Hej pojken.
En underbar text!
Bry dej inte om alla ÅSIKTERna.
Vem vet vad dessa bär för AVSIKTer.
Din text doftar elektriskt av INSIKTer.
De andliga insikternas framställan genom att använda ord är vanskligt.
I synnerhet som text.
Man hör inte melodin, liksom...
Men du gör sannerligen allt du kan!
Det rockar!
Det är gott!
Det är väl!
Mer ros:
Kiifen skriver:
" Man kanske säger "Varför kan Ni inte vara snälla?" eller värre "Ni är inte snälla för ni är fördömda varelser, oföränderliga och grymma, syndare"
Vad har man då gjort? Då har man intagit en position av åtminstone fantiserad överlägsenhet gentemot alla andra. Man tänker gärna att man själv är bättre än andra på grund av att man har en vacker längtan och det är en fara med all religion anser jag.
"
Ah!
Träffsäkert.
Kanske för att det träffade mej, just.
Överlåta åt makterna att döma...
Jag ska grunna över detta och tar med mej, vad som ska danas utifrån det, till höstblotet den 23e.
Tack.
mvh asper
suset i Asken är suset i dej
Raderat
Moderator: Moderatorgruppen
Pojken
Jag förstar dina känslor och jag har ocksa kännt pa det sättet, jag har länge undrat varför saker är som de är och jag har ocksa hemfallit at kall cynicism och även fanatisk religiositet, men jag inser nu att jag helt enkelt var okunnig om situationen.
Om vi förutsätter att alla människor vill vara omtyckta, vill ha nagon att tycka om/älska och göra saker som dom tycker om. Hur kan det da vara möjligt att världen ser ut som den gör? Det innebär att vi maste titta djupare in i vad som pagar och försöka skaffa oss en föreställning om det.
För jag köper absolut inte tesen om att människan är en förtappad varelse som aldrig kan vara godhjärtad för jag har manga människor omkring mig som jag tycker mycket om och som det gar alldeles utmärkt att vara med. Ingen i min omgivning behöver vara Jesus, jag vill inte att dom ska vara som Jesus, de är bara vanliga människor och det är jättefint! Jag skulle aldrig vilja att andra var som Jesus för det vore bara för mycket!
Det finns manga poänger i det du säger tycker jag, men jag vill ge dig ett förslag att du börjar titta pa varför människor är som dom är och snälla, stanna inte vid tesen "för dom är förtappade" för da väljer du att blunda för möjligheten att det kanske finns en annan förklaring och därmed även hopp.
Jag förstar dina känslor och jag har ocksa kännt pa det sättet, jag har länge undrat varför saker är som de är och jag har ocksa hemfallit at kall cynicism och även fanatisk religiositet, men jag inser nu att jag helt enkelt var okunnig om situationen.
Om vi förutsätter att alla människor vill vara omtyckta, vill ha nagon att tycka om/älska och göra saker som dom tycker om. Hur kan det da vara möjligt att världen ser ut som den gör? Det innebär att vi maste titta djupare in i vad som pagar och försöka skaffa oss en föreställning om det.
För jag köper absolut inte tesen om att människan är en förtappad varelse som aldrig kan vara godhjärtad för jag har manga människor omkring mig som jag tycker mycket om och som det gar alldeles utmärkt att vara med. Ingen i min omgivning behöver vara Jesus, jag vill inte att dom ska vara som Jesus, de är bara vanliga människor och det är jättefint! Jag skulle aldrig vilja att andra var som Jesus för det vore bara för mycket!
Det finns manga poänger i det du säger tycker jag, men jag vill ge dig ett förslag att du börjar titta pa varför människor är som dom är och snälla, stanna inte vid tesen "för dom är förtappade" för da väljer du att blunda för möjligheten att det kanske finns en annan förklaring och därmed även hopp.
-
Katana
Re: Ännu ett svar
Pojken skrev:Ja, dessa ideal tycks alltid komma för sent för sin samtid. Så var det med Don Quijote också, riddaridealen är starkt förknippade med de som förespråkas av Kristus, även om de förstnämnda är våldsammare av sig och har det felet att de dömer i svartvitt vilket omöjliggör sann godhet.
Alla är inte redo, inte heller villiga att veta annat än de gör. Så har det alltid varit och så kommer det även att bli.
-
Katana
Katana skrev:Rafael skrev:He he he...
Min gud, varför har du fördömt mig?
Haha.
Jaa. 1) Varför anser du dig vara fördömd 2) fördömer du dig själv för Ängel Rafael ? Så upp me hakan, den Gud du tror på finnes icke tyvär. Nobody's gonna save you ! :D
Själv är bäste frälsare, jaget ende guden.
A
Algotezza aka Algotezza
Den andre som är jag
Katana skrev:Inte alltid.
Inte? Om frälsaren är du själv i form av "den andre" och om "det som är Gud i dig också är Gud i mig" kan jag inte se några undantag utom i den situationen där mörkret, ångesten och smärtan förlamat ens hjärta och all tillit till "Gud i dig och mig" och "den andre som jag själv". När man är inlåst i sin inkrökthet och isolerad från den mänskliga gemenskapen krävs att "någon knackar på dörren"... och att man där mogen för att öppna. Det är Gud-Frälsaren som knackar...
A
Algotezza aka Algotezza
Helig
Pojken skrev:Katana skrev:Pojken skrev:Ja, dessa ideal tycks alltid komma för sent för sin samtid. Så var det med Don Quijote också, riddaridealen är starkt förknippade med de som förespråkas av Kristus, även om de förstnämnda är våldsammare av sig och har det felet att de dömer i svartvitt vilket omöjliggör sann godhet.
Alla är inte redo, inte heller villiga att veta annat än de gör. Så har det alltid varit och så kommer det även att bli.
Det man inte vet tar man ingen skada av, och heller ingen glädje. Jag påstår inget annat, jag är sådan själv. Människor ser sig oftast som fulländade som de är, och förändras mest av sådant som kommer över dem ofrivilligt. Den inre rösten är var och ens enda övertygelse, som jag har för mig att du talade om.
Man kan endast rädda sig själv, ingen annan frälser om man inte själv är redo.
Jag är varken känslosam eller fanatisk, jag är endast förnuftig och hängivande åt min fria vilja.
Den fria viljan är inte något vi har utan något vi är genom att gestalta den i tanke, ord och handling. Det har du gjort i dina inlägg. Det heliga uppträder i verbal form i gestalt av textens "blinda fläckar", i mellanrummet mellan orden, i begreppens relationer, ej i de manifesterade orden. Helighet är landet som icke är och som i kraft av sin icke-existens faktiskt är. Människors tro kan kränkas, deras Gudsbild likaså, men heligheten själv är okränkbar. Den gör allt och alla heliga som den berör. Om det heliga inte berör är det inte det heliga. Men alla blir inte berörda.
A
Algotezza aka Algotezza
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster