Anders skrev:Esther skrev:Anders - du frågar vad som händer idag mellan judar och katoliker som verkligen lever sin tro?
Guds dom.
Det är den som händer, och vi är bara i början. Det kommer nu - det som väntat.
Och alla skrattar --- tills det inte är så roligt längre.
Vem skrattar? Det är som det är.
Var - i nya testamentet - framhålls judarna som människor med en förrangsställning?
ROMARBREVET... bara att läsa innantill...
Gud har inte förskjutit sitt folk
111Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. 2Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt. Ni vet ju vad skriften säger i berättelsen om Elia, då han anklagar Israel inför Gud: 3Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner, jag är ensam kvar, och nu står de efter mitt liv. 4Vad får han för svar från Gud? Jag har sparat åt mig sju tusen män som inte har böjt knä inför Baals bild. 5På samma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 6Men om det var av nåd var det inte för gärningars skull – då vore nåden inte nåd. 7Det betyder att Israel inte har uppnått vad det strävar efter, bara de utvalda har uppnått det. De andra har blivit förstockade, 8som det står skrivet: Gud har gett dem en ande som omtöcknar dem, gett dem ögon som inte kan se och öron som inte kan höra, ända