Kyano skrev:En stolle är ju också snubblande nära en idiot. Liknande utsagor är onekligen patetiska, såväl i ordets ursprungliga betydelse som det nuvarande.
Oja, visst kan man kalla en person för stolle, idiot, eller varför inte patetisk, utan att man har sakliga argument för det, men det brukar oftast falla tillbaka på en själv.
Den troende kan alltså hävda att det finns ett väsen X, sådant att X är kapabel till en sådan komplex skapelsehandling som Big Bang. X kan sedan kallas för Gud, Tao, Världssjälen, Atman, Batman eller vad man vill. Analogt med att det resonemanget kan man betrakta en dator och säga att det finns ett Y, sådant att Y är kapabelt till en sådan komplex skapelsehandling att en dator blir resultatet, och Y är människan. Enligt principen "Gud skapade människan i sin avbild", skulle en kristen kanske tillägga.
Det är svårt att angripa detta med vetenskapliga/empiriska argument, men filosofiska argument går bra. Ofta kan motargumenten mot radikal skepticism anpassas för att använda mot religiös tro istället, men det ska sägas att skepticismen varit oerhört svår att vederlägga ens för de mest hängivna filosofer.
Religiösa argument (t.ex. "Bibeln är sann för att Gud skrivit den", eller "Gud är allsmäktig, därför kan han skapa världen") hör dock inte hemma i en sådan meta-debatt som det då blir fråga om. För att förtydliga det jag skrev tidigare om filosofi-underforumet kontra religion/andlighet. Åter till vinkännaren:
För att denna liknelse ska vara applicerbar på religiösa upplevelser ska religiösa upplevelser alltså vara något som kan tränas, inte något som fundamentalt skiljer troende från icke-troende.
Exactamundo mon ami! Det vitsordar jag fullt ut.
Här måste upplevelsens beskrivningar kunna likna redan erfarana upplevelser hos de som ännu inte är troende/vinsmakare. Läder, vanilj, plommon, ekfat osv är alla beskrivningar som säger något om smaken för lekmannen även om lekmannen inte kan urskilja dem.
Jag håller med igen! (Hoppas jag inte blir tjatig). En person som kan registrera, låt oss kalla det andliga fenomen, måste alltså kunna förmedla dem på ett begripligt sätt till mugglare (för att låna ett ord från Harry Potter). Men den möjligheten finns absolut i språket, som när vi t.ex. talar om att en person känns taggig, ser rött osv. I det exemplet vill jag mena att vi ligger väldigt nära samma "empirisfär" som en människa som menar sig se auror, t.ex.
För att detta ska vara applicerbart på Gud måste även han redan ha rört sig inom den empiriska sfären för att dylika utsagor ska vara betydelsefulla, något han av naturliga skäl ofta inte tillåts göra.
Jag förstår nog inte riktigt detta. Alltså, folk med empiriska upplevelser av något andligt eller gudomligt beskriver ju detta på de mest inlevesefulla sätt. "Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd, och ett oändligt hem", t.ex. Att jämföra med "Detta vin är kraftfullt, fylligt och packat med massor av torkade fikon, nötter och en härlig örtighet. Smaken stannar länge. Kan lagras i 10 år."
Vidare ska vinkännaren kunna blindtestas på dessa smaker för att visa att upplevelserna föregås av "verkligheten" och inte vinsmakarens huvud. Dessa tester tillåter de reliösa upplevelserna inte. Jag har i alla fall svårt att se hur ett sådant experiment skulle ställas upp.
För att den som önskar bli vinkännare ska kunna göra blindprov i vinvärlden på egen hand, måste han ju först lära sig hantverket. Den enda vägledning han kan få är genom egna studier, och det enda facit han kan kontrollera mot är sina läromästares uppfattningar. Han kan fråga "smakar inte detta av mogna äpplen?", och hans läromästare kan bekräfta eller korrigera.
För att du och jag ska ha något att säga till om saken, måste vi också lära oss hantverket. Förfina vår naturliga förmåga, träna, och lära oss - uppriktigt. Om det är på samma sätt med troende som har religiösa/andliga upplevelser (vilket du hävdar var nödvändigt för att min liknelse skulle hålla), då kan man inte rakt av hävda att smakupplevelserna inte finns där, förrän man satt sig in i hantverket. Man
kan naturligtvis göra det, men då har man inte förstått vad det handlar om.
"Kruxet" med de troendes upplevelser är alltså att man själv måste göra samma trossprång för att kunna bedöma om det, som de påstod att fanns där på den andra stranden, verkligen fanns där. Var Guds kärlek verkligen som vind och vidd och ett oändligt hem, eller var det ett luftslott? Smakade vinet verkligen av mogna äpplen? Det skrämmande är ju att man kan bli religiös på kuppen, så jag tror det är därför många avstår - det gör helt enkelt för mycket våld på den själ som de helst inte vill kännas vid att de har. Eller så hävdar de att det helt enkelt inte är värt besväret. Men då får man heller aldrig smaka den mogna frukten.
