evasson skrev:Gudsvilja är ovillkorlig kärlek då den yttrar sig. Den yttrar sig olika för olika människor Algotezza.
Guds kärlek om den finns är väl på hela tiden och gäller allt och alla. Olika människor tolkar den olika.
/Algotezza
Moderator: Moderatorgruppen
evasson skrev:Gudsvilja är ovillkorlig kärlek då den yttrar sig. Den yttrar sig olika för olika människor Algotezza.
evasson skrev:Guds kärlek når överallt, men en del står utanför denna kärlek (eftersom de själv vill detta).
Om du vill leva i Guds kärlek måste du lyssna ännu mera på ditt goda samvete,
och göra detta under en längre period.
evasson skrev:Hur vet du det?
Framför allt skall man väl handla efter sitt samvete om man vill att det skall förbli gott.
/Algotezza
-------------------------------------------------------------------------
Rent empiriskt vet jag om att du är kärleksfull, ber om ursäkt.
Förmodligen har vi olika språk, så jag förstår det du skriver på ett annat sätt.
Jag känner ofta att jag gör fel/syndar i mitt hjärta.... det är väl som Jesus förespråkade.
Det känns inte bra att andra syndar heller, åtminstonde dom jag älskar.
Jag ber hela tiden, men specifik och medveten bön i början av dagen och slutet av dagen.
Kanske åker jag ned i framtiden till Vadstena kloster.
reflex skrev:Det är inte mycket som jag är absolut säker på.
En sak dock, är jag hundraprodentigt säker på, och det är att det inte finns någon gud.
Gud är ett fantasifoster som vår hjärna och vår livliga fantasi har producerat åt oss.
Återigen är det frågorna som är viktigast.
Vad skulle gud vara bra för?
Och ponera att gud fanns, vad skulle det vara för mening med att skapa livet på Jorden?
Och vad skulle religionen vara bra för?
Det vill säja, vad vore det för mening med att vi tror att det finns en gud?
Och vad är det för mening med ett himmelrike? Ingenting kan bli bättre och mer anpassat till oss än den värld vi lever i.
Och varför ska vi be till denna tänkta gud? Tror vi att vi kan vinna personliga fördelar genom detta? Precis som om vi trodde att gud var en despot som vi kunde blidka genom att fjäska och visa underkastelse. Precis om om gud vore lika som våra egna jordiska härskare.
Detta är vad jag kommer fram till när jag studerar gud utifrån min erfarenhet.
Algotezza skrev:reflex skrev:Det är inte mycket som jag är absolut säker på.
En sak dock, är jag hundraprodentigt säker på, och det är att det inte finns någon gud.
Gud är ett fantasifoster som vår hjärna och vår livliga fantasi har producerat åt oss.
Återigen är det frågorna som är viktigast.
Vad skulle gud vara bra för?
Och ponera att gud fanns, vad skulle det vara för mening med att skapa livet på Jorden?
Och vad skulle religionen vara bra för?
Det vill säja, vad vore det för mening med att vi tror att det finns en gud?
Och vad är det för mening med ett himmelrike? Ingenting kan bli bättre och mer anpassat till oss än den värld vi lever i.
Och varför ska vi be till denna tänkta gud? Tror vi att vi kan vinna personliga fördelar genom detta? Precis som om vi trodde att gud var en despot som vi kunde blidka genom att fjäska och visa underkastelse. Precis om om gud vore lika som våra egna jordiska härskare.
Detta är vad jag kommer fram till när jag studerar gud utifrån min erfarenhet.
Det märks att du inte har mött gud/Gud.
Meningen med livet är att uppleva. Att göra/skapa och uppleva, uppleva livet. Skapa berättelser. För det är vad vi gillar och gör. Du kör med berättelsen att Gud/gud inte finns. Andra berättar att hen finns. Man väljer själv utifrån sin erfarenhet, vilket också du gör, enligt vad du skriver.
/Algotezza
evasson skrev:Algotezza jag behöver rådgivning kring religiös information.
Det är så att jag har bekanta och vänner som är Muslimer och
nu när jag möter dem känner jag mig osäker. Koranen och Muslimer
accepterar inte Helig Ande, Jesus Kristus som deras Herre.
Skall jag läsa mer i Bibeln, och även andra böcker känner jag kanske Buddismen
så jag inte känner mig så ostadig på benen. Vad skall jag läsa om? Jag känner att
denna väg är den bästa.
Algotezza skrev:reflex skrev:Det är inte mycket som jag är absolut säker på.
En sak dock, är jag hundraprodentigt säker på, och det är att det inte finns någon gud.
Gud är ett fantasifoster som vår hjärna och vår livliga fantasi har producerat åt oss.
Återigen är det frågorna som är viktigast.
Vad skulle gud vara bra för?
Och ponera att gud fanns, vad skulle det vara för mening med att skapa livet på Jorden?
Och vad skulle religionen vara bra för?
Det vill säja, vad vore det för mening med att vi tror att det finns en gud?
Och vad är det för mening med ett himmelrike? Ingenting kan bli bättre och mer anpassat till oss än den värld vi lever i.
Och varför ska vi be till denna tänkta gud? Tror vi att vi kan vinna personliga fördelar genom detta? Precis som om vi trodde att gud var en despot som vi kunde blidka genom att fjäska och visa underkastelse. Precis om om gud vore lika som våra egna jordiska härskare.
Detta är vad jag kommer fram till när jag studerar gud utifrån min erfarenhet.
Det märks att du inte har mött gud/Gud.
Meningen med livet är att uppleva. Att göra/skapa och uppleva, uppleva livet. Skapa berättelser. För det är vad vi gillar och gör. Du kör med berättelsen att Gud/gud inte finns. Andra berättar att hen finns. Man väljer själv utifrån sin erfarenhet, vilket också du gör, enligt vad du skriver.
/Algotezza
reflex skrev:Algotezza skrev:reflex skrev:Det är inte mycket som jag är absolut säker på.
En sak dock, är jag hundraprodentigt säker på, och det är att det inte finns någon gud.
Gud är ett fantasifoster som vår hjärna och vår livliga fantasi har producerat åt oss.
Återigen är det frågorna som är viktigast.
Vad skulle gud vara bra för?
Och ponera att gud fanns, vad skulle det vara för mening med att skapa livet på Jorden?
Och vad skulle religionen vara bra för?
Det vill säja, vad vore det för mening med att vi tror att det finns en gud?
Och vad är det för mening med ett himmelrike? Ingenting kan bli bättre och mer anpassat till oss än den värld vi lever i.
Och varför ska vi be till denna tänkta gud? Tror vi att vi kan vinna personliga fördelar genom detta? Precis som om vi trodde att gud var en despot som vi kunde blidka genom att fjäska och visa underkastelse. Precis om om gud vore lika som våra egna jordiska härskare.
Detta är vad jag kommer fram till när jag studerar gud utifrån min erfarenhet.
Det märks att du inte har mött gud/Gud.
Meningen med livet är att uppleva. Att göra/skapa och uppleva, uppleva livet. Skapa berättelser. För det är vad vi gillar och gör. Du kör med berättelsen att Gud/gud inte finns. Andra berättar att hen finns. Man väljer själv utifrån sin erfarenhet, vilket också du gör, enligt vad du skriver.
/Algotezza
Mött gud? - Nej - Och vad betyder det?
Däremot har jag vandrat vägen till frälsning.
Att bli frälst är som att se dimman lätta i morgonsolen. Luften klarnar och du kan se tydligt det som tidigare var dolt i slöjor.
Frälsningen kommer inifrån utan att du behöver tänka eller fatta något beslut. Den bara kommer smygande av sig själv om du banar väg för den.
Återgå till "Religion och andlighet"
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster