Kan man "tvingas" bli troende?
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Perspektivets mening för helhetens (Guds) vidkommande, är att etablera ett förhållande för att tillfredsställa helhetens enda behov: att bli förstådd o älskad av sina delar, människan.
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
531bts skrev:Smisk: ja, enligt Stefan Hlatkys förslag är Gud namnet på helheten. Människan är namnet på den ingående delen. Guds kvalitet är medvetande så dess ingående delar (människan) är därmed av samma kvalitet, medvetande: om sig själv medveten med förmågan att ta emot intryck o uttrycka behov.
Den definitionen gäller helheten, Gud såväl som delen, människan.
Det som skiljer helheten o delen är positionen: vi som delar betraktar helheten inifrån. Helheten har endast perspektiv inåt, mot sina delar. Helhetens aktivitet är universum, som fungerar som en förbindande länk, dvs ger ett utrymme o möjlighet för delen o helheten att etablera förhållande.
Stefan Hlatky menade att hans förslag inte var ngt nytt o enastående under solen, men att det fått en annan möjlighet att kommuniceras tack vare den moderna vetenskapens förverkligande.
Ja det är vedanta/buddhism rakt av, det är vad Yoga är. Buddhismens begrepp av tomheten handlar precis om det. (shunyatā). Indras nät, alltså allt är i delen och delen i allt, oneness, completeness, osv.
https://en.wikipedia.org/wiki/Indra%27s_net
Enligt dessa traditioner är alltså uppfattningen av existensens natur missförstådd och därför identifierar tänkandet sig med ett "separat objekt" när något sådant inte existerar som "något eget". Detta tänkandet är alltså "tomt" på förmågan att reflektera någon "verklighet" alls kan man säga.
Buddhismen är en väg till en hälsosam andlighet som inte har en skapande gud som en nödvändig komponent.
Jag skulle dock lägga den i samma kategori som andra andliga traditioner och trådens tema handlade om att avvisa andlighet relativt att inkludera det av hälsoskäl.
Martinus kosmologi menar att världsalltet är guds väsen som är samma sak som ren kärlek. Det är en medveten, kärleksfull, levande kvalité bokstavligen allt vilar/bygger på och söker sig mot. "universums grundton". Det är en definition av något jag tycker är relevant men jag har svårt att kalla det för Gud. Det blir för odefinierat för min smak att kalla olika saker för samma ord. Orden tappar då betydelse. Martinus kalla uppvaknandet för kosmiskt medvetande och det är samma uppvaknande i alla visdomstraditioner, vedanta, buddhism, taoism, osv.
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Det är en avsevärd skillnad på Hlatkys förslag o Buddhans Dhamma.
Hlatky menar att hela arrangemanget Helhet, Gud o delarnas, människans införlivning o deltagande i skapelsen är förutsättningen för arrangemangets mening o yttersta syfte: Guds o människans högsta utbyte av situationen: kärlek.
Dhamman betraktar metta, osjälvisk kärlek som ett sinnestillstånd, gynnsamt "verktyg" för att verka i världen mot slutmålet o yttersta syftet: utslocknande, att aldrig återfödas, nå Nibbana.
Hlatky menar att hela arrangemanget Helhet, Gud o delarnas, människans införlivning o deltagande i skapelsen är förutsättningen för arrangemangets mening o yttersta syfte: Guds o människans högsta utbyte av situationen: kärlek.
Dhamman betraktar metta, osjälvisk kärlek som ett sinnestillstånd, gynnsamt "verktyg" för att verka i världen mot slutmålet o yttersta syftet: utslocknande, att aldrig återfödas, nå Nibbana.
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Ja, du Pollen du är en riktig sköld! En sköld mot frågan: varför? En fråga som mänskligheten ställt sig i årtusenden pga hennes medfödda filosofiska förmåga. Frågeställningar man inte kan mäta eller väga för att få ett svar, är lurendrejeri? Är det din självpåtagna livsuppgift att bringa ordning, reda o avslöja "sanningen" för de som tar den filosofiska förmågan o frågorna på allvar? Vad driver dig så passionerat? Jag märker att du brinner av iver men har inget alternativ till orsaks- o meningsfrågan, annat än klämkäcka uppmaningar, honörsord som "förnuft o "sans". Vi kanske kan börja där, hur definierar du "förnuft" o "sans"?
Om du öht inte är intresserad av de filosofiska frågorna om orsak o mening, o avfärdar det som framförts här så enkelt med din insikt av "förnuft & "sans", så tror jag du kan göra en stor insats för mänskligheten att med några få meningar ersätta vad Moses, Jesus, Buddhan, Sokrates, Platon, Konfucius, Lao Tse m.fl försökt ge svar på o förmedlat!
Om du öht inte är intresserad av de filosofiska frågorna om orsak o mening, o avfärdar det som framförts här så enkelt med din insikt av "förnuft & "sans", så tror jag du kan göra en stor insats för mänskligheten att med några få meningar ersätta vad Moses, Jesus, Buddhan, Sokrates, Platon, Konfucius, Lao Tse m.fl försökt ge svar på o förmedlat!
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Pollen: varför ägna tid åt att gå i polemik om frågor o begrepp du egentligen inte är intresserad av, mot de som du menar saknar förnuft o sans? Kan det komma ngt vettigt från det? Jag tvekar o anar att det är bortkastad tid för båda parter.
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Pollen: ännu ett belägg för att din tolkning av förnuft o sans inte är riktigt genomtänkt o klart definierad: varken du eller jag har ngt ansvar för vad som försiggår i våra vuxna medmänniskors tankesinne, det är helt upp till var o en.
Jag ser att du är engagerad av kampvilja att gå i strid för luddiga o ogenomtänkta honörsord. Det är helt fel ingång för att ta sig an orsaks- o meningsfrågan.
Vi avslutar här. Sköt om dig!
Jag ser att du är engagerad av kampvilja att gå i strid för luddiga o ogenomtänkta honörsord. Det är helt fel ingång för att ta sig an orsaks- o meningsfrågan.
Vi avslutar här. Sköt om dig!
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
531bts skrev:Det är en avsevärd skillnad på Hlatkys förslag o Buddhans Dhamma.
Hlatky menar att hela arrangemanget Helhet, Gud o delarnas, människans införlivning o deltagande i skapelsen är förutsättningen för arrangemangets mening dvs Guds o människans högsta utbyte av situationen: kärlek.
Dhamman betraktar metta, osjälvisk kärlek som ett sinnestillstånd, gynnsamt "verktyg" för att verka i världen mot målet till utslocknande, att aldrig återfödas, Nibbana.
Då har vi olika uppfattning, detta är Vedanta och Buddhism enligt min uppfattning. Märkligt
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Smisk: vad menar du, olika uppfattning om Dhammans slutmål o Hlatkys förslag i meningsfrågan? Vad är det som är märkligt?
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Pollen skrev:Åter ser jag påståenden som förbryllar.
T ex "Enligt dessa traditioner är alltså uppfattningen av existensens natur missförstådd" vilket jag läser som att ingen vet vad existensens sanna natur är, t o m att varje påstående om existensens sanna natur är falskt.
Vad betyder det här?
Detta är givetvis ett annat ämne än trådens.
Jag tror jag förklarat detta flera gånger så jag vet inte om det går fram, det är inte lätt att förklara som sagt
Dessa traditioner är inte något filosofiskt enkelt, det är en "andlig väg" som för många kräver saker som är ovana.
Med andra ord, vi skulle kunna ha x antal trådar om dessa saker under kategorin andlighet och det skulle trots det vara oklart.
All info finns så klart på wikipedia och youtube osv.
Det är två olika typer av kunskap man talar om här. Tänkt kunskap och andlig kunskap är olika saker. Man kan inte tänka sig fram till sin andliga identitet, den är inneboende, och bortom tänkandet. Man föds och dör med kunskapen om sin andliga identitet men TÄNKANDET känner aldrig till den då dess funktion inte är att "vara mig". Tänkandet saknar förmågan att "vara mig", INGET tänkt leder till "mig", det är en missuppfattning.
Eftersom man inte föds med DEN kunskapen, alltså att tänkandet inte "kan tänka mig", är det något man måste lära sig.
Det är det som är det andliga uppvaknandet, att inse att tänkandet inte kan "bli mig", "äga något", "ge mig något" jag i min andliga identitet inte redan besitter. Detta kallas inom Vedanta för Maya.
Missförståndet är alltså, "jag är något i världen". Det bygger på att "tänkandet kan ge kunskap om existensens natur".
Tänkandet är en fiktion, Maya, det är en lek, ett spel, ett drama, det är en mental funktion, inte något verkligt.
Det är drömlikt, det genererar ingen andlig insikt som sådant
Pollen skrev:Måste man inte veta vad existensens sanna natur är för att tala om missförstånd?
Eller menar man att existensens sanna natur är ovetbar? Och därför är alla påståenden om dess natur falska?
Så varför ska man söka efter något som inte går att hitta?
Är det här kärnan i "visdomstraditionen": sök inte, bara gå!
Tvärt om, kärnan är att undersöka för att få korrekt kunskap. Att det är "jag som är mig" är en gissning, både Vedanta och Buddhismens kärnor är att utreda om så är fallet.
Existensens sanna natur är ovetbar genom TÄNKANDE, tänkandets funktion är inte att fånga den, det är missuppfattningen enligt traditionerna.
Man skall just INTE söka något som inte går att hitta, man skall INTE söka ett "jag", för det går inte att hitta
Insikten att detta varit en missuppfattning hela tiden pekar mot kärnan av den andliga identiteten, som fanns före, under och efter alla "tänkta jag".
Visdomstraditionerna säger, SÖK, inte "bara gissa".
Pollen skrev:Vetenskaps senaste 500 år har visat att söka och tänka - inte bara gå och glo - ger resultat.
Idag vet vi mer om oss själva - hur vi tänker, låter oss luras, avslöjar lurare och skaffar oss intellektuella sköldar till försvar; om världen, om vårt observerbara universum, om logik, om matematik, om marknadsföring och igen: mer om oss själva, både som individ/person och art.
Utan tvekan. Vetenskaplighet är vad Buddhism utövar, inre vetenskaplighet. Den bygger på erfarenhet, experiment och kunskap som leder till insikt, andlig kvalité och mening hävdar dem.
Där finns det inget tvång, istället är autenticitet en nödvändighet. Att vara öppen, ärlig mot sig själv och söka vad som är sant och meningsfullt är kärnan.
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Nej, man behöver inte alls tro på Gud.
Att vara ateist (d.v.s. inte ha någon gud) är på sätt och vis en frälsningsprocess.
Man blir frälst från den osäkerhet som religionen skapar och ser tillvaron på ett renare och naturligare sätt.
Insikten att det inte finns någon gud ger en känsla av frälsning och befrielse.
Religion har inget med andlighet att göra.
Andlighet är en betydligt djupare känsla och hela tillvaron kan kännas besjälad för den som är ateist.
Detta vet jag av egen erfarenhet.
Att vara agnostiker är måhända ett ställningstagande,
men att vara ateist är en känsla.
Att vara ateist (d.v.s. inte ha någon gud) är på sätt och vis en frälsningsprocess.
Man blir frälst från den osäkerhet som religionen skapar och ser tillvaron på ett renare och naturligare sätt.
Insikten att det inte finns någon gud ger en känsla av frälsning och befrielse.
Religion har inget med andlighet att göra.
Andlighet är en betydligt djupare känsla och hela tillvaron kan kännas besjälad för den som är ateist.
Detta vet jag av egen erfarenhet.
Att vara agnostiker är måhända ett ställningstagande,
men att vara ateist är en känsla.
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Xion: samma känsla som att betrakta en plastblomma i jämförelse med en levande riktig blomma?
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Xion: en klar tanke ger en klar känsla för uttryck i tal o gärning. Att låta tanke, tal o gärning vara utlämnade till, o styras av oklara känslor blir oftast blinda reaktioner.
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
531bts skrev:Xion: en klar tanke ger en klar känsla för uttryck i tal o gärning. Att låta tanke, tal o gärning vara utlämnade till, o styras av oklara känslor blir oftast blinda reaktioner.
Som när dimslöjorna över vattnet skingras en solig sommarmorgon och luften blir klar.
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
Xion: en vacker o talande liknelse!
Det är oftast så; när tanken är klar o man kan se o förstå sammanhanget det levande o föremål interagerar med orsak, konsekvenser o mening, stillar sig känslorna. Inte längre ngn anledning att lita till personliga, känslomässiga reaktioner av motvilja eller preferenser. När man förstår sammanhanget, orsak, konsekvens o mening, blir adekvat aktivitet i tanke, tal o gärning aktuellt. Man förstår vad tankesinne, tal o gärning, där o då kan o bör uttrycka. Man ingår o tillhör skapelsen i tanke, tal o gärning meningsfullt. Det i sin tur ger en känslomässig feedback av mening, frid o glädje.
Det är oftast så; när tanken är klar o man kan se o förstå sammanhanget det levande o föremål interagerar med orsak, konsekvenser o mening, stillar sig känslorna. Inte längre ngn anledning att lita till personliga, känslomässiga reaktioner av motvilja eller preferenser. När man förstår sammanhanget, orsak, konsekvens o mening, blir adekvat aktivitet i tanke, tal o gärning aktuellt. Man förstår vad tankesinne, tal o gärning, där o då kan o bör uttrycka. Man ingår o tillhör skapelsen i tanke, tal o gärning meningsfullt. Det i sin tur ger en känslomässig feedback av mening, frid o glädje.
Re: Kan man "tvingas" bli troende?
xion skrev:Nej, man behöver inte alls tro på Gud.
Att vara ateist (d.v.s. inte ha någon gud) är på sätt och vis en frälsningsprocess.
Man blir frälst från den osäkerhet som religionen skapar och ser tillvaron på ett renare och naturligare sätt.
Insikten att det inte finns någon gud ger en känsla av frälsning och befrielse.
Religion har inget med andlighet att göra.
Andlighet är en betydligt djupare känsla och hela tillvaron kan kännas besjälad för den som är ateist.
Detta vet jag av egen erfarenhet.
Att vara agnostiker är måhända ett ställningstagande,
men att vara ateist är en känsla.
Vad menar du med besjälad? För en ateist alltså.
Vad menar du med att det kan vara en känsla att vara ateist?
Jag köper att det kan vara en frälsning på ett sätt. Känslan av att inte ha någon börda naturen eller gud givit en och därför inte heller behöva ingå i det man lärt sig är vad en tro innefattar.
Däremot skulle jag säga att det lika gärna kan vara så att panteism är en tro, alltså att tillvaron är besjälad.
I vissa fall kan det då vara en kulturell skillnad av vad man tänker att en tro är och borde vara i en viss kultur.
I en kultur är det detta som ÄR grunden till tron, alltså det är "känslan av guds närvaro".
Jag tolkar det som att du alltså är kritisk till premissen jag la fram, att en tro skulle kunna vara en speciellt meningsfull sak vi är skapade för att ha.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster