NEW AGE - själarnas KIVIKS MARKNAD
Moderator: Moderatorgruppen
- * KYREUS *
- Inlägg: 3720
- Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
- Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...
- Fråga till Miles Davis!
Men problemet uppstår ju genom att du hävdar
att döden skulle vara - möjlighetslös. Skall man hävda det, måste man ju rimligen ha inblick i dödens sanna väsen - och exakta konsekvenser.
Det har ju ingen!
(c) KYREUS
att döden skulle vara - möjlighetslös. Skall man hävda det, måste man ju rimligen ha inblick i dödens sanna väsen - och exakta konsekvenser.
Det har ju ingen!
(c) KYREUS
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
- miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Tractatus skrev:Javisst. Dödsångest, dödsfruktan. Därför började man söka Gud som kunde tänkas fixa till det här med döden. Snuttefilt, halmstrå.
Reinkarneras. Eller reterreras (åter bli jord)
Absolut, men det måste ju finnas andra, mer existentiellt betingade, faktorer bakom sökandet av Gud?
Det finns det säkert. Sökandet efter "den yttersta och absoluta meningskaparen", då vi är "meningssökande djur". Vi vill veta "varför" och skapar/vänder oss till den faktor som definitionsmässigt kan tänkas ha en massa "därför" på lager.
Tractatus skrev: Vår egen ofullkomlighet och bräcklighet kanske, i det vardagliga livet. Av naturen dras vi till att söka vår överman, och strävar samtidigt efter att göra oss mer kompletta - självaktualisering, däribland. Begrepp Gud inbegriper fullkomlighet; om någonting kan vara fullkomligt, ger det människan själv ett incitament/motivation att sträva efter detta.
Finessen med kristendomen är dock att Gud i form av Jesus provat på det ofullkomliga och bräckliga tillstånd vi menar det innebär att vara människa. Den kristne Gudens fullkomlighet och attraktionsförmåga ligger på ett vis i hans (mänskligas sidas) bräcklighet, ja, han är som vi men han har i sin bräcklighet övervunnit döden. Återigen döden som något som vi försöker övervinna eller fly från.
Men i relation till vad/vem är vi bräckliga, inkompletta och ofullkomliga? Eller finns det ett slags "absolut" ofullkomlighet, inkompletthet och bräcklighet som kännetecknar oss? Definierar vi fullkomlighet och kompletteht på samma sätt, alla vi som strävar efter olika ideal? Är den kristnes fullkomlighetsideal likadant som nynazistens? Då finns det kanske lika många "fullkomliga gudar" som det finns fullkomlighetsideal...
Ibland är idealet att släppa all strävan, som inom buddhismen... Ibland når vi ingenstans utan Guds hjälp, som i kristendomen. Ibland är var och en Gud med all makt på himmel och jord - men bara med ansvar för sig själv, ej över hela skapelsen - som i New Age.
Gudsbilden speglar människan. Människan har skapat en Gudsbild. Är Gud mer än en bild?
För mig är Gud namnlös, tyst, osynlig närvaro. Endast i sin frånvaro lyser, strålar och skimrar han pråligt och extraordinärt. Han är inte närvaro av någon/något särskild/särskilt. Men närvaro som sådan. Paradoxalt nog ändå en personlig närvaro vars tystnad talar till just mig.
A
Algotezza aka Algotezza
Re: - Fråga till Miles Davis!
(c) KYREUS skrev:Men problemet uppstår ju genom att du hävdar
att döden skulle vara - möjlighetslös. Skall man hävda det, måste man ju rimligen ha inblick i dödens sanna väsen - och exakta konsekvenser.
Det har ju ingen!
(c) KYREUS
Om man inte nöjer sig med livet som det är och vad man ser så, men när vi gräver i jorden och hittar ett skelett från en människa som levat för
några hundra år sedan då ser vi väl dödens konsekvenser, elle när vi breder ut askan av en kär anhörig....
Vi har väl alla möjligheter att betrakta döden och dödens konsekvenser om vi vill se dem.
- * KYREUS *
- Inlägg: 3720
- Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
- Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...
- Svar till Miles Davis!
Vad är döden? "Död är död", anför du. Själv ser jag saken så här: döden är en process; inget statiskt faktum. Döden är enligt mig, KYREUS, :
1. Fasväxlingen liv-död; börjar redan vid födseln
2. Döendet; förvandlingsprocessen - då sjukdom eller
ålder sätter succesiv punkt för jordelivet...
3. "Tillståndet" död; det man vanligen menar.
