Kvinnlighet/manlighet vs androgynitet i andlig kontrast.

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

peewee
Inlägg: 3
Blev medlem: 23 jan 2006 01:18

Kvinnlighet/manlighet vs androgynitet i andlig kontrast.

Inläggav peewee » 15 apr 2006 19:04

Rubriker ställer frågan i sig själv. Jag tänker vidare på tolkning av
kvinnligt, manligt och androgynt. I en mycket råmateriell bild kan det kvinnliga stå för mascara/spis och baka bullar och redo för en liten nätt dask på runda rumpan, mannen står för muskler och försörjande och redo att via komplimanger finna en snäll kvinna som då väljer honom.

Men en andlig bild av kvinnligt/manligt, går det? Eller är det bara änglarna som är det, alla androgyna som i barocken?

Änglar av Gian Lorenzo Bernini ca 1729. Av det mer androgyna slaget där det pga "plagget" inte ses..
<br>Bild

Mest tolkas nog det androgyna som något mellan manligt och kvinnligt, som något med lite av varje, men inte fullt av varje, som när änglarna representerar androgyniteten.
Man ser alltså vanligtvis det androgyna som någon mellan, än något som täcker in helt och är fullödigt.

Är vidare det yttre av manligt och kvinnligt även andligt, eller är det
en världslig polarisering och alltså rentav vulgärisering?

Än vidare, till synen på kvinnligt och manligt och som att det "måste" vara så, för att det alls ska bli en spänning eller attraktion emellan, är det ett allmängiltigt argument eller subjektivt. Är spänning = attraktion?
När ett land har rustat upp med vapen rustar ett annat land upp motsvarande för att jämka spänningen. Att bara tala om spänning är inte för mig giltigt. Om en man och en kvinna sitter på vardera änden av en gunga så får de vardera mer kraft att utöva om de sätter sig lite längre tillbaks, och därmed mer hävarmseffekt och därmed en skenbart större spänning, samtidigt som dom kommer längre ifrån varandra. Om en åker ner så får den stampa upp för att det ska bli jämvikt.

Bild

Men om båda sutte i mitten så skulle de vara nästan helt jämbördiga hur än gungan stod. De hade varit nära varandra hela tiden. Och den energi de hade upprätthållit innan på att mota balansen, kan de då lägga på nåt nytt.

Man kan ju tänka sig det sägas av nån som argument "men det måste ju vara en spänning emellan annars bleve det tråkigt". Är inte det då ett intellektualiserat känsloargument. Om den första spänningen har balanserats bort, kunde då inte energin läggas på en annan typ av spänning som syns först då man är nära varandra?

asper
Inlägg: 67
Blev medlem: 23 mar 2006 15:39

Re: Kvinnlighet/manlighet vs androgynitet i andlig kontrast.

Inläggav asper » 16 apr 2006 09:53

xxx

Hej.

Vad är det du funderar kring egentligen? Svårt att se vart du ska hän, sas:

peewee skrev: Men en andlig bild av kvinnligt/manligt, går det?


"Andlig bild". Kan du precisera, alternativt bredda dej en aning?
Definiera andllig.

Är vidare det yttre av manligt och kvinnligt även andligt, eller är det en världslig polarisering och alltså rentav vulgärisering?


Svårt igen.Begriper inte riktigt.
Undrar du om könen är andliga? Som bild eller som reelt sådana?
Om jag ska ta i frågan alls så måste jag kasta den tillbaka; Frågan är alltför luddig. Avgränsa och presentera vilka traditioner du avser att diskutera. Planeten är stor och kulturerna många.
Och åter igen; Definiera "andlig".
(Är detta rentav frågor som gör sej bäst under andra forumrubriker?)

Än vidare, till synen på kvinnligt och manligt och som att det "måste" vara så, för att det alls ska bli en spänning eller attraktion emellan, är det ett allmängiltigt argument eller subjektivt. Är spänning = attraktion?

(Är även detta rentav frågor som gör sej bäst under andra forumrubriker? Psykologi månne?)

mvh asp


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster