Andlig Utveckling

[Algotezza]

Tack för den filmen Fication!

Resting in peas - is nice to a vegetarian!

Andlig utveckling: enhetens lek med sig själv.

Ha det!

Algotezza

[Fication]

Understundom när jag läser inlägg på detta forum får jag en underlig känsla att allt går an, att allt är accepterat.

För mig är det viktigt att kunna tänka kritiskt, att pröva "sanningarna". Detta bör vara en ledstjärna även när man är intreserad/ägnar sig åt Andlig upplysning...

Om andlighet är det som är bortom det manifesta och andlig upplysning att bli medveten om detta, så går det inte att pröva eller analysera kritiskt. Däremot, allt manifest som tar sig andliga uttryck eller alla försök att konceptualisera andlighet går och bör granskas kritiskt.

"Allt är accepterat" förutsätter någon som accepterar det. Det går lika gärna att döma ut. Det är inte mer eller mindre fel än att acceptera allt.

[Johan Ågren]

Det handlar väl bara om att skaffa sig kunskap på livets alla områden  via erfarenhet, genom att upplevelse läggs till upplevelse och man funderar över vad man kan lära sig både rationellt, emotionellt och etiskt av det. Inget konstigt.

Är det inte vad alla gör? Det "andliga" är ytterligare ett styrmedel som man kan missa, och såleds lite "konstigt". Om än ett subjektivt och relativistiskt förhållningssätt så är det som sådant ett idealt förhållningssätt som utmanar individen.

Men ditt inägg var kanske diplomatiskt menat?

/Johan

Vad andlighet är annat än ens personliga kunskap om livet av emotionell, rationell, kognitiv och etisk natur vet jag inte. Kanske att man praktiserar det också? Eller att andlighet utgör den synergetiska summan av dessa...

tänker Algotezza

Vi kan väl säga att livet utgör den syneregiska summan av de aspekter du nämner (eller om man vill lägga till någon mer aspekt för att ringa in helheten), men dessa delar existerar för alla människor och har olika innehåll och riktningar. Om du definierar andlighet på detta sätt så har du inte ringat in något unikt, utan något som ringar in alla människor oavsett deras inställning till livet. Vi har då bara skapat ännu en synonym till vår existens.

Med "andlighet" så försöker man ändå omfatta ett ideal hur man ser på livets innehåll och strävan. Att där finns något att sträva efter som man inte kan styra själv utan måste kapitulera inför.

Jag är däremot helt emot att formalisera detta ideal; det är upp till var och en att se skillnad. Däremot är det inte godtyckligt vilken inställning individen har gentemot sig själv och livet, och det är detta ideal som jag ser som "andligt"; överordnat. Sedan kan det vara nog så relativt, då vi är olika varelser. "Att känna sig själv" är således inte en godtycklig giv, utan en utmaning och livsuppgift.

/Johan

[Loke]

Jag är däremot helt emot att formalisera detta ideal; det är upp till var och en att se skillnad.

Fegis.

[Johan Ågren]

Det finns både en sorg och lättnad i att dö: Klarsyntheten när insidan vänds utåt, och man får perspektiv på sitt liv, är befriande då man förstå vad man gått igenom och varför. Sorgen uppstår i att se alla år man gått miste om och slösat bort på ovidkommande kompromisser. Man lovar sig själv att vara fokuserad, väl medveten om att liknande svårigheter kommer att uppstå igen, och ger sig i kast med det underbara med att existera under de förutsättningar som finns här. Vi glömmer aldrig den del av oss som existerar bortom liv och död; då kontakten med detta känns så självklart och grundläggande. Det är inte som att få tillbaka ett gammalt minne, utan enbart att med full uppmärksamhet samla ihop alla de splittrade blickar vi har som är upptagna i periferin. Hur ska jag kunna formalisera denna helhet som är unik för varje människa? Det viktiga är att förstå den obrutna kausaliteten som existerar bortom liv och död och genom allt som existerar, och hur vi slår knut på oss själva och inte längre samarbetar med detta. Det är ett ideal, men hur det ser ut är en unik resa.

