Att tro på att man är gud är vassare än att tro på gud

[Sceptisk]

Sedd (och ni andra)

Använder du det namnet för att du genom religionen får en känsla av att vara betydelsefull? Tror du att du genom att uppfatta dig själv som speciell får en grund att stå på i livet? Vore det inte bara mycket enklare att erkänna alltings fullständiga betydelselöshet. På det sättet så har du redan en grund att stå på, dina egna åsikter och behov. Det gör dig inte till en Gud (som en del anser, t.ex en dell flummiga satanister) men det gör dig till en människa bland allt annat levande. Det märkliga är att de troende tror att de blir mänskliga genom att tro, men sånna som jag som inte tror anser att vi är människor vare sig vi tror eller inte. Vi som inte tror behöver inte skapa oss själva på samma sätt som dom troende måste göra. Vi är här och mer behöver egentligen inte sägas. Man kan inte, oavsett hur mycket man än vill att det ska vara så, göra sig själv till mer speciell än något annat.

Jag drar mig till minnes en lektion i Judendom där rabbin pratade om att i den andliga sfären så träder änglarna ut och in i existens ständigt. De leker med sin egen individualitet och sedan låter dom sig uppslukas i Gud/det totala igen och de undrar, hur är det möjligt, hur kan de både vara individer och samtidigt inte finnas till på samma gång? Detta är den Abrahamiska traditionens grundtanke, att Gud är det totala varifrån livet finner sin uppkomst och sedan återvänder till.

Men så slog det mig, detta är ju bara en kaka på kaka, ett mellanspel för samma sak som försigår här på jorden. Varelser träder in i existens ständigt, och blir utplånade och försvinner lika fort. Livet växer upp och så dör det. Vad spelar det för roll att placera samma händelseförlopp i en abstrakt rymd istället för här mitt ibland oss? Det är som att man vill att livet, och då särskilt människolivet, ska härledas ur en särskil och mer nobel skapelseakt.

Jag antar att det har med dels fåfänga att göra, man vill inte se sig själv upplösas i maskar när man dör, man vill se sig själv "uppslukas i det oändliga" eller "vandra in i paradiset", för det låter ju mycket finare. Istället för att förvandlas till en stinkade hög med ruttnande kroppsdelar som slits i stycken av rovdjur och avnäds som ynglingsplats av kopulerande insekter.

Den troende accepterar helt enkelt inte skapelsen. Men man har ändå samma typ av uppfattning som den som inte tror. Religion är som en förmultningsprocess med gospelkör.

Filmen Solaris tar upp detta märkliga och bitterljuva med att man inte kan förstå övergripande intelligenser. Planeten Solaris genererar individer från människornas minnen, men inte ens kopiorna vet varirfån de kommer eller hur de har kunnat uppstå. Ingen kan förstå Solaris uppsåt. Precis som vi inte kan förstå planeten Jordens uppsåt med att föda liv och precis som de troende inte kan förstå Guds uppsåt med att skapa liv. Det är en intellektuell omöjlighet att förstå något sådant eftersom vi inte kan tänka utanför våra egna preferenser.

Men de troende verkar anse sig förstå hur det fungerar, just genom sin tro, men som vi har sett här ovan så är deras tro egentligen bara en återupprepning av samma olösbara förhållanden, bara det att man gjort det hela till en abstraktion istället för en given verklighet. För om det är samma förhållanden i den andliga sfären, varför skulle man vara mer speciell där än här? De troende menar att de är utvalda "räddade", men räddade till vad? Till ett nytt exakt likadant förhållande mellan begränsande existens och obegriplig evighet. Samma förhållanden existerar på Jorden. Samma mysterium. Så vi ser att det spelar ju faktiskt ingen roll i vara troende, förutom det förståss att man dör med en antagen större värdighet. Vilket ju i slutändan inte spelar någon roll för då är man ju redan i evigheten.

[Akryon]

nåja detta är för mycket för mig, inget i skapelsen ser ut som gud

sant, men jag är ju inte en skapelse, bara min kropp är.

aha, vad är "du" då?

[amy]

aha, vad är "du" då?

ett medvetande som styr kroppen.

[Akryon]

aha, vad är "du" då?

ett medvetande som styr kroppen.

var är medvetandet då? XD
är den inte i universum(skapelsen) he he?

[PseydonymHär]

Sceptisk och Sedd:
Jag vill veta vad ni vill med era argument. Ni har hittat ett sätt att definiera/motivera era liv på. Detta har ni fått troligen genom slump i och med att
Sedd har blivit född i en kristen familj och
Sceptisk som liten fick se en oerhört vacker regnbåge och sedan dess varit betuttad i natuvetenskapen och alla dess förklaringar.

Det ni båda har gemensamt är att ni (förutom ert övertygande till att just era hjärnor kommit fram till det ultimata sättet att tänka på) finner en sorts harmoni i hur ni själva tänker. En harmoni som ni får av att tycka att denna diskussion egentligen är döfödd för ni vet egentligen vem som har rätt. Koranen: "Du får gärna diskutera med andra om deras religioner, men kom alltid ihåg att det är du som har rätt.". Det säger mycket om mänskligheten och sättet människan tänker på.
Då ni läser filosofi på det här forumet låter ni hjärnan (innan ni börjar läsa igenom texten) ta fram ert sätt att tänka på, och rättar texten med ert lexikon, låter orden sippra igenom er sil, få se om de håller måttet, om det är en guldklimp ni får fram som är värdefull för ert sätt att tänka på. Dock är det mesta grus.

Sceptisk kan se det underbara som pågår här på jorden utan att finna svaret i skyn,
Sedd ser det underbara i att vi har en gud med en inneboende godhet som ger oss grund att stå på här i livet.

Ni båda har lika rätt, det vill säga precis så fel som alla människor har.
Det spelar ingen som helst roll hur ni tänker, bara ni är tillfreds med att den andre får sin mening i ETT sätt (han slumpvis valde som liten). Det behöver inte vara DET sättet.

Sanning är inget som skall pressas fram genom en dator på ett forum där några hobbyfilosofer håller till.
Den skall komma friktionsfritt till en då man inser sin begränsning och omfamnar sanningen med öppna armar. Som den gjorde den dagen man var liten. Sen vad den är gör vilket som.
Sålänge man har respekt för andra och harmoni, man behöver inte veta ALLT här i världen, man kan vara glad och nöjd precis som man är. Men det var ju det jag fick lära mig då jag var liten så vad vet jag...

[Sceptisk]

Du är en riktig postmodernist du Pseydonym!

[PseydonymHär]

Efter en stund på wikipedia: jaha där ser man . Det fanns ett namn för det också.

"Postmodernismen vände sig ifrån tanken på att det fanns fasta värden, absoluta sanningar och jagets existens och kritiserade därmed varje tanke på objektivitet. Istället är allt relationellt och kontextuellt; den postmoderna världsbilden är skeptisk."

Skeptisk har en negativ klang. Jag anser mig harmonisk.
Våga släpp taget för era referenspunkter i tillvaron och låt er inspireras av en motpol. Det är en skön variation.

Jag skulle vilja säga mig vara meditationsbuddhistisk. Försök hitta det på wikipedia du .

[Sceptisk]

Ja alltså det är ju inte någon nyhet för mig att det är brukligt bland Buddhister att meditera...

Att vara skeptisk är att vänta med att fälla omdömen innan man vet mer. Dvs jag kan förhålla mig skeptisk till dess jag känner mig beredd att avögra huruva något är sant eller falskt.

Jag anser därför att (författaren som skrev artikeln på) wikipedia har fel. Postmodernismen är inte skeptisk, den är faktiskt väldigt dogmatisk i sin subjektiva kontextualitet. Genom att den förnekar en objektiv/absolut verklighet så är den inte längre skeptisk. För den har då bestämt sig hur saker ligger till.

Synd att du tycker skepticism har en negativ klang, för det är ju faktiskt inte värre än att man väntar med att uttala sig tills man vet mer.... inget negativt med det så vitt jag kan se.