Finns Gud?

[Algotezza]

Hm, vilken högre makt bestämmer över människan? Högre makt måste betyda den som har makt över någon under sig. Som barn var föräldrarna en högre makt därför att de hade makt över en, delvis i alla fall. Om Gud finns och är en högre makt än människan, hur utövar han/hon den makten? Hur märker vi detta i vår vardag eller i nyheterna? Har Gud stoppat något destruktivt någon gång som människan startat?

Varför stipulerar Gud = det/den högste att det måste finnas "det längre/lägsta"?

Jag vet inte vad Gud stipulerar, men talar man om ett högsta väsen innebär väl det att man förutsätter att det finns väsen som denna makt står över, vilka i sin tur är lägre väsen i relation till det högsta väsendet?

[iris]

Hm, vilken högre makt bestämmer över människan? Högre makt måste betyda den som har makt över någon under sig. Som barn var föräldrarna en högre makt därför att de hade makt över en, delvis i alla fall. Om Gud finns och är en högre makt än människan, hur utövar han/hon den makten? Hur märker vi detta i vår vardag eller i nyheterna? Har Gud stoppat något destruktivt någon gång som människan startat?

Varför stipulerar Gud = det/den högste att det måste finnas "det längre/lägsta"?

Jag vet inte vad Gud stipulerar, men talar man om ett högsta väsen innebär väl det att man förutsätter att det finns väsen som denna makt står över, vilka i sin tur är lägre väsen i relation till det högsta väsendet?

Absolut - det säger sig självt.
Högre i vilket avseende? Högre moral, högre kunskap, högre vetande, högre medvetande, högre utvecklad mm?

OM detta väsen - Gud är det Ultimata borde allt - allt annat levande --- vara underordnat detta väsen.
I vilken grad?
Vem kommer näst efter Gud och sedan i fallande ordning?

Är dessa ovanstående de frågor du ställde? Eller missförstod jag något där... för mig blev det du skrev oklart.

[Algotezza]

Varför stipulerar Gud = det/den högste att det måste finnas "det längre/lägsta"?

Jag vet inte vad Gud stipulerar, men talar man om ett högsta väsen innebär väl det att man förutsätter att det finns väsen som denna makt står över, vilka i sin tur är lägre väsen i relation till det högsta väsendet?

Absolut - det säger sig självt.
Högre i vilket avseende? Högre moral, högre kunskap, högre vetande, högre medvetande, högre utvecklad mm?

OM detta väsen - Gud är det Ultimata borde allt - allt annat levande --- vara underordnat detta väsen.
I vilken grad?
Vem kommer näst efter Gud och sedan i fallande ordning?

Är dessa ovanstående de frågor du ställde? Eller missförstod jag något där... för mig blev det du skrev oklart.

Ja, ungefär så frågade jag.

Problemet idag är kanske att många vill vara/leka Gud gentemot sin nästa, utan att på något sätt stå över sin nästa, annat än i fråga om egoistisk maktsträvan och högmod.

[klorofyll]

Om Gud finns och är en högre makt än människan, hur utövar han/hon den makten? Hur märker vi detta i vår vardag eller i nyheterna? Har Gud stoppat något destruktivt någon gång som människan startat?

Kanske märker man av Gud, eller börjar tro på honom, när allt "går som man vill", och när det är "den rätta vägen"...

[Algotezza]

Om Gud finns och är en högre makt än människan, hur utövar han/hon den makten? Hur märker vi detta i vår vardag eller i nyheterna? Har Gud stoppat något destruktivt någon gång som människan startat?

Kanske märker man av Gud, eller börjar tro på honom, när allt "går som man vill", och när det är "den rätta vägen"...

Det går väl sällan "som man vill" - och vem vet vad som för en själv och andra är "den rätta vägen"? Det vet man väl först om och när man kommit fram...

[iris]

Om nu gud är så stor varför är han/hon/den/det en så usel kommunikatör som inte en gång för alla meddelar vad han/hon/den/det menar? GT och NT har tolkats och omtolkats och gett upphov till olika religioner med åtskilliga riktningar och sekter som alla gör anspråk på att vara guds sanna förståsigpåare i motsats till alla andra.

Eller är gud som de gamla grekiska och nordiska: ungefär som folk är mest, men i mycket högre grad?
Vi är nog ganska dåliga kommunikatörer och gud är det i högre grad?

Vi får inte glömma att enligt boken så skapade gud människa till sin avbild.

BREVET TILL HEBRÉERNA 1-5
Kapitel 1 – Guds uppenbarelse genom Sonen, som enligt skriften är större än änglarna.
1. Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till
fäderna genom profeterna,

2. har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom
sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken
han ock har skapat världen.

[klorofyll]

Det går väl sällan "som man vill"

Det går nästan alltid som jag vill, jag kan bara beställa. Jag är i harmoni. Men mycket som hänt hade jag gärna förhindrat.

- och vem vet vad som för en själv och andra är "den rätta vägen"? Det vet man väl först om och när man kommit fram...

Om man vill människor illa så tackar man inte Gud för det efteråt. Typ.

[klorofyll]

Om nu gud är så stor varför är han/hon/den/det en så usel kommunikatör som inte en gång för alla meddelar vad han/hon/den/det menar?

Gud kanske inte gillar att ge felaktiga väderleksrapporter... Om man t.ex. behöver ta sig över en bro för att överleva, så vill inte Gud att alla skall bli medvetna om det samtidigt, för då håller inte bron och alla dör... Vem gynnas i en värld där ingen behöver tänka själv?

[klorofyll]

Att leva är att ta en risk. Livet är varken rättvist eller orättvist. Vem vill äga en aktie som är övervärderad? Man får det man betalar för.

[531bts]

Ateisten anklagar Gud för att vara otydlig, dold, mystisk, påpekar gärna skapelsens brister, livet o det mänskliga lidandet, hur kan en god Gud stå bakom dess uttryck. Aldrig betraktar ateisten sitt eget vankelmod, tvivel, lättja, bristande uppmärksamhet, slarv, hänsynslöshet, utopiska ideologier grundade på egocentrisitet, dvs den egna identiteten o världsbilden som de enda hindren att betrakta skapelsen som ett uttryck, aktivitet o funktion från ett levande väsen, Gud.
Det är inget fel på skapelsen, den är perfekt för sitt syfte: att etablera ett ostört förhållande mellan helheten, Gud o sina ingående delar, människan. Skapelsen är inget uttryck för makt, även om den är överordnad, den är Guds "talan" till oss delar för att kunna pröva den filosofiskt o göra antaganden om den duger för sitt syfte. Har man en orealistisk förväntan att Gud ska uppenbara sig som en del o ramla ner i huvudet, ja då kommer man gnälla hela livet ut o anklaga skapelsen o de som tror på Gud o sätta hämsko för sitt intellekts fulla potential. Vanmakt o bitterhet blir belöningen.

[Pilatus]

Ateisten anklagar Gud ...

Vilka tankar! Livet kan ha sina komplikationer och det alldeles utan konstiga föreställningar om Gud och hur andra tänker om tillvaron. Det du skriver är elakt och förtjänar inte att kastas i någons ansikte.

[hakkapeliitta]

Det jag inte förstår hos religiösa är att förklara allting med ”Guds vilja, syfte”.
Även tråkiga saker, såg på tv ett kriminalprogram, ett verkligt fall, där en ung flicka hade blivit mördad.
Hennes mor trodde Gud hade ett syfte med detta. Helt absurd förklaring och ett bra exempel hur religiösa är hjärntvättade där Guds existens aldrig ifrågasätts, istället hittar man på pseudoförklaringar.
Sådant här är bland det värsta med religionen, den är väldigt passiviserande. Känns ibland att bli troende är en intellektuell kapitulation, ge upp och förlita sej på att Gud vet bäst. Sen går man omkring med ett fånigt leende på läpparna, ”jag har funnit en inre frid”.

[klorofyll]

Ateisten anklagar Gud för att vara otydlig, dold, mystisk, påpekar gärna skapelsens brister, livet o det mänskliga lidandet, hur kan en god Gud stå bakom dess uttryck. Aldrig betraktar ateisten sitt eget vankelmod, tvivel, lättja, bristande uppmärksamhet, slarv, hänsynslöshet, utopiska ideologier grundade på egocentricitet, dvs den egna identiteten o världsbilden som de enda hindren att betrakta skapelsen som ett uttryck, aktivitet o funktion från ett levande väsen, Gud.
Det är inget fel på skapelsen, den är perfekt för sitt syfte: att etablera ett ostört förhållande mellan helheten, Gud o sina ingående delar, människan. Skapelsen är inget uttryck för makt, även om den är överordnad, den är Guds "talan" till oss delar för att kunna pröva den filosofiskt o göra antaganden om den duger för sitt syfte. Har man en orealistisk förväntan att Gud ska uppenbara sig som en del o ramla ner i huvudet, ja då kommer man gnälla hela livet ut o anklaga skapelsen o de som tror på Gud o sätta hämsko för sitt intellekts fulla potential. Vanmakt o bitterhet blir belöningen.

1. Nej jag anklagar inte nån gud för någonting, det vore irrationellt av en ateist.
2. Nej min ateism grundas inte på "vankelmod, tvivel, lättja, bristande uppmärksamhet, slarv, hänsynslöshet, utopiska ideologier grundade på egocentricitet", utan på att det saknas evidens för gudars existens.
3. Sedan ger du din egen tolkning av sann gudstro som säkert några troende helhjärtat håller med dig om och andra troende tar starkt avstånd från.

Min undran är varför troende blundar för den kristna gudens uppenbara brist på kommunikativ begåvning.

Personen som uppfann telefonen väntade nog inte på ett brev från Gud... Nej han uppfann telefonen..

[iris]

Det jag inte förstår hos religiösa är att förklara allting med ”Guds vilja, syfte”.
Även tråkiga saker, såg på tv ett kriminalprogram, ett verkligt fall, där en ung flicka hade blivit mördad.
Hennes mor trodde Gud hade ett syfte med detta. Helt absurd förklaring och ett bra exempel hur religiösa är hjärntvättade där Guds existens aldrig ifrågasätts, istället hittar man på pseudoförklaringar.
Sådant här är bland det värsta med religionen, den är väldigt passiviserande. Känns ibland att bli troende är en intellektuell kapitulation, ge upp och förlita sej på att Gud vet bäst. Sen går man omkring med ett fånigt leende på läpparna, ”jag har funnit en inre frid”.

Mycket klok betraktelse - men vänd på detta och fråga dig hur samma kvinna vars dotter blivit mördad istället för att finna frid i (vad du anser är galet) hade blivit sjuk i sitt inre för att hon bara inte kan förstå hur någon kunde mörda hennes dotter. Vara så ond, så hjärtlös, så grym och blir så sjuk så att även hon dör i ett försök att komma undan den brutala verkligheten om människans outgrundliga ondska och tuggade ihjäl sig på piller som skulle döva hennes inre oro och förtvivlan.
Hade detta - som för de flesta icke troende är fallet - varit bättre?

[Pilatus]

Hade detta - som för de flesta icke troende är fallet - varit bättre?

En sådan implikation (om icke A så B) är inte given i premissen. Ett trauma kan självklart leda till mental ohälsa, det betvivlar jag inte alls. Men exemplet tror jag inte är normalfallet.

Bättre hade varit om kvinnan uppsökt sin församling och därigenom sökt tröst och gemenskap. Att få något att syssla med är en god terapi. Verksamheter som Erikshjälpen tror jag på. Jag brukar regelbundet lämna in sådant jag inte längre behöver. Och jag köper sådant som jag behöver, ramar, textilier.