För den kristne innebär döden PORTEN till det eviga
och spirande livet i Paradiset. Denna sistnämnda
syn är inget vetenskapligt faktum - men
en stark övertygelse i den kristnes själ.
Döden är INTE en semantisk fråga.
(c) KYREUS
1. Fasväxlingen liv-död; börjar redan vid födseln
2. Döendet; förvandlingsprocessen - då sjukdom eller
ålder sätter succesiv punkt för jordelivet...
3. "Tillståndet" död; det man vanligen menar.
För den kristne innebär döden PORTEN till det eviga
och spirande livet i Paradiset. Denna sistnämnda
syn är inget vetenskapligt faktum - men
en stark övertygelse i den kristnes själ.
Döden är INTE en semantisk fråga.
(c) KYREUS
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
Svar till Kyreus!
(c) KYREUS skrev: Du lyfter en del frågor av stort intresse: Bla dessa:
1. Vad är "andlig smitta"? Mitt svar: tex Knutby o/e slutna sekter.
... och av "frukterna känner man trädet"? Besk frukt, rutten frukt - ingen näringsrik "andlig föda"? För vem är den besk och rutten? "Den inre kretsen", allmänheten, media, experter på religion? Vi kommer inte undan att värdering vilar på egen känslofärgning som sedan blivit mer eller mindre rationellt bearbetad och motiverad. Vems grundkänslor är då "sunda"?
"Den dom varmed ni dömer andra skall också dömas åt er..."
(c) KYREUS skrev: 2. Du frågor om sanningen, dess många ansikten.
Mitt svar: tex JANUS
Kristet influerade associationer...
Jesus är vägen, sanningen och livet, menar han själv. Vägen till sanningen om livet?
Eller Jesus = vägen = sanningen = livet? Livet en sanningsprocess, vägen en livsprocess... Sanningen om livet är livet självt. Vägen är målet. Den som tror han kan hålla livet och sanningen i sin hand och äga dem har slutat vandra vägen. Han har tagit ett steg utanför vägen och tror han då förblir med sanningen, den han just förlorat. Men att leva i sanningen är att vandra livets väg, delta i livsprocessen. Vi äger inte livet och sanningen men kan vandra Jesu väg och bli livet och sanningen. Förändras med livet.
Alla vill utvecklas men ingen vill ändra på sig...(?)
A
Algotezza aka Algotezza
- * KYREUS *
- Inlägg: 3720
- Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
- Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...
- Rak fråga till Algotezza!
/Ang sekter:..../
- anser du slutna sekter generellt bra eller dåliga för människor??
/plus:/
- anser du Knutby-incidenterna röjer bra eller dåliga församlings-
typer inom frikyrkligheten???( Knutby hade ju mycket
New Age typ sk Kristi Brud)
(c) KYREUS
- anser du slutna sekter generellt bra eller dåliga för människor??
/plus:/
- anser du Knutby-incidenterna röjer bra eller dåliga församlings-
typer inom frikyrkligheten???( Knutby hade ju mycket
New Age typ sk Kristi Brud)
(c) KYREUS
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
- miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Re: - Svar till Miles Davis!
(c) KYREUS skrev:Vad är döden? "Död är död", anför du. Själv ser jag saken så här: döden är en process; inget statiskt faktum. Döden är enligt mig, KYREUS, :
1. Fasväxlingen liv-död; börjar redan vid födseln
2. Döendet; förvandlingsprocessen - då sjukdom eller
ålder sätter succesiv punkt för jordelivet...
3. "Tillståndet" död; det man vanligen menar.
För den kristne innebär döden PORTEN till det eviga
och spirande livet i Paradiset. Denna sistnämnda
syn är inget vetenskapligt faktum - men
en stark övertygelse i den kristnes själ.
Döden är INTE en semantisk fråga.
(c) KYREUS
Döden som begrepp är en semantisk fråga.
Döden som företeelse är inte en semantisk fråga.
Usch för ett evigt paradis - jag skulle nog bli skapligt rastlös efter ett antal tusen år (och om inte det, så åtminstone efter några miljoner).
- * KYREUS *
- Inlägg: 3720
- Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
- Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...
- Svar till Miles Davis!
I evigheten, i det Bibeln kallar "Paradiset", är tiden ingen realitetet och mänskliga tillkortakommanden ett minne blott.
So, my man, just dont worry! // (c) KYREUS
So, my man, just dont worry! // (c) KYREUS
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
Döendet kan man se som en process men inte tillståndet att vara död,
mer än förmultningsprocessen förstås.
Det där med "den starka övertygelsen i den kristnes själ" tror jag inte så
mycket på. Det finns människor som har en stark övertygelse men man ser väldigt mycket tvivel. Det är den kristnes strora stötesten ofta väl?
Kampen med tvivlet.
mer än förmultningsprocessen förstås.
Det där med "den starka övertygelsen i den kristnes själ" tror jag inte så
mycket på. Det finns människor som har en stark övertygelse men man ser väldigt mycket tvivel. Det är den kristnes strora stötesten ofta väl?
Kampen med tvivlet.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
miles davis skrev:Avantgardet skrev:hovnarr skrev:Frågan är vilken som är värst - dödsångesten eller livsångesten.
Är det så? Varför ogillar vi då tanken på något ofrånkomligt? Det finns många saker som vi med stor säkerhet anser oss veta och som är ofrånkomliga, varför fyller inte dessa oss med ångest? Kanske nån bestämt att vissa ofrånkomliga saker ska vara mer läskiga än andra?
Pragmatism är lite av människans ledstjärna - vi kan gå med på praktiskt taget vad som helst, så länge vår uppdiktade säkerhet förblir intakt. Nästan alla ofrånkomligheter, förutom döden, finner sin bekräftelse i just livet. För med livet följer möjligheter; ett ständigt försök till kompenserande, uppgångar och motgångar emellan.
Men med döden? Döden är per automatik möjlighetslös.
Camus har skrivit en hel del snygga saker om det här.
Jo, jag gillar Camus, men nu tänkte jag mer hovnarrs inlägg i sig. Han vände ju upp och ned på steken, det var inte döden som var läskig utan det oändliga livet - och du säger ju själv samma sak längre ned (ska jag korrigera tempus till efter att det här blivit skrivet, alltså när du har läst det, eller skall jag skriva som jag tänker i skrivande stund?). Sen har jag och hovnarr varit inne på det där i en helt annan tråd för ett bra tag sen - den gången jag tänker på nu specifikt gällde det cykelhjälmar och så kom man att tänka på att det hela tiden finns den här strävan efter att göra produkter "säkrare" men varför? Så det här med döden alltså, och som jag redan skrivit så är det ju faktiskt fullt möjligt för livet att framstå som något värre i denna bemärkelse (därav självmordet, och därigenom Camus).
Nu letade jag emellertid fram min Montaigne och för att citera:
Målet för vår färd är döden. Döden är det nödvändiga riktmärket. Om döden skrämmer oss, hur är det möjligt att ta ett enda steg framåt utan feber? Den breda massans botemedel är att inte tänka på den. Men vad är det för djurisk enfald som kan leda dem till sådan grov förblindelse? De får betala åsnan i rumpan nu när han satt sig i sinnet att backa [det kursiverade är Lucretius]. Det är inte konstigt att de så ofta fastnar i fällan. (ur "Att filosofera är att lära sig dö")
Det var emellertid inte alls vad jag sökte i den. Men det var väl ungefär vad som kom på tal den där gången om cykelhjälmar, tangerade samma sak. Rädslan för döden, och samtidens förtryck av döden skulle vi kunna säga - hela tiden gömma undan, besegra o.s.v. Montaigne skriver dock på ett annat ställe i samma essä nåt i stil med att den som insett att det inte är ont att berövas livet vet också att inget ont finns i livet. Det är faktiskt inte ett rationellt sätt att reagera på döden - med rädsla. Camus med en vinkling alltså. Och sett på så sätt och sen att hovnarr applicerar samma rädsla på evigt liv, ja, man börjar ju fundera. Det är ofrånkomligt, och vi berörs av det, men många andra saker här i livet uppfyller samma kriterium. Sen när jag begrunnar sådana ett tag så finner jag likväl att ångesten börjar växa. Vad jag sluter mig till därav är att hur det verkligen förhåller sig - vilket vi antar oss veta i detta fallet - är ytterst mycket litet avgörande för hur vi uppfattar saken. Det är något annat bakom detta. Det här med ångesten alltså. Samtidigt så bevisar ju hovnarr genom sitt stekvändande tidigare i tråden att vi själva, och de föreställningar vi gör oss om sakförhållanden, är avgörande för hur vi därefter uppfattar något. Därför torde det väl vara rimligt, givet trådens utgångsläge, att hävda att den lära som lanserar den häftigaste partykryssaren till "död" eller "efterliv" kammar hem flest andliga poäng? (fast det var så klart ett pragmatiskt sätt att se på saken - Camus ger dock livet ett egenvärde och vi kan ju se det så också, men som jag försökt ta upp här så kan det, beroende på hur problemet accentueras, framstå som minst lika läskigt)
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Tänk om gud vore som solen och livet vore som ljuset vi ser från månen. När solen går och gömmer sig bakom jorden så slockar även månen. Kommer ljuset som speglades i månen till himmelen då? Får det evigt liv? Har ljuset återvänt till solen så att det kan åka ut på ännu ett äventyr nånannanstans i universum? Eller var det bara månen som trodde sig vara som gjord av ljus för en stund?
- * KYREUS *
- Inlägg: 3720
- Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
- Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...
- Svar till Viola!
Tack bästa Viola för fina tankar om tro och tvivel. Vad är då tvivel? du ventilerar ju bla det...
Tvivel är det som får tron att ständigt leva. Tvivel är som att dammsuga eller tvätta smutsiga fönster en vårdag. Det är helt enkelt sunt att tvivla.
Tom är tvivel "granne med GUD". Minns du Jesus ord de sista timmarna:
"Min GUD, min GUD, har du övergivit mig??"
&&&&&&&&&&
Sen frågan om sk övertygelse. Vad är då övertygelse och finns den?
ABSOLUT. Så mycket påfrestningar och prövningar alla - inte minst kristna - kan känna på i livet. Hur klarar människan det? Ja, ateister kan vara starka och var de hämtar kraften ifrån vet i alla fall inte jag.
Men var jag som kristen hämtar kraften ifrån vet jag: bönen.
&&&&
Så, GLAD PÅSK, bästa Viola, tillönskar
CHRISTER KYREUS, kristen 100% (i övertygelsen)
Tvivel är det som får tron att ständigt leva. Tvivel är som att dammsuga eller tvätta smutsiga fönster en vårdag. Det är helt enkelt sunt att tvivla.
Tom är tvivel "granne med GUD". Minns du Jesus ord de sista timmarna:
"Min GUD, min GUD, har du övergivit mig??"
&&&&&&&&&&
Sen frågan om sk övertygelse. Vad är då övertygelse och finns den?
ABSOLUT. Så mycket påfrestningar och prövningar alla - inte minst kristna - kan känna på i livet. Hur klarar människan det? Ja, ateister kan vara starka och var de hämtar kraften ifrån vet i alla fall inte jag.
Men var jag som kristen hämtar kraften ifrån vet jag: bönen.
&&&&
Så, GLAD PÅSK, bästa Viola, tillönskar
CHRISTER KYREUS, kristen 100% (i övertygelsen)
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
miles davis skrev:Död är död, eller hur?
ja, men bara för att din kropp dör betyder inte att du (medvetandet) oxå dör.
Algotezza skrev:Sökandet efter "den yttersta och absoluta meningskaparen", då vi är "meningssökande djur".
vi är inte djur, vi är människor.
(c) KYREUS skrev:Ja, ateister kan vara starka och var de hämtar kraften ifrån vet i alla fall inte jag.
från sig själv. och andra människor och saker som gör dom lyckliga.
Men var jag som kristen hämtar kraften ifrån vet jag: bönen.
jag gillar inte bönor.
- miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Avantgardet, relativism för fulla muggar alltså.
Nåväl, det är mycket möjligt. Även om jag tvekar (Camus' ande hemsöker mig).
Något säger mig att The Denial of Death kommer bli mäkta intressant läsning. När jag väl får den, om en evighet eller två.
Kyreus, bönen är - i mina ateistiska ögon - uteslutande ett moment av självreflektion. Man skulle kunna se det som en psykisk ventil; och även jag har en sådan. Dock ber jag inte, men bön är långt ifrån den enda metoden.
amy, haja sammanhanget! Du kan lära dig tillsammans med Kyreus.
Och bara för att du tog upp det: Enligt min mening är människan en biologisk varelse, och våra medvetanden är fysiologiskt konstituerande. När min kropp upphör att fungera, så upphör även jag att existera.
Sen är det upp till dig att hitta dina egna eventuella svar.
Nåväl, det är mycket möjligt. Även om jag tvekar (Camus' ande hemsöker mig).
Något säger mig att The Denial of Death kommer bli mäkta intressant läsning. När jag väl får den, om en evighet eller två.
Kyreus, bönen är - i mina ateistiska ögon - uteslutande ett moment av självreflektion. Man skulle kunna se det som en psykisk ventil; och även jag har en sådan. Dock ber jag inte, men bön är långt ifrån den enda metoden.
amy, haja sammanhanget! Du kan lära dig tillsammans med Kyreus.
Och bara för att du tog upp det: Enligt min mening är människan en biologisk varelse, och våra medvetanden är fysiologiskt konstituerande. När min kropp upphör att fungera, så upphör även jag att existera.
Sen är det upp till dig att hitta dina egna eventuella svar.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster