Hej.
Jag får återkomma till atomisterna. Väjer att gå in på dina frågor om tiden.
Jag hävdar inte att Framtiden är bara en tankens produkt. Jag hävdar att det är "fel" att tala om framtid.
Argumentera gärna så att vi andra ser hur Du nått denna insikt (möjliggör ett kritiserande av Din grund).
Ja, det skulle fylla många sidor att svara på detta. Håller sedan länge på med att skriva en bok om min syn på "nuet" och hur den växt fram genom studier av olika filosofer och religiösa skrifter. Samt erfarenhet!
Men framförallt kanske jag bygger på "mystikers erfarenheter" - även om mystikerna inte finner ord för tt beskriva detta tidlösa tillstånd.
Augustinus talar om en "dåtid" och hänvisar till "minnet". Med vad är minnet annat än en "tänkt återupprepning" av ett Nu. Augustinus skiljer ju i alla fall på den pågående "nutiden" och det minne som finns kvar i hans hjärna? från ett numera lämnat Nu. Hela Augustinus resonemang är just något han tänkt fram. Något han rationalisrat fram. Och säger mer om hans tankar än något som har med det rena Varat att göra. Ett liknande resonemang har han om framtiden. Det är frågan om en tänkt framtid. Kanske önskedrömmar, kanske baserad på rädsla.
Ja, jag ansr att det är fel att tala om en "reell" framtid. Men visst kan man tala om en "tänkt" framtid - men det är en annan sak. (Som oftast blandas samman).
Abraxas skrev:
Och utifrån detta resonemang ser jag det som en givande utgångspunkt för det filosofiska tänkandet om det onotogiska - om det som Är - att utgå från Nuet. Ne har vi ju alla alltid en direkt erfarenhet av.
Har människan en direkt erfarenhet av nuet? Många skulle nog hävda det motsatta. Låt mig citera ur en annan tråd:
J R Auk skrev:
Kan vi uppleva nuet annat än hos oss själva?
Har någon annan än jag erfarenhet av min katt som springer i trädgården? Av datorn framför mig? Av att äta semlor?
Kan någon annan någon pplevelse av katten, datorn, semlan?
Om det finns ler än min tanke i denna tillvaro är väl en annan frågeställning?
Utgår vi ifrån att minst vå personer kan uppleva min katt, så kan vi välgöra det om Nuet också?
Kan vi säga att vi är där "tiden" befinner sig?
Nuet befinner sig ej. Men tanken på att tiden finns återfinns i de flesta människors ankebaner - föreställningar.
Nuet skiljer sig från rum och "tid" just genom att Nuet varken befinner sig i någonting, utan just endast Är. Fanns nuet i något så skulle det omdelbart vara frågan om en dualism.
Anledningen att jag undrar är på grund utav det ofrånkommliga i uppfattningens fördröjning. Allt måste nå oss, från någon punkt. Sedan bearbetas för att få någon mening.
Betyder inte det att vi är fast i det förgångna?
Nuet behöver inte ta sig från en punkt till en annan punkt, eftersom dessa punkter inte finns. Nuet är ingen utdragen process i tiden. Vi sägett en visare går runt ett varv på sextio minuter. Men det är visaren som tycks gå, det är i varkje all nte nuet som förflyttar sig. Nuet kan endast beskrivas som ett Vara utan rörelse eller rymd.
Abraxas skrev:
Och vad jag kan se går nuet inte att dela upp i några mindre enheter: då skulle vi få flera "nu".
Som jag, utifrån Din föregående argumentation, tolkar Dig så är nuet oändligt. Enligt Cantors transfinita aritmetik - en oändlighet delat med en annan oändlighet blir en oändlighet - så skulle man alltså kunna dela nuet i mindre delar även om det är oändligt, och fortfarande ha ett evigt nu. Här har verkligen The Deuce Deceptor en chans att djävlas; låt oss hoppas att så inte sker!
Nej, jag tolkar inte Nuet som oändlig. Oändligt är något utsträckt utan början och utan slut. Något som för alltid sträcker sig. Och denna oändlighet du talar om är naturligtvis även den en tänkt oändlighet. Ingen ha ju erfarit den totala eller mätt oändligheten. Bara föreställt sig den. Funderat ut den.
