Tveksam religiös marknadsföring.

[Rizz]

Är det meningen att den religiösa spelplanen skall representeras av en konkurrerande mångfald olika läror, vars huvudsakliga ambition tycks vara att bekräfta sitt egenvärde gentemot de övriga antagonisterna. Det kan ibland tyckas som om religionens olika inriktningar tillsammans bildar ett sorts andligt intrikat sammelsurium. Där varje inriktnings representanter likt maktberusade politruker med rymliga samveten slåss för varje enskild själ genom operation dörrknackning, klämkäcka helbrägdagörare, snitsiga bibelskolor osv, nästa steg blir väl att sälja frälsning per postorder.
I slaget om den "andliga maktbalansen" tycks den traditionella ämbetsskruden allt oftare bytas ut mot kostymer av mer kommersiellt snitt.

Skall spridandet av de olika inriktningarnas läror tillåtas anta vilken godtycklig skepnad som helst, eller borde dess företrädare verka för en mer återhållsam framtoning?

[Mastermind]

Det färdiga och icke kritiserbara konceptets andlighet = Religion
Religion är politik och andlighet i tradition som bottnar i vissa oförenderliga skrifter eller läror.
Dessa lärors äkthet brukar i många fall bestyrkas genom att säga att de är guds ord.
Religion sprids genom avel, våld, tvång och ordet.
Efter två,tre generationer har man väl säkrat tron.
Man skulle kunna säga att det är ett sätt för den unga världen att konservera sin dumhet.
En andlig återvändsgränd.
Det handlar icke om att fritt ställa filosofiska eller extensiella frågor utan det handlar om en kontroll över hur folk ska tänka och leva sina liv.
Kontroll som är viktig för de som har makt eller är rädda för den fria tanken.
Vi borde alltså istället vi alla fritt ställa filosofiska och extensiella frågor och diskutera dem fredligt sinsemellan för att utvecklas.