Ok lite mer allvarligt... Detta har jag funderat på:
Om samsara var begränsat i tiden så skulle alla redan ha nått nirvana för oändligt länge sedan...
Därför tror jag inte samsara kan ha varken början eller slut.
Även om vi ser det cycliskt så är det samma visa om och om igen.
Förste och siste att nå nirvana... detta kan bara vara relativt sant, då det inte finns någon som når nirvana. Själva Nirvana innebär ju att man inser att "byggaren av huset" inte har någon substans.
Hur nu "byggaren av huset" uppstod är det ju ingen som vill svara på!
("byggaren av huset" är typ termen man använder inom buddhismen för att beskriva bygget av den enskilda identiteten som verklig)
Den siste att nå Nirvana
Moderator: Moderatorgruppen
AlLvEtArEn skrev:Ok lite mer allvarligt... Detta har jag funderat på:
Om samsara var begränsat i tiden så skulle alla redan ha nått nirvana för oändligt länge sedan...
Därför tror jag inte samsara kan ha varken början eller slut.
Även om vi ser det cycliskt så är det samma visa om och om igen.
Förste och siste att nå nirvana... detta kan bara vara relativt sant, då det inte finns någon som når nirvana. Själva Nirvana innebär ju att man inser att "byggaren av huset" inte har någon substans.
Hur nu "byggaren av huset" uppstod är det ju ingen som vill svara på!
("byggaren av huset" är typ termen man använder inom buddhismen för att beskriva bygget av den enskilda identiteten som verklig)
Det finns faktiskt en film (även om den är ganska dåligt utspelad) som beskriver hur detta ungefärligt kommer gå till. > Nothing
Ta gärna en titt på hans andra filmer.
"Byggaren av huset" kan närmast beskrivas som B. Du måste nå A för att acceptera B. Den som nått A kan visa dig sin version av B, men kommer nästan alltid välja att inte göra det, den är för tung. Nöj dig med att få en förklaring på A, så kommer du automatiskt att förstå B när du är mogen.
Buddhister tror att "byggaren av huset" funnits sedan tid utan begynnelse, på samma sätt som vattnet i pölen alltid varit grumligt. Vattnets natur är däremot klarhet såsom det rena sinnet är upplyst.
Samsara återskapas varje ögonblick av "byggaren i huset", detta är byggarens sätt att bekräfta sin existens. Skapandet av samsara är bara delvis lyckat för byggaren vet att vad han eller hon än skapar för att försäkra sig om sin egna existens så är det förgängligt, det kan faktiskt raseras närsomhelst. Vetskapen om den samsariska trygghetens skörhet ger upphov till olika former av lidande.
Buddhister tror att det finns varelser som genomskådat det fruktlösa i att ägna sitt liv åt samsarisk verksamhet och istället valt att göra vad de kan för att minska andra varelsers lidande i samsara. Dessa kallas Bodhisattvor, vissa påstår att det finns tre olika sorters bodhisattvor: herden som blir upplyst efter det att alla andra blivit det, skepparen som reser tillsammans med de andra och kungen som tar steget först. Av dessa tre ses herden som särskilt godhjärtad.
Enligt myten levde en gång en varelse som blev så rörd av allt lidande att han avlade löftet att inte nå den slutliga upplysningen förrän alla andra gjort det, hans/hennes namn var Avalokiteshvara och herden blev idealet. Tiden gick och antalet varelser i samsara krympte, tiden fortsatte att gå och Avalokiteshvara förstog att nu är samsara tömt varpå han vände sig om, enbart för att se att samsara åter var fyllt till bredden. Sorgen blev för stor, Avalokiteshvaras kropp sprängdes i tusen delar som spriddes över landet. Nå, någonstans fanns ändå kraft att fatta nya beslut. Med hjälp av Amithaba, det oändliga ljusets buddha(ungefär lika med Varat) återuppstod Avalokiteshvara, nu ännu starkare är någonsin, med 11 huvuden, tusen armar och tusen ögon, ett i varje handflata representerandes föreningen av medkänsla och vishet. Avalokiteshvara hängav sig återigen uppgiften.
Om det finns ett begränsat antal varelser är samsara tömbart, annars inte. Denna berättelse verkar påstå att det inte finns ett begränsat antal varelser, men det finns å andra sidan en mångfald buddhistiska åsikter
Samsara återskapas varje ögonblick av "byggaren i huset", detta är byggarens sätt att bekräfta sin existens. Skapandet av samsara är bara delvis lyckat för byggaren vet att vad han eller hon än skapar för att försäkra sig om sin egna existens så är det förgängligt, det kan faktiskt raseras närsomhelst. Vetskapen om den samsariska trygghetens skörhet ger upphov till olika former av lidande.
Buddhister tror att det finns varelser som genomskådat det fruktlösa i att ägna sitt liv åt samsarisk verksamhet och istället valt att göra vad de kan för att minska andra varelsers lidande i samsara. Dessa kallas Bodhisattvor, vissa påstår att det finns tre olika sorters bodhisattvor: herden som blir upplyst efter det att alla andra blivit det, skepparen som reser tillsammans med de andra och kungen som tar steget först. Av dessa tre ses herden som särskilt godhjärtad.
Enligt myten levde en gång en varelse som blev så rörd av allt lidande att han avlade löftet att inte nå den slutliga upplysningen förrän alla andra gjort det, hans/hennes namn var Avalokiteshvara och herden blev idealet. Tiden gick och antalet varelser i samsara krympte, tiden fortsatte att gå och Avalokiteshvara förstog att nu är samsara tömt varpå han vände sig om, enbart för att se att samsara åter var fyllt till bredden. Sorgen blev för stor, Avalokiteshvaras kropp sprängdes i tusen delar som spriddes över landet. Nå, någonstans fanns ändå kraft att fatta nya beslut. Med hjälp av Amithaba, det oändliga ljusets buddha(ungefär lika med Varat) återuppstod Avalokiteshvara, nu ännu starkare är någonsin, med 11 huvuden, tusen armar och tusen ögon, ett i varje handflata representerandes föreningen av medkänsla och vishet. Avalokiteshvara hängav sig återigen uppgiften.
Om det finns ett begränsat antal varelser är samsara tömbart, annars inte. Denna berättelse verkar påstå att det inte finns ett begränsat antal varelser, men det finns å andra sidan en mångfald buddhistiska åsikter
en korrektion.
Det vat inte samsara i sig som Avalokiteshvara trodde sig ha tömt utan "enbart" de mest plågsamma formerna utav det, men som sagt var, de återskapades i rask takt.
Med andra ord, ur denna historia går det inte att uttyda huruvida buddhister tror på ett ändligt samsara eller ej. Och visst, som Allvetaren påpekat hör historien hemma i den relativa sfären...
Det vat inte samsara i sig som Avalokiteshvara trodde sig ha tömt utan "enbart" de mest plågsamma formerna utav det, men som sagt var, de återskapades i rask takt.
Med andra ord, ur denna historia går det inte att uttyda huruvida buddhister tror på ett ändligt samsara eller ej. Och visst, som Allvetaren påpekat hör historien hemma i den relativa sfären...
Re: Den siste att nå Nirvana
Niklas B skrev:Detta är bara en lek med tanken, men det skulle vara intressant att se vad Ni tycker (tror?)
Om vi antar att meningen med tillvaron är att nå upplysning, och att vi återföds tills vi uppnått detta tillstånd, så borde det i förlängningen bara bli en ensam stackare kvar på planeten en dag?
rolig tanke:)
men nirvana låter konstig för min del, vem skapade nirvana vad är nirvana , hur kan ateister tro på nirvana låter så konstigt XD
hur visste buddha om nirvan, hur visste han att det var hans tur och han gick när han ville lämna folket, tyckte väll att de kunde ta hand om sig då, men till vem sa han ok nu vill jag dit, tog han självmord eller?
jag har mer, men jag bryr mig inte, lol XD
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster