Återfödelse

[cogito]

Hovnarr skrev:

Jag menar såhär: Vetenskapen syftar till att beskriva verkligheten. Låt oss nu säga att själar sannerligen är en del av verkligheten. Skulle vi då behöva revidera exempelvis fysiken i stor utsträckning, för att också kunna beskriva själar?

Själar är ingen del av verk - ligheten.
Verk-ligheten består av det som uppenbarar sig som verk. Jämför termen existens, från latin ex-sistera: att träda fram ur, att stå brevid, (att uppenbara).

Jag menar ytterligare såhär: Hur skulle reaktionen av det vetenskapliga etablissemanget bli om en själ uppenbarade sig? Skulle den påminna mer om A eller om B?

A) Jasså det fanns en själ! Ja, nu när jag studerar det närmare här så ser jag ju att det faktiskt var "möjligt" hela tiden. Själar är ju inget annat än energiformer som är oberoende av tid och våra termodynamiska lagar för att de [...], vilket ändå stämmer ganska bra med Einsteins teorier om bla, bla, bla...

Ja, våra tankekategorier enligt Aristoteles stämmer inte när det gäller tid och rum. Redan Kant kallade de "en allsköns förvirrad rapsodi".

B) Herrejävlar det finns en själ! Det betyder att Einstein haft fel, kvantfysiken är åt helvete och tiden bara är en illusion. Termodynamiken är bara trams den med. Nu måste vi verkligen ta och lyssna på kyrkan och New Age-rörelsen i det att vi utarbetar vår nya vetenskap för det nya milleniet! Dom måste ju kunna det här med själar...

Nej, naturvetenskapens rön om den oorganiska verkligheten är riktiga. Slutledningar ur dessa är däremot ett fall för tänkandet, dvs en person utan vetenskaplig skolning men med god omdömeskraft tävlar på samma arena. Vetenskapliga modeller kan fungerar i praktiken fastän slutledningarna är helt åt fanders. (bl a när det gäller ljuset, hehe)

mvh/ cogito

[hovnarr]

Själar är ingen del av verk - ligheten.
Verk-ligheten består av det som uppenbarar sig som verk. Jämför termen existens, från latin ex-sistera: att träda fram ur, att stå brevid, (att uppenbara).

Beklagar. Vi menar olika saker. I så fall menar jag: Låt oss anta att själar existerar.

Ja, våra tankekategorier enligt Aristoteles stämmer inte när det gäller tid och rum. Redan Kant kallade de "en allsköns förvirrad rapsodi".

och:

Nej, naturvetenskapens rön om den oorganiska verkligheten är riktiga. Slutledningar ur dessa är däremot ett fall för tänkandet, dvs en person utan vetenskaplig skolning men med god omdömeskraft tävlar på samma arena.

Du menar att om vi blev varse en själ så skulle vi få bättre uppfattning av tid och rum, så att tankekategorierna - som säkert både ligger till grund för och är en produkt av vetenskapen - skulle bli mindre förvirrade?

I så fall: Hur? Det visar sig att själen verkligen existerar. Då tror jag att vetenskapen skulle studsa vid chansen att beskriva den. Kan vi spekulera i hur en sån beskrivning skulle kunna se ut?

§

[db]

Våra nuvarande fysikaliska begrepp tycks inte räcka för att förklara själavandring. Om själavandring upptäcks kommer det säkert krävas någon helt ny teori för att beskriva den.

Troligen skulle upptäckten av dessa själar se ut så här. "Nämen titta, det förekommer oförklarlig informationsöverföring mellan döda varelser och nya varelser. Undrar vad det kan bero på?" En möjlighet kan vara att det finns något utanför vårt universum som ibland påverkar saker här inne. Ungefär som om objekten i ett datorspel upptäcker att det finns något utanför spelet som ibland påverkar saker där inne. Hurra, vi har fått en helt ny bit av verkligheten att undersöka. Eller, mindre troligt, att ingen direkt informationsöverföring sker utan att vissa egenskaper med nödvändighet återkommer p.g.a. konstiga matematiska samband. Eller något annat som vi inte tänkt på.

Bättre?

[Akryon]

Är återfödelse möjlig? Jag kan inte tänka mig det. Jag förstår mig inte på den. I sådana fall så skulle alltså jag, när jag dör, födas igen. Men varför är det jag som föds igen och inte bara vem som helst annan som föds första gången?

Tänk er att jag dör i morgon. Jag har nu massor av utmärkande egenskaper och ett speciellt utseende. Det är just denna kombination av minnen, tänkesätt, intryck, medvetenhet, funderingar, åsikter och allt vad det heter som är jag. Så dör jag. Och återföds. Låt säga att jag återföds i Saudiarabien. "Jag" har ett helt annat utseende, växer upp med helt andra värderingar, får helt andra minnen etc etc. Jaha? Vad är det som gör att detta är en reinkarnation av mig? Är det generna? Eller är det den där själen som spökar nu igen?

Det finns ju folk som på ett eller annat sätt har fått ta del av ett annat liv, t ex genom hypnos. Personer som har upplevt att de var någon annan förut, låt säga snickare från Paris på 1800-talet, som man senare har kunnat kolla upp verkligen har funnits. Och då sägs denna person vara en reinkarnation av snickaren. Knäppt, skulle jag vilja säga. Kanske kan tankar föras över mellan olika hjärnor, jag vet inte, men att säga att det var en reinkarnation - att det är samma person - förstår jag inte.

Kommentarer?

alltså vad är skillnaden mellan att återfödas och att bara födas normalt, typ...?
man har ju ändå glömt bort allt från förra livet, så vaddå:) knäppt XD
på tal om det hinduer är lite konstiga straffet för att vara ond är att återfödas till ex råtta, men varför matar de hitler och tar hand om de, varför är råttor heliga?'alltså om jag är en mördare och följer hinduismen, behöver jag vara rädd?
tycker inte jag jag kommer ändå att få mat osv folket tar hand om mig om jag hamnar i indien exempelvis. XD
tycker inte att det är ett straff man kommer ju inte ihåg straffet ändå och om en katt äter upp mig kommer jag tillbaks och blir människa?
sorry komm ut ur banan lite händer mig då och då, lol XD

[Grubblaren]

Jag tror iaf på återfödesle. När man dör så är det bara kroppen som gör de. Själen lever vidare och att vi kommer till en annan dimension. Vem skulle använda kroppen om inte du var i den?