Tyngdkraften som riktsnöre för den reaktionshastigheten...

[Jörgen]

Teorin om...
Tyngdkraften som riktsnöre för den minskande reaktionshastigheten hos långvariga rymdfarande släkten.

Om...
en världs varelsers reaktionshastighet först och främst styrs av nödvändigheten att kunna parera fall mot marken, och den därmed följande skaderisken, som potentiellt skulle slå ut den berörde individen från sitt släktes utvecklingsprocess...

och energi motsvarande den befintlige gravitationen går ut att på att hålla kroppen upprätt och rörlig...

samt att hjärnfunktioner som kan motsvara kravet att parera gravitationen är strikt reserverade just för just den uppgiften...

och att denna släkte bli rymdfarande, och ger sig ut på mellanstjärnresor...

vore det inte rimligt att anta, att inom man några generationer mer och mer kommer att slopa den artificiella gravitationen ombord, för att:

kunna spara energi åt kroppen

kunna frigöra hjärnfunktioner

Tvenne konsekvenser kommer jag fram till då:

1. Reaktionshastigheten minskar, eftersom det inte längre krävs, och det som inte krävs av naturen slopas.

2. Släktet blir låst till vistas i rymdens gravitationsförhållanden, har inte kvar de nödvändiga kropparna eller reaktionshastigheten att klara av planetära världar.

Jag tog förresten upp frågan vid ett annat forum en gång, någon menade att reaktionhastigheten främst styrdes av kemiska reaktioner, och inte skulle påverkas av omställningen.

Det håller jag inte riktigt med om:
Även om de kemiska reaktioners hastigheter förblir de samma, så kan inte den resulterande reaktionshastigheten hos varelsernas medvetanden förblir oförändrat, ty koppling är blott indirekt - omgivningens gravitationsförhållanden ligger emellan och påverkar.


Så för att landa på planetära världar så måste dessa varelser begagna sig av robotar, eller för tillfället specialodlade kroppar.

[J R Auk]

De kommer väl ändå spela pingis så jag tog inget av ovanstående.

Men jag tror du är något på spåren där. Varför aliens aldrig visar sig är för att de är så förbannat små.

Jag menar enligt samma logik så bygger man väl mindre och mindre skepp, och krymper med dem. För att spara energi? Eller?

[Jörgen]

Jo, framförallt sparar man energi om man krymper hjärnan till mikroskopisk storlek, men jag är rädd för att man då även minskar upplevelsen av universum, och varelserna inser detta.

Nå, hjärnan måste man nog behålla, annars kan man inte ha kul,
men att man skulle spela pingis (eller liknande) för att motverka effekten av den låga gravitationen i relation till det sänkta kravet på reaktionshastighet tror jag inte på - då kravet på reaktionshastighet försvinner, kommer varelsens inbyggde vilja till lättja ta överhand.

En annan fråga:
Om på planetära världar ungefär halva hjärnan kan tänkas användas till att undvika att falla mot marken med kroppen, and andra halvan till att tänka snuskiga tankar, exempelvis om hur andra faller mot marken och slår sig, och nån promille går till att vara skattebetalare (eller smitare) - tank va mycket lediga hjärnresurser det kan bli sen.

Annars så är det tänkt att vara en seriös tråd.

[Tobias Israelsson]

Det verkar som du gör misstaget att ta evolutionen som den har skett här på jorden och för över den till rymden, endast förändringen med tyngdlöshet.

Mycket annat förändras ju också vilket gör att den framtida evolutionen inte alls kommer att följa de mönster vi sett tidigare.

T.ex kan man nog anta att man med planering och/eller teknik inte riskerar att lida brist på mat. Konkurrens om resurser för överlevnad förekommer nog inte alls.

Evolutionen kommer kanske till större del att drivas av vad folket ombord har för preferenser när det gäller fortplantning. Och då har jag svårt att tro att resultatet skulle bli en drift mot långsam reaktionsformåga. Knappast någon som tycker långsamt reagerade är attraktivt.

Men än mer troligt är ett rymdfarande folk skulle ha full kontroll över sin genetik och fortplantning. De skulle designa sina egna kroppar och troligtvis inte fortplanta sig sexuellt. Kanske skulle de inte alls fortplanta sig utan leva för evigt.

[Jörgen]

Å andra sidan, evolutionen kräver att släktet slår in på alla förfogbara vägar, däribland min föreslagne väg, den med de mycket långsamma rymdfararna, på grund av kravet med energihushållningen.

Men förstås, den vägen kanske är osannolik utifrån tanken att när släktet en gång tagit steget till att bli rymdfarande, så är det många fler andringar i miljöförhållanden som sker.

