det finns ingen gud

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

solis

Inläggav solis » 23 jun 2004 14:32

[quote="Henrick Pålsson"]Gud är ingen person - läs Spinoza - han tycker jag har en ganska rationell syn på Gud - Spinoza skiljer inte på Gud och naturen eller på kroppen och själen. Jag tror inte att Gud talar till oss - eller att Gud har någon fysisk makt - Gud kan inte förgöra oss - eller straffa oss i "nästa liv" eller skicka oss till "Paradiset". Gud är en del av verkligheten, och ingen person som finns himlen och tittar ner på oss och som vi får möta i nästa liv - utan Gud är del av denna värld, den verkliga och riktiga världen - det finns bara en riktig värld och det är den vi ser, den vi kan känna, uppleva. Allt annat är bara religiös utopi och ger bara människan en falsk blid av världen och den eviga väntan på "paradiset". Paradiset är bara ett annat ord för döden, människan har alltid varit rädd för döden och därför så skapar vi ologiska förklaringar om vad som händer i livet efter detta.[/quote]

Gud är verkligen ingen person; samtidigt som Gud synns överallt i denna vår materiella Universum :)
Gud är inte någon som har behov att hålla på med makt; Gud finns ÖVERALLT i denna materiella värld och i den osynliga andliga världen.Du skriver att det finns bara en riktig värld, den vi kan känna och uppleva :?: Det är säkert så för just dig men är du alldeles säker på att det förhåller sig på det viset :?: Tänk om du förlorar förmågan att se och känna och uppleva; är då den "riktiga världen" borta då, när du ligger i din säng helt oförmögen för att kunna förmedla dig med med omgivningen :?:

Jag har inget till övers för religion men jag älskar den sanna och äkta människan som är ödmjuk och inser sin litenhet i denna Universum.
Religionen har tyvärr orsakat massor av elände på vår planet :cry: Först när människan finner Guds rike inom sig själv, finner hon sitt sanna varande och även"paradiset"
Dessutom döden finns överhuvudtaget inte utan endast en spiral av förändring.
Människor tror att de är rädda för döden men i själva verket är vi rädda för livet; vi vågar inte leva fullt ut med allt vad det innebär.
Jag kan inte förklara vad som finns i livet efter detta men jag vet att det sanna livet bara fortsätter och fortsätter.Livet är Gud och kärlek och kärlek och liv är Gud:ALLT ÄR ETT!

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 23 jun 2004 15:34

Solis, Henrick/ Vilka skäl har ni för att tro att det förhåller sig som ni tror? Ni kan inte bara proklamera era uppfattningar; ni måste ge skäl för att tro på dem. Vilka goda skäl har ni för att tro att "Gud är en del av verkligheten", att "döden finns överhuvudtaget inte" etc.?

solis

Inläggav solis » 23 jun 2004 21:22

[quote="Stefan"]Solis, Henrick/ Vilka skäl har ni för att tro att det förhåller sig som ni tror? Ni kan inte bara proklamera era uppfattningar; ni måste ge skäl för att tro på dem. Vilka goda skäl har ni för att tro att "Gud är en del av verkligheten", att "döden finns överhuvudtaget inte" etc.?[/quote]

Varför måste jag ge skäl till min uppfattning, min tro? Men jag kan nog ändå säga inifrån mitt djupa innersta kärna att jag intuitivt vet att så är det. Men jag kan omöjligen bevisa detta; hur skulle jag en liten människa kunna bevisa någonting så enormt som Gud är :!: :?:
Förresten jag kan inte säga att det är på det här viset för alla andra :oops: Men för mig personligen är det så och det räcker långt för mig :D Dessutom så finns det inte ord så att jag skulle verkligen kunna beskriva vad Gud är(för mig)
Men inom mitt väsen vet jag det solklart inom varje atom som min kropp är byggd av :) Anden inom mig talar till mig just genom min kropp :!:

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 24 jun 2004 02:03

Varför måste jag ge skäl till min uppfattning, min tro? Men jag kan nog ändå säga inifrån mitt djupa innersta kärna att jag intuitivt vet att så är det.


Tja, det är väl ändå en förutsättning för en diskussion, att man ger skäl för sina uppfattningar. Annars är det inte mycket till diskussion.

Jag tvivlar inte på att du har de där intuitionerna. Jag tror dock att det finns bättre förklaringar på att du har dem än att "Gud" meddelar sig med dig; dvs diverse psykologiska förklaringar. Att man har starka intuitioner om något är inte något bevis för att man har rätt; människor har t ex haft starka intuitioner om att jorden är platt, att jorden är universums centrum mm., men dessa intuitioner har visat sig felaktiga. På samma sätt har intuitioner om religiösa företeelser visat sig vara om inte bevisat felaktiga så i alla fall oerhört osannolika. Detta eftersom vi har bättre förklaringar på de religiösa intuitionerna än att de härrör från Gud.

Sen kan jag inte se att Gud finns "för dig" och inte "för andra", som du verkar antyda. Antingen finns Gud, eller så finns han/hon inte.

Henrick Pålsson
Inlägg: 41
Blev medlem: 26 sep 2003 16:17
Ort: Göteborg
Kontakt:

Inläggav Henrick Pålsson » 24 jun 2004 06:02

Till Stefan

Först av allt finns döden – jag jobbar kring döden – och jag är ganska lyckligt att döden en dag ska befria mig från det jordiska. Så dina ord döden finns överhuvudtaget inte, fattar jag inte – jag inte nämnt att döden inte skulle existera, jag vet att döden finns runt omkring oss och kan drabbas oss när som helst, när döden kommer vet vi ju inte vilket enligt mig är skönt. Sedan Gud är en del av verkligheten dina ord efter mina – ni som kritiserar religioner både gillar min syn på Gud, enligt mig är gud ingen person – vilket ni ateister verkar tror på och kritiserar vilket ni gör helt rätt i. Men om sanningen ska fram verkar du vara ganska ologisk Stefan och du med dina skäl – jag behöver inga skäl för min tro – den guden jag tror på – ligger nära dem moderna fysiken & vetenskapen vilket du inte verkar ha något koll på – åter igen läs Spinoza. Och så finns Gud i verkligheten – vare sig du tror eller inte tror på Gud– de är ingen kristen Gud – som bara visar sig för den som tror. Gud är lika med naturen – tror du Stefan inte på naturen? I så fall bodde du stänga av datorn och börja använda dina ögon istället för att glo på en dataskärm i tiden – nej nu hinner jag med mera ska till jobbet – och arbete med döden runt omkring mig.


ps Stefan ett bra tips, använd även din tanke att titta med och inte bara dina ögon, och så stäng nu av datorn och lär känna naturen, du är en del av den (fast att du inte tror på den) ds

pss ha en bra midsommar, ät mycket sill och var mycket glada dss
Du Vise, Jag ser dig som den förste och den siste, och skaparen av den Goda Tanken, När jag såg Dig i min syn som den sanne skaparen av sanningen och herren över allt levande. Zarathustra

solis

Inläggav solis » 24 jun 2004 18:15

[quote="Stefan"][quote] Varför måste jag ge skäl till min uppfattning, min tro? Men jag kan nog ändå säga inifrån mitt djupa innersta kärna att jag intuitivt vet att så är det. [/quote]

Tja, det är väl ändå en förutsättning för en diskussion, att man ger skäl för sina uppfattningar. Annars är det inte mycket till diskussion.

Jag tvivlar inte på att du har de där intuitionerna. Jag tror dock att det finns bättre förklaringar på att du har dem än att "Gud" meddelar sig med dig; dvs diverse psykologiska förklaringar. Att man har starka intuitioner om något är inte något bevis för att man har rätt; människor har t ex haft starka intuitioner om att jorden är platt, att jorden är universums centrum mm., men dessa intuitioner har visat sig felaktiga. På samma sätt har intuitioner om religiösa företeelser visat sig vara om inte bevisat felaktiga så i alla fall oerhört osannolika. Detta eftersom vi har bättre förklaringar på de religiösa intuitionerna än att de härrör från Gud.

Sen kan jag inte se att Gud finns "för dig" och inte "för andra", som du verkar antyda. Antingen finns Gud, eller så finns han/hon inte.[/quote]

Gud finns för ALLA eftersom GUD ÄR ALLT.Men tyvärr kan inte eller vill inte alla känna detta.
Gud talar till mig hela tiden genom mina medmänniskor ; även genom dem som förnekar Guds existens,eftersom då sätt min tro på prov! Gud talar till mig genom naturen : Gud smeker mina kinder med vinden och värmer mig med solens strålar och ger mig liv genom vatten det vill säga till denna kropp som min ande bebor.
För mig är religion full av dogmer :( Gud bryr sig inte om jag går till kyrkan eler inte eftersom Gud är i hela mig och utanför mig.
Jag går heller till skogen och ser och lyssnar på Gud än kyrkan.[/list]

solis

Inläggav solis » 24 jun 2004 18:22

Henrick Pålsson när jag säger att döden inte finns så ser jag ifrån andens ögon som är evig!
Ser jag ifrån människans ögon så klart är att döden finns: kroppen dör och förvandlas till mull till slut eller aska och på det viset ger liv till andra varelse.
Men anden är evig och finns överallt och är allt och vi är alla i kontakt med avrandra just genom anden fastän vi inte är medvetna om detta.

Jonas Nystrom
Inlägg: 709
Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...

Det finns inget subjekt, sa objektet förnumstigt

Inläggav Jonas Nystrom » 24 jun 2004 23:53

Gud är död.

(Nietzsche)


Nietzsche är död.

(Gud)


jn
Ab aspera ad astra!

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Inläggav Viola » 25 jun 2004 13:47

Är man död har man levat - den som aldrig levat kan inte vara död.

Glad midsommar!

Agnostica

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 25 jun 2004 16:25

Om vi tolkar religiös symbolik utifrån en annan modell än vad vi är vana vid så kan de förstås. Detaljerna blir då inte absurda, utan det är hela modellen som ter sig absurd utifrån rådande föreställningar. En människa måste dock förstå sammanhanget för att kunna förstå delarna.

Muhammed fick Koranen från Allah.


Jag skulle även kunna säga att jag fått mina texter från Gud genom att jag skriver av vad jag erfarit om verkligheten och inte teorier. Verklighetens väsen är av en sådan art att ett sådant påstånde inte är absurt. Genom att vara i Gud i ett transcendentalt tillstånd så kan man senare hävda att man har fått informationen till att författa en bok given av Gud. Gud är dock ingen personlighet utanför skapelsen, utan är skapelsen som vi är i. Så "att få något" betyder snarare "att varsebli". Det här är essentialistisk position utifrån sin kärna. Det kan man som utomstående bara tro på eller betvivla, aldrig förstå innebörden av annat än som språkliga och symboliska liknelser. De tidigare rådande förklarande teorierna av existensen ter sig då absurda och felriktade.

människan återföds som en annan varelse mm.


Eftersom vi inte existerar annat än som en gestaltning, och denna gestaltning existerar utifrån en dynamik så innebär den fysiska döden endast att den sammanhållande dynamiken som samordnar kroppens olika celler och funktioner lämnar kroppen. Detta kallas för själ, eller astralkropp. Denna aspekt är också sammanbunden med det ickelokala jaget, som i sin tur endast är ett mer eller mindre omfattande komplex av gestaltningar. Denna dynamik är dock temporär och söker nya strukturer. Personligheten dör i etapper då den inte äger samma omständigheter. Men det händer också att personligheten håller sig samman genom jagets motstridighet att inte vilja dö eller traumatiska bindningar. Beroende på måttet av transcendens så ingår jaget mer eller mindre holistiskt i den totala dynamiken. Att återfödas är att konkretisera denna jagets dynamik i ett vanemönster; ett karmiskt mönster. Men denna karma bearbetas ständigt och leder till att dynamiken utvecklas och tar nya former; identiteten förändras. Dynamiken attraheras av de poler som förlöser jagets utvecklingsprocess. Det existerar dock ingen dualitet; det är samma dynamik allt existerar i, men viss dynamik är inte lika lätta att skåda. Det är som att säga att universum är tomt mellan stjärnorna, medan det i själva verket är så att detta "tomrum" är de dynamiska fält som frambringar det som vi uppfattar som högre täthet. Det är som med krusningar på vatten. Rumsdynamiken - som inte kan skådas - är således primär, och den täthet som kan skådas är sådana dynamiska vikningar som vi upplever som den faktiska substansen. Vi får då inte göra misstaget att tänka att helheten är sammansatt av dessa vikningar. Denna "substans" är i sin tur endast erfarenheten av denna dynamik, men det finns ingen som erfar. Att likna upplevelsen vid en drömbild är inte fel, men däremot är den skilld i sitt mått av utkristallisering och föränderlighet. I sin "substans" är det ingen skillnad på drömbilden och det vi kallar för den vakna bilden. Det finns inget mer "att ta på" så att säga.

Jesus uppstod på tredje dagen


Det kan betyda mycket, kanske att astralkroppen kan konkretisera sig och involvera sig i vår livsdynamik i mindre eller större mått. Har man kännedom om dessa processer så kan en "död" människa visa på den dynamik som fungerade som holistisk sammanhållning av våra kroppar. Vi består inte av sammansatta delar som bildar en helhet; utan en helhet som sammanhåller dess delar. Även denna dynamik ingår i större helheter. Att kalla sig Guds son är endast att påpeka dessa samband. De människor som ej varseblivit dessa samband och existensens väsen utifrån transcendentala medvetandetillstånd måste naturligtvis ifrågasätta rationaliteten. Men alla kommer förr eller senare att bli varse. Det vi betraktar som döden är ett utmärkt tillfälle till transcendentala erfarenheter. Det tråkiga är att människor kommer så långt bort från sin egen faktiska livsdynamik så att ett liv kan upplevas som om det till stor del slösats bort när man dör. Det kommer av att man uppgår i abstraktionen av sin existens i stället för att försöka uppleva var som är i nuet.

Det går naturligtvis att avfärda det jag säger med att jag inte kan sortera i mina egna upplevelser och har ett okritiskt förhållningssätt. Men det jag talar om existerar inte i de vardagliga referenserna som en skala, utan det handlar om genomslag så kraftiga att inga frågor längre finns att ställa. Om jag ställer frågor som inte går att besvara så beror det på att det är absurda frågeställningar. Även det jag skriver här skulle te sig absurt och missvisande. Det jag skriver kan inte spegla sanningen då det jag upplevt har visat på att det jag skriver inte kan spegla sanningen. Att t. ex. fråga sig: "Vad består detta av" är en absurd frågeställning i denna modell.

Johan

Henrick Pålsson
Inlägg: 41
Blev medlem: 26 sep 2003 16:17
Ort: Göteborg
Kontakt:

Inläggav Henrick Pålsson » 26 jun 2004 10:40

Men anden är evig och finns överallt och är allt och vi är alla i kontakt med avrandra just genom anden fastän vi inte är medvetna om detta.


Anden är det samma sak som själen? Jag tror inte att anden eller vad vi nu väljer för ord är evigt, inget är evigt, inte ens Gud är evig. Det är bara religiös utopi och rappakaja - enligt mig är själen din kropp och inget specifik del i din kropp, alltså kan inte själen/anden vara evig då kroppen försvinner efter ett tag i jorden och du blir en del av jorden - men evigheten finns inte. Gud finns för att människan finns och människan finns för att Gud finns - ingen skulle kunna vara utan den andre - paradoxens religion.
Du Vise, Jag ser dig som den förste och den siste, och skaparen av den Goda Tanken, När jag såg Dig i min syn som den sanne skaparen av sanningen och herren över allt levande. Zarathustra

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 27 jun 2004 02:01

Johan Ågren/ Jag tycker att det är mycket svårt att begripa vad du menar. Jag tycker att du bör skriva på ett sätt som är enklare att förstå.

Det här är essentialistisk position utifrån sin kärna.
Vad betyder det här t ex? (Meningen är dessutom grammatiskt felaktig.) Men det är bara en mening av många som jag inte förstår.

Att kalla sig Guds son är endast att påpeka dessa samband. De människor som ej varseblivit dessa samband och existensens väsen utifrån transcendentala medvetandetillstånd måste naturligtvis ifrågasätta rationaliteten. Men alla kommer förr eller senare att bli varse. Det vi betraktar som döden är ett utmärkt tillfälle till transcendentala erfarenheter.


Du har alltså "varseblivit dessa samband"? Jag anser däremot att det finns bättre förklaringar till varför du upplever att dessa samband finns än att de verkligen finns där, dvs. diverse psykologiska och sociala förklaringar. Även om människor verkligen har religiösa upplevelser (vilket de säkert har), så bör vi inte tro att orsaken till dessa är att det finns övernaturliga fenomen, eftersom vi har bättre förklaringar till dessa upplevelser.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 27 jun 2004 02:51

Stefan,

"Det här är essentialistisk position utifrån sin kärna."

ska vara: Det här är en essentialistisk position utifrån sin kärna. Alltså att erfara verklighetens väsen utifrån en position som tillåter att verkligheten avslöjar sin essens. Det är möjligt eftersom verkligheten är av en sådan art att kunskap kan fås utifrån att erfara tingens väsen, kalla det intuitivt om du vill, men det blir nog bara mer missvisande tror jag. Det har inte med några övernaturliga fenomen att göra, bara verklighetens beskaffenhet. Det är heller inga religiösa upplevelser som du kanske tror utan bara en fördjupning och ett klargörande. Denna varseblivning är alltså inte upplevandet ut av något utanför utan ett vidare djupperspektiv och klargörande av vad som är. Detta kan sedan involvera mer på samma sätt som en blind som blir seende.

Jag kan i nuläget inte använda ett bättre språk att förklara mig med. Jag är medveten om att jag inte kan få dig eller andra att förstå. Möjligen kan jag göra andra nyfikna på de möjligheter alla har att fördjupa sig på andra sätt än genom den klassiska västerländska tanketraditionen. Jag blev själv väldigt förvånad av de kontraster som existerar mellan vår kulturella tankeprägling, och den varseblivning som uppstår när man frigör sig från denna och ägnar många år åt att försöka se på nytt, bl.a genom meditation.

Att jag involverar mig med religiösa termer är mest för att kunna ställa dem i en klarare dager.

Det existerar bilder.

Det existerar ingen som ser dessa bilder.

Synen är bilden.

Vi kan inte tänka mer än en sten kan tänka. Det vi erfar som tankar är också gestaltningar.

Allt som framkommer är gestaltningens dynamik, och den avskärmar för att frambringa; rummet kröker sig.

Vi existerar inte; det bara omtalas att vi existerar. När jag säger jag är det endast ett gestaltningsbibliotek - som är det komplex som frambringar mig - som utstöter "jag finns".

"Själen" är detta komplex, som endast existerar så länge komplexet sammanhåll av omständigheterna.

Jag existerar som ett kommunikativt överskådligt komplex i allt, avskillt från allt, men endast genom dynamiska horisonter i allt. Själen; jaget är ingen observatör, det finns ingen observatör, endast det observerade.

Det gestaltade har inte existerat i en tidsaxel, och har ingen början eller slut. Det som erfars som "lång tid" är endast ett observerande av vissa gestaltningsled utifrån ett visst perspektiv. Alltet kan ses som en plats som inte tar någon plats, men som sedan blir till utprojicerade gestaltningsrum varav detta universum är en sådan plats. Ungefär som drömmaren blåser upp ett rum i intet där en värd får plats utan gränser. Det är i sin substans ingen skillnad på drömmens rum och vårt universum.

Det existerar lagbundenhet; vårt universum blir till genom lagbundenheter i dynamiken, men det är också en extrem utsträckning och konkretisering. Det är varför vårt universum är så svårt att manipulera på samma sätt som våra flyktiga drömmar. Men det är också orsaken och förutsättningen för att denna gestaltning som är vårt universum ska vara som det är. Jaget kontaktar i olika riktningar dels denna utkristalliserade och lagbundna värld, dels de andra rum av gestaltningar som existerar mer eller mindre föränderliga. Jaget har i sitt komplex så att säga en hård och en mjuk sida. Jaget färdas då inte i gestaltningsvärldarna som en observatör, utan blir till och ÄR de sammanslagningar som uppstår. Lagbundna världar blåser upp sig som gryende drömmar överallt; allt i denna dynamiska förutsättning vi kan kalla Gud (eller vad vi nu vill).

Johan

solis

Inläggav solis » 27 jun 2004 18:07

Tyvärr så hänger jag inte med i dessa långa skriverier :( Orden går så att säga inte in i mitt förstånd utan blir en jätte tung och långa kedja av ord som inte heller träffa mitt hjärta :(
Gud för mig är en enkel kärleksfull närvaro som jag upplever inom mig och utanför mig och detta kan jag faktiskt inte intellektuellt med ord beskriva;eftersom allt detta med Gud är bortom ord och kännslovågor:Gud bara ÄR :D

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 27 jun 2004 18:31

Solis,

vad jag försöker beskriva är hur Gud "ser ut"; hur verkligheten är beskaffad, och inte enbart de harmoniska känslotillstånden. Om man enbart börjar tala om känslor så blir diskussionen ytterst subjektiv. Känslor kan vara riktade och bygga på så mycket olika aspekter. Jag kan heller inte beskriva verkligheten då den inte är av sådan art att den är beskrivbar ur en klassisk synvinkel. Det är inte för inte zenbuddhismen använt sina koaner för att bryta ner intellektet för att frambringa förståelse och upplysning.

Johan


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster