Den kristna läran förefaller teologiskt motsägelsefull. Hur kan nämligen en kärleksfull, barmhärtig, oändligt förlåtande Gud ordna det så att vissa människor drabbas av ett straff i helvetet, där de måste brinna i evighet? Hur kan han utmäta ett oändligt straff för en ändligt mängd synder?
Om det kristna kärleksbudskapet säger att man skall älska alla, t.o.m. sina fiender, och alltid förlåta den som gör ont, hur kommer det sig då att Gud själv inte handlar enligt sina direktiv utan tvärtom för all oändlighet straffar människor som begått onda gärningar?
En märklig inkonsistens i den kristna läran är det allt.
Gud och helvetesstraffet
Moderator: Moderatorgruppen
Gud och helvetesstraffet
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
Ja, och en till besynnerlighet är att man påfordras förlåta den som gör ont mot en ad hoc så att säga. Jag kan förstå att man kan ha överseende med onda handlingar som ett resultat av kunskap, men inte p g a någon slags påbud.
Låt mig exemplifiera; låt oss anta att en för dig okänd person förolämpar dig.
Om du inte kan lista ut varför, exempelvis att du har blivit förtalad av en myndighet, kommer du kanske att reagera med ilska och låta dig provoceras till onda handlingar. Men genom att empiriskt betrakta personen i fråga och jämföra reaktionsmönster med andra fall kan man lista ut vad det rör sig om, således finns ingen anledning till ilska; alltså har man än en gång vunnit kunskap.
Folk är inte onda per se, dom är okunniga eller missledda på annat sätt. I alla länder finns det en specifik myndighet som har till uppgift att sprida osämja bland folk, ja som har sitt levebröd av det. Och det mest paradoxala av allt; denna myndighet understöds av, just det, dom kristna.
Låt mig exemplifiera; låt oss anta att en för dig okänd person förolämpar dig.
Om du inte kan lista ut varför, exempelvis att du har blivit förtalad av en myndighet, kommer du kanske att reagera med ilska och låta dig provoceras till onda handlingar. Men genom att empiriskt betrakta personen i fråga och jämföra reaktionsmönster med andra fall kan man lista ut vad det rör sig om, således finns ingen anledning till ilska; alltså har man än en gång vunnit kunskap.
Folk är inte onda per se, dom är okunniga eller missledda på annat sätt. I alla länder finns det en specifik myndighet som har till uppgift att sprida osämja bland folk, ja som har sitt levebröd av det. Och det mest paradoxala av allt; denna myndighet understöds av, just det, dom kristna.
Re: Gud och helvetesstraffet
Grottis skrev:Den kristna läran förefaller teologiskt motsägelsefull.
Stoppa pressarna! :^)
Hur kan han utmäta ett oändligt straff för en ändligt mängd synder?
Jomen han utlovar ju också en oändlig belöning för en ändlig tids fromhet. Så han är inte orättvis eller osportslig, han ägnar sig bara åt, hrm... oändlig positiv feedback.
Man "får igen", helt enkelt. Inte tiofalt, hundrafalt eller ens tusenfalt, utan oändligfalt.
Om det kristna kärleksbudskapet säger att man skall älska alla, t.o.m. sina fiender, och alltid förlåta den som gör ont, hur kommer det sig då att Gud själv inte handlar enligt sina direktiv utan tvärtom för all oändlighet straffar människor som begått onda gärningar?
Det beror inte på dubbelmoral, utan är en enkel organisationsfråga.
Det är exempelvis så att vår polis har rätten att bestraffa brott, medan enskilda medborgare inte får ta lagen i egna händer. Gud är inte en av oss - han har arbetsuppgifter som är oss förskonade - därmed sträcker sig också hans befogenheter utanför våra. Inget konstigt med det, alltså.
Synden kan inte vara nära Gud, för Gud är helig.
Vi människor syndar alla. Inte en enda kan göra fullkomligt rätt i alla situationer.
Gud offrade en del av Treenigheten/Jesus genom att vara skild från Gud. Det har ingen annan varit.
Det andliga lidandet var så stort, vi kan inte fatta det. Lidandet betalade alla våra synder, och den som tar emot förlåtelse och försoning genom att tro och lita på Jesus, lita på att Han gjort allt för oss, den människan kommer nära Gud och får komma till Honom i evighet.
Gud vill vara nära oss alla, men KAN helt enkelt inte vara nära synden, för synd och helighet "repellerar" varandra.
Gud vill verkligen att vi skall ha det bra och Han vill vara nära oss. Men utan förlåtelse kan vi inte vara nära Gud.
Jag vill vara nära Gud, jag litar på honom. Alla väljer själv, vi har en egen fri vilja, är inga robotar.
Jag hoppas ni också vill komma närmare Gud...
Vi människor syndar alla. Inte en enda kan göra fullkomligt rätt i alla situationer.
Gud offrade en del av Treenigheten/Jesus genom att vara skild från Gud. Det har ingen annan varit.
Det andliga lidandet var så stort, vi kan inte fatta det. Lidandet betalade alla våra synder, och den som tar emot förlåtelse och försoning genom att tro och lita på Jesus, lita på att Han gjort allt för oss, den människan kommer nära Gud och får komma till Honom i evighet.
Gud vill vara nära oss alla, men KAN helt enkelt inte vara nära synden, för synd och helighet "repellerar" varandra.
Gud vill verkligen att vi skall ha det bra och Han vill vara nära oss. Men utan förlåtelse kan vi inte vara nära Gud.
Jag vill vara nära Gud, jag litar på honom. Alla väljer själv, vi har en egen fri vilja, är inga robotar.
Jag hoppas ni också vill komma närmare Gud...
Lyssna och se.
Offertankens obegriplighet
Sedd skrev:Synden kan inte vara nära Gud, för Gud är helig.
Vi människor syndar alla. Inte en enda kan göra fullkomligt rätt i alla situationer.
Gud offrade en del av Treenigheten/Jesus genom att vara skild från Gud. Det har ingen annan varit.
Det andliga lidandet var så stort, vi kan inte fatta det. Lidandet betalade alla våra synder, och den som tar emot förlåtelse och försoning genom att tro och lita på Jesus, lita på att Han gjort allt för oss, den människan kommer nära Gud och får komma till Honom i evighet.
Gud vill vara nära oss alla, men KAN helt enkelt inte vara nära synden, för synd och helighet "repellerar" varandra.
Gud vill verkligen att vi skall ha det bra och Han vill vara nära oss. Men utan förlåtelse kan vi inte vara nära Gud.
Jag vill vara nära Gud, jag litar på honom. Alla väljer själv, vi har en egen fri vilja, är inga robotar.
Jag hoppas ni också vill komma närmare Gud...
Varför krävs det "lidande för att betala synder"? Krävs det inte erfarenhet och åter erfarenhet och uppövande av sin kärleksförmåga för att bli fullkomlig, då synden beror på ofullkomligheten? Hur kan vi bli fullkomliga genom att den fullkomlige plågar sig själv till det yttersta? Blir jag en fullfjädrad gitarrist om Eric Clapton klipper av sig sina fingrar och gör det yttersta offret han kan göra som gitarrist? Ursäkta, men jag begriper inte logiken i offertanken. Men, som sagt, det är väl själva finessen med den då, kanske, obegripligheten...
A
Algotezza aka Algotezza
Det är ju inte alls logiskt att Gud är beredd att dö för oss och lida så enormt för våra fel och brister, men Han ville det! Så logiskt är det inte, men underbart.
Har vi syndat en enda gång är vi skyldiga. Vi har gjort fel då.
Jag berättar som i en liten liknelse:
Gud är domaren. Det onda, som vi kallar djävulen, är åklagaren.
Jag är den skyldige.
Gud tvingas döma oss, fast Han inte vill, Han säger hur stor bötern är.
Vi kan inte leva felfritt, vilket är det som krävs för att kunna vara nära Guds fullkomliga helighet.
Åklagaren är nöjd än sålänge.
Men!!! Gud säger "Jag betalar bötern", för Han är ju felfri och kan offra sig själv som rent offer.
Om jag då tackar ja och säger "Tack, Dig vill jag följa!
Förlåt för mina fel...", då är Domaren och samtidigt Offret lycklig och säger:
"Hurra! Jag har ju fixat det hela, så jag är glad att du tar emot det jag gett. Jag tycker om dig."
Fattar du lite mer..??
Har vi syndat en enda gång är vi skyldiga. Vi har gjort fel då.
Jag berättar som i en liten liknelse:
Gud är domaren. Det onda, som vi kallar djävulen, är åklagaren.
Jag är den skyldige.
Gud tvingas döma oss, fast Han inte vill, Han säger hur stor bötern är.
Vi kan inte leva felfritt, vilket är det som krävs för att kunna vara nära Guds fullkomliga helighet.
Åklagaren är nöjd än sålänge.
Men!!! Gud säger "Jag betalar bötern", för Han är ju felfri och kan offra sig själv som rent offer.
Om jag då tackar ja och säger "Tack, Dig vill jag följa!
Förlåt för mina fel...", då är Domaren och samtidigt Offret lycklig och säger:
"Hurra! Jag har ju fixat det hela, så jag är glad att du tar emot det jag gett. Jag tycker om dig."
Fattar du lite mer..??
Lyssna och se.
Svar till Sedd!
Sedd skrev: Det är ju inte alls logiskt att Gud är beredd att dö för oss och lida så enormt för våra fel och brister, men Han ville det! Så logiskt är det inte, men underbart.
Om logiken är utan betydelse i gudomliga sammanhang, hur kan vi då veta att tro på Jesu offerdöd följdriktigt (logiskt) leder till evigt liv och paradis? Om logiken inte behövs i en fallet, varför då i det andra? Kanske att Gud för att förhärliga sig själv låter alla som inte tror på Jesu offerdöd och inte vill ha förlåtelse, få både evigt liv och förlåtelse, därför att Gud i sin outgrundlighet och totala brist på logik vill det... Varför var det nödvändigt för Gud att plåga sig själv för att förlåta oss?
Sedd skrev:Har vi syndat en enda gång är vi skyldiga. Vi har gjort fel då.
Kristna menar att vi är skapade av Gud, alltså med de fel och brister vi har idag. Gud är därför den ytterst ansvarige/skyldige. Om du uppfinner, skapar, t.ex. en dammsugare som inte fungerar utan som exploderar i händerna på den som skall använda den och skadar denne, är väl du, uppfinnaren, skaparen, ansvarig och inte din skapelse. En skapelse är oskyldig för sitt funktionssätt, har ej ansvar för det.
Sedd skrev:Jag berättar som i en liten liknelse:
Gud är domaren. Det onda, som vi kallar djävulen, är åklagaren.
Ett annat synsätt: Djävulen brukar kallas Frestaren och är den som frestar oss att synda, sägs det. Är Åklagaren både den som får oss att synda, begå brott, och den som åklagar oss för vår synd, brottet?
Sedd skrev:Jag är den skyldige.
Ett annat synsätt: Nej, inte om du bara är en skapelse. Skaparen bär ansvar för hur han skapat dig.
Sedd skrev:Gud tvingas döma oss, fast Han inte vill, Han säger hur stor bötern är.
Ett annat synsätt: Om Gud har all makt på himmel och jord kan ingen tvinga honom. Han har "stiftat de eviga lagarna", men står som stiftare över dem. Om han desutom, som du angett ovan, inte heller behöver följa logiken, gör han precis som han vill. Han har ju dessutom skapat även Åklagaren, gett denne dess rättigheter. En skapelse kan aldrig på allvar utmana och gå emot sin skapare, bara skenbart, för Skaparen har satt gränserna, gett förutsättningarna.
Sedd skrev:Vi kan inte leva felfritt, vilket är det som krävs för att kunna vara nära Guds fullkomliga helighet.
Ett annat synsätt: Nej, det som krävs för Gudsnärhet är att Gud bortser från "våra synder" och accepterar oss som vi är, för att därmed kunna leda oss med sin kärlek. Gud är okränkbar, inget kan svärta ner honom.
Sedd skrev:Åklagaren är nöjd än sålänge.
Men!!! Gud säger "Jag betalar bötern", för Han är ju felfri och kan offra sig själv som rent offer.
Ja, han är ju som Skapare den som har yttersta ansvaret för vad hans skapelser ställer till med.
Sedd skrev:Om jag då tackar ja och säger "Tack, Dig vill jag följa!
"Hurra! Jag har ju fixat det hela, så jag är glad att du tar emot det jag gett. Jag tycker om dig."
Fattar du lite mer..??
Jag förstår ganska väl den traditionella kristendomens tänkesätt och "logik".
Ett annat synsätt: Ja, det är ju gott och väl om det räcker med att tacka ja till Guds erbjudande för att bli fullkomlig och få en nära Gudsrelation, och det är ju en bra tro om det fungerar för en och att man på så sätt kan uppnå den nära relation till Gud som man längtar efter.
Nu menar jag dock själv att det krävs mer än den "magiska" tron för att ändra på en människas mentalitet på längre sikt. Det krävs övning och åter övning under flera inkarnationer, för det är en helt ny kärleksförmåga som skall övas upp. Övning ger färdighet, övning gör mästaren.
Jesus blir därmed vishetsläare och ett etiskt ideal, någon att följa genom att bära sitt kors, inte ett offerlamm, som genom att vi tror han offrat sig för oss ändrar på vår mentalitet mirakulöst genom den magiska tron. Gud är ingen trolllkarl.
Men jag tror jag förstår vad du menar, men jag håller inte med dig att det är så vi "blir fullkomliga" (vad som nu menas med detta...). Är du glad och lycklig med din tro, så är jag glad å dina vägnar och önskar dig all lycka i livet med din tro. Men för mig är den sortens tro en omöjlighet.
A
Algotezza aka Algotezza
Svar till Algotezza:
1)Som jag sa tidigare, så KAN Gud inte vara nära synd, eftersom han är motsatsen till synd. Gud kan se vår synd, men Han kan inte vara nära oss så länge vi inte är fläckfria. Och vi var ju från början skapade fläckfria, men vi valde fel väg, kunde inte motstå frestelsen.
Jag menar att det inte finns något som är logiskt, egentligen, för vi styr våra egna val. Iaf; det är så att syndens straff är döden. Jag vet inte varför det är så, men tänker man på det ett tag förstår man det rätt bra.
Om du nu tänker, någon måste ju betala straffet. Antingen vi eller Gud. Men för att Gud vill vara nära oss då Han nu tycker om oss så mycket (även om vi inte gör det tillbaka) så dör Han – som är syndfri – istället. Men eftersom vi har en egen fri vilja hamnar vi inte automatiskt till evigheten med Honom, utan bara om vi vill det själva och tar del av förlåtelsen.
2) OBS!! Vi VAR perfekta – innan vi valde syndens väg! Det kan verka konstigt men är sant, att Gud måste låta oss välja, vi är ju inga robotar, vi fick välja rätt eller fel. Det är klart att Han kunde hindrat oss från att välja synden, men Han ville ju att vi skulle få välja själva.
3) Precis! Den onde vill fresta oss för att sedan kunna döma oss. Obegripligt! Skulle inte vilja se vem han är... Men den onde är inte lika mäktig som Gud, så att följa Gud är tryggt. Gud vann ju över döden. Och djävulen vet redan att han förlorat, men han vill dra bort så många som möjligt från guds stig, ofta genom lögner, fördomar mot kristna, rädsla o.s.v.
4) Nej! Jag har själv syndat, och jag är ingen robot eller dammsugare som du uttryckte det, jag är mig själv och har rätt att välja hur jag handlar.
5) Jag skall försöka förklara: Alla har en egen fri vilja, men skillnaden mellan helighet och synd är så stor att vi måste få försoning med Gud för att kunna komma närmare Honom. Så är det. Han sa åt människan att om vi syndar dör vi (Han menade evig död), men det fattade vi ju inte, det fanns ju inte synd då ännu, och efter att ha blivit frestade, trodde månniskan att Gud kanske inte hade helt rätt, och gjorde tvärt emot vad Han sagt. Efter det kunde Gud inte vara i vår närhet, människan började leva i synd från släkte till släkte.
6) Gud behöver oss inte, det har du rätt i, men Han VILL ju vara med oss, Han sa ju att sin skapelse var god, och Han tyckte att människan var extra fin eftersom Han kunde dela ansvar för naturen och vänskap med denne. Men... Vi föll ju. Började leva fel. Han ACCEPTERAR OSS och älskar oss hur vi än är, men synden kan han inte vara nära. Därför är Hans högsta önskan att alla människor vill ta emot Hans förlåtelse då priset nu verkliget är betalt – för alla.
7) Än en gång: VI har ansvar för oss själva och en egen fri vilja att följa Gud eller ej. Han önskar att vi skall vara nära Honom, för Han vet att det skulle vi må bäst av. Men Han kan inte tvinga oss, det vore orättvist.
Hmm... Jag kom nog på det själv... Lr jag brukar jämföra det så, och det gör många andra kristna med, eftersom det är ett så bra sätt att förklara enkelt på. Kristen tro är enkel. Så enkel att ett barn ska kunna förstå.
----> Det viktigaste: Jag menar fullkomliga i evigheten efter döden. Det är klart att man som kristen kommer närmare Gud mer eller mindre och på olika sätt, men riktig frid och fullständighet upplevs först i det paradis vi inte kan fatta och kallar Himlen. Det är det som är hemligheten – att tro. Det är aldrig försent att börja tro, eller aldrig innan tiden avgör. På Domedagen, som vi kallar det, då de som tagit emot förlåtelsen skall komma för evigt till Gud, då är det försent att ångra sig om man inte brytt sig tidigare.
För en gång skall alla tungor bekänna att Jesus är Herre. Frågan är då, vilka som gjort det i tid...
Reklam: Läs boken "Änglar på uppdrag" av Roland Buck!
1)Som jag sa tidigare, så KAN Gud inte vara nära synd, eftersom han är motsatsen till synd. Gud kan se vår synd, men Han kan inte vara nära oss så länge vi inte är fläckfria. Och vi var ju från början skapade fläckfria, men vi valde fel väg, kunde inte motstå frestelsen.
Jag menar att det inte finns något som är logiskt, egentligen, för vi styr våra egna val. Iaf; det är så att syndens straff är döden. Jag vet inte varför det är så, men tänker man på det ett tag förstår man det rätt bra.
Om du nu tänker, någon måste ju betala straffet. Antingen vi eller Gud. Men för att Gud vill vara nära oss då Han nu tycker om oss så mycket (även om vi inte gör det tillbaka) så dör Han – som är syndfri – istället. Men eftersom vi har en egen fri vilja hamnar vi inte automatiskt till evigheten med Honom, utan bara om vi vill det själva och tar del av förlåtelsen.
2) OBS!! Vi VAR perfekta – innan vi valde syndens väg! Det kan verka konstigt men är sant, att Gud måste låta oss välja, vi är ju inga robotar, vi fick välja rätt eller fel. Det är klart att Han kunde hindrat oss från att välja synden, men Han ville ju att vi skulle få välja själva.
3) Precis! Den onde vill fresta oss för att sedan kunna döma oss. Obegripligt! Skulle inte vilja se vem han är... Men den onde är inte lika mäktig som Gud, så att följa Gud är tryggt. Gud vann ju över döden. Och djävulen vet redan att han förlorat, men han vill dra bort så många som möjligt från guds stig, ofta genom lögner, fördomar mot kristna, rädsla o.s.v.
4) Nej! Jag har själv syndat, och jag är ingen robot eller dammsugare som du uttryckte det, jag är mig själv och har rätt att välja hur jag handlar.
5) Jag skall försöka förklara: Alla har en egen fri vilja, men skillnaden mellan helighet och synd är så stor att vi måste få försoning med Gud för att kunna komma närmare Honom. Så är det. Han sa åt människan att om vi syndar dör vi (Han menade evig död), men det fattade vi ju inte, det fanns ju inte synd då ännu, och efter att ha blivit frestade, trodde månniskan att Gud kanske inte hade helt rätt, och gjorde tvärt emot vad Han sagt. Efter det kunde Gud inte vara i vår närhet, människan började leva i synd från släkte till släkte.