[FIG]

Jörgen, det du säger inte helt dumt, då syfta jag på att behovet av en stark kropp minska ifall man inte lever under gravition,
Men tro icke att saker och ting börja falla långsammare i tynglöshet,
rent av att det börja falla forta om man nu kan använda formel 'falla'.

reaktionshastigheten kommer nog att förblir hög, om inte rent höger, för det är något som vi kommer att behöva har nytta av, oberonde på om du befinner dig i rymen eller ej

Men något som du kanske tänker på är reflexerna, vissa reflexer kommer vi inte har behov av, så som förmånga att pare ifall du ramla.

Men men,

/ FIG

[Jörgen]

Kanske hög reaktionshastighet alltid är av nytta,
men jag föreställer mig en miljö, där nästan ingen acceleration förekommer, och därför de mekaniska krafterna är svaga, och det därför  inte finns någon uppenbar poäng med att bevara den från planettiden  nedärvda höge reaktionshastigheten, som under en mellanstjärnsfärd, som kan ta många generationer att fullbörda.

Nå, vi har alla våra fixa idéer, det här var en av mina,
kan ni hjälpa mig att släppa den som nonsens, varsågod.

Det har bland annat med att göra med gåtan; varför ser universum ut att vara obefolkat? - en möjlig förklaring skulle då kunna vara, att rymdfararna är för långsamma för att vara motiverad att kommunicera direkt, eller kunna det.

[FIG]

Om jag ska svara dig på sista pungeten.
Om vi nu utgår att dom upplever universum på samma sätt som vi.
Och att dom inte ännu känner till hur man reser i 0-pungt rymden, ( alltså resor i oändlig hastighet, ingen skilan att resa 1 ljusår som att resa 1000 ljusår, i verken tid eller teknik )

Om jag nu var uptäckresade så skulle jag börja leta där som det finns flest stjärnor nära vandra (vilket skulle förkorta restiden mellan de olika stjärnorna ), vilket bevisligen inte är hos oss.
utan mer i mitten av galaxen.

/FIG

[Jörgen]

Ju tätare stjärnorna ligger,
ju instabilare blir deras banor kring varandra,
och därmed ju kortare tiden som står till förfogande för liv att utvecklas till ett rymdfarande släkte.

Jo, även vi här ute på utkanten av Vintergatan får finna oss i att vår sol inte bara står stilla i rymden, utan att den följer sin bana påverkad av de omgivande stjärnorna.

Kanske det är bland annat därför vår släkte kunde uppstå - det var tillräckligt lugnt här ute.

Visst, dinosaurierna dog i stort sätt ut på grund av oroligheter från himlavalvet, men dessa störningar blir vanligare ju mer vi närmar oss centret.

De rymdfarande släkten uppstår nog i utkanten,
men å andra sidan, då vill de nog åka till centret så snart de kan,
och kanske träffa på de andra släkten som också kände för att åka dit.

[Doe]

Hur överlever de? Har de växthus som producerar syre krävs förmodligen en viss tyngdkraft. Det är svårt att tänka sig ett enklare livsuppehållande system bara.

Vidare kan jag tycka att traditionell fortplantning löser problemet. Du vet väl, Jörgen, hur snabbt en kvinna kräver svar på de mest omöjliga frågor? Reaktionshastigheten ger fortplantning...

Gud i kaninen

[Jörgen]

Valet står mellan att hålla sig nedkyld och på så sätt övervintra sträckan och att vara vaken och leva sitt vanlige liv ombord.

Förmodligen blir lösningen, i den mån man klarar av att nedkyla sina medvarelser, att man kombinerar bägge metoden, och bara har tillräckigt många igång för att övervaka färden.

Planetväldens eventuella seder, att överlämna förökningsbeslut till slumpen, eller rent av till representanter av bara ett av de inblandade könen - får överges på den begränsade världen farkosten utgör, lämpligen garderar man sig med att ha en sperma & äggbank ombord.

De finns säkerligen otaliga metoder att skapa syre, planter bland annat, eller kemiska processer.
I den mån någon process behöver tyngdkraft då är de bara att ha den i centrifugen.

Och med just mina varelser, där de flesta ligger nedfrysta, och resten i vaket tillstånd mer & mer saktar ner sina metabolismer på grund av reaktionstidsförminskningen för varje generation, så kan faktiskt kommunikationsproblemet som jag nämnde tidigare redan uppenbaras då farkosten når sitt mål, nämligen mellan de aktive besättning, som efter kanske 100 generationer inte har samma reaktionshastighet som de vid det här laget upptinade pigga nybyggare.

En annan poäng med förminskad reaktionshastighet är att tiden tycks gå fortare för besättningen.

[Doe]

Ledsen. Är folk frysta märker de ingen skillnad. I övrigt:

Gud i kaninen

[Benjie]

Valet står mellan att hålla sig nedkyld och på så sätt övervintra sträckan och att vara vaken och leva sitt vanlige liv ombord.

Förmodligen blir lösningen, i den mån man klarar av att nedkyla sina medvarelser, att man kombinerar bägge metoden, och bara har tillräckigt många igång för att övervaka färden.

Planetväldens eventuella seder, att överlämna förökningsbeslut till slumpen, eller rent av till representanter av bara ett av de inblandade könen - får överges på den begränsade världen farkosten utgör, lämpligen garderar man sig med att ha en sperma & äggbank ombord.

De finns säkerligen otaliga metoder att skapa syre, planter bland annat, eller kemiska processer.
I den mån någon process behöver tyngdkraft då är de bara att ha den i centrifugen.

Och med just mina varelser, där de flesta ligger nedfrysta, och resten i vaket tillstånd mer & mer saktar ner sina metabolismer på grund av reaktionstidsförminskningen för varje generation, så kan faktiskt kommunikationsproblemet som jag nämnde tidigare redan uppenbaras då farkosten når sitt mål, nämligen mellan de aktive besättning, som efter kanske 100 generationer inte har samma reaktionshastighet som de vid det här laget upptinade pigga nybyggare.

En annan poäng med förminskad reaktionshastighet är att tiden tycks gå fortare för besättningen.

JAg tycker  frågeställningen är intressant och skulle  vilja  tillägga några aspekter:

Att ge sig iväg mot okända  planeter för att överleva som arten MÄNNISKA är säkert helt nödvändigt om  vi vill överleva som art.

Att förutsättningarna för ett sådant  "PROJEKT" kräver innan avresa  lösningar av problem typ energi till för att odla  växter o djur  som  födoämnen och  dessa  som en förutsättning för att ständigt organisera föranstalta en förbättring av försvar mot eventuella katastrofscenarion

Att målens (de nya  livsutrymmena i form av en  ny planet) duglighet ständigt  är under utredning.

Att vi klart inser att vi kommer ur en "universell verklighet" som är ett femmiljard årigt system och som inte klarar att överleva mer än max 2miljarder år till (miljömässigt !) OCH ATT många  platser i universum kan innehålla en oerhört mycket STÖRRE och PRODUKTIVARE potens av "INTELLIGENS" med tanke på hur vår egen utveckling  accelererat under  de  senaste 200 åren ( BETÄNK alltså innebörden av att det  finns  planeter  med livsmöjligheter som våra  som funnits både 300 500 1000 och 1 miljard år längre än vår jord har existerat!?

BENJIE

[Jörgen]

Människan som art brukar oftast begränsas tidsmässigt till ca 200.000 år tillbaka i tiden, men den begränsningen är rätt så godtyckligt.

Det släktet som fanns innan var ju inte något avskild släkte,
utan hänger ihop med vår ganska så djupgående.

Då kan man fortsätta räkna ihop alla tidigare släkten tillbaka till de tidigaste livsformerna, och alltså ge Människan & co en ålder på miljarder år.

Om man sen tror på sådd från rymden, alltså att mikroskopisk liv färdas med kometerna från sjärnsystem till stjärnsysten, så kan man lägga några miljarder år till.

Dessutom uppstår möjligheten utifrån det, att allt liv är genetisk besläktat,
eller genetiskt besläktat liv åtminstone kan hittas på de mest skilda platserna i universum.

En annan tanke: (som delvist togs upp i en annan tråd nånstans)
Om ett rymdfarande släkte (kanske av varianten Jörgens långsamma rymdfarare, som ej är kapabla att kononisera planetera i egen fysisk form) når en målplanet, de kanske medvetet gör en utsådd av sin och närbesläktat genetisk material, kanske för att de är rymdnazister.

Om en sådan utsådd hade gjorts här, ovanpå en redan befintlig flora & fauna, skulle vi kunna upptäcka den?

[Jörgen]

Ledsen. Är folk frysta märker de ingen skillnad. I övrigt:

Gud i kaninen

De nedfrysta märker i denna teori ingenting förräns de väcks vid målet.
Deras besättning, som övervakat färden i nära viktlöshet i hundra generationer eller så har vid det läget anpassad sin reaktionshastighet så pass till sin miljö att direkt kommunikation mellan dessa två grupper ombord ej längre är möjlig.

De kan endast kommunicera med varandra genom att skriva böcker.

Nå, de tidigare nedfrysta får kolonisera planeten om det är möjligt,
annars tinas de inte ens upp, utan besättningen söker efter nya mål att lämna kolonisterna till.

Alternativet är att det inte finns någon nedfryst grupp alls, och att alla är vakna - då kvarstår endast utsådd som det enda alternativet till kolonisering.

Eller att man klonar fram färdiga varelser från sperma och äggbanken ,
som skulle klara sig på planeten.