2012

[Tractatus]

Hej på Er alla funderande vänner.

Enligt min mening, när det gällar armageddon,)dvs dagen då inte jordens utan även hela universums existens upphör,)kan den inte ske innnan det först kommer en längre tid av fred på vår jord. Allt annat vore ologiskt från alla perspektiv, både vetenskapliga och religiösa..

[Stenud]

Enligt min mening, när det gällar armageddon,)dvs dagen då inte gjordens utan även hela universums existens upphör,)kan den inte ske innnan det först kommer en längre tid av fred på vår jord. Allt annat vore ologiskt från alla perspektiv, både vetenskapliga och religiösa..

Hmm... Jag förstår inte varför det måste vara så. Det skulle vara intressant att höra en motivering. Själv tycker jag att det är svårt att förutse jordens undergång då jag aldrig har upplevt något liknande. Kanske vaknar jag helt enkelt upp en dag och upptäcker att universum med jorden, jordens människor och de fyra observerbara dimensionerna bara var en bisarr dröm. Hur skulle då ni uppleva Stenuds ofrivilliga uppvaknande? Antagligen inte alls. Men kanske är det så att jag inte kan vakna innan jag vet att det är fred på min omedvetet påhittade planet.

Är det så du menar Tractatus?

[Tractatus]

Jag tänker på detta sätt: Jag är tämligen övertygad om att vi inte lever på denna jord, enbart för att leva och dö. Det finns en intelligens bakom alltings existens - det borde te sig logiskt-titta på universums oändligt precisa konstruktion. Om vi ska tala om sannolikheten för att ett sådant på alla sätt perfekt universum utav slump ska skapas, kan jag inte se denna minimila sannolikhet i siffror- Det är så omöjligt det kan bli utifrån alla vetenskapliga och ovetenskapliga aspekter och ideer.

Eftersom det finns en intelligens bakom och naturen ,naturen i alla bemärkelse, däribland människor, alltid strävar efter absolut och total tillfredställese- och denna kan enbart uppnås när det onda elimineras och lämnar plats åt detta. På så sätt vore det oerhört fruktlöst om världen förfaller i en tidpunkt då den är i ett negativt kritiskt tillstånd- dvs- okunskap, fattigdom,lidande,krig.. Det är just ur min övertygelse om att livet har en mening som dessa teorier kommer fram.

Jag är övertygad om att vi måste nå det stadiet först.

[MikaelP]

Jag fick en bild av Hegel i mig av det där... Är du grundlöst övertygad? Är det denna "harmoni" som utlöser förstörelssen?

[Tractatus]

Eftersom jag anser att det finns en mening med existens, och det finns hos naturen en benägenhet och tendes att alltid sträva högra med perfektion som mål, och detta kan endast uppnås genom att godhet, godhet i all bred bemärkelse får fritt spelrum vill jag anta och härleda utifrån det "slutsatsen" att livet först måste nå denna kulmen för att fullborda sin "existens"- premissen är alltså att existens har en betydelse den bakomliggande kraften är av intelligent karaktär. Därmed är jag inte mogen att ge min tanke på vad som, i vetenskapliga termer beskrivet, sedan utlöser destruktionen. Ett antangande, som enligt många säkert avfärdas som pseudvetenskap, är att det är Gud, den oändligra röraren som är den intelligens jag talar om.

[hovnarr]

Om vi ska tala om sannolikheten

Om vi ska tala om sannolikhet, och blanda in matematik i resonemanget, så är det faktiskt möjligt (har jag nyss blivit varse) att sannolikheten för att Stora Vänliga Människan ska uppkomma = NOLL, trots att vi finns, och många andra "precisa" strukturer med oss.

Det är besynnerligt med sannolikheter och oändligheter: I ett oändligt universum kan sannolikheten för att liv ska uppstå vara 0, och ändå kan där finnas liv på ett hur stort antal planeter som helst. Så låt oss inte blanda in sannolikheter och statistik, för de tillför inget till diskussionen. De kan bara tala om för oss att 3 av 4 utgör 75% av befolkningen osv.

§

[Tractatus]

Hur resonerar Du? Låter intressant. Varför anser du att använding av sannolikhet är fel när sannolikhet är ett fundamentalt begrepp i både den vetenskapliga och rent filosofiska världen. Dessutom antar du universum är oändligt? Är det oändligt? Jag ser inte att statistik på något sätt kan jämställas med sannolikhet.

[Determinus]

Om vi ska tala om sannolikheten för att ett sådant på alla sätt perfekt universum utav slump ska skapas, kan jag inte se denna minimila sannolikhet i siffror- Det är så omöjligt det kan bli utifrån alla vetenskapliga och ovetenskapliga aspekter och ideer.

Perfekt för att det är det enda universum vi kan få intryck av?

Ingenting verkar ske av en slump (de som hinner med 5-tåget kanske blir av en annan åsikt), så visst, varför befläcka skapandet av "vårt" universum med slumpens sörja? Håller med.

Men:

Här kommer det, för oss människor, ologiska in i bilden. Här kommer det, för vissa av oss människor, gudomliga in i bilden. Varför, åh varför, känner så många av mina artfränder ett behov att förklara något logiskt ogreppbart med något logiskt ogreppbart? Hur lyckas de dessutom med bedriften av få ut existentiell tillfredställelse genom att göra så? Tractatus?

För att återkoppla till tråden: oavsett vad som händer 2012 kommer det att vara positivt för mig. Antingen sker allt det fantastiska som tagits upp, eller så sker allt det, för människan, fatala som tagits upp, eller så fortsätter progressionen i maklig takt med min världsbild intakt (och det är fantastiskt nog).

kjamiz@alla

[Tractatus]

Om vi ska tala om det Gudomliga som kommer in i bilden, är det mkt enkelt. Bara att härleda den mest fundamentala frågar, nämligen, Hur har universum uppståt. Inget ur inget? Så kan man dividera i en oändlighet - fruktlöst-

Därför måste det ur ett logiskt perspektiv finnas något intelligens bakom universum. Finns inget som kan skapas utan orsak och verkan. Samtidigt kan man, exempelvis människan, inte skapa något mer komplext än människan själv (komplext i ordets breda bemärkelse) Något måste vara vår "upphovsman".

Finns inget som tyder på att det inte finns någon intelligens/gudomlighet bakom unversum, däremot mkt som tyder på att det måste finnas, enbart det faktumet är i sig tämligen slagkraftigt..

[Tatjana]

Skulle vara skönt om inte allt handlade om teknik och framåtsträvande, kanske vi flyttar tillbaka ut på landet och nyttjar marken igen?

Att bruka marken? Hur skall marken distruberas? Kommer handel äga rum? Hur blir det med tillverkning av mediciner? Vem bestämmer att man inte får bygga upp industrier? Vilken form av styre kommer råda?

Jag skulle önska att ngn som är rättvis, lojal ärlig och ödmjuk skulle styra oss. Någon som kan se och ta tillvara på människans resurser och medfödda beteenden på ett positivt sätt.
Pengar kan jag inte se som annat än ont och skadligt.

[Zarathrustme]

Om vi ska tala om sannolikhet, och blanda in matematik i resonemanget, så är det faktiskt möjligt (har jag nyss blivit varse) att sannolikheten för att Stora Vänliga Människan ska uppkomma = NOLL, trots att vi finns, och många andra "precisa" strukturer med oss.

Det är besynnerligt med sannolikheter och oändligheter: I ett oändligt universum kan sannolikheten för att liv ska uppstå vara 0, och ändå kan där finnas liv på ett hur stort antal planeter som helst. Så låt oss inte blanda in sannolikheter och statistik,.....

Bränt barn skyr elden.

Tråkigt bara om det fortgår hela livet.

Lite ensamt på midsommarafton.

Zara.

Ps. Naess är död.++++++++++++++++++++++

[Zarathrustme]

21 December 2012 så avslutas Mayacalendern sin 5125 års långa räkning.
Det som gör detta så interessant är att just det datumet är vintersolståndet, och den dag då solen står i konjunktion med vintergatans Galaktiska ekvator. Så frågan är hur Maya kunde beräkna en galaktisk händelse 5125 år framåt i tiden (dom började inte räkna från 0), särskilljt eftersom man anser att dom inte kände till vintergatans roterande och axel. Grekerna sägs ha upptäckt detta ca: 200 år AD. Det är detta som gör att 2012 är speciellt då det är en händelse som bara inträffar en gång per vintergatans fullbordade cykel.

Intressant om det är så. Jag är inte så insatt i ämnet, men tror att det i skaplsen finns inbyggda "tips" för sökaren att finna.

Universums himlakroppar och dess banor är ett av dessa områden där dessa kan hittas.

Om sen rätt slutsatser dras, beror på .....Ja, ni vet...........


Zara.

[hovnarr]

Bränt barn skyr elden.

Bränt barn luktar illa.

Dessutom antar du universum är oändligt? Är det oändligt?

Det är möjligt, men såvitt jag förstår är experterna oense idag.

Jag ser inte att statistik på något sätt kan jämställas med sannolikhet.

Ur statistik kan sannolikheter formuleras. Om t.ex. 51% av alla svenskar är kvinnor är sannolikheten att en godtycklig svensk ska vara kvinna 0,51.

Hur resonerar Du?

Du föreslår att universums "sinnrika design" måste innebära en medveten skapare, eftersom sannolikheten för att något som vårt universum ska uppstå är så låg. För att motivera att sannolikheten är så låg använder du statistik: Titta på ALLA de precisa företeelserna i universum säger du - naturligtvis måste den sammantagna sannolikheten för att alla dessa sinnrika ting ska uppstå vara mycket låg.

Min ståndpunkt är att sannolikhetsresonemang av den här typen varken gör till eller från för att bevisa existensen av en skapare. För det första måste man ha klart för sig vilken sannolikhet vi diskuterar - t.ex. sannolikheten att det "någon gång" ska skapas ett universum likt vårt. Där är tiden redan en parameter och enligt big bang skapades rummet och tiden i samma veva. Det är alltså inte väldefinierat vad man menar med sannolikheten för att rumtiden skapas, eftersom tid överhuvudtaget inte förflyter i anslutning till skapelsen.

Ett annat problem är hur man fastställer sannolikheten för ett sinnrikt/precist universum. Sannolikheten för 5 på ett kast av en 6-sidig tärning är 1/6. Hur räknar vi fram sannolikheten för ett precist universum? Eller för att ställa frågan på ett annat sätt: Hur många oprecisa universum går det på varje precist? Ett oprecist universum kanske är omöjligt (instabilt) och detta universum är, i stora drag, det enda möjliga. Även om man lyckas fastställa vad man menar med sannolikheten för att rumtiden skapas finns alltså ett problem i hur man ska beräkna den.

Slutligen, även om man lyckas överkomma dessa hinder, spelar det ingen roll hur låg sannolikheten är vad beträffar antalet precisa företeelser som existerar om det är så att rumtiden är oändlig. Det är naturligtvis inte säkert att det är så, men om det inte är så stöter man istället på problem med sannolikheten för en "händelse" utanför rumtiden. Även om sannolikheten för att något så exakt och komplext som människan m.m. ska uppkomma kan beräknas till 0, och universum är oändligt, kan det ändå finnas hur många sådana komplexa skapelser som människan som helst (men inte oändligt många).

Det är detta jag menar med att sannolikhetsresonemang inte tillför något i frågan om en första rörares existens. De snarare fördunklar frågeställningen och får en att komma bort från själva huvudfrågan.

§

[Stenud]

Om vi ska tala om det Gudomliga som kommer in i bilden, är det mkt enkelt. Bara att härleda den mest fundamentala frågar, nämligen, Hur har universum uppståt. Inget ur inget? Så kan man dividera i en oändlighet - fruktlöst-

Universum måste, enligt min mening, ha skapats någon gång. Hur vet jag inte men jag tror inte att det finns något gudomligt inblandat. Gud är skapad av människan för att det finns ett behov av att veta hur och varför vi, och allt annat, har kommit till. Vad du än tror så gäller det att vara på det klara med att gud inte kan ge oss något svar på frågan i fråga. Även om det är en gud, eller någon slags intelligens, som har skapat hela universum så måste ju hen/det komma någonstans ifrån. Kanske är hen/det skapad en supermäktig gud som i sin tur är skapad av en ännu supermäktigare gud osv. Det här ger som sagt inget svar på frågan "var kommer allt ifrån?".

Någon gång måste någonting ha skapats från ingenting.

Eller?

[Determinus]

Intressant om det är så. Jag är inte så insatt i ämnet, men tror att det i skaplsen finns inbyggda "tips" för sökaren att finna.

Kanske en så mäktig kod som kan svara för dels materias ordning i planetsystem och galaxer, och dels dess ordning i liv och medvetande? Det är ett starkt tips, om man känner att man vill tänka så.

Någon gång måste någonting ha skapats från ingenting.

Det känns på något sätt logiskt, samtidigt som det känns lika logiskt ogreppbart som att förklara världen med en skapande Gud eller som att försöka förklara evighet.

Låt oss sluta spekulera i sådant vi inte kan veta, och fokusera på nuet (i motsats till år 2012).