/Johan

[Loke]

Självklart får du ihop det, din logik sätter jag inte frågetecken för. Därför måste jag skjuta lite snett för att attackera dig. Men fegisstämpeln som du dragit på dig kan du inte bli av med genom att skriva inlägg på ditt eget forum. Det krävs fysisk handling bortom dessa ramar.

[Avantgardet]

Mitt förslag: andlig utveckling är ett allt mer omfattande tillägnande av en spirituell begreppsapparat.

Vad som inte är andligt är t.ex. att plocka upp pizzan som min katt just lade...

[JimmyAberg]

Vad som inte är andligt är t.ex. att plocka upp pizzan som min katt just lade...

Var inte så säker på det:

“What is your practice? What is Buddha?” somone asked [Zen master Ummon]. He answered … “Something to wipe yourself with in the rest room.” That is what he said. And since then many Zen masters are thinking about it, practicing with the koan: What is toilet paper?

http://www.howardism.org/thoughts/000569.html

[Algotezza]

Det handlar väl bara om att skaffa sig kunskap på livets alla områden  via erfarenhet, genom att upplevelse läggs till upplevelse och man funderar över vad man kan lära sig både rationellt, emotionellt och etiskt av det. Inget konstigt.

Är det inte vad alla gör? Det "andliga" är ytterligare ett styrmedel som man kan missa, och såleds lite "konstigt". Om än ett subjektivt och relativistiskt förhållningssätt så är det som sådant ett idealt förhållningssätt som utmanar individen.

Men ditt inägg var kanske diplomatiskt menat?

/Johan

Vad andlighet är annat än ens personliga kunskap om livet av emotionell, rationell, kognitiv och etisk natur vet jag inte. Kanske att man praktiserar det också? Eller att andlighet utgör den synergetiska summan av dessa...

tänker Algotezza

Vi kan väl säga att livet utgör den syneregiska summan av de aspekter du nämner (eller om man vill lägga till någon mer aspekt för att ringa in helheten), men dessa delar existerar för alla människor och har olika innehåll och riktningar. Om du definierar andlighet på detta sätt så har du inte ringat in något unikt, utan något som ringar in alla människor oavsett deras inställning till livet. Vi har då bara skapat ännu en synonym till vår existens.

Med "andlighet" så försöker man ändå omfatta ett ideal hur man ser på livets innehåll och strävan. Att där finns något att sträva efter som man inte kan styra själv utan måste kapitulera inför.

Jag är däremot helt emot att formalisera detta ideal; det är upp till var och en att se skillnad. Däremot är det inte godtyckligt vilken inställning individen har gentemot sig själv och livet, och det är detta ideal som jag ser som "andligt"; överordnat. Sedan kan det vara nog så relativt, då vi är olika varelser. "Att känna sig själv" är således inte en godtycklig giv, utan en utmaning och livsuppgift.

/Johan

Andlighet är inget unikt. Det kännetecknar den enskilda människan i lägre eller högre grad.

Men det finns mycken mytbildning kring detta begrepp.

Med vänlig hälsning Algotezza

[Ling]

Det finns ingen sanning, bara sanningar i förhållande till det uttryckta. Att skilja mellan det redan uttryckta och det som uttrycks är den enda problematiken som föder alla annan problematik. Du måste således leva upp till dina egna högsta ambitioner; bli ett uttryck av vad du företagit dig. Denna strävan är den sanna strävan.

"Sanning i förhållande till det uttryckta". Om jag uttrycker något, blir det då en sanning? Antar att, ja, det blir det för mig, när jag lyckas leva upp till den egna sanningen, eller ambitionen som jag föresatt mig.

Så "allt går ann" så länge individen kan skilja på signalerna. Är signalen tillräckligt stark så existerar ingen tvekan.

Där börjar ju experimenterandet i min tanke. Ta hand om de samtal, speglingar i andra människor, inom en själv, för att formulera min sanning, mina ambitioner. Dock upplever jag ofta att det blir stopp i och med vanan, att bryta det invanda (och i viss mån lätta) är ett steg som kan vara nog så högt. Jag behöver utmana mig själv.

Kapitulera inför att vi vet mer än vad vi först anar. Läs en bok om du måste bända detta ur dig.

Vad menar du här?

[Johan Ågren]

Andlighet är inget unikt. Det kännetecknar den enskilda människan i lägre eller högre grad.

Men det finns mycken mytbildning kring detta begrepp.

Med vänlig hälsning Algotezza

Unikt i den bemärkelsen att det lägger till ytterligare ett anspråk till de aspekter du nämner. Eller snarare ett styrmedel till dessa aspekter. Jag menar inte att det är konstigt, eller så. En människa kan ha mer eller mindre betoning på "andlighet". Varje människa kan vända sig ifrån detta, och ändå omfatta de delar av livet du nämner.

Jämför pornografisk sex med tantrisk sex. Den tantriska sexet kan i mångt och mycket ha funktionen som ett avståndstagande; och är endast på ytan "andlig", medan den "pornografiska" sexet kan vara frigjort och mer "andligt". Det kan också vara tvärtom. Det andliga har inget med formen att göra, utan individens förmåga att skala av sig sin ytliga föreställning och prägling. Det är ett ytterligare styrmedel, som är en fördjupning. Och som styrmedel agerar det reduktionistiskt; uppstår ur meditationens etsande kraft.

/Johan

[Avantgardet]

Vad som inte är andligt är t.ex. att plocka upp pizzan som min katt just lade...

Var inte så säker på det:

“What is your practice? What is Buddha?” somone asked [Zen master Ummon]. He answered … “Something to wipe yourself with in the rest room.” That is what he said. And since then many Zen masters are thinking about it, practicing with the koan: What is toilet paper?

http://www.howardism.org/thoughts/000569.html

Jag skulle emellertid vidhålla att du just gjorde min katts spya andlig.

[Minded]

Hmm

[KAVVANA]

Andlig utveckling är att utveckla sin andel av Hela.
Andlig människa är att bejaka sin och andras andelar av  Hela.
Kavvana mvh.

[Andreas]

Det finns både en sorg och lättnad i att dö: Klarsyntheten när insidan vänds utåt, och man får perspektiv på sitt liv, är befriande då man förstå vad man gått igenom och varför. Sorgen uppstår i att se alla år man gått miste om och slösat bort på ovidkommande kompromisser. Man lovar sig själv att vara fokuserad, väl medveten om att liknande svårigheter kommer att uppstå igen, och ger sig i kast med det underbara med att existera under de förutsättningar som finns här. Vi glömmer aldrig den del av oss som existerar bortom liv och död; då kontakten med detta känns så självklart och grundläggande. Det är inte som att få tillbaka ett gammalt minne, utan enbart att med full uppmärksamhet samla ihop alla de splittrade blickar vi har som är upptagna i periferin. Hur ska jag kunna formalisera denna helhet som är unik för varje människa? Det viktiga är att förstå den obrutna kausaliteten som existerar bortom liv och död och genom allt som existerar, och hur vi slår knut på oss själva och inte längre samarbetar med detta. Det är ett ideal, men hur det ser ut är en unik resa.

/Johan

Drabbades av en sorg idag när jag börjar känna mig säker på att få jobb här. Jag tror mig gå rätt väg, men ignoransen är så förhärskande så jag närmast dränks här uppe. Jag hoppas att inte detta jobb här just innebär en sådan ovidkommande kompromiss. Och en viktig del i det hoppet är den klarsyn du har. Den finns i alla, men dessvärre är det nära på unikt att finna någon som kan bära upp den, som inte behöver andras bekräftelse på att den finns.

Är glad för varje steg som tas mot öppnade ögon. Varje gång det sker får jag en ny vän.