Evigheten

[EggHead]

Tid kan inte existera i evigheten eftersom tiden representeras av händelser och varje händelse, hur lång period den än pågår, bara kan uppta en oändligt liten del av en evighet.

Sammtidigt kan inte en evighet existera utan tid då en evighet är just en oändlig mängd tid.

Ett exempel: Universum är oändligt (Jaja Big bang teorin, bortse ifrån den nu tack  :) )
Jag lever kanske 70 år, vilket då är en del av denna evighet.
Hur stor del av denna evighet har jag levt? Ingen alls.
Den logiska slutsatsen är då att jag aldrig har levat.
Ingenting har alltså någonsin hänt mätt över en evighet.

Vet inte säkert vart jag vill komma med detta, kanske kan få lite reaktioner iaf.

MVH Äggskallen

[freddemalte]

Tid kan inte existera i evigheten eftersom tiden representeras av händelser och varje händelse, hur lång period den än pågår, bara kan uppta en oändligt liten del av en evighet.

Sammtidigt kan inte en evighet existera utan tid då en evighet är just en oändlig mängd tid.

Ett exempel: Universum är oändligt (Jaja Big bang teorin, bortse ifrån den nu tack  :) )
Jag lever kanske 70 år, vilket då är en del av denna evighet.
Hur stor del av denna evighet har jag levt? Ingen alls.
Den logiska slutsatsen är då att jag aldrig har levat.
Ingenting har alltså någonsin hänt mätt över en evighet.

Vet inte säkert vart jag vill komma med detta, kanske kan få lite reaktioner iaf.

MVH Äggskallen

Hej EggHead

Låt oss för en stund anta att evigheten existerar . . .

Då uppstår genast ett problem i det du skriver ovan: Det går inte att blanda det ändliga med det oändliga i samma "ekvation". En minut kan inte ställas mot evigheten och ges ett speciellt värde, så inte heller ett år, eller en miljard år. En minut kan enbart ställas mot (jämföras med) en annan, ändlig, tidsrymd. Så att tiden alltid har varit och alltid kommer att vara utesluter alltså inte existensen av bestämda (begränsade) enheter av tid i denna evighet. De 70 år som du antar att du totalt kommer att leva är just 70 år (varken mer eller mindre). 70 år kan anses vara extremt lång tid jämfört med en Planckenhet och extremt kort tid jämfört med t.ex. hundra miljarder år. Ingen av dessa tidsperioder står i någon speciell relation till evigheten, utan enbart i en relation med varandra. Evigheten (oändligheten) är alltså inte en tidsperiod (uppenbarligen), utan något helt annat.

Så ser jag det för tillfället . . .  men om du har några bra argument så kan det nog hända att det ändrar min syn på det hela

Vänligen

Fredrik

[Justin Case]

70 år kan anses vara extremt lång tid jämfört med en Planckenhet och extremt kort tid jämfört med t.ex. hundra miljarder år. Ingen av dessa tidsperioder står i någon speciell relation till evigheten, utan enbart i en relation med varandra. Evigheten (oändligheten) är alltså inte en tidsperiod (uppenbarligen), utan något helt annat.

Så ser jag det för tillfället . . .  men om du har några bra argument så kan det nog hända att det ändrar min syn på det hela

Om "tidsperiod" definieras som en nödvändigtvis ändlig tidsperiod är evigheten naturligtvis inte en tidsperiod. Men ska "tidsperiod" definieras så? Om det ska det, behövs ett annat ord, som betyder vad tidsperiod betyder, men utan att ha som förutsättning att behöva vara ändligt. Jag hittar nu på ett sådant ord: tidsberiod, med b. En tidsberiod kan vara oändligt lång, t.ex. Alef0 år.

Alef1 är större än Alef0. Jag ser inget hinder för att det skulle kunna äga rum t.ex. Alef1 år, snarare än bara Alef0, på tidsaxeln. Om det äger rum Alef1 år, kan dessa Alef1 år teoretiskt delas upp i oändligt många Alef0 år långa tidsberioder som avlöser varandra utan att det någonstans går att säga var (eller snarare när).

[Zokrates]

ag hittar nu på ett sådant ord: tidsberiod, med b. En tidsberiod kan vara oändligt lång, t.ex. Alef0 år.

Eller så hittar vi på den inverterade tid-i-perioden, där ett objekt kan röra sig hur som helst mot den traditionella linjära synen på tidsaxeln, där har du oxå en evighet.

[EggHead]

Hej EggHead

Låt oss för en stund anta att evigheten existerar . . .

Då uppstår genast ett problem i det du skriver ovan: Det går inte att blanda det ändliga med det oändliga i samma "ekvation". En minut kan inte ställas mot evigheten och ges ett speciellt värde, så inte heller ett år, eller en miljard år. En minut kan enbart ställas mot (jämföras med) en annan, ändlig, tidsrymd. Så att tiden alltid har varit och alltid kommer att vara utesluter alltså inte existensen av bestämda (begränsade) enheter av tid i denna evighet. De 70 år som du antar att du totalt kommer att leva är just 70 år (varken mer eller mindre). 70 år kan anses vara extremt lång tid jämfört med en Planckenhet och extremt kort tid jämfört med t.ex. hundra miljarder år. Ingen av dessa tidsperioder står i någon speciell relation till evigheten, utan enbart i en relation med varandra. Evigheten (oändligheten) är alltså inte en tidsperiod (uppenbarligen), utan något helt annat.

Så ser jag det för tillfället . . .  men om du har några bra argument så kan det nog hända att det ändrar min syn på det hela

Vänligen

Fredrik

Tja Fredrik

Med fortsatt antagande om ett evigt universum . . .

Men tiden är ju en del av rummet, universum (rumtiden) och jag lever ju just där så om jag ska ställa mitt medvetena existerande i relation med alltings existens så blir jag ju tvungen att jämföra det med evigheten? Ologiskt som det kan bli rent matematiskt så blir jag ju ändå tvingad till det.

En lite offtopic fråga: vad betyder igentligen ett evigt universum?  innebär det att det har en början men inget slut eller måste det vara utan början oxå, eller kan man kalla båda för eviga? Kan det till och med vara utan början men ha ett slut?

[Lill-Leif]

Hej EggHead

Låt oss för en stund anta att evigheten existerar . . .

Då uppstår genast ett problem i det du skriver ovan: Det går inte att blanda det ändliga med det oändliga i samma "ekvation". En minut kan inte ställas mot evigheten och ges ett speciellt värde, så inte heller ett år, eller en miljard år. En minut kan enbart ställas mot (jämföras med) en annan, ändlig, tidsrymd. Så att tiden alltid har varit och alltid kommer att vara utesluter alltså inte existensen av bestämda (begränsade) enheter av tid i denna evighet. De 70 år som du antar att du totalt kommer att leva är just 70 år (varken mer eller mindre). 70 år kan anses vara extremt lång tid jämfört med en Planckenhet och extremt kort tid jämfört med t.ex. hundra miljarder år. Ingen av dessa tidsperioder står i någon speciell relation till evigheten, utan enbart i en relation med varandra. Evigheten (oändligheten) är alltså inte en tidsperiod (uppenbarligen), utan något helt annat.

Så ser jag det för tillfället . . .  men om du har några bra argument så kan det nog hända att det ändrar min syn på det hela

Vänligen

Fredrik

Tja Fredrik

Med fortsatt antagande om ett evigt universum . . .

Men tiden är ju en del av rummet, universum (rumtiden) och jag lever ju just där så om jag ska ställa mitt medvetena existerande i relation med alltings existens så blir jag ju tvungen att jämföra det med evigheten? Ologiskt som det kan bli rent matematiskt så blir jag ju ändå tvingad till det.

En lite offtopic fråga: vad betyder igentligen ett evigt universum?  innebär det att det har en början men inget slut eller måste det vara utan början oxå, eller kan man kalla båda för eviga? Kan det till och med vara utan början men ha ett slut?

Varför blir du tvingad till det? Kan du dela talet 2 med ordet bil? Nej, för det ena är ett tal och det andra inte.
Denna video postades i en liknande tråd och tar upp problematiken ganska väl.

<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="640" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/VXUnLzNc5zg" frameborder="0"></iframe>

[EggHead]

Med fortsatt antagande om ett evigt universum . . .

