Sceptisk skrev:Uppenbarligen får väl du tro och tala om vem eller vad du vill, ingen annan än du kan väl avgöra det. Och det är väl lika fritt fram för mig att påpeka att även om Martinus hade olika uppenbarelser i sitt liv, så lär han ut ett budskap som inte är teistiskt hållbart. Om du orkar läsa det jag skriver skulle jag vilja ge min syn på saken...
Genom att panenteismen säger att Gud finns i skapelsen så händer paradoxen att skapelsen upphör att vara en egen realitet. Det skulle leda till fullständig identitetskris. Panteismen sätter orsakerna i själva världen, precis som naturalister och materialister gör. I panteismen så är materien redan levande medan för materialisten så blir materien levande genom "komplexitet" och diverse naturfenomen sk. abiogenesis.
Men den Judiska och den Kristna uppfattningen är att det inte finns några orsaker i världen över huvud taget. Världen är istället ett ständigt pågående resultat - en skapelse. Man kan alltså inte finna några orsaker i själva världen. Inte heller ens om man letar i tiden kan man hitta några orsaker. Man kan till exempel inte säga att dåtid orsakar nutid eller att nutid orsakar framtid. I ett sådant perspektiv så skulle vi leva i ett perpetuellt deja vu och ingenting nytt skulle någonsin kunna hända.
Som vi kan se i den Bibliska skapelsegestaltningen så tillför Gud ständigt nya saker till världen. Världen byggs upp och blir mer och mer verklig. Det fantastiska och revolutionära med den Judiska och Kristna uppfattningen är att genom att inte sätta orsakerna i världen så blir världen en levande och aktiv plats. Gud fyller världen med sin livsande. På det sättet tror man på flera skapelser, istället för på två (eller flera) Gudar. I panenteismen så blir det faktiskt omöjligt att leva moraliskt i den här världen eftersom Gud är i allt så dödar du Gud varje gång du äter en måltid. Det är också svårt att föreställa sig hur man skulle kunna döda Gud då han är allsmäktig.
Den Judiska och Kristna tron inbegriper också en fri vilja. Detta är enda sättet att förklara hur människan kan vara ansvarig för sina handlingar. Fri vilja betyder dock inte att man kan eller ska bemästra de givna villkoren. Man kan till exempel inte välja sin hudfärg eller var man kommer att födas. Det är saker som är givna på förhand. Däremot så kan man välja att agera moraliskt eller omoraliskt. Och i den Judiska och Kristna etiken så har moral alltid knutits till Gud då dessa religioner är teocentriska. Hur moralisk man är beror på hur nära Gud man är. Hur omoralisk man är beror på hur mycket man avlägsnat sig från Gud.
En syndig människa är en människa som gått upp helt och hållet i sig själv. En person som bara ser sig själv som en realitet och bara agerar för att tillfredställa sina egna behov. En sådan person är arrogant, självupptagen, har drömmar om heroism och grandiositet och så vidare. När en människa blir på det sättet så blir hon helt olik Gud och därigenom gör hon inte längre Guds vilja, utan blir mer och mer sin egen natur som är djurisk. Därför så associerar man djävulen till ett djur eller en iskall, hjärtlös best. Inom psykologin skulle man kalla en person med dessa personlighetsdrag för psykopat.
Gud ger oss alla möjligheter att tro, men det är vi som måste agera på dessa möjligheter. Om så inte vore fallet så vore vi inte heller moraliskt ansvariga och med det så skulle samvetet och personalismen också falla. Vi skulle stanna i vår utveckling och inte kunna vara människor.
Så hur förhåller det sig då med orsaker och verkningar i det fria valet? Om du talar med en materialist så kan du förvänta dig följande resonemant: Att ifall jag skulle slänga en sten så orsakar jag stenen att fara genom luften. Detta resonemang visar att materialisten placerar orsakerna i det materiella universum. Ett annat exempel är frågan om hur man kan förändra en annan människas sätt att tänka på. En materialist skulle troligtvis svara att man måste utbilda den människan eller så måste man hjärntvätta denne eller använda sig av olika former av tvång.
Detta är två exempel på vad som sker då man sätter orsakerna i den naturliga världen. I relationer blir den ene en aktiv förtryckare och den andre blir en passiv slavliknande mottagare.
I det första exemplet med stenen så är sanningen den att jag orsakar inte alls stenen att flyga, istället så är det stenen som imiterar rörelseenergin i min arm. Stenen laddas av rörelseenergi på grund av dess förmåga att kunna ta upp den. I det andra exemplet så är det enda sättet att övertyga en annan människa att göra det möjligt för henne att bedöma själv. Endast då kan man uppfylla kriterieriet om att hon fortfarande kan vara en människa och förändra sitt sätt att tänka.
Med andra ord så är ingenting dött i den Judisk-Kristna världsåskådningen. Allting är på något sätt aktivt och spelar ut sin egen roll i samklang med allting annat. Det finns inget "lagom" i Judendom eller Kristendom, det finns inte heller något behov av att jämna ut skillnader eller tvinga tillvaron till att vara på ett visst sätt. I panteismen och i panenteismen finns inte dessa idéer överhuvudtaget och det finns inte heller någon ordning i de panteistiska eller panenteistiska världsåskådningarna. Allting blir ett huller om buller där identiteter och peronsligheter är fullständigt godtyckliga och utbytbara och det viktigaste av allt; det finns inget försvar för den moraliska människan i dem. Sanna läror försvarar alltid den moraliska människan och hennes handlingar. Falska läror försvarar istället självupptagenhet, frosseri, självbelåtenhet, passivitet(lättja) och så vidare.
En sådan enkel regel visar därför att Kalvinismens deterministiska lära inte är sann eftersom människan är reducerad till en fullständigt omoralisk varelse. Eller om man tar dess motpol "The Secret" som spekulerar kring individens förmåga att erövra villkoren och få det man vill ha, när man vill ha det.
Jag har orkat läsa igenom din text men jag kan inte se att du direkt besvarar frågan vad du menar med teism resp. anti-teism, förutom att dne innebär att Gud är utomkosmisk eller något ditåt. Inte helelr bevsrar du frågan omd et enlgit dig är möjligt att tro bara därför att man villd et själv.
När det gäller Martinus syn på både Gud och människan har du, som jag ser det, missuppfattat honom om du menar att han är panteist eller panenteist.
Martinus ser det levande väsendet, och detta gäller både Gud, människan och allt annat levande i mikrokosmos och makrokosmso, som en levande treenig princip, där själva den fysiska upplevbara organismen, vår fysiska kropp för vår del, och det fysiska kosmos för Gud del, bara är en del av denna treenighet, som enligt Martinus består av ett immateriellt gudomligt jag utanför tid, rum, materia och tillstånd, ibland kallat Skaparen, som existerar obetingat av allt annat och är den centrala fasta punkten i tillvaron, ett jag vars avsikter formar den omskapningsbara och upplevbara verkligheten. Detta jag är gemensamt för allt levande, även Gud, men genom att vara kopplat till individuella skapar- och upplevelseförmågor, som också existerar bortom tid, rum, materia och tillstånd men som har förbindelse med tid, rum, materia och tillstånd, är det möjligt för jaget att manifestera sig i form av alla levande väsens organismer i mikro- och makrokosmos, vilka tillsammans utgör Gudomens organism. Denna skapar- och upplevelseförmåga utgör länken mellan jagets evighet och organismernas timlighet.
Vore Martinus panteist eller panenteist skulle han väl bara tala om denna Guds synliga organism och inte om något immateriellt jag eller en evig skapar- och upplevelseförmåga som länken mellan evigheten och timligheten? Livet är evigt och utan början och slut men det tar sig ständigt nya former, betingat av vad individen hungrar efter resp. är mätt på. Någon synd finns inte enligt Martinus.
Den fria viljan är central för Martinus och var och en skapar sitt eget öde, ibland med Gud, ibland i strid mot Gud, alltefter vad man själv hungrar efter eller är mätt på. Det finns ingen evig förtappelse eller ett evigt helvete. Genom våra livserfarenheter livets egen undervisning, kommer vi alla till slut att hungra efter Gudskontakt.
Det gudomliga jaget, skaparen, är den yttersta immateriella orsaken till allt som sker, och att peka ut den eller eller den matereiella orsaken tills skeendena i världen är inte hela sanningen. Det är bara relativa facit. Absoluta facit när det gäller vad som sker i världen, vem som orsakar vad, innebär att peka ut de avsikter hos jaget som gör att olika processer startar, pågår och når ett slut. Allt är levande, allt vi kan bevittna i mikro- och makrokosmos är livsyttringar, som visar att det finns något levande bakom allt vi upplever.
Jordklotet är en levande organism och det som skr i världen av väderfenomen, jordbävningar m.m. är resultat av jordklotets viljeföring, dess avsikter. Vi människor är mikroorganismer i jordklotets hjärna. Vi har en fri vilja inom ramar som sätts av jordklotets övergripande behov och det har fri vilja inom sina ramar av solystemsvässndet. Det finns alltid ramar för den fria viljan, även för våra mikroorganismers fria viljeföring.
MVH
Algotezza
