Ja typ grekernas atomer. Om man plockar isär allting tills det inte går längre så måste man ju komma till det ursprungliga. Det som alla ting har skapats ur.
Religioner och forskare letar väl trotsallt efter samma sak, är det inte så?
delarna
Moderator: Moderatorgruppen
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Supersträngar?
Som jag har förstått det är supersträngteorin en teoretisk bild på hur de minsta partiklarna framställs och interagerar. Dessa partiklarna är inget annat än dessa supersträngars dynamiska framfart. Innebär inte detta att supersträngarna också har substans/massa? Strängarna kan inte vara dynamiska svängningar i tomrum precis. En sträng torde ha en komplex sammansättning, mer komplex än den traditionella partikelformen. Har vi någon fysiker här som kan ge en god bild?
Supersträngar agerar säkert inte som separata objekt utan binds samman som fraktaler. Kanske hela universum kan ses som en dynamisk jättesupersträng. Tomrummet kanske bara upplevs som tomt för dynamiken framställs i vida svängningar just där. En sådan dynamik blir som att observera något genom vatten; endast krusningar och oregelbundenheter ger oss observerbara objekt. Kanske den mörka materien är spår av denna osynliga dynamik? Om tomrumet i sig är dynamiskt och kröker sig som vågor på vatten så har vi löst gåtan med gravitation. Det är inga strömningar mellan partiklarna som drar dem samman; den holistiska dynamiska supersträngen (som samtidigt kröker rummet) ger partiklarnas dess position (partiklar som endast är formade genom supersträngen; de sammansatta supersträngarnas dynamik).
Det här ger oss ett homogent universum snarare än något som kan betraktas som ensamma partiklar. Partiklar som vi observerar är endast krusningar på detta dynamiska homogena hav.
Det är intressant att hela vår objektsvärd kan packas samman till en nollpunkt genom att denna dynamik blir linjär; supersträngarna framställer inte partiklar i dess rumsliga utbredning. Om man "drar ut" dessa strängar så går universum att bunta ihop i ett knippe som inte tar värst stor plats. Undrar vilket midjemått en supersträng har?
Sedan undrar jag hur dynamiken uppstår som förmår dessa supersträngar att gestalta vårt universum? Dynamiken kanske är konstant och breder ut sig (som fraktaler) och packar samman sig och blir linjär. Denna dynamik torde i så fall sträcka sig holistiskt genom universum, och en startpunkt är bigbang och slutstationen ett svart hål; "big chrunch". Sedan börjar nog dynamiken om och gestaltar ett nytt universum. Det vi upplever är säkerligen enbart ett litet begränsat universum i ett hav av många universum (en sju åtta stycken åtminstonde )
Äh, kan ingen förklara?
Johan
Som jag har förstått det är supersträngteorin en teoretisk bild på hur de minsta partiklarna framställs och interagerar. Dessa partiklarna är inget annat än dessa supersträngars dynamiska framfart. Innebär inte detta att supersträngarna också har substans/massa? Strängarna kan inte vara dynamiska svängningar i tomrum precis. En sträng torde ha en komplex sammansättning, mer komplex än den traditionella partikelformen. Har vi någon fysiker här som kan ge en god bild?
Supersträngar agerar säkert inte som separata objekt utan binds samman som fraktaler. Kanske hela universum kan ses som en dynamisk jättesupersträng. Tomrummet kanske bara upplevs som tomt för dynamiken framställs i vida svängningar just där. En sådan dynamik blir som att observera något genom vatten; endast krusningar och oregelbundenheter ger oss observerbara objekt. Kanske den mörka materien är spår av denna osynliga dynamik? Om tomrumet i sig är dynamiskt och kröker sig som vågor på vatten så har vi löst gåtan med gravitation. Det är inga strömningar mellan partiklarna som drar dem samman; den holistiska dynamiska supersträngen (som samtidigt kröker rummet) ger partiklarnas dess position (partiklar som endast är formade genom supersträngen; de sammansatta supersträngarnas dynamik).
Det här ger oss ett homogent universum snarare än något som kan betraktas som ensamma partiklar. Partiklar som vi observerar är endast krusningar på detta dynamiska homogena hav.
Det är intressant att hela vår objektsvärd kan packas samman till en nollpunkt genom att denna dynamik blir linjär; supersträngarna framställer inte partiklar i dess rumsliga utbredning. Om man "drar ut" dessa strängar så går universum att bunta ihop i ett knippe som inte tar värst stor plats. Undrar vilket midjemått en supersträng har?
Sedan undrar jag hur dynamiken uppstår som förmår dessa supersträngar att gestalta vårt universum? Dynamiken kanske är konstant och breder ut sig (som fraktaler) och packar samman sig och blir linjär. Denna dynamik torde i så fall sträcka sig holistiskt genom universum, och en startpunkt är bigbang och slutstationen ett svart hål; "big chrunch". Sedan börjar nog dynamiken om och gestaltar ett nytt universum. Det vi upplever är säkerligen enbart ett litet begränsat universum i ett hav av många universum (en sju åtta stycken åtminstonde )
Äh, kan ingen förklara?
Johan
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster