Hallå där!
Jag har alltid dragit mig för att posta inlägg om meditation. När man börjar meditera är det som sagt lätt att man hindras av sin egen prestationsångest. Meditera gör man ju för att slappna av i kropp och sinne. Det är dock lätt att välmenande råd och synpunkter på websidor och i böcker fyller en med förvirring.
Tja, välkommen till internet.
Efter den lilla varningen tänker jag ändå vara så motsägelsefull att jag gör ett inlägg som förhoppningsvis inte ligger mig för mycket till last!
Att inte-tänka
Det sägs ofta att man skall ”inte tänka på något” då man mediterar! Jag har under årens lopp fått min beskärda del av frågor om just detta, och jag brukar vara så tråkig att jag besvarar frågan på samma sätt:
När man sitter och inte gör något (mediterar) dyker det alltid spontant upp tankar i huvudet på en – helt naturligt. Sitter man och tänker ”jag skall minsann inte tänka på något” så sitter man ju faktiskt inte bara och tänker på just det, utan skapar en himla prestationsångest samtidigt.
Jag brukar resonera att när jag mediterar så övar jag mig i att inte tänka vidare. När en tanke dyker upp, observerar jag den och låter den flyta vidare. Så gör jag också med nästa tanke, och tanken därefter.
När man får en tanke, exempelvis att man skall träffa en kompis nästa dag, är det lätt att tänka vidare: ”var och när skulle vi träffas nu igen?”, ”när var jag där senast, kommer jag att hitta?”, ”Vad måste jag hinna med innan dess?”, ”Just det jäklar, jag lovade ju att ta med mig den där filmen, var har jag lagt den då? Den är förövrigt rätt bra, vilken var min favorit scen?”… och så vidare….
På så vis blir varje tanke början på en kedja av tankar som är lika lång som fantasin själv. Nånstans utefter den där kedjan slutar tankarna att vara spontana och blir istället något som man frammanar med vilje.
Ni fattar.
-------------------------
För den som är intresserad har jag raddat upp ungefär hur det kan gå till när jag mediterar och hur jag reagerar i olika stadier. Som sagt, jag hoppas att jag kan ge nått användbart tips – och förlåt på förhand om jag bara fyllt dina tankar med min goja.
Att sätta sig
Jag har bekväma hemmakläder på mig. Sätter mig i en meditationsställning.
*Det är lugnt runt omkring, inget oväsen såsom gatuarbeten. Personligen undviker jag också allt som ger en känsla av tidsuppfattning (tickande klockor, musik). Antar att jag är lättstörd.
*Jag har god tid på mig och har inget jag måste göra den närmaste timmen.
*Jag är inte hungrig, men inte heller mätt så att jag inte kan andas fritt.
*Jag är inte sömnig.
*Jag sitter med ryggen rak, rumpan högt och knäna lågt så att buken kan röra sig fritt då jag andas. Personligen sitter jag i knästående på mjukt underlag (soffa) med en kudde mellan fötterna och ändan.
*Mina handflator är riktade uppåt för att jag lättare skall kunna slappna av i axlar, nacke och skuldror. Själv föredrar jag att sitta med händerna ihop vid midjan. Jag upplever det mer avslappnande rent fysiskt att vila dem på knäna, men det känns lite för exponerat för att jag skall kunna känna mig helt trygg. Fegis där!
Inledande spänningarI början händer det att jag rättar till min kroppsställning med jämna mellanrum, sträcker på mig, sväljer, mm. Några tips jag har för mig själv är att:
*Svankar till, drar bak axlarna och sträcker på ryggen.
*Föreställa att en tråd är fäst i min hjässa och drar upp mig. Sedan slappnar jag av.
*Ha käken lätt stängd, men inte spänd, med tungspetsen vilande mot övre tandraden.
*Huvudet aningen lätt framåtlutad.
En massa tankar snurrar in och ut ur mitt medvetande. Jag accepterar detta. Ibland går tankarna i flera led, men jag försöker undvika att medvetet bygga vidare på mina tankar. Kommer jag ändå på mig själv med detta brukar jag:
*Rikta min uppmärksamhet mot min andning under några ögonblick
När jag andas gör jag det djupt, långsamt och avslappnat. Ibland blir jag för ivrig och försöker tvinga mig själv till att andas för djupt eller långsamt, vilket gör att jag spänner mig. Jag försöker undvika detta genom att:
*Rikta uppmärksamheten någon annanstans än andningen
*Sträcka på mig och rätta till min ställning
Avslappning och villrådighetSå småningom slår det mig att jag inte längre tänker aktivt. Andningen är avspänd, långsam och sköter sig själv. Denna plötsliga insikt kan göra att mina tankar blir rastlösa.
*Jag observerar de färger och mönster som bildas innanför mina slutna ögonlock, alltmedan jag undviker att hålla kvar dem utan låter dem förändras.
*Alternativt låter mitt medvetande ”lägga sig” som en tjock filt, nästan som om jag skulle kunna somna.
Ibland inser jag att jag bara uppfattar ett vitt töcken, samtidigt som jag känner mig helt avspänd.
*Jag observerar att jag inte längre kan känna min kropp och låter föreställningen om att mitt medvetande svävar fritt skölja över mig.
Inträde till djupmeditationPlötsligt får jag en känsla av yrsel, som om jag vore full, eller sugas ned i ett avlopp. Det börjar ofta med en känsla av att rummet virvlar runt mig.
*Jag försöker slappna av och låta den snurrande känslan ha sin gång.
När virvlandet ryckt med sig hela mitt medvetande drabbas jag av en känsla av fritt fall. Om jag har något slags medvetande i det här läget brukar det:
Djupmeditation-
Medvetandet vaknar spontant, vanligtvis efter 15-45 minuter, utan någon känsla av hur länge jag har suttit. Känner mig otroligt avslappnad, som om jag svävar fritt. Har inget som helst behov av att fylla tystnaden runt omkring med vare sig prat eller musik.
*Sitter kvar i några ögonblick o låter känslan sjunka in. Sträcker på mig, reser mig långsamt och går och diskar eller liknande.
I nuläget når jag djupmeditation ungefär var fjärde gång. Efteråt känns det alltid riktigt skönt. Gångerna däerefter är jag säkert för ivrig för att kunna nå dit igen meddetsamma. Man kan inte stressa sig till avslappning, som det heter.
När jag först nådde ett läge där jag kände mig snurrig brukade jag falla ihop och somna. Delvis berodde nog detta på att jag mediterade sent om kvällarna dåförtiden, men också att känslan i sig påminner om en yrsel man kan känna innan sömn.
Jag tycker att meditation känns mycket likt insomnande. Enda stora skillnaden är att när man skall sova orkar man inte utveckla sina tankar, medan då man mediterar låter man bli att göra det. Eller för att omformulera: man väljer att inte ha en avsikt med sina tankar och blir passiv istället för aktiv.
Annars så går man ju genom samma process. Hjärnan bearbetar de processer som är aktiva. Därefter går medvetandet in i det hypnagoga tillståndet, där man blir mera mottaglig för sin omgivning. En intressant parantes är att parapsykologiska experiment har större chans att lyckas i detta tillstånd. Efter att ha sorterat det undermedvetna, såsom i REM/drömsömn, når man kanske en slags djupsömn där kroppen vilar ut sig.
