xx
Hej hopp i stugorna alla solstekta soffsofister.
Hm...
Först koncentrerade sej Abu Abbas på den politiska vinkeln/jämförelsen och dödade Kiifens text. Istället för att se förbi eventuella ideologiska skillnader till förmån för en exoteriskt eller esoteriskt betraktelse.
Hm...
Sen fortsatte debbatörerna hänge sej åt...ja vad?
Hm...
Så; Vad skriver du egentligen då Kiifen?
Vad, som motiverar att lägga din text under rubriken "religion och andlighet"?
Låt oss gå tillbaka lite grann.
Du frågar ingenting.
Det gör det svårt att veta vart du vill ta detta.
Du nämner mystik.
Var ser du att mystik inte får finnas?
I alla religösa sammanhang fins det mystik.
Mystiken är knuten till den andliga disciplinen inom sin trosriktning.
Om du i sanning finner mening och sammanhang med att ta av dej skorna innan du går in i det heliga huset, så är det en akt som snuddar vid mystiken.
Om du finner mening och sammanhang i att tända ett adventljus, äta en oblat, äta samman med dina gudar eller dansa med Gud, så snuddar du vid mystiken.
Alla religösa riktningar har inslag av mystik.
Det har att göra med det innerliga förhållandet till gud(arna) och -det bruk som underhåller detta förhållande- att göra.
Lät det knöligt? Nå.
Det som utifrån sett kan te sej som traditionella handlingar, (och eventuellt märkliga sådana för den som inte har dessa,) har för den hängivne en inre -esoterisk - mening.
Denna mening syftar till att följa en andlig diciplin eller kunskapsväg.
Där landar detta ord; "mystik".
Tillläggas kan också:
Det är inte ovanligt att TVIVEL är en del av andliga kunskapsvägen.
Det talas om "mystikerns mörka natt", inom den kristna sfären tex.
Det ÄR svårt att debattera om detta, förstås.
Eftersom vi här har att göra med esoteriska skolor och vägar.
Det som utifrån ser märkligt, kanske dumt eller orätt ut, ser annorlunda ut inifrån.
Det är av vikt att hålla isär det exoteriska och det esoteriska.
Och den eventuella POLITIK som religiösa organisationer utövar.
Religiösa organisationers politiska åsikter har inget esoteriskt andligt värde, eller ens makt. Inget alls. Någonsin.
Så, vart var det du var på väg med dina tankar, Kiifen?
mvh asper
Tvivel
Moderator: Moderatorgruppen
Du säger det ja, dock håller jag inte med. Enbart för att en historisk person fått en viss laddning för efterlevande har inget med var som hänt att göra.
Problemet är när man jämför andra med denna historiska person endast för laddningens skull, och inte för att det är en vettig och relevant jämförelse. Din jämförelse i första inlägget är ett exempel, se även mitt exempel i förra inlägget.
Abu
Som sagt, jag tycker det är högst relevant att man kan på förhand känna igen de tecken som kan leda upp till något som liknar nazism. Det har inte något att göra med att skapa dramatik kring ämnet, utan för att visa på farligheten i vissa slags påståenden. När tvivel inte får finnas då har vi en diktatorisk situation, jag skulle kunna peka på nästan vilken tyrann som helst i historien som har denna egenskap att vilja förbjuda tvivel.
Tvivel är viktigt. Det skapar utrymme för tanken, för vetenskapen och för nya kunskaper. Även du som enbart vill argumentera för denna tråds "orimlighet", borde ju förstå det.
Som sagt, jag tycker det är högst relevant att man kan på förhand känna igen de tecken som kan leda upp till något som liknar nazism. Det har inte något att göra med att skapa dramatik kring ämnet, utan för att visa på farligheten i vissa slags påståenden. När tvivel inte får finnas då har vi en diktatorisk situation, jag skulle kunna peka på nästan vilken tyrann som helst i historien som har denna egenskap att vilja förbjuda tvivel.
Tvivel är viktigt. Det skapar utrymme för tanken, för vetenskapen och för nya kunskaper. Även du som enbart vill argumentera för denna tråds "orimlighet", borde ju förstå det.
Kiifen
Okej. Kan du ge ett konkret exempel på hur "förbud mot tvivel" bland religiösa grupper kan leda till ett naziliknande samhälle?
Jag argumenterar inte för trådens orimlighet, utan för din jämförelses orimlighet.
Okej. Kan du ge ett konkret exempel på hur "förbud mot tvivel" bland religiösa grupper kan leda till ett naziliknande samhälle?
Även du som enbart vill argumentera för denna tråds "orimlighet", borde ju förstå det.
Jag argumenterar inte för trådens orimlighet, utan för din jämförelses orimlighet.
Abu
Det handlar om psykologi som blir ett kollektivt fenomen. Att aldrig ha fel ger en känsla av överlägsenhet och makt. Att dessutom inspireras av en historia där ens överlägsenhet blir bekräftad för en via profetens ord cementerar ett folks arrogans. Jag har inte sagt att alla religioner har detta drag, men i de dominerande religionerna så finns det sagor som handlar om ett visst folks överlägsenhet i förhållande till andra. De kan sålunda se sina handlingar som rättfärdigade, att de bara gör sin plikt.
Ett konkret exempel är USAs agerande som världspolis, när det passar dom själva. De drillas från barnsben att tro att dom är bäst i världen, inte på grund av individuella meriter, utan för att dom är Amerikaner, som om det på nåt magiskt sätt skulle höja dom över resten av mänskligheten. Tack vare, inte sin materiella, men sin moraliska överlägsenhet, så kan de kriga mot vem som helst och ändå känna att dom gör det för "mänsklighetens" bästa. Gärna också i religionens namn.
Ett annat exempel är behandlingen av stamfolk på alla ställen i världen, de kallas av den "civiliserade" majoriteten för apor och lägre stående och kan sålunda behandlas hur som helst. Knuffas bort eller dödas.
Religion har länge missbrukats av förtryckare för att de ska kunna driva sina maktgalna agendor. De Kristna anser sig lika speciella som muslimerna anser sig speciella eftersom dom båda tror att dom sitter inne med den slutgiltiga sanningen.
Detta skulle lätt kunna undvikas ifall man tillät tvivel. Tvivel på att det man själv gör är rätt i alla lägen, rätt för alla och rätt i alla tider. Rätten att få tvivla ger frihet för eftertänksamhet och autonomi för varje tänkande individ.
Det handlar om psykologi som blir ett kollektivt fenomen. Att aldrig ha fel ger en känsla av överlägsenhet och makt. Att dessutom inspireras av en historia där ens överlägsenhet blir bekräftad för en via profetens ord cementerar ett folks arrogans. Jag har inte sagt att alla religioner har detta drag, men i de dominerande religionerna så finns det sagor som handlar om ett visst folks överlägsenhet i förhållande till andra. De kan sålunda se sina handlingar som rättfärdigade, att de bara gör sin plikt.
Ett konkret exempel är USAs agerande som världspolis, när det passar dom själva. De drillas från barnsben att tro att dom är bäst i världen, inte på grund av individuella meriter, utan för att dom är Amerikaner, som om det på nåt magiskt sätt skulle höja dom över resten av mänskligheten. Tack vare, inte sin materiella, men sin moraliska överlägsenhet, så kan de kriga mot vem som helst och ändå känna att dom gör det för "mänsklighetens" bästa. Gärna också i religionens namn.
Ett annat exempel är behandlingen av stamfolk på alla ställen i världen, de kallas av den "civiliserade" majoriteten för apor och lägre stående och kan sålunda behandlas hur som helst. Knuffas bort eller dödas.
Religion har länge missbrukats av förtryckare för att de ska kunna driva sina maktgalna agendor. De Kristna anser sig lika speciella som muslimerna anser sig speciella eftersom dom båda tror att dom sitter inne med den slutgiltiga sanningen.
Detta skulle lätt kunna undvikas ifall man tillät tvivel. Tvivel på att det man själv gör är rätt i alla lägen, rätt för alla och rätt i alla tider. Rätten att få tvivla ger frihet för eftertänksamhet och autonomi för varje tänkande individ.
Abu
Oroande ofta utvecklas denna sidoeffekt i religionens och profetens namn, religioner som garanterar ofelbarhet och monopolism på "sanningen". Att de som väljer en religion automatiskt hamnar i en upphöjd position i förhållande till allting annat.
Detta tycker jag är oerhört synd eftersom religion borde handla om det allmänmänskliga i att upptäcka något djupt, innerligt och hitta det gemensamma i tillvaron, inte smickra folk till falska förhoppningar.
Därav blir det å ena sidan ett religiöst problem, religionen blir sitt eget problem och å andra sidan borde det inte behöva vara så, bara religionen tillät tvivel och möjlighet för nya upptäckter och egna tolkningar.