Men tiden är ju en del av rummet, universum (rumtiden) och jag lever ju just där så om jag ska ställa mitt medvetena existerande i relation med alltings existens så blir jag ju tvungen att jämföra det med evigheten? Ologiskt som det kan bli rent matematiskt så blir jag ju ändå tvingad till det.

En lite offtopic fråga: vad betyder igentligen ett evigt universum?  innebär det att det har en början men inget slut eller måste det vara utan början oxå, eller kan man kalla båda för eviga? Kan det till och med vara utan början men ha ett slut?

Varför blir du tvingad till det? Kan du dela talet 2 med ordet bil? Nej, för det ena är ett tal och det andra inte.
Denna video postades i en liknande tråd och tar upp problematiken ganska väl.

<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="640" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/VXUnLzNc5zg" frameborder="0"></iframe>

Tittade på filmen och fick se ungefär vad jag räknade med, det är klart att skulle jag ta en evighet/70 skulle jag inte komma fram till någonting. Vad Han och ni säger är alltså att jag helt enkelt inte kan ställa min livstid i relation till universums existens? Om jag skulle göra det blir jag naturligtvis tvingad att använda en evighet.

MVH Äggskalle

[freddemalte]

Hej EggHead

Låt oss för en stund anta att evigheten existerar . . .

Då uppstår genast ett problem i det du skriver ovan: Det går inte att blanda det ändliga med det oändliga i samma "ekvation". En minut kan inte ställas mot evigheten och ges ett speciellt värde, så inte heller ett år, eller en miljard år. En minut kan enbart ställas mot (jämföras med) en annan, ändlig, tidsrymd. Så att tiden alltid har varit och alltid kommer att vara utesluter alltså inte existensen av bestämda (begränsade) enheter av tid i denna evighet. De 70 år som du antar att du totalt kommer att leva är just 70 år (varken mer eller mindre). 70 år kan anses vara extremt lång tid jämfört med en Planckenhet och extremt kort tid jämfört med t.ex. hundra miljarder år. Ingen av dessa tidsperioder står i någon speciell relation till evigheten, utan enbart i en relation med varandra. Evigheten (oändligheten) är alltså inte en tidsperiod (uppenbarligen), utan något helt annat.

Så ser jag det för tillfället . . .  men om du har några bra argument så kan det nog hända att det ändrar min syn på det hela

Vänligen

Fredrik

Tja Fredrik

Med fortsatt antagande om ett evigt universum . . .

Men tiden är ju en del av rummet, universum (rumtiden) och jag lever ju just där så om jag ska ställa mitt medvetena existerande i relation med alltings existens så blir jag ju tvungen att jämföra det med evigheten? Ologiskt som det kan bli rent matematiskt så blir jag ju ändå tvingad till det.

En lite offtopic fråga: vad betyder igentligen ett evigt universum?  innebär det att det har en början men inget slut eller måste det vara utan början oxå, eller kan man kalla båda för eviga? Kan det till och med vara utan början men ha ett slut?

Hej EggHead

1. Vad menar du med att "tiden är en del av rummet"?

2. Varför måste du ställa den tidsperiod som du upplever ditt liv mot (i relation till) evigheten?

3. Ponera att en varelse lever i 1 sekund, du lever i ca 70 år och en annan varelse (på någon planet någonstans) lever i 100 miljarder år. Anser du då att era liv är lika med "ingenting" relaterat till evigheten oavsett livslängd? Eller är det just dina 70 år som avses (och i så fall varför)?

4. Är det inte mer som så, att om världen är oändlig så är ditt liv så lång som det de facto är (varken mer eller mindre), ty om det inte hade varit någonting, ja då hade du ju inte levt?

5. Angående din off-topic-fråga så handlar det ju om semantik, dvs vilket fenomen i världen referar orden oändlighet och evighet till? Min syn på evigheten och oändligheten är att de inte har någon gräns eller inramning. Om vi tar en av talserierna som exempel så börjar ju den med 1, 2, 3, 4 etc. och antas aldrig ta slut (även om ingen rent praktiskt kan visa det). Denna talserie är på så sätt oändlig och vi förvillas att se denna oändlighet som om hade den en början, men det har den ju egentligen inte, ty 1:an i serien utgör ju enbart en symbol som vi "kallar för" början men vi skulle lika gärna kunna säga att 1:an är "var som helst i denna oändlighet av siffror och att serien börjar på 13672466 istället. Så det handlar mer om hur vi tänker än om oändligheten som sådan. Så mitt svar är alltså att både evigheten och oändligheten varken har en början eller ett slut, ty fenomen med början och slut kan per definition a priori inte vara oändliga.

Som sagt, så ser jag det för tillfället . . .  men om du har några bra argument så kan det nog hända att det ändrar min syn på det hela

Vänligen

Fredrik

[Lill-Leif]

Med fortsatt antagande om ett evigt universum . . .

Men tiden är ju en del av rummet, universum (rumtiden) och jag lever ju just där så om jag ska ställa mitt medvetena existerande i relation med alltings existens så blir jag ju tvungen att jämföra det med evigheten? Ologiskt som det kan bli rent matematiskt så blir jag ju ändå tvingad till det.

En lite offtopic fråga: vad betyder igentligen ett evigt universum?  innebär det att det har en början men inget slut eller måste det vara utan början oxå, eller kan man kalla båda för eviga? Kan det till och med vara utan början men ha ett slut?

Varför blir du tvingad till det? Kan du dela talet 2 med ordet bil? Nej, för det ena är ett tal och det andra inte.
Denna video postades i en liknande tråd och tar upp problematiken ganska väl.

<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="640" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/VXUnLzNc5zg" frameborder="0"></iframe>

Tittade på filmen och fick se ungefär vad jag räknade med, det är klart att skulle jag ta en evighet/70 skulle jag inte komma fram till någonting. Vad Han och ni säger är alltså att jag helt enkelt inte kan ställa min livstid i relation till universums existens? Om jag skulle göra det blir jag naturligtvis tvingad att använda en evighet.

MVH Äggskalle

(förutsatt att universum är "evigt") Ja, såvida du inte är villig att acceptera 1+1=1

Ett tankeexperiment: Om jag lever för evigt och du i 70 år, skulle jag förneka din livstids existens då?

[EggHead]

Med fortsatt antagande om ett evigt universum . . .

Men tiden är ju en del av rummet, universum (rumtiden) och jag lever ju just där så om jag ska ställa mitt medvetena existerande i relation med alltings existens så blir jag ju tvungen att jämföra det med evigheten? Ologiskt som det kan bli rent matematiskt så blir jag ju ändå tvingad till det.

En lite offtopic fråga: vad betyder igentligen ett evigt universum?  innebär det att det har en början men inget slut eller måste det vara utan början oxå, eller kan man kalla båda för eviga? Kan det till och med vara utan början men ha ett slut?

Varför blir du tvingad till det? Kan du dela talet 2 med ordet bil? Nej, för det ena är ett tal och det andra inte.
Denna video postades i en liknande tråd och tar upp problematiken ganska väl.

<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="640" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/VXUnLzNc5zg" frameborder="0"></iframe>

Tittade på filmen och fick se ungefär vad jag räknade med, det är klart att skulle jag ta en evighet/70 skulle jag inte komma fram till någonting. Vad Han och ni säger är alltså att jag helt enkelt inte kan ställa min livstid i relation till universums existens? Om jag skulle göra det blir jag naturligtvis tvingad att använda en evighet.

MVH Äggskalle

(förutsatt att universum är "evigt") Ja, såvida du inte är villig att acceptera 1+1=1

Ett tankeexperiment: Om jag lever för evigt och du i 70 år, skulle jag förneka din livstids existens då?

Det skulle du kunna göra om du aldrig träffade mig

Jag tror att jag har tänkt på detta på helt fel sätt, evigheten finns ju även i ögonblicket då den inte har någon gräns så vitt vi vet, det finns ingen minsta beståndsdel av tid. Den är ju oxå relativ vilket innebär att ett ögonblick för mig kan vara en evighet under andra fysiska förhållanden.

Jag tror att det är omöjligt att debattera tid, den är ju bara fylld av en massa paradoxer och känns helt omöjlig att förstå, tack för de bra svaren ifrån alla iaf