Vad är tro?

[Algotezza]

Andeligt är allt, som hänger tillsammans med menniskans högre natur och påminner om hennes himmelska ursprung. Tegner (1827)

Men för det inte för långt om vi accepterar en bred definition av vad andlighet är? Andligheten är ju inte större än kulturen.

Jag skulle uttrycka det som att andlighetern är "djupare än existensen" (inklusive kulturen).
Den är tillvarons essens.

Andlighet är ofta det osagda, att existera är att kliva ur andligheten och därigenom visa sig.. Kanske.

Ja, i den mån vi prenatalt befinner oss i andligheten kliver vi ur den och visar oss genom att manifestera oss i fysisk form.

[Hubert]

Vad som är och inte är andlighet för dig eller nån annan, är en sak. Vad andlighet är, hur den visar sig, en annan.
Jag ser att du nu talar om spiritualitet. Andlighet för tankarna till kristen tro, tro på gudar öht och det vill du uppenbarligen distansera dig från.
Både andlighet och spiritualitet får konsekvenser i handlingar. Tro beskriver du som en katalysator för andlighet och jag antar att du inte har bruk för den katalysatorn för din andlighet/spiritualitet.

Du talar om djupare mening. För länge sedan har jag frågat om det går att gradera mening från t ex ingen mening alls till djup mening, djupare mening och högsta mening. Inget svar.
Varför andlighet inte erbjuder insikt i högsta/djupaste mening, bara djupare mening begriper jag inte. Varför bara nöja sig med djupare?

Hittills är det empiriskt vetande som har gett oss "djupare" insikter om vad liv är, vad livets mening kan vara. Och inte minst visat att vi människor delar DNA med kålrötter och åsnor - något som har sårat många andliga människor och som troligtvis förstärkt deras avsky för empirisk forskning om människans natur och allt livs natur. Vad blir det kvar av andlighet om vi måste säga Hej! till kålroten och åsnan? - känner de.

Urgammal andlighet vände sig bort från att försöka förstå enskildheter i världen för den kunskapen var bara maya, skenvetande. Än idag finns det andliga som fnyser åt vetenskap eftersom den inte kan nå sanningen om existensens natur, eller vad de vill kalla den enda sanningen. Dessa andliga kan vara kristna eller "spirituella". Fnyser gör de tillsammans, men drar sig inte för att använda resultat av fnysansvärd forskning som gett handfasta verktyg som t ex Internet att fnysa i för hela världen.

Det du beskriver är inte andlighet för mig, det är mänsklighet. Mänskliga personligheter, beteenden, tankar, uppfattningar som leder till tråkigheter drivs ofta av röriga tankar och missuppfattningar.

Jag har på den stora älgvandringen i bakgrunden, den är mer i linje med vad jag menar är spirituellt

Att finnas är en spirituell process och tänkandet och vår mänskliga natur är det som fyller livet med både all "mening för oss" och alla "fällor" som missuppfattar livet som så.

Jag ser allt liv, inklusive mänsklighet, som en delvis skapande process. Skapandet i sig är en spirituell process där vi ingår och bidrar.

"Tro" ser jag som något en del gör som en katalysator för sin andlighet. Jag har som sagt inte själv någon tro direkt men är delvis spirituell på ett simpelt och filosofiskt sätt.

[Algotezza]

Det finns ingen ren existens och inget rent medvetande, utan det är alltid ett något som existerar och något man är medveten om.

[Smisk]

Både andlighet och spiritualitet får konsekvenser i handlingar. Tro beskriver du som en katalysator för andlighet och jag antar att du inte har bruk för den katalysatorn för din andlighet/spiritualitet.

Något åt det hållet ja. Jag kan eventuellt skriva under på Whiteheads eller Spinozas Gud. Whitehead talar om existens som "kreativa processer". Se vi liv som kreativt skapat med syfte, värde och mening som ingår och där Gud är "riktaren av processer" för djupare mening och värde så. Gud är där alltså inte en skapare av existensen och inte heller omnipotent utan en "regissör", en "riktare", av kreativitet vi kan välja att förhålla oss till omedvetet (automatiskt) eller medvetet (valt).

Jag säger oftast att jag inte är troende, att jag inte tror på någon Gud eller följer någon religion ja.

Du talar om djupare mening. För länge sedan har jag frågat om det går att gradera mening från t ex ingen mening alls till djup mening, djupare mening och högsta mening. Inget svar.
Varför andlighet inte erbjuder insikt i högsta/djupaste mening, bara djupare mening begriper jag inte. Varför bara nöja sig med djupare?

Vi kan se världen som en kreativ scen som är meningsmättad. All existens och då inkluderat allt liv kan ses som en kanvas och alla händelser och allt innehåll ingår meningsfullt i den. Detta är primärt sett ett perspektiv som jag ser det och nödvändigtvis inte en vetenskaplig/objektiv sanning. Det är alltså ett spirituellt perspektiv på tillvaron.

Att tänka sig att det är viktigt att bli rik, känna mening och vara sig själv eller få klarhet i livet från ett filosofiskt spirituellt sätt är tre olika och alla meningsfulla saker på sitt sätt men där rik, mening och filosofisk klarhet är tre saker där rik är ytlig, mening är djupare och klarhet är djupast.

Djupast på så sätt att det går närmre själen kan vi säga

Man kan lätt sortera dessa genom att tänka sig saker som "om jag haft evigheten på mig, vad skulle jag satt värde på?" eller "om jag fick leva en vecka extra medveten om att jag sedan dör, vad skulle jag göra?".

Hittills är det empiriskt vetande som har gett oss "djupare" insikter om vad liv är, vad livets mening kan vara. Och inte minst visat att vi människor delar DNA med kålrötter och åsnor - något som har sårat många andliga människor och som troligtvis förstärkt deras avsky för empirisk forskning om människans natur och allt livs natur. Vad blir det kvar av andlighet om vi måste säga Hej! till kålroten och åsnan? - känner de.

Liv från utsidan och insidan är olika saker. "Levd medveten erfarenhet" är en helt annan sak än kunskap om biologi.

Urgammal andlighet vände sig bort från att försöka förstå enskildheter i världen för den kunskapen var bara maya, skenvetande. Än idag finns det andliga som fnyser åt vetenskap eftersom den inte kan nå sanningen om existensens natur, eller vad de vill kalla den enda sanningen. Dessa andliga kan vara kristna eller "spirituella". Fnyser gör de tillsammans, men drar sig inte för att använda resultat av fnysansvärd forskning som gett handfasta verktyg som t ex Internet att fnysa i för hela världen.

Modern andlighet lär sig om saker och integrerar dem i tillvaron Men visst är vissa saker värda att fnysas åt ;-p

[Smisk]

Det finns ingen ren existens och inget rent medvetande, utan det är alltid ett något som existerar och något man är medveten om.

Det är till viss del en semantisk fråga. Det beror på vad man menar med ren, existens och medvetande.

Med rent medvetande kan man mena flera saker som kan vara intressant att mena.
Inom hinduism talar man ofta om "själva medvetandet" och kan där säga rent medvetande om det. Alltså medvetande som i medvetenhet utan att syfta på saker man är medvetna om eller saker som medvetandets innehåll som tankar, känslor, intentioner osv. Dessa är då saker som förhåller medvetandet till något och inte "själva medvetandet" i sig.

[Algotezza]

Vad i filosofin kokar inte ner till en fråga om semantik?

[Smisk]

Vad i filosofin kokar inte ner till en fråga om semantik?

Ja det kokar ner dit men sedan måste vi värma upp det så det kokar upp igen

Det blir ofta ett städande i vad man menar med ord och vad man syftar på med dem eftersom filosofi är saker som i många fall är dem minst självklara.

[Anders]

Vad i filosofin kokar inte ner till en fråga om semantik?

Politisk filosofi, skulle jag påstå. Inte på tillräckligt aptitlig hög nivå, men det minsta man går ner hamnar det i folks inlärda dispositioner och kan inte riktigt formuleras.

[Pilatus]

Vad i filosofin kokar inte ner till en fråga om semantik?

Politisk filosofi, skulle jag påstå. Inte på tillräckligt aptitlig hög nivå, men det minsta man går ner hamnar det i folks inlärda dispositioner och kan inte riktigt formuleras.

Semantiken är förstås en del av hur vi framställer det vi vill framföra som vår mening. Strindberg hade ordet i sin makt, en mästare och han var beläst. Kanske skulle han blivit en hyggligt bra vetenskapsman, men han skrev Den blå boken.

[Algotezza]

Vad i filosofin kokar inte ner till en fråga om semantik?

Ja det kokar ner dit men sedan måste vi värma upp det så det kokar upp igen

Det blir ofta ett städande i vad man menar med ord och vad man syftar på med dem eftersom filosofi är saker som i många fall är dem minst självklara.

Jag tror snarare på enkelhet och att hålla huvudet kallt.

[Hubert]

Det är ändå liv!
Det viktigt att se till flera perspektiv på en gång - för en djupare förståelse.
Vi vet mer om vatten och har djupare förståelse av vatten än för 2000 år sedan. Det hjälper inte att säga att Bottenvikens vatten är en sak, gulliga sommarmolnen över den en annan och Tarfalaglaciären en tredje. Djupare mening betyder väl att hålla flera perspektiv i huvudet samtidigt och se vad som förenar och skiljer?
Det är ett faktum att envetet pillande i detaljer (empirisk forskning) har gett oss djupare insikter om alltmöjligt, något som andlighet aldrig har klarat.

Hittills är det empiriskt vetande som har gett oss "djupare" insikter om vad liv är, vad livets mening kan vara. Och inte minst visat att vi människor delar DNA med kålrötter och åsnor - något som har sårat många andliga människor och som troligtvis förstärkt deras avsky för empirisk forskning om människans natur och allt livs natur. Vad blir det kvar av andlighet om vi måste säga Hej! till kålroten och åsnan? - känner de.

Liv från utsidan och insidan är olika saker. "Levd medveten erfarenhet" är en helt annan sak än kunskap om biologi.

[Algotezza]

Det är ändå liv!
Det viktigt att se till flera perspektiv på en gång - för en djupare förståelse.
Vi vet mer om vatten och har djupare förståelse av vatten än för 2000 år sedan. Det hjälper inte att säga att Bottenvikens vatten är en sak, gulliga sommarmolnen över den en annan och Tarfalaglaciären en tredje. Djupare mening betyder väl att hålla flera perspektiv i huvudet samtidigt och se vad som förenar och skiljer?
Det är ett faktum att envetet pillande i detaljer (empirisk forskning) har gett oss djupare insikter om alltmöjligt, något som andlighet aldrig har klarat.

Hittills är det empiriskt vetande som har gett oss "djupare" insikter om vad liv är, vad livets mening kan vara. Och inte minst visat att vi människor delar DNA med kålrötter och åsnor - något som har sårat många andliga människor och som troligtvis förstärkt deras avsky för empirisk forskning om människans natur och allt livs natur. Vad blir det kvar av andlighet om vi måste säga Hej! till kålroten och åsnan? - känner de.

Liv från utsidan och insidan är olika saker. "Levd medveten erfarenhet" är en helt annan sak än kunskap om biologi.

Empirisk forskning handlar ju om att undersöka den verklighet som alla med normalt fungerande sinnen kan uppleva. Andlig forskning, om en sådan finns och kan kallas forskning, handlar om att undersöka den tänkta inre verklighet man själv har i huvudet och som bara man själv har tillgång till.

[Hubert]

Om det finns en andlig forskning så som du beskriver den, så vill jag veta vad den använder för metod. Och vad är det som "man själv har i huvudet och som bara man själv har tillgång till."?

Historiskt sett rör andlighet inte bara självet utan andlighet har varit ett paradigm för att förstår alltings sanning och mening. I Europa stod katolska kyrkan i hundratals år för andlighet i denna mening. Enligt totalitär andlighet får ingen ha det du kallar det "man själv har i huvudet och som bara man själv har tillgång till."?
Andlighet kan vara grym!

Empirisk forskning handlar ju om att undersöka den verklighet som alla med normalt fungerande sinnen kan uppleva. Andlig forskning, om en sådan finns och kan kallas forskning, handlar om att undersöka den tänkta inre verklighet man själv har i huvudet och som bara man själv har tillgång till.

[Algotezza]

Om det finns en andlig forskning så som du beskriver den, så vill jag veta vad den använder för metod. Och vad är det som "man själv har i huvudet och som bara man själv har tillgång till."?

Historiskt sett rör andlighet inte bara självet utan andlighet har varit ett paradigm för att förstår alltings sanning och mening. I Europa stod katolska kyrkan i hundratals år för andlighet i denna mening. Enligt totalitär andlighet får ingen ha det du kallar det "man själv har i huvudet och som bara man själv har tillgång till."?
Andlighet kan vara grym!

Empirisk forskning handlar ju om att undersöka den verklighet som alla med normalt fungerande sinnen kan uppleva. Andlig forskning, om en sådan finns och kan kallas forskning, handlar om att undersöka den tänkta inre verklighet man själv har i huvudet och som bara man själv har tillgång till.

Många har liknande inlärt innehåll inom sig, nämligen alla med samma livsåskådning. Det andliga eller mentala finns i vårt inre. Vi har indirekt tillgång till varandras inre världar via språk och kommunikation. Om mänskligheten dör ut finns ingen mänsklig idévärld kvar för den är helt beroende av människor i kött och blod samt språk och kommunikation.

Rationalister kan sägas ägna sig åt andlig forskning.