kallade Hubble-konstanten som definierats från mellan 550-50km/s/Mps till idag ca. 67km/s/Mps. Se dess historia på:
http://cfa-www.harvard.edu/~huchra/hubble/

Planck beräknade teoretisk värmestrålningen och den fraktionella differensen mellan våglängderna efter mätningar i det optiska spektrumet.
Han jämförde temperatur och vågförskjutning (där W.Wien redan visat sambandet) och fann en våglängdsdifferens på 6,6*10^-34.
Planck förstod inte mätningsesultatet utan tolkade det som en till frekvensspektrum relaterad specifik energienhet som han definierade Js.
Dvs. att den kontinuerliga våglängdsförskjutningen feltolkades som ett temperaturskutt relaterat till frekvensspektrum.
Läs Plancks Nobel-föreläsning att han inte förstod sin forskning:
http://nobelprize.org/nobel_prizes/phys ... cture.html
Einstein övertygade de förvirrade fysikerna att detta var energikvanta.
För detta fick Einstein Nobelpris (genom intriger och korruption av vissa medlemmar i fysikkommitén).

[Justin Case]

Ingvar,
Det du skriver låter väldigt intressant. Kan man ur det härleda ett svar på frågan för denna tråd? I så fall vilket?