Here, then, is your leader, 0 followers of Gandhi: a man who thought Hitler's heart would be melted by an appeal to forget race, color, and creed, and who was sure the feelings of the Japanese would be hurt if they sensed themselves unwanted. As world-class statesmen go, it is not a very good record.
Om jag hade tillhört ett folk som hade varit förföljt under sekler, så hade jag kunnat välja att hata förtryckarna, önskat dem allt elände, precis som Gandhi, kanske till och med uppskattat att tyskarna ledda av en galen fuhrer hade krossat engelsmännen, fullt förståeligt. Men jag skulle även kunnat se att det elände som påförts mitt folk varit så dåligt att jag inte ens skulle önska min värsta fiende detsamma.
Så vad är det finaste i detta val, jo att förlåta fienden och gå vidare då hämnden aldrig kan vara nog. Så vad kritiserar han då judarna för, kan det vara det att trots allt elände de utsatts för, så kan de själva aldrig låta sitt hjärta smälta för det goda, förstockade varelser, totalt förhärdade
och var finns gud för dem eller glädjen i att se döden nalkas i hopp om att förenas med skaparen som de utmålar sig hålla fast vid? Nej någon verklig tro på en Gud kan det aldrig vara tal om, nej det hela är ett kulturellt fenomen, en utmejslad livsstil, vi mot resten av mänskligheten, ett vi är förmer än andra syndrom, som aldrig kan vara starkare än då deras utstakade självhävdelse ifrågasätts, livsstilskärnan är ett inbyggt systemfel och hade det varit ett förslag på hur man förhindrar människan att utrota andra människor så hade det förkastats.