Angelina skrev:Jag vet inte om det är någon idé att du jag diskuterar något överhuvudtaget, inte när du börjar härma hur du tror att jag låter.
Jag ber uppriktigt om ursäkt för min barnsliga kommentar. Det är det svar jag fått tidigare, när jag sade att det är irrationellt att tro på Guds existens om man inte har goda skäl att tro på Guds existens. Tror man ändå, är det mot förnuftet (vilket Kierkegaard väl ansåg vara den finaste formen av tro - den absurda tron). Då invände vederbörande att "vadå, är det inte rationellt att vilja må bra?!!".
Jag vill göra en distinktion mellan, tja, vad ska jag kalla det... indirekt och direkt rationalitet, kanske.
Direkt rationalitet är den "klassiska" rationaliteten, där man har goda skäl för sin tro, som präglas av logiskt och förnuftigt tänkande. Tro för att det är förnuftigt, inte för att det "känns bra", helt enkelt. T ex har intuitionen väldigt lite utrymme i mitt rationalitetsbegrepp.
Indirekt rationalitet kallar jag den rationalitet som inbegriper en tro på något för att det får en att må bra. När jag talar om rationalitet är det främst den direkta rationaliteten jag åsyftar.
Angelina skrev:Men, du kan ju fundera på vad som är rationellt egentligen. Är det bara det du tror eller kan det vara något mer?
Nej, med tanke på att jag helt definierar vad jag skall baka in i begreppet "rationalitet", kan det inte vara något mer än det jag definierar (som med allt annat). Jag tror inte på s.k korrekta definitioner där vi skall fånga in "tingens väsen" i våra definitioner, utan har en helt pragmatisk syn på definitioner. Alltså finns det inget "egentligen" - att fråga vad något betyder "egentligen" är således obegripligt för mig och tyder på att vederbörande inte delar samma syn, på t ex definitioner, som jag gör.
stardancer skrev:totalt värdelös kommentar....du kan bättre än så på ett filosofi forum, ser jag.
Ingalunda. Angelina fångar in väldigt mycket av min egen religiositet i sitt yttrande, som bottnar i att religion är inte ett område för förnuftet, varför den inte behöver förklaringar (då en förklaring hör till förnuftets område) eller behöver vara logiskt på något sätt. Den behöver inte vara "klok". Däremot bygger jag inte min världsbild på det irrationella, utan på det rationella, då en världsbild hör till förnuftets område.
Du har själv sagt upprepade gånger att "detta kan inte förklaras eller förstås", och det är helt ok. Det är mycket som inte kan förklaras - t ex tror jag inte jag skulle kunna förklara hur en färg ser ut för en som alltid varit blind. Någonstans måste vi nå en primitiv kunskapsbas som inte kan förklaras eller förstås i termer av något ännu mer primitivt - vi kan inte, likt små barn gör, fråga "varför" på varje svar vi får. Någonstans når vi ett slut, där vi har en direkt förståelse av vad som menas.
Trots din förståelse för att detta inte är något för förnuftet, försöker du hela tiden dra in det på detta område, och det är vad som irriterar mig. Då religion inte är något som skall förstås - det skall vara mystiskt - är alla försök att "förklara" missriktade. Om du nu är övertygad om att det inte kan förklaras, varför försöker du upprepade gånger att göra just det? Kalla det transrationellt, kalla det vad du vill - religion hör inte till förnuftets område, varför jag föreslår att du håller dina rationella tassar ifrån det.
Wovon man nicht sprechen kann, darüber muß man schweigen.

