Zen

[PopJimmy]

Bitter? Det var väl inte en så bitter post?
professorer och zen, var är länken? I fantasin.

Utifrån mitt perspektiv kan man skriva om saker, även fast man kanske inte upplevt det själv. För att dra en paralell: Visst, en läkare som inte har haft psykoser kanske inte till 100% korrekt beskriver en psykos, men vad är det som säger att han inte får försöka? Jag är medveten om att t.ex. Philip Kapleau i Zen tre pelare är kritisk mot Watts, men jag tycker fortfarande att Kapleau och Watts närmar sig ett område från 2 olika perspektiv.

Jag vet att det är ett känsligt ämne, men brukar föredra många perspektiv från olika former av filosofi, religion, psykologi e.t.c. före ett enda perspektiv (t.ex. soto).

Och vart kommer egentligen din kritik egentligen ifrån? Är det för att du accepterat andras kritik mot t.ex. saker som Rinzai och Watts? Vad vet du egentligen om Rinzai och Watts förutom vad andra sagt? Har du självuppleva erfarenheter så för gärna dela med dig, men är det kritik som du annamat av andra så får du gärna hänvisa mig till din källa istället för att nedvärdera något utan vidare förklaring.

[AlLvEtArEn]

Så klart du har rätt PopJimmy. Jag gav bara ett alternativt perspektiv. Vad gäller rinzai så betyder ju inte rinzai-nisse med nödvändighet att det är negativt eller? Jag var bara lite trött precis när jag skrev det så jag skoja till det lite. Vad gäller rinazi så tror jag att hakuin både reformerade rinzai och skrev ganska ingående om sina egna erfarenheter t.ex. Kommer ihåg jag läste nån bok om (av?) honom nån gång men glömt titeln.
Jag har själv läst mängder av zenböcker bl.a. av zusuki, watts etc och vad jag kommer ihåg var de mycket intressanta och är det fortfarande.
Dock så är det enligt min erfarenhet en väldans skillnad att läsa sådana böcker och de böcker jag t.ex angav. De förstnämnda beskådar zen utifrån, de andra infrån genom relationen med den egna erfarenheten.
De första är kul, lärorika, intressanta, historiska, väcker ens undran etc. Bilden som målas upp får en känna att man greppat en hel del.
De sistnämnda målar inte upp några bilder, historier, etc. De relaterar till praktiken och talar om förklarar denna istället.
Valet är var och ens.
Ta den vackert målade tavlan och beundra den (hur kul som helst!).
Eller läs om zens egentliga kärna om är och förblir praktiken (som egentligen inte kommer i bokform heller men de är fortfarande lite annorlunda).
Hur som helst, alla är kanske inte helt medvetna om eller har läst zen-böcker från detta sista perspektiv, så kanske skulle tycka det var kul att komplettera sin zen-läsning med detta?