Nej, jagortsätter att hävda att Nuet är det enda vi kan vara säkra på att vi upplevever. Nu är - svårt tt inna ord - omedelbart. Upplevelen är omdelbar. Närvaron är omdelbar.
Nuet är ej ett esultat av en reflektion.
Vänligen
(Jag valde Augustinus för att få en gemenam referenspunkt. Svårt att ha mina gna upplvelser som en geensam referenspunkt).
Må gott Nuet
Robert
subjektobjektidealismmaterialism
Moderator: Moderatorgruppen
Tack för svaren.
Det skall sägas att det är svårt att förmedla till en annan människa vad man menar. Det som kommer ut ur min mun med ett syfte kan omtolkas i någon annans hjärna. Det blir ännu svårare när vi använder ett så begränsat medium som skriften för att kommunicera. Då blir kraven på stringens och tydlighet så mycket större, vilket givetvis kan vara en fördel. Ändå har jag den uppfattningen att alla (stora eller små) teorier inte kan förklaras på ett meningsfullt sätt i form av en noga uttänkt "elevator pitch". Om man försöker blir resultatet sannolikt att varje åhörare uppfattar det koncentrerade budskapet på mycket olika sätt.
Nåväl, jag förstår nu i alla fall begreppen materialism och dualism bättre. Men i enlighet med stycket ovan skräms jag också av tanken att jag kan slänga mig med ett uttryck för att beskriva mig själv, som får någon annan att hisna, då vederbörande har en helt annan definition av ordet. Jag skulle kunna kalla mig för realist, vilket för mig betyder att jag söker rationella förklaringsmodeller, men för en humanist kan betyda något annat, mycket speciellt. Kommunikationen leder i det fallet till desinformation och en mindre verklig bild av mig än före uttalandet, och jag kunde således lika gärna (eller faktiskt hellre) låtit bli.
Får jag ta detta tillfälle att förse mig med etiketter? Jag tänkte, varför slänga sig med definitioner som folk ändå missuppfattar. Bättre är väl, att jag beskriver mig själv i så allmänna ordalag som möjligt, och så får ni, om ni har lust, försöka sätta en (eller flera) så rättvisande etikett (etiketter) på mig som möjligt. På så vis, om jag träffar en humanist på en fest, kan jag säga "jag är sån och sån och sån". För Er blir det en övning i att dechiffrera en tankeskola som säkert tänkts ut tidigare, även om tänkaren i detta fall inte är medveten om det.
Då kör vi: Med utgångspunkt i de tidigare inläggen bekänner jag mig nog i första hand till dualismen. Jag uppfattar att materia finns, med mina fem sinnen. Jag tror också att materia är energi i fast, flytande, gas och/eller plasmaform. Jag upptäcker då att det finns saker som inte är materia, såsom vind och ljudvågor. Detta kan vi kalla för den andliga världen, men jag finner det olämpligt. Men vi kan enas om att det med det synsättet finns mer än materia, och jag blir således dualist. Men egentligen är jag då en "polyist", eftersom jag i mina resonemang, framförallt kring människan, funnit det lämpligt att (endast som modell) dela upp verkligheten i fysiskt/psykiskt/emotionellt/andligt. En kvadrist är alltså en mer exakt benämning.
Endast som modell, ja, ty jag är också en anhängare av idén att allt är ett. Ni förstår, om jag skulle vara tvunga att välja något som är allom närvarande så skulle det visserligen inte vara materia, utan det mer allmänna energi. Jag kan där bekänna mig som en ren monist, då jag uppfattar att allt är energi, och inget som är, är något annat än energi.
Men ser vi inte här ett cirkelbevis, ungefär som Darwins evolutionslära? Om allt är energi, då är energi allt, viket är samma som att säga att allt är allt, eller energi är energi och vi har bara en ny definition för "allt". Min alludering på Darwin bygger på idén "starkast överlever". Men vad definierar starkast? Jo, att den överlever. Då var den ju starkast. Således kan man sammanfatta det med "Den som överlever, överlever".
Det får mig att tänka på min mer allmänna modell för världen, nämligen att "det som händer, händer". (Jag har i korthet redogjort för detta under något annat ämne på forumet). Jag tror att världen "består" av ytterst enkla regler som ger upphov till en stor komplexitet som svårligen låter sig kartläggas i raka samband av orsak och verkan. Således är jag också "komplexist". Trillade den poletten ner, att jag alltså inte tror att orsak och verkan är en meningsfull modell för att förklara komplexa skeenden? Den är lämplig för att förklara varför ett glas krossas när det faller i golvet, men inte för att förklara varför världen ser ut som den gör.