Det är därför också å ena sidan ett mänskligt problem och å andra sidan inte. De flesta människorna i världen idag är säkert drabbade eftersom det ingår i civilisationens kulturarv att ha rätt.
Samtidigt är det fel att säga att alla människor på hela jorden i alla tider varit drabbade, eftersom civilisationsprojektet inte finns överallt och inte alltid funnits, inte alla människor bygger diktatorregimer och anpassar sig efter tyranner. Inte alla är satta i en sådan situation att de hakar på sanningsivrande och alla människor blir inte smickrade av det.
Under naziregimen fanns det naturligtvis människor som inte lät sig luras, som istället flydde. Eller så kunde de inte kunde höras på grund av larmet från alla de övriga. Eller så tystnade de till följd av påtryckningar och hot.
Oroande ofta utvecklas denna sidoeffekt i religionens och profetens namn, religioner som garanterar ofelbarhet och monopolism på "sanningen". Att de som väljer en religion automatiskt hamnar i en upphöjd position i förhållande till allting annat.
Detta tycker jag är oerhört synd eftersom religion borde handla om det allmänmänskliga i att upptäcka något djupt, innerligt och hitta det gemensamma i tillvaron, inte smickra folk till falska förhoppningar.
Därav blir det å ena sidan ett religiöst problem, religionen blir sitt eget problem och å andra sidan borde det inte behöva vara så, bara religionen tillät tvivel och möjlighet för nya upptäckter och egna tolkningar.
Det är därför också å ena sidan ett mänskligt problem och å andra sidan inte. De flesta människorna i världen idag är säkert drabbade eftersom det ingår i civilisationens kulturarv att ha rätt.
Samtidigt är det fel att säga att alla människor på hela jorden i alla tider varit drabbade, eftersom civilisationsprojektet inte finns överallt och inte alltid funnits, inte alla människor bygger diktatorregimer och anpassar sig efter tyranner. Inte alla är satta i en sådan situation att de hakar på sanningsivrande och alla människor blir inte smickrade av det.
Under naziregimen fanns det naturligtvis människor som inte lät sig luras, som istället flydde. Eller så kunde de inte kunde höras på grund av larmet från alla de övriga. Eller så tystnade de till följd av påtryckningar och hot.
Förlåt att jag ännu inte svarat, Kiifen. Och så ber jag om ursäkt för att jag gick så hårt åt dig. Jag anade att jag hade missförstått dig, men istället för att ställa frågor så tog jag det värsta för givet. Dålig stil av mig.
Nå, jag tycker att du blandar ihop åskådning och metod.
Vetenskapen är en ren metod och har ingen åskådning (i vart fall ingen medveten, uttalad dylik). Det är sant. Men det hindrar inte - som du påpekat - vetenskapsmän från att ha andra åskådningar; politiska, kulturella eller religiösa sådana. Tvärtom kan man fråga sig om det öht finns någon människa som saknar åskådning, och om människors metoder verkligen hjälper dem att ifrågasätta sina åskådningar.
Visst är det sant att åskådningar i sig är irrationella och därmed svåra att ifrågasätta, men de hanterar också ämnen som vetenskapen inte kan röra.
Så; ja, självklart är det sant att religiösa metoder (="magi"?) skiljer sig åt från vetenskapens metoder, men det är inte riktigt schysst att jämföra vetenskapens metoder med religiösa åskådningar, ty åskådningar och metoder är två väldigt olika saker.
Där metoder tjänar på att vara så enkla som möjligt att överge, så tjänar ofa åskådningar på att vara stabila och kunna motstå tvivel. Det finns flera exempel i historien på kulturer som vunnit enorma fördelar genom att vara irrationellare och mer övertygade än sina grannar.
Nå, jag tycker att du blandar ihop åskådning och metod.
Vetenskapen är en ren metod och har ingen åskådning (i vart fall ingen medveten, uttalad dylik). Det är sant. Men det hindrar inte - som du påpekat - vetenskapsmän från att ha andra åskådningar; politiska, kulturella eller religiösa sådana. Tvärtom kan man fråga sig om det öht finns någon människa som saknar åskådning, och om människors metoder verkligen hjälper dem att ifrågasätta sina åskådningar.
Visst är det sant att åskådningar i sig är irrationella och därmed svåra att ifrågasätta, men de hanterar också ämnen som vetenskapen inte kan röra.
Så; ja, självklart är det sant att religiösa metoder (="magi"?) skiljer sig åt från vetenskapens metoder, men det är inte riktigt schysst att jämföra vetenskapens metoder med religiösa åskådningar, ty åskådningar och metoder är två väldigt olika saker.
Där metoder tjänar på att vara så enkla som möjligt att överge, så tjänar ofa åskådningar på att vara stabila och kunna motstå tvivel. Det finns flera exempel i historien på kulturer som vunnit enorma fördelar genom att vara irrationellare och mer övertygade än sina grannar.
No probs Rising
Givetvis har du helt rätt i att vetenskap är metod och religion är åskådning. Du synar mina kort men motsäger mig inte. Galna vetenskapsmän som Dr Frankenstein använde sig av vetenskapen för att förverkliga sina egna visioner så vetenskapsmän är absolut inte någon åtskild ras, fastän vissa "religiösa" personer närmast påstår det. Alla har vi åskådningar, men alla har inte den klassiska åskådningen "Jag har rätt, du har fel". Vetenskap kan dock ge upphov till åskådningar och det är väl delvis därför som religion och vetenskap har så svårt att tolerera varandra.
Eftersom det är en tråd som handlar om religion och om det att tro sig ha "rätt". Och som du ser var jag står vad gäller religion, som jag skrev till Abu Abbas, att religion borde vara att se det gemensamma, det djupa och innerliga i tillvaron, det allmänmänskliga. Att vi alla står inför det stora mysteriet. Inte smickras till att sätta sig på piedestal (tro sig veta allt) för då har religionen misslyckats enligt mig.
Ämnet för tråden var att diskutera likheter mellan förtryckande samhällstyper och detta att utge sig att veta "sanningen" för att på så vis skaffa sig makt. Ifall man själv vill frigöra sig från det slags förtrycket så föreslår jag att tvivel är ett motmedel, en väg till autonomi.
Dessa kulturer du talar om som tjänar på att vara mer irrationella än den andra, visst. Titta bara på Al-Qaida och USA, eller Ryssland och USA. När irrationaliteten succesivt eskalerar och det enda som kan göra slut på konflikten är den slutgiltiga lösningen undrar man vem som tjänar på det i slutändan.
Jag antar att du känner till sagan om Adam och Eva? Frestelsen de ställdes inför var precis detta jag skriver om. Att äta från trädet som ger kunskapen om att ha "rätt". Det är frestande att vilja ha rätt. Det är smickrande för sin egen del att ha alla svaren och aldrig någonsin ha fel. Dock är det en självstraffande åskådning eftersom den alltid leder till den slutgiltiga lösningen.
Givetvis har du helt rätt i att vetenskap är metod och religion är åskådning. Du synar mina kort men motsäger mig inte. Galna vetenskapsmän som Dr Frankenstein använde sig av vetenskapen för att förverkliga sina egna visioner så vetenskapsmän är absolut inte någon åtskild ras, fastän vissa "religiösa" personer närmast påstår det. Alla har vi åskådningar, men alla har inte den klassiska åskådningen "Jag har rätt, du har fel". Vetenskap kan dock ge upphov till åskådningar och det är väl delvis därför som religion och vetenskap har så svårt att tolerera varandra.
Eftersom det är en tråd som handlar om religion och om det att tro sig ha "rätt". Och som du ser var jag står vad gäller religion, som jag skrev till Abu Abbas, att religion borde vara att se det gemensamma, det djupa och innerliga i tillvaron, det allmänmänskliga. Att vi alla står inför det stora mysteriet. Inte smickras till att sätta sig på piedestal (tro sig veta allt) för då har religionen misslyckats enligt mig.
Ämnet för tråden var att diskutera likheter mellan förtryckande samhällstyper och detta att utge sig att veta "sanningen" för att på så vis skaffa sig makt. Ifall man själv vill frigöra sig från det slags förtrycket så föreslår jag att tvivel är ett motmedel, en väg till autonomi.
Dessa kulturer du talar om som tjänar på att vara mer irrationella än den andra, visst. Titta bara på Al-Qaida och USA, eller Ryssland och USA. När irrationaliteten succesivt eskalerar och det enda som kan göra slut på konflikten är den slutgiltiga lösningen undrar man vem som tjänar på det i slutändan.
Jag antar att du känner till sagan om Adam och Eva? Frestelsen de ställdes inför var precis detta jag skriver om. Att äta från trädet som ger kunskapen om att ha "rätt". Det är frestande att vilja ha rätt. Det är smickrande för sin egen del att ha alla svaren och aldrig någonsin ha fel. Dock är det en självstraffande åskådning eftersom den alltid leder till den slutgiltiga lösningen.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster