Bör vi överge församlingsbaserad religionsutövning och återgå till den antika formen, utan församlingstillhörighet?

[Mlw]

Hur entonig skulle musiken vara om alla instrument var likadana och bara kunde spela en enda ton? Harmoni uppstår i samspelet mellan olika instrument och toner. På samma sätt kommer den religiösa gemenskapens rikedom och utvecklingsmöjligheter från dess förmåga att erkänna individuella olikheter inom gemenskapen. När människor får närma sig gemensamma trosföreställningar på sina egna sätt kan de påverka helheten på ett kraftfullt sätt. Genom dessa individer leder Gud utvecklingen framåt.

En kollektivistisk religion däremot ser varje försök till individuell förnyelse eller förändring som uppror. Kollektivet blir den enda auktoriteten, och individen står utan rättigheter, endast med plikten att rätta sig i ledet. Detta leder till stagnation eftersom det i grunden förnekar Guds sätt att höja mänsklighetens andliga liv genom unika individers bidrag.

När organisationer sätter likriktning före personligt samvete riskerar de både stagnation och moraliskt förfall. Hur kan vi hindra religiösa och världsliga institutioner från att falla in i kollektivistiska mönster? Är det ens möjligt?

Organisationers naturliga väg är mot förfall. Alla församlingar och institutioner börjar försämras från den stund de bildas. För att hålla ihop framtvingar de gradvis likriktning, precis som den tidiga kristna kyrkan gled bort från Paulus ursprungliga budskap mot en stel lagisk tro.

Paulus föreställde sig att hans församlingar skulle ledas direkt av den Helige Ande, utan hierarkiska strukturer med präster och biskopar. Hans brev avslöjar dock att denna idealistiska modell misslyckades. Breven visar hans växande frustration när församlingarna avvek från hans läror, vilket tvingade honom att ge detaljerade instruktioner och rättelser.

När man inför hierarkisk ordning utlöser det dock en annan typ av förfall, som följer ett förutsägbart mönster. Organisationer som från början grundades med vision och kraft förfaller så småningom till institutionell likriktning.

Detta mönster verkar vara allmängiltigt och drabbar religiösa församlingar, företag, politiska partier och institutioner. Även organisationer som känner till denna tendens har svårt att stå emot den, eftersom själva åtgärderna de vidtar för att förhindra förfall (regler, rutiner, hierarkier) bara påskyndar processen.

Det finns mycket som pekar på att församlingsbaserad religionsutövning lider av en fundamental svaghet. Under antiken följde religionsutövningen en helt annan modell: människor hade fri tillgång till tempel och heliga platser för tillbedjan, utan krav på församlingstillhörighet.

Bildandet av religiösa gemenskaper leder oundvikligen till kollektivisering, där personliga andliga upplevelser får ge vika för gruppdynamik, vilket urholkar den personliga gudsrelationen. Denna grundläggande brist i organiserad religion förklarar den kris som kyrkorna befinner sig i idag. Den bokstavstroende kristendomen är lika problematisk som den liberalteologiska hållning som Svenska kyrkan representerar idag. De värnar inte heller om det fria ordet.

Även om Bibeln innehåller sanning, omfattar den inte all sanning. Genom historien har dessutom flera böcker, som var betydelsefulla för tidiga kristna, uteslutits. Luther valde att följa den judiska kanon när han reducerade antalet bibliska böcker, men detta beslut saknar bibliskt stöd eftersom Skriften själv inte anger vilka böcker som ska ingå.

"Skriften allena" är en problematisk doktrin eftersom samma bibeltexter tolkas olika. Denna princip fortsätter att orsaka splittring inom protestantismen. Det paradoxala är att doktrinen själv saknar bibliskt stöd. Den lutherska läran om Sola Scriptura är alltså utombiblisk.

Fundamentalistiska, bokstavstroende lutheraner anser att alla bibliska händelser ska förstås bokstavligt och att till exempel Syndafloden var en historisk händelse där Gud översvämmade världen: det mest fasansfulla massmordet i världshistorien då också miljarder oskyldiga djur dränktes. Detta synsätt är svårt att förena med både gudomlig barmhärtighet och vetenskapliga fakta.

En väsentlig del av frälsningen handlar om att utvecklas bortom enbart rigid tro på doktriner till ett mer personligt och reflekterande förhållningssätt till tron. Ett centralt budskap i kristendomen är frigörelsen från lagisk religion. Att då skapa nya doktriner som kräver okritisk lydnad motverkar denna grundtanke.

När Johannes beskriver den Helige Ande som vägledare (Joh 14:26, 16:13) talar han om en kontinuerlig, levande vägledning. I Joh 16:13 framgår det tydligt att sanningens Ande ska vägleda oss till hela sanningen. Bibeln erkänner också andra vägledningsformer, som drömmar.

Fröet som sås i trädgården växer upp till ett träd där himmelens fåglar bygger bo bland grenarna. På samma sätt utgör Bibeln grunden för vår tro. Men liksom trädet drar till sig fåglar från himlen, bör vi låta himmelska sanningar landa i och berika vår bibliska grund. När vi avlägsnar livskraftiga grenar och stänger ute himmelens fåglar handlar vi i strid med Jesu budskap.

[xion]

Ensam är inte stark, vilket nog även gäller i religiösa frågor.
Vi styrker vår egen osäkerhet genom att klumpa ihop oss i religiösa eller andra kluster så som du beskriver.
Bäst vore om var och en kunde ha en egen "tro" så som det kanske var i begynnelsen.
Allra bäst om vi vore tillräckligt trygga i oss själv för att klara oss utan "tro" och istället lämnade plats för förnuftet.

[Algotezza]

Ensam är inte stark, vilket nog även gäller i religiösa frågor.
Vi styrker vår egen osäkerhet genom att klumpa ihop oss i religiösa eller andra kluster så som du beskriver.
Bäst vore om var och en kunde ha en egen "tro" så som det kanske var i begynnelsen.
Allra bäst om vi vore tillräckligt trygga i oss själv för att klara oss utan "tro" och istället lämnade plats för förnuftet.

Förnuft i betydelsen balans mellan känsla och intelligens., tänker jag. För mycket känsla blir lätt fanatism och slagsida åt intelligens kan bli psykopati.

[unik]

Hur entonig skulle musiken vara om alla instrument var likadana och bara kunde spela en enda ton? Harmoni uppstår i samspelet mellan olika instrument och toner. På samma sätt kommer den religiösa gemenskapens rikedom och utvecklingsmöjligheter från dess förmåga att erkänna individuella olikheter inom gemenskapen. När människor får närma sig gemensamma trosföreställningar på sina egna sätt kan de påverka helheten på ett kraftfullt sätt. Genom dessa individer leder Gud utvecklingen framåt.

En kollektivistisk religion däremot ser varje försök till individuell förnyelse eller förändring som uppror. Kollektivet blir den enda auktoriteten, och individen står utan rättigheter, endast med plikten att rätta sig i ledet. Detta leder till stagnation eftersom det i grunden förnekar Guds sätt att höja mänsklighetens andliga liv genom unika individers bidrag.

När organisationer sätter likriktning före personligt samvete riskerar de både stagnation och moraliskt förfall. Hur kan vi hindra religiösa och världsliga institutioner från att falla in i kollektivistiska mönster? Är det ens möjligt?

Organisationers naturliga väg är mot förfall. Alla församlingar och institutioner börjar försämras från den stund de bildas. För att hålla ihop framtvingar de gradvis likriktning, precis som den tidiga kristna kyrkan gled bort från Paulus ursprungliga budskap mot en stel lagisk tro.

Paulus föreställde sig att hans församlingar skulle ledas direkt av den Helige Ande, utan hierarkiska strukturer med präster och biskopar. Hans brev avslöjar dock att denna idealistiska modell misslyckades. Breven visar hans växande frustration när församlingarna avvek från hans läror, vilket tvingade honom att ge detaljerade instruktioner och rättelser.

När man inför hierarkisk ordning utlöser det dock en annan typ av förfall, som följer ett förutsägbart mönster. Organisationer som från början grundades med vision och kraft förfaller så småningom till institutionell likriktning.

Detta mönster verkar vara allmängiltigt och drabbar religiösa församlingar, företag, politiska partier och institutioner. Även organisationer som känner till denna tendens har svårt att stå emot den, eftersom själva åtgärderna de vidtar för att förhindra förfall (regler, rutiner, hierarkier) bara påskyndar processen.

Det finns mycket som pekar på att församlingsbaserad religionsutövning lider av en fundamental svaghet. Under antiken följde religionsutövningen en helt annan modell: människor hade fri tillgång till tempel och heliga platser för tillbedjan, utan krav på församlingstillhörighet.

Bildandet av religiösa gemenskaper leder oundvikligen till kollektivisering, där personliga andliga upplevelser får ge vika för gruppdynamik, vilket urholkar den personliga gudsrelationen. Denna grundläggande brist i organiserad religion förklarar den kris som kyrkorna befinner sig i idag. Den bokstavstroende kristendomen är lika problematisk som den liberalteologiska hållning som Svenska kyrkan representerar idag. De värnar inte heller om det fria ordet.

Även om Bibeln innehåller sanning, omfattar den inte all sanning. Genom historien har dessutom flera böcker, som var betydelsefulla för tidiga kristna, uteslutits. Luther valde att följa den judiska kanon när han reducerade antalet bibliska böcker, men detta beslut saknar bibliskt stöd eftersom Skriften själv inte anger vilka böcker som ska ingå.

"Skriften allena" är en problematisk doktrin eftersom samma bibeltexter tolkas olika. Denna princip fortsätter att orsaka splittring inom protestantismen. Det paradoxala är att doktrinen själv saknar bibliskt stöd. Den lutherska läran om Sola Scriptura är alltså utombiblisk.

Fundamentalistiska, bokstavstroende lutheraner anser att alla bibliska händelser ska förstås bokstavligt och att till exempel Syndafloden var en historisk händelse där Gud översvämmade världen: det mest fasansfulla massmordet i världshistorien då också miljarder oskyldiga djur dränktes. Detta synsätt är svårt att förena med både gudomlig barmhärtighet och vetenskapliga fakta.

En väsentlig del av frälsningen handlar om att utvecklas bortom enbart rigid tro på doktriner till ett mer personligt och reflekterande förhållningssätt till tron. Ett centralt budskap i kristendomen är frigörelsen från lagisk religion. Att då skapa nya doktriner som kräver okritisk lydnad motverkar denna grundtanke.

När Johannes beskriver den Helige Ande som vägledare (Joh 14:26, 16:13) talar han om en kontinuerlig, levande vägledning. I Joh 16:13 framgår det tydligt att sanningens Ande ska vägleda oss till hela sanningen. Bibeln erkänner också andra vägledningsformer, som drömmar.

Fröet som sås i trädgården växer upp till ett träd där himmelens fåglar bygger bo bland grenarna. På samma sätt utgör Bibeln grunden för vår tro. Men liksom trädet drar till sig fåglar från himlen, bör vi låta himmelska sanningar landa i och berika vår bibliska grund. När vi avlägsnar livskraftiga grenar och stänger ute himmelens fåglar handlar vi i strid med Jesu budskap.

Vi lyssnar, förstår, accepterar och bekräftar med vår ringhet.
Genom att nämna ett inköp av William Tyndales Bibel och ingen annan.

När frågan ställs inför katolsk präst, hur föhåller sig samfundet inför Tyndale idag?
Och får till svar, återget med våra egna ord, att det alltid är en tolkningsfråga och procedur med översättningar, som färgar och inte färgas av överstättaren.
Den som inte vet, kan söka information om William Tyndales Bibel - har införskaffat autentisk version 1534 nya testamentet -

Tack MLV för att du finns, följer dig, oavsett din uppfattning om oss.
Till Xion, säger vi att svaret finns hos Thomas av Aquino, enlig vår uppfattning, vilken inte delas av din, om det inte uppstått missförstånd.

Ensam är inte stark, vilket nog även gäller i religiösa frågor.
Vi styrker vår egen osäkerhet genom att klumpa ihop oss i religiösa eller andra kluster så som du beskriver.
Bäst vore om var och en kunde ha en egen "tro" så som det kanske var i begynnelsen.
Allra bäst om vi vore tillräckligt trygga i oss själv för att klara oss utan "tro" och istället lämnade plats för förnuftet.

Platt fall kan tyckas, när förnuft sätts i detta sammanhang, då man förväntar sig mer av akedemiker och lärda, framförallt naturvetenskapen.
Hur förhåller det sig om det är ombytta roller?
Obesvaras förmodligen, men berör inte oss, som rör sig bland alternativa världar som inte är synliga, utan upp till ytan och gör oss hörda.
För den som ser med andra ögon vet.

Vaelira Selyra Orionis Maviro

Pst, återkommer ang rödmarkering.

[531bts]

Vad är syftet med en församling?
Om man utgår från att alla församlingar och samfund har en gemensam tro, är det då inte självklart att de som inte delar den tron är uteslutna, utestänga? Är det församlingens syfte att dela in mänskligheten, godkänna/underkänna vad individer tror på?

[Marksa]

Vad är syftet med en församling?
Om man utgår från att alla församlingar och samfund har en gemensam tro, är det då inte självklart att de som inte delar den tron är uteslutna, utestänga? Är det församlingens syfte att dela in mänskligheten, godkänna/underkänna vad individer tror på?

Församlingar är sammanslutningar av människor som av hävd och ohejdad vana hänger sig åt dogmatiska trosförställningar sammanställda av människor som använder bibeln som alibi för detsamma.

Så att vara utesluten från ett sådant sammanhang kan vara en välsingnelse i det fördolda.

[Anders]

Vad är syftet med en församling?
Om man utgår från att alla församlingar och samfund har en gemensam tro, är det då inte självklart att de som inte delar den tron är uteslutna, utestänga? Är det församlingens syfte att dela in mänskligheten, godkänna/underkänna vad individer tror på?

Församlingar är sammanslutningar av människor som av hävd och ohejdad vana hänger sig åt dogmatiska trosförställningar sammanställda av människor som använder bibeln som alibi för detsamma.

Så att vara utesluten från ett sådant sammanhang kan vara en välsingnelse i det fördolda.

Då många tycker eller tror tillsammans om något kontroversiellt är det läge att dra öronen åt sig