Vad gör en gud till en gud?

[Rorschach]

Självklart talar jag utifrån min moral. Man skulle kunna lägga till "enligt mig" eller liknande vid varje påstående, men jag brukar skippa det eftersom det är självklart.

Ack, resonemanget skulle antagligen bemötas med påståenden såsom: "Din moral är fel!", eller liknande. Den följande diskussionen kan eventuellt liknas vid två personer som bråkar om huruvida lila är den vackraste färgen.

[Lill-Leif]

Skulle en riktigt jäkla vass Gud behöva upplysa sina anhängare om att de inte får ha några andra gudar? Det låter som en skraj Gud som är rädd för att glömmas bort.

[Marko]

Skulle en riktigt jäkla vass Gud behöva upplysa sina anhängare om att de inte får ha några andra gudar? Det låter som en skraj Gud som är rädd för att glömmas bort.

Det har intresserat mig ett tag varför en gud säger, du ska inte ha andra gudar brevid mig.
Det borde innebära som du skriver att han inte vill ha konkurrans. Dessutom erkänner ju gud här att det finns andra gudar.

[Sceptisk]

Det hela beror på hur man läser "skriften". Det står "du skall inte ha några andra gudar framför mig". Men vad menas med gud i detta avseende? Människor på den tiden gjorde gudar av allt möjligt, inklusive människor. Men som jag förstått det så gjorde de inte sina Romerska kejsare till gudar på en gång, det fanns ett stort religiöst motstånd mot att göra kejsarna till gudar på grund av den tidigare folkreligionen som var animistisk. Men efterhand så tilltog kejsarkulten och människorna blev tvingade att se sina herrar som gudar. Så varför skulle det inte kunna vara så att den "gud" som Bibeln talar om helt enkelt är en människa som vill göra sig själv till herre över alla människor i hela världen? Om man först tror att människor kan vara gudar över andra människor, då innebär det ju att någon som är herre över någon annan också är en gud. Detta betyder att om man är en slav under en herre då har man också en gud och om någon vill göra sig själv till en gud över alla andra folk, då måste han ju såklart göra sig av med alla andra "gudar" eller herrar. Så han förnekar inte deras existens, för uppenbarligen så har ju folk haft sina egna herrar, men han förbjuder folk att ha andra gudar för det är han som är herren - din gud.

Angående guds avundsjuka så tror jag det beror på att om man som människa tror att man är en gud då förväntar man sig ju också att andra ska falla ner på knä och tillbedja, men om folk inte gör det då reagerar man som en människa och blir avundsjuk. Den stolthet i att tro sig vara gud leder till en bitter avundsjuka. Men samtidigt om Bibeln skrevs för att locka in folk under samma religion och få folk att tänka och tycka likadant så är det skrivet av en person som är tillräckligt slug för att förstå sin egen position. Så han förstår givetvis att en människa som gör sig själv till en gud blir avundsjuk om folk inte tillber honom utan tillber andra herrar. Så på ett skämtsamt sätt så skriver han ner denna bok som i hans ögon är en fars, men för de människor som tror på den blir till en fasansfullt verklig realitet och de är beredda att gå i döden för sin tro men de inser inte att de blivit duperade.

[M.L]

Självklart talar jag utifrån min moral. Man skulle kunna lägga till "enligt mig" eller liknande vid varje påstående, men jag brukar skippa det eftersom det är självklart.

Ack, resonemanget skulle antagligen bemötas med påståenden såsom: "Din moral är fel!", eller liknande. Den följande diskussionen kan eventuellt liknas vid två personer som bråkar om huruvida lila är den vackraste färgen.

Emotivist eller ej så kan jag fortsätta hävda att det är underförstått (vilket jag borde ha skrivit istället för "självklart") att "det finns inga moraliska hinder för att häda" = "det finns inga moraliska hinder för att häda enligt mig". Det gör också att "lila är den vackraste färgen" = "lila är den vackraste färgen enligt mig".

1. Det hela beror på hur man läser "skriften". Det står "du skall inte ha några andra gudar framför mig". Men vad menas med gud i detta avseende? Människor på den tiden gjorde gudar av allt möjligt, inklusive människor. Men som jag förstått det så gjorde de inte sina Romerska kejsare till gudar på en gång, det fanns ett stort religiöst motstånd mot att göra kejsarna till gudar på grund av den tidigare folkreligionen som var animistisk. Men efterhand så tilltog kejsarkulten och människorna blev tvingade att se sina herrar som gudar. Så varför skulle det inte kunna vara så att den "gud" som Bibeln talar om helt enkelt är en människa som vill göra sig själv till herre över alla människor i hela världen? Om man först tror att människor kan vara gudar över andra människor, då innebär det ju att någon som är herre över någon annan också är en gud. Detta betyder att om man är en slav under en herre då har man också en gud och om någon vill göra sig själv till en gud över alla andra folk, då måste han ju såklart göra sig av med alla andra "gudar" eller herrar. Så han förnekar inte deras existens, för uppenbarligen så har ju folk haft sina egna herrar, men han förbjuder folk att ha andra gudar för det är han som är herren - din gud.

2. Angående guds avundsjuka så tror jag det beror på att om man som människa tror att man är en gud då förväntar man sig ju också att andra ska falla ner på knä och tillbedja, men om folk inte gör det då reagerar man som en människa och blir avundsjuk. Den stolthet i att tro sig vara gud leder till en bitter avundsjuka. Men samtidigt om Bibeln skrevs för att locka in folk under samma religion och få folk att tänka och tycka likadant så är det skrivet av en person som är tillräckligt slug för att förstå sin egen position. Så han förstår givetvis att en människa som gör sig själv till en gud blir avundsjuk om folk inte tillber honom utan tillber andra herrar. Så på ett skämtsamt sätt så skriver han ner denna bok som i hans ögon är en fars, men för de människor som tror på den blir till en fasansfullt verklig realitet och de är beredda att gå i döden för sin tro men de inser inte att de blivit duperade.

1. Innebär inte det att guden erkänner gudegenskapen hos andra och därmed gör gällande att världen är polyteistisk så länge någon människa eller annat utöver guden vars ord utgör skriften tillskrivs gudegenskapen?
2. Varför innebär tron att man är en gud förväntningen att andra skall tillbedja en? Och på vad/vem och varför blir man avundsjuk om ingen tillbedjan sker?

[Elake Karsten]

Är man som jag Elake Karsten, gudalik så är man en gud. Så enkelt är det. Den där kristne judeguden JHVH är ingen riktig gud han är bara ett påfund sprunget ur en överhettad nomadhjärna, ett resultat av att irra runt i ökensanden för länge.