Sist men inte minst förkastar jag alla filosofiska, och andra, modeller som genom själva sin definition inte har någon möjlighet att verifieras eller argumenteras emot. Jag ser dem som meningslösa. Till exempel att världen runt omkring oss inte är verklig utan skapad av vårt medvetande (som däremot är verkligt, eller? Är inte medvetandet i så fall en del av världen runt omkring oss, om vi kan uppfatta det?). Det går ju aldrig att pröva om det är så eller inte, eftersom varje försök till att gå utanför systemet och betrakta det bara skulle "vidga" systemet så att säga. Om jag till exempel tar droger och får en uppenbarelse av hur all materia är overklig, hur vet jag då att upplevelsen (inducerad av en materiell substans) inte också var det?
Det får mig att tänka på vissa kristna fundamentalister i USA som vill motbevisa Darwinismen till förmån för skapelseberättelsen genom att avfärda fossiler som utplacerade av satan för att vilseleda människan. I själva verket skapades världen några tusen år för jesu födelse, enligt GT, menar dom. Alla indicier på något annat är djävulens skapelser!
Men varför ska vi behöva vara så odjärva i våra teorier? Vi kan ju lika gärna säga att världen skapades för 100 år sedan, eller ja faktiskt 5 minuter sedan. Och alla bevis på annat, till och med mina minnen, har inplanterats där av någon yttre makt som jag, stackars människa, inte har någon aning om. Jag bara tror att jag är 22 och har gått en utbildning i bioteknik och gillar keltisk musik - egentligen skapades jag för fem minuter sedan.
Sådana resonemang har bara ett syfte, nämligen att uppmärksamma att de finns. När man väl gjort det måste en människa med ett sunt förnuft kunna lägga dem åt sidan med bedömningen att alla sådana resonemang måste vara lika rimliga och orimliga, och således lägga sin tankemöda på något annat.
Sådär ja, man lär knappast känna en människa på ett inlägg, men gör ett försök vet ja! Vilken skola tillhör jag? Vem är jag?
/Stefan
Det skall sägas att det är svårt att förmedla till en annan människa vad man menar. Det som kommer ut ur min mun med ett syfte kan omtolkas i någon annans hjärna. Det blir ännu svårare när vi använder ett så begränsat medium som skriften för att kommunicera. Då blir kraven på stringens och tydlighet så mycket större, vilket givetvis kan vara en fördel. Ändå har jag den uppfattningen att alla (stora eller små) teorier inte kan förklaras på ett meningsfullt sätt i form av en noga uttänkt "elevator pitch". Om man försöker blir resultatet sannolikt att varje åhörare uppfattar det koncentrerade budskapet på mycket olika sätt.
Nåväl, jag förstår nu i alla fall begreppen materialism och dualism bättre. Men i enlighet med stycket ovan skräms jag också av tanken att jag kan slänga mig med ett uttryck för att beskriva mig själv, som får någon annan att hisna, då vederbörande har en helt annan definition av ordet. Jag skulle kunna kalla mig för realist, vilket för mig betyder att jag söker rationella förklaringsmodeller, men för en humanist kan betyda något annat, mycket speciellt. Kommunikationen leder i det fallet till desinformation och en mindre verklig bild av mig än före uttalandet, och jag kunde således lika gärna (eller faktiskt hellre) låtit bli.
Får jag ta detta tillfälle att förse mig med etiketter? Jag tänkte, varför slänga sig med definitioner som folk ändå missuppfattar. Bättre är väl, att jag beskriver mig själv i så allmänna ordalag som möjligt, och så får ni, om ni har lust, försöka sätta en (eller flera) så rättvisande etikett (etiketter) på mig som möjligt. På så vis, om jag träffar en humanist på en fest, kan jag säga "jag är sån och sån och sån". För Er blir det en övning i att dechiffrera en tankeskola som säkert tänkts ut tidigare, även om tänkaren i detta fall inte är medveten om det.
Då kör vi: Med utgångspunkt i de tidigare inläggen bekänner jag mig nog i första hand till dualismen. Jag uppfattar att materia finns, med mina fem sinnen. Jag tror också att materia är energi i fast, flytande, gas och/eller plasmaform. Jag upptäcker då att det finns saker som inte är materia, såsom vind och ljudvågor. Detta kan vi kalla för den andliga världen, men jag finner det olämpligt. Men vi kan enas om att det med det synsättet finns mer än materia, och jag blir således dualist. Men egentligen är jag då en "polyist", eftersom jag i mina resonemang, framförallt kring människan, funnit det lämpligt att (endast som modell) dela upp verkligheten i fysiskt/psykiskt/emotionellt/andligt. En kvadrist är alltså en mer exakt benämning.
Endast som modell, ja, ty jag är också en anhängare av idén att allt är ett. Ni förstår, om jag skulle vara tvunga att välja något som är allom närvarande så skulle det visserligen inte vara materia, utan det mer allmänna energi. Jag kan där bekänna mig som en ren monist, då jag uppfattar att allt är energi, och inget som är, är något annat än energi.
Men ser vi inte här ett cirkelbevis, ungefär som Darwins evolutionslära? Om allt är energi, då är energi allt, viket är samma som att säga att allt är allt, eller energi är energi och vi har bara en ny definition för "allt". Min alludering på Darwin bygger på idén "starkast överlever". Men vad definierar starkast? Jo, att den överlever. Då var den ju starkast. Således kan man sammanfatta det med "Den som överlever, överlever".
Det får mig att tänka på min mer allmänna modell för världen, nämligen att "det som händer, händer". (Jag har i korthet redogjort för detta under något annat ämne på forumet). Jag tror att världen "består" av ytterst enkla regler som ger upphov till en stor komplexitet som svårligen låter sig kartläggas i raka samband av orsak och verkan. Således är jag också "komplexist". Trillade den poletten ner, att jag alltså inte tror att orsak och verkan är en meningsfull modell för att förklara komplexa skeenden? Den är lämplig för att förklara varför ett glas krossas när det faller i golvet, men inte för att förklara varför världen ser ut som den gör.
Sist men inte minst förkastar jag alla filosofiska, och andra, modeller som genom själva sin definition inte har någon möjlighet att verifieras eller argumenteras emot. Jag ser dem som meningslösa. Till exempel att världen runt omkring oss inte är verklig utan skapad av vårt medvetande (som däremot är verkligt, eller? Är inte medvetandet i så fall en del av världen runt omkring oss, om vi kan uppfatta det?). Det går ju aldrig att pröva om det är så eller inte, eftersom varje försök till att gå utanför systemet och betrakta det bara skulle "vidga" systemet så att säga. Om jag till exempel tar droger och får en uppenbarelse av hur all materia är overklig, hur vet jag då att upplevelsen (inducerad av en materiell substans) inte också var det?
Det får mig att tänka på vissa kristna fundamentalister i USA som vill motbevisa Darwinismen till förmån för skapelseberättelsen genom att avfärda fossiler som utplacerade av satan för att vilseleda människan. I själva verket skapades världen några tusen år för jesu födelse, enligt GT, menar dom. Alla indicier på något annat är djävulens skapelser!
Men varför ska vi behöva vara så odjärva i våra teorier? Vi kan ju lika gärna säga att världen skapades för 100 år sedan, eller ja faktiskt 5 minuter sedan. Och alla bevis på annat, till och med mina minnen, har inplanterats där av någon yttre makt som jag, stackars människa, inte har någon aning om. Jag bara tror att jag är 22 och har gått en utbildning i bioteknik och gillar keltisk musik - egentligen skapades jag för fem minuter sedan.
Sådana resonemang har bara ett syfte, nämligen att uppmärksamma att de finns. När man väl gjort det måste en människa med ett sunt förnuft kunna lägga dem åt sidan med bedömningen att alla sådana resonemang måste vara lika rimliga och orimliga, och således lägga sin tankemöda på något annat.
Sådär ja, man lär knappast känna en människa på ett inlägg, men gör ett försök vet ja! Vilken skola tillhör jag? Vem är jag?
/Stefan
Laotzu: Man kan fråga sig om det intressanta i suchanother's inlägg var att han tänkte skydda ett namn hos PRV. Men min tolkning var i alla fall den, att han undrade om någon av de lärda på forumet hört namnet förut (vilket skulle kunna ställa till trassel för hans registrering). Om den frågan sen var intressant eller inte har ingen betydelse. Han ställde en fråga och fick ett svar som från en pjäs av Lars Norén. Ungefär som jag frågar en främmande "När går bussen, jag måste till ett bröllop", och han svarar "Man ska aldrig gifta sig, grabben".
Jag tolkar suchanothers vidare totala frånvaro från denna tråd som att han inte var nöjd med svaret och gav upp inför uppgiften att få ordning på sina begrepp. Så gick lördagsbeslutsamsamhetens friska hy i eftertänksamhetens kranka blekhet över för honom.
Om det är bra eller inte knyter an till vad jag fann mest intressant i suchanothers inlägg. Nämligen varför han ville registrera namnet från första början. Oavsett om han tänker sig att registrera det som ett varumärke eller företagsnamn kommer det att kosta pengar. Ser han en kommersiell användning för ordet som meriterar den investeringen? Om inte var det kanske lika bra att planerna, som jag tyder tecknen, dog ut.
Kanske hade ordet i sig varit tillräckligt originellt och nyskapande för att åtnjuta ett alldeles gratis skydd under upphovsrätten. Jag hade gärna diskuterat det utifrån er andras kunskap om liknande ord på området, men nu tog inte debatten en sådan vändning. För mig är sådana här rent praktiska funderingar också av intresse.
Jag tolkar suchanothers vidare totala frånvaro från denna tråd som att han inte var nöjd med svaret och gav upp inför uppgiften att få ordning på sina begrepp. Så gick lördagsbeslutsamsamhetens friska hy i eftertänksamhetens kranka blekhet över för honom.
Om det är bra eller inte knyter an till vad jag fann mest intressant i suchanothers inlägg. Nämligen varför han ville registrera namnet från första början. Oavsett om han tänker sig att registrera det som ett varumärke eller företagsnamn kommer det att kosta pengar. Ser han en kommersiell användning för ordet som meriterar den investeringen? Om inte var det kanske lika bra att planerna, som jag tyder tecknen, dog ut.
Kanske hade ordet i sig varit tillräckligt originellt och nyskapande för att åtnjuta ett alldeles gratis skydd under upphovsrätten. Jag hade gärna diskuterat det utifrån er andras kunskap om liknande ord på området, men nu tog inte debatten en sådan vändning. För mig är sådana här rent praktiska funderingar också av intresse.
-
laotzu
hovnarr skrev:Man kan fråga sig om det intressanta i suchanother's inlägg var att han tänkte skydda ett namn hos PRV. Men min tolkning var i alla fall den, att han undrade om någon av de lärda på forumet hört namnet förut (vilket skulle kunna ställa till trassel för hans registrering). Om den frågan sen var intressant eller inte har ingen betydelse.
Kanske slarvade jag med ordbruket; patentfrågor är högst intressanta. Frågan är kanske snarare om det är det intressantaste i det här fallet, med tanke på kontexten; det jag menade var att jag finner det högst otroligt att någon ställer patentfrågor i ett filosofiforum under en avdelning betecknad "religion/andlighet". Och om man nu gör det, hoppas jag att vederbörande förtydligar att det är praktiska och juridiska råd, och inte en filosofisk/religös tolkning, som efterfrågas. Mig vetligen är inte patentfrågor en del av varesig filosofin eller religionen; även om man självklart kan filosofera kring patentfrågor, både ur teoretiskt och praktiskt perspektiv. Men religöst eller andligt?
Dessutom har jag aldrig kommenterat suchanothers uttalanden, utan ställde själv en fråga till Abraxas. Kanske skulle jag istället ha startat en ny tråd och hänvisat frågeställningen till denna. I detta fallet ansåg jag dock att min möjlighet till diskussion ökade om jag ställde frågan i samma tråd. Och se nu, när Du dessutom har påvisade flera tolkningsmöjligheter; då har vi ännu flera potentiella diskussioner! Inte illa, eller vad säger Du?
hovnarr skrev:För mig är sådana här rent praktiska funderingar också av intresse.
För mig också. Mina kunskaper är begränsade på just detta område, men starta en tråd under "Politik och samhälle" så diskuterar vi!
Lev väl,
Gustaf
Jag måste medge att det var ett besynnerligt val av forum, om det faktiskt var avsikten att fråga det jag antyder (bara suchanother själv vet), såsom frågan nu var ställd.
Ett bättre val hade helt enkelt varit att direkt vända sig till PRV för att höra om det var skyddat eller ej, eller kanske söka på Google (det hade jag gjort). Sökning hos PRV hade dock möjligen kostat en liten avgift.
Däremot, om man nu vill veta om ett ord finns eller är taget, är det betydligt bättre att fråga fackmännen på området än någon juridisk expertis. Det är ju här inte fråga om någon immaterialrättslig frågeställning i grunden, såsom under vilka förutsättningar ett namn kan registreras, eller vilken skyddstyp som då blir aktuell. Nej, suchanother förkunnar redan att han på måndag tänker skrida till verket, och undrar (enligt min tolkning) om namnet, som sådant, är taget.
Han väljer då att fråga de som är insatta i ämnet, vilket ändå är ganska rationellt, om man inte känner till möjligheten med PRV ovan. Men att ställa frågan under religion/andlighet var i så fall ett misstag.
Rent allmänt är det ju bara trevligt om en utgångspunkt ger flera tolkningsmöjligheter, som så ofta är fallet med ämnena på detta forum. Men det är viktigt att ursprungsfrågan besvaras så gott det går under resans gång. Något annat vore respektlöst mot ämnets upphovsman.
Man diskuterar gärna vad man håller på med och upplever att man förstår sig på, och där är jag inget undantag. Däremot betyder inte det att jag genom min kommentar om vad du fann intressant, Laotzu, ville mena att jag blivit trampad på mina tår för att någon skulle ha avfärdat mitt "favoritämne" som ointressant - den tanken tänkte jag inte ens. Själv tycker jag nämligen inte att själva övervägandet om ett namn är registrerat eller inte är särskilt intressant. Men den ståndpunkten ska inte hindra mig från att besvara "rätt" fråga, istället för att direkt börja tala om något annat. Det var så jag menade.
Om jag kommer på någon filosofisk vinkling på immaterialrätten så ska jag starta en tråd under politik och samhälle! Där finns redan en tråd om upphovsrätten som jag varit och kluddat på. Spana gärna in den om du har lust
Ett bättre val hade helt enkelt varit att direkt vända sig till PRV för att höra om det var skyddat eller ej, eller kanske söka på Google (det hade jag gjort). Sökning hos PRV hade dock möjligen kostat en liten avgift.
Däremot, om man nu vill veta om ett ord finns eller är taget, är det betydligt bättre att fråga fackmännen på området än någon juridisk expertis. Det är ju här inte fråga om någon immaterialrättslig frågeställning i grunden, såsom under vilka förutsättningar ett namn kan registreras, eller vilken skyddstyp som då blir aktuell. Nej, suchanother förkunnar redan att han på måndag tänker skrida till verket, och undrar (enligt min tolkning) om namnet, som sådant, är taget.
Han väljer då att fråga de som är insatta i ämnet, vilket ändå är ganska rationellt, om man inte känner till möjligheten med PRV ovan. Men att ställa frågan under religion/andlighet var i så fall ett misstag.
Rent allmänt är det ju bara trevligt om en utgångspunkt ger flera tolkningsmöjligheter, som så ofta är fallet med ämnena på detta forum. Men det är viktigt att ursprungsfrågan besvaras så gott det går under resans gång. Något annat vore respektlöst mot ämnets upphovsman.
Man diskuterar gärna vad man håller på med och upplever att man förstår sig på, och där är jag inget undantag. Däremot betyder inte det att jag genom min kommentar om vad du fann intressant, Laotzu, ville mena att jag blivit trampad på mina tår för att någon skulle ha avfärdat mitt "favoritämne" som ointressant - den tanken tänkte jag inte ens. Själv tycker jag nämligen inte att själva övervägandet om ett namn är registrerat eller inte är särskilt intressant. Men den ståndpunkten ska inte hindra mig från att besvara "rätt" fråga, istället för att direkt börja tala om något annat. Det var så jag menade.
Om jag kommer på någon filosofisk vinkling på immaterialrätten så ska jag starta en tråd under politik och samhälle! Där finns redan en tråd om upphovsrätten som jag varit och kluddat på. Spana gärna in den om du har lust
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster