Plattfot skrev:Det medvetna Jaget består av två komponenter, Den Logiskt Grubblande (själen) och Den Ologiskt Värderande (anden).
Med anledning av min nytillkomna visningsbild vill jag åter ta upp det, som jag skrev i det tredje inlägget uppifrån på sidan 7. Det följande är lite långt, men är kanske mer roande än svårt:
JAGET ÄR EN ORM ELLER KANSKE ETT HELT ORMBOJag provar en buddismliknande tolkning av myterna, på så sätt att gudanamn blir benämningar på opersonliga mentala krafter, som antas forma den personliga människan. De opersonliga mentala krafterna bör liknas vid de fysiska. Vårt Jag blir då den enda gudavarelsen.
Jahvé betyder ”jag är”. Jaget är! Det som gör buddismen till religion, är inte någon gudstro, utan att den vänder på vad som är orsak och verkan: Det mentala är det reella (orsak) och det fysiska är verkan och därtill illusoriskt. För materialistisk ateism är det fysiska det reella (orsak) och det mentala är verkan och därtill illusoriskt.
Det kan vara lättare, att strida med materialister och ateister om den saken (om vilket som är höna och vilket som är ägg), än att strida med dem om Guds existens. Fast då hamnar jag i ett tvåfrontskrig. De gudstroende anfaller från andra hållet. Men det jag försöker göra, är att beskriva en hypotes om en tro från gränsen till förhistorisk tid.
Vi antar att begreppet Gud användes för att beskriva Adam (som är ett Jag). De två sägs vara avbilder av varandra. Jaget är Gud! Jahvé Gud. Det är en urtida idé, att själ och ande är namn på de krafter, som formar Jaget. Vill vi känna människotankens rötter, måste vi försöka förstå de bilder förfäderna skapat, både med sina ord och sina händers verktyg (mejsel och pensel).
Därför tittar vi på min visningsbild! Den kommer från bildstenen från Smiss i När socken på Gotland. Den tros ha keltisk anknytning och många har påpekat dess likhet med ormgudinnan från Kreta. Deras två ormar kan vara hur gamla som helst. Ouroboros, ormen som tillväxer genom att äta upp sig själv, sin svans - den formar då en ring – ser vi i två exemplar på midsommarstången, en bild av ormgudinnan.
Den torde vara symbol för de överallt förekommande heliga träd och pålar, aseror, som GT fördömer som hedniska, trots att det finns hebreiska inskrifter från 700-talet, som beskriver Ashera som Jahvés hustru. Ashera eller Asera är ett av venusgudinnans namn. Medvetandet är himmelens drottning, med anden och själen i sina händer.
Då ormen dyker upp i Gamla Testamentet, är det i en i sammanhanget ung text. Även Indiens och Kinas myter är fulla av ormar och drakar. Till Amerika kom människan för ett femsiffrigt antal år sedan, och där hittar vi den befjädrade ormen [url]http://sv.wikipedia.org/wiki/Kukulcán[/url]. Ormen tycks ha använts som beskrivning av filosofiska idéer redan före människans utvandring från Afrika, och följde sedan med överallt. Lucifer, vårt slingriga intellektet har alltid flugit i tankarnas himmel och som solgud belyst allt som kommit i dess väg.
Att Venus skulle vara Lucifer är i Bibeln en främmande tanke (Upp 22:16, 2 Pet 1:9, Syr 50:6). Troligen skapades den idén då kejsarna (även Konstantin) gjorde anspråk på att vara uppenbarelser av Sol Invictus. Då kunde solen inte få vara Fan själv, den som klättrade upp på Himlen (upp på den egyptiske guden Nun) och satte sig över honom! Då blev förresten Himlen (Nun) sur och slängde ned solen till underjorden genom en avgrund i väster. Invictus, den obesegrade, klättrade dock upp igen genom en annan avgrund i öster.
Underjordens grindpojkar hade fullt sjå med att öppna och stänga portarna när Ra kom farande, och varje gång de öppnades slog underjordens röda flammor högt mot skyn och svedde skägget. Inte undra på att Himlens Herre var arg.
Vad står det då i Bibeln om befjädrade och bevingade ormar? Engelska Wikipedia ger en del besked. Ordet seraf betyder lysande orm. Det kan även tolkas som brinnande eller glödande, men betydelsen orm är obestridlig. Serafimerriddare är lysande i sina ordnar. Seraferna är de två högsta änglaväsendena. De står på var sin sida om Guds tron.
De var söner, döttrar, syskon eller hustrur till Himmelsguden. I den fornkanaaneiska religionen var de hustrur. Maken hette där El Elyon och var alltså övergud.
Med seraferna fick El Elyon de fyra keruberna, Salem, Sedek, Sodom och Satan. De kallas även himlens fyra vindar eller världens fyra hörn. Salem betyder kärlek (himmelska begär), Sedek rättfärdighet (himmelsk vishet), Sodom jordiska begär (jfr sodomit) och Satan logik (jordisk vishet). Satan fick betydelsen åklagare, senast då den satans kretensaren Epidemides anklagade alla kretensare för att ljuga. Logiken fick titeln Lögnens Furste.
Vi inser, att serafen Anden är mor till keruberna Salem och Sodom, både till den rena kärleken och till den kärlek som är lite smetig och snuskig. Serafen Själen är mor till Sedek och Satan, den vise och den listige. Anden värderar: ”Jag vill ha eller usch!” Själen tänker. Den ormens ena ände inser och dess andra ände gör något annat: ”... det som går ut ur munnen, det gör människan oren” (Matt 15:11). Prata skit kallas det!
Hur som helst, vi klarar oss inte utan våra keruber. Utan drifter och begär (Sodom) och utan logik (Satan) går vi under, och det fort. Utan kärlek och sanning (Salem och Sedek) går vi också under, långsamt och plågsamt. Somliga tolkar Bibelns ord om världens fyra hörn, som att Bibeln lär att världen är fyrkantig (t.ex. Jer 49:36, Upp 7:1). Den tolkning jag här framför innebär att människan är fyrkantig, och att Gud är en fyrkantig bild av oss. De två påståendena kanske inte bestrids lika emfatiskt av Föreningen för Vetenskap och Folkbildning.
Myterna beskriver även Salem och Sedek som huvudena, och Sodom och Satan som svansarna på de två seraferna. Ormen i Kunskapens Träd är den ena av de två lysande ormarna. Den är den grubblande själen. Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud gjort (1 Mos 3:1). Ormen vistades även i Serapeion, vilket inte bara var ett bibliotek i Alexandria, utan även namn på många tempel där kunskapens gudar (ofta solgudar, medvetandets och kunskapens ljus) dyrkades. Gudanamnet var i Egypten Serapis, och det var en Gud som kejsar Hadrianus påstod att de kristna dyrkade.
Ormen var i tidig kristendomen en tvetydig symbol. Runt Kunskapens Träd är den Satan, en olycklig jävel, men runt Livets Träd och hängande i korset var den Kristus (J.C. Cooper, Symboler, svensk utgåva Forum 1984). Detta är äldre och numera ganska okända delar av symbolläran. En mycket rik och varierad kristen symbolvärld likriktades och blev fattig, då kejsar Konstantin ville ha ordning och reda i teologin. Han blandade sig i de sekteristiska striderna i den fornkyrka, där man glatt hade plundrat andra teologier på religionsfilosofiska ord och idéer, om de kunde användas för att förklara budskapet.
Det är inte synkretism (religionsblandning) att använda äldre religionsfilosofiers ord och begrepp, för att beskriva sina egna tankar (eller uppenbarelser), när man vet vad orden betyder och väl känner de filosofiska begreppen. Synkretism är att röra ihop olika obegripliga myter till en sörja, som blir ny vidskepelse. Om kristna
Jämför lärde Paulus ord (Rom 2:22) när han klargör, att han är helt medveten om judendomens formellt synkretistiska rötter. Gudanamnet Shaddaj, som i vår Bibel översätts till Gud den Väldige (1 Mos 17:1) är ju ett av den mesopotamiske mångudens namn (Erich Zehren, a.a.). Han är Herren som låter sitt ansikte lysa över eder, och vare eder nådiga … Han dyrkades i Ur, varifrån Abraham kom. Bibeln påpekar, att familjen där hade dyrkat ”andra gudar” (Jos 24:2). Abraham konverterade till den kanaaneiske prästkonungen Melkisedeks religion, då han kom till Salem (1 Mos 14:18).
Verbet ”jeru” betyder bygga (med sten, mura). Jerusalem är alltså byggd åt kärleken. Melkisedek hyllas även i NT. Att Kristus jämförs med honom (Heb 6:20) gör det svårt att förkasta Melkisedeks teologi. Kristna måste nog acceptera, att Gud har två hustrur och fyra barn, varav en (dottern Sodom, de djuriska livskrafterna) retar Honom så till den grad, att Han stryper henne. Det mordet brukar ske 70-80 år efter varje hennes uppståndelse. Gudar är ju odödliga, och om de ändå dör, uppstår de igen.
De gamla symbolbilderna är ganska roande. Visheten är i GT en vacker kvinna, som går på gatan och antastar ovilliga män (Ordspråksboken). Äldre ”hedniska” texter talar om den himmelska skökan. Men myter drabbas av bokstavstro: Prästers förening av tro och egenintresse skapade tempelprostitution. Bigotteriets ursprung kan ha varit en revolt mot en tro, som ”mist förståndet” och försvarat lönsam religion (1 Tim 6:5).
Vi kan se tankens bilder av ormen i Bibeln. bl.a.: ”De äldste och de betrodda är huvudet, profeterna som visar fel väg är svansen” (Jes 9:15). ”Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus” (Ef 4:15). GT berättar också om hur den kopparorm som Moses(!) hade gjort (4 Mos 21:9) slogs i stycken i samband med en bildstormarperiod i Israel. Den kallades Nechushtan och israeliterna hade tänt offereld åt den (2 Kung 18:4).
Så har vi Moses, som fick en vandringstav av Gud. Den är en allegorisk bild av själen, vårt intellekt. Den skulle han stödja sig på vid vandringen genom livet
http://www.bibeln.se/las/2k/2_mos#q=2+Mos+4%3A3f. Moses bror Aron fick också en sådan. Arons stav kunde grönska (4 Mos 17:8). Men även faraos präster och trollkarlar hade stavar, och alla hade samma magiska förmåga. Slängde man dem på marken, förvandlades de till stridande ormar. Mot Moses och särskilt Arons orm hade de andra ingen chans. Han och Aron utförde dessutom underverk med sina stavar, precis som bröderna Wright. Med sina stavar och händer trollade de fram vingar och fick upp oss i luften år 1904.
Gamla egyptier, greker och vikingar uppfattade medvetandet som ett osynligt organ, som vi sträcker ut och berör omgivningen med. Farao hade ureusormen i pannan. Egentligen är det två djur där, en orm och en gam. Själen och anden. Själen är dock mer känd. I Skandinavien finns den fortfarande kvar. Vi kallar den Blicken. Det känns, när vi petar varandra i ryggen med den. Låt Blicken betrakta fikusen i fönstret, så ser du dess ormlika rörelser!
Bibeln kallar den ibland för silvertråden (Pred 12:6, silversnöret i 1917 års översättning). Silvertråden har brustit, står det i dödsannonser. Själens förbindelse med kroppen har slitits av. Utomkroppsliga eller ”nära döden”-upplevelser (dr Moody) inleds med ett ringande ljud, då själen lämnar kroppen. Re eller Ra som namn på medvetandets ljus kan alltså uppfattas som onomatopoetiskt. Ligare är latin och betyder binda. Hjärtlig, farlig och laglig berättar att ”-lig” i indoeuropeiska språk binder en egenskap till något.
Religion handlar alltså om en i materien fastbunden stackars jävel. Ordet religion betyder bundet medvetande. Den definitionen gör buddismen till en religion. Gudstro är något annat. Som vi normalt möter judendomen, kristendomen eller Islam, är ingen av lärorna religion. Traditionell tro på Gud är ju där central i stället för att vara en hjälpande bild för beskrivningen av medvetandet.
Logos, förlåt, jag menar pratmakaren Loke i den fornnordiska religionen binds fast i klippan av de andra gudarna och en giftig orm hängs upp över honom och får drypa sitt brännande etter på honom. I denna myt tycks anden vara själens hjälpare. Lokes hustru Sigyn (segrande flickvän) samlar upp ormgiftet i en skål.
Vi kan inte tänka utan hjälp av tankebilder, men vi riskerar hela tiden att uppfatta våra dessa våra tankefoster som heliga. Börjar vi dyrka våra skapelser är vi illa ute. Då har logiken spårat ur. När misstagen upptäcks åker barnet ut med badvattnet. Bildstormarna förkastar allt. Vi blev av med ormsymbolen, som nu bara står för det onda, utom på apoteket, ambulansen och i farmakologin, där guden Askleipos eller hans dotter Hygieias (hygienens) orm är logga och symbol för läkekonsten.
Ett sätt att beskriva de fyra keruberna är att kalla dem Guds döttrar. Satans feminina uppenbarelse är ju Lilith, demonernas moder. Det är lite Saddam Husseins språk. Gud ger sedan dessa sina döttrar som hustrur till människan. Adam betyder människa och Adam är Guds son. Det står så (Luk 3:38).
Det betyder att Adam är kerubernas bror, och att vi skall ha fyra hustrur! Redan Farao påpekade, att bara systrar duger. Vi börjar med Sodom redan på BB. Sedan kommer tänkandet, och då först Satan. Sedan kommer förhoppningsvis kärleken Salem och visheten Sedek, men särskilt den sistnämnde är nästan alltid en sjuk krympling, som aldrig föder/avlar barn med sin människa: varken ord eller gärningar.
I gnostisk kristendom får människan inga andra barn än sina ord och gärningar. Orden är döttrar och gärningarna är söner. Enligt Paulus tillhör våra biologiska kroppar Gud, och om de framföder Guds barn är de våra syskon. Guds barn kan dock dö om de har sex enbart med Sodom och Satan. Då dör den gamla människan och en ny föds (Det låter som Paulus, eller hur?), men som sagt, de framföds inte inte av Salem och Sedek utan av Satan och Sodom. En Satans unge åt dödsriket! Det sagda kanske gör Joh 3:3ff begripligt.
Källor:
Erich Zehren, Stjärnornas Testamente, översättare Åke Okhmarks, A&W/Gebers 1959
Sagan om Elektronen Elvis
https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=17469 De Vänstervridna Gudarna
http://www.litenupplaga.se/1071
