Angelina skrev:Jag önskar att ni inte vore så hätska och agrresiva härinne ibland
Jag upplever väldigt lite hätskthet och aggression på detta forum. Fick jag mycket av den varan skulle jag inte vara här.
Angelina skrev:Tråkigt tycker jag då, med så lågt i tak.
Och jag tycker det är tråkigt att folk tillskriver mig uppfattningar och sedan drar slutsatser om forumets takhöjd utifrån egna hypoteser.
Här diskuterar vi alla tänkbara religioner på jordens yta (inklusive de som nyttjar växtlärare), själar, liv i universum, sadomasochism, hallucinogener, politik, filosofi, psykologi och - naturligtvis - den högt skattade vetenskapen som här tävlar på samma arena som alla de övriga. Mycket kan sägas om filosofiforum.com, men lågt i tak tycker jag inte att det är. Snarare säger jag som cXVIg - ett öppnare land än man kan tänka sig.
Angelina skrev:Vissa saker går inte att bevisa varken med ord eller matematik, utan måste självupplevas för att förstås.
Jag tror få betvivlar det. Däremot undrar jag vilken tilltro man bör sätta till sina egna upplevelser. Här sitter jag på mitt alldeles vanliga kontor i en grå värld. Låt säga att jag en dag får påhälsning (inte här, utan i mitt hem) av andliga väsen. Jag blir medveten om deras existens, de visar sig för mig (dvs. jag kan uppfatta dem med mina sinnen). Jag kanske till och med får för mig att det finns andeväsen runt omkring mig hela tiden. Vilken av sinnesupplevelserna skall jag då fästa tilltro till? När jag upplever ett grått kontor eller när jag upplever en värld full av andar? Hur jag än gör måste jag tvivla på den ena uppsättningen av mina upplevelser - på mina sinnesintryck. Vad gör de "mystiska" sinnesintrycken (i brist på bättre ord) mer legitima än de vardagliga? För mig skulle de bådas existens snarare antyda att våra sinnen säger oss mycket lite om verkligheten, eftersom vi i ena stunden kan uppfatta den på ett sätt och den andra på ett annat. Vad tycker du?
Angelina skrev:Själen är väl den mest sanna formen av ens existens när allt kommer omkring.
Har den ett syfte? Om nej, då är jag nöjd. Om ja, då vill jag gärna se vad syftet bottnar i (om du vet det). T.ex: Vi ska lära oss, bli upplysta, gå in i en ny dimension och några dimensioner senare bli ett med universum och sedan vara det tills tidens ände. Det är naturligtvis möjligt att du inte har nån uppfattning i denna fråga, men du verkar ha en ganska homogen spirituell världsbild så jag tänkte passa på att fråga.
Lugn och frid
§