6) Gud behöver oss inte, det har du rätt i, men Han VILL ju vara med oss, Han sa ju att sin skapelse var god, och Han tyckte att människan var extra fin eftersom Han kunde dela ansvar för naturen och vänskap med denne. Men... Vi föll ju. Började leva fel. Han ACCEPTERAR OSS och älskar oss hur vi än är, men synden kan han inte vara nära. Därför är Hans högsta önskan att alla människor vill ta emot Hans förlåtelse då priset nu verkliget är betalt – för alla.
7) Än en gång: VI har ansvar för oss själva och en egen fri vilja att följa Gud eller ej. Han önskar att vi skall vara nära Honom, för Han vet att det skulle vi må bäst av. Men Han kan inte tvinga oss, det vore orättvist.
Hmm... Jag kom nog på det själv... Lr jag brukar jämföra det så, och det gör många andra kristna med, eftersom det är ett så bra sätt att förklara enkelt på. Kristen tro är enkel. Så enkel att ett barn ska kunna förstå.
----> Det viktigaste: Jag menar fullkomliga i evigheten efter döden. Det är klart att man som kristen kommer närmare Gud mer eller mindre och på olika sätt, men riktig frid och fullständighet upplevs först i det paradis vi inte kan fatta och kallar Himlen. Det är det som är hemligheten – att tro. Det är aldrig försent att börja tro, eller aldrig innan tiden avgör. På Domedagen, som vi kallar det, då de som tagit emot förlåtelsen skall komma för evigt till Gud, då är det försent att ångra sig om man inte brytt sig tidigare.
För en gång skall alla tungor bekänna att Jesus är Herre. Frågan är då, vilka som gjort det i tid...
Reklam: Läs boken "Änglar på uppdrag" av Roland Buck!
Lyssna och se.
Ansvar etc
Ja, Gud skapade människan med fri vilja och vi har ansvar för vad vi gör. Låt oss antaga det.
Min tolkning av "syndafallet" kan med ovanstående i åtanke därför bli att detta "syndafall" är ett naturligt steg för en varelse som blivit mätt på Guds närhet och har behov av att skenbart "bryta med Gud" och under en tid avskärmas från honom för att sedan med förnyad glädje och energi söka sig tillbaka till honom efter att en tid fått erfara motsatsen till medveten Gudskontakt. Detta går inte ihop med kristendomens åsikt att vi bara lever ett liv, men det går ihop med tanken på reinkarnation: det var vi själva i tidigare inkarnation som en gång lämnade paradiset för att erfara dess motsats (det vi upplever i världen nu). När vi blivit mätta på motsatsen till paradiset och den medvetna Gudskontakten, vårt innevarande, ofullkomliga tillstånd, söker vi oss tillbaka till Guds närhet. Livet styrs av hunger och mättnad.
A
Min tolkning av "syndafallet" kan med ovanstående i åtanke därför bli att detta "syndafall" är ett naturligt steg för en varelse som blivit mätt på Guds närhet och har behov av att skenbart "bryta med Gud" och under en tid avskärmas från honom för att sedan med förnyad glädje och energi söka sig tillbaka till honom efter att en tid fått erfara motsatsen till medveten Gudskontakt. Detta går inte ihop med kristendomens åsikt att vi bara lever ett liv, men det går ihop med tanken på reinkarnation: det var vi själva i tidigare inkarnation som en gång lämnade paradiset för att erfara dess motsats (det vi upplever i världen nu). När vi blivit mätta på motsatsen till paradiset och den medvetna Gudskontakten, vårt innevarande, ofullkomliga tillstånd, söker vi oss tillbaka till Guds närhet. Livet styrs av hunger och mättnad.
A
Algotezza aka Algotezza
Sedd skrev:Och vi var ju från början skapade fläckfria, men vi valde fel väg, kunde inte motstå frestelsen.
idiot. gud är allvetande och därför visste han att vi skulle synda. ändå var gud elak nog att skapa oss så att han kan skratta åt oss när vi är i helvetet.
Om du nu tänker, någon måste ju betala straffet.
nej, det behövs inga löjliga straff. det är meningslöst.
Det är klart att Han kunde hindrat oss från att välja synden, men Han ville ju att vi skulle få välja själva.
vilken jävla idiot.
4) Nej! Jag har själv syndat, och jag är ingen robot eller dammsugare som du uttryckte det, jag är mig själv och har rätt att välja hur jag handlar.
kul för dig. jag har ingen fri vilja. annars hade jag valt att inte skriva det här.
Han sa åt människan att om vi syndar dör vi (Han menade evig död),
för mig skulle en evig död vara bättre än att vara i himlen.
7) Än en gång: VI har ansvar för oss själva och en egen fri vilja att följa Gud eller ej.
nej, en ateist kan inte börja följa gud, lika lite som du skulle kunna bli en ateist.
Han önskar att vi skall vara nära Honom, för Han vet att det skulle vi må bäst av. Men Han kan inte tvinga oss, det vore orättvist.
det vore inte alls orättvist. om vi mår bra av det så borde han tvinga oss till det för att vi är för dumma för att kunna göra det själv.
För en gång skall alla tungor bekänna att Jesus är Herre. Frågan är då, vilka som gjort det i tid...
hahahahahahahahahahahaha
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Vuxenheten kallar på Amy
Vad försöker du åstadkomma Amy?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Re: Gud och helvetesstraffet
Grottis skrev:Den kristna läran förefaller teologiskt motsägelsefull. Hur kan nämligen en kärleksfull, barmhärtig, oändligt förlåtande Gud ordna det så att vissa människor drabbas av ett straff i helvetet, där de måste brinna i evighet? Hur kan han utmäta ett oändligt straff för en ändligt mängd synder?
Om det kristna kärleksbudskapet säger att man skall älska alla, t.o.m. sina fiender, och alltid förlåta den som gör ont, hur kommer det sig då att Gud själv inte handlar enligt sina direktiv utan tvärtom för all oändlighet straffar människor som begått onda gärningar?
En märklig inkonsistens i den kristna läran är det allt.
varför vara rädd om man är god XD
om man är blind, alltså inte bokstavligen, då hamnar man in the hell, men det finns ju en belöning. det måste finnas ett straff, annars skulle alla döda vem som helst utan att bry sig, jag kommer ändå att hamna i paradiset, idioter. det måste finnas konsekvenser. vill du verkligen tro att hitler saddam osv är i paradiset som de goda, varför existerar godhet om det inte finns en konsekvens till ondska, det måste finnas en lika stor mängd straff som belöning, typ...XD
Re: Gud och helvetesstraffet
Akryon skrev:vill du verkligen tro att hitler saddam osv är i paradiset som de goda,
satan (ormen) fanns ju där, så varför skulle hitler o dom inte vara där oxå?
-
Journeyman
- Inlägg: 18
- Blev medlem: 10 maj 2007 15:29
Akryon:
När folk använder begrepp som "goda" och "onda" för att förenkla katergorisering av människor med olika åsikter och som utför olika handlingar så börjar jag undra om de ens lämnat dagistiden. "Goda och onda" är för mig något som passar in i Disney-filmer och andra infantila sagor, vilket berättelser om Gud och Satan visserligen är. Allvarligt talat, hur givande är det för en debatt att någon för ond när man vet att han och hans anhängare tycker raka motsatsen, och säger samma sak om "de goda".
Helt klart en sandlådenivå, kanske delvis orsakad av diverse etablerade religiösa berättelser...?
När folk använder begrepp som "goda" och "onda" för att förenkla katergorisering av människor med olika åsikter och som utför olika handlingar så börjar jag undra om de ens lämnat dagistiden. "Goda och onda" är för mig något som passar in i Disney-filmer och andra infantila sagor, vilket berättelser om Gud och Satan visserligen är. Allvarligt talat, hur givande är det för en debatt att någon för ond när man vet att han och hans anhängare tycker raka motsatsen, och säger samma sak om "de goda".
Helt klart en sandlådenivå, kanske delvis orsakad av diverse etablerade religiösa berättelser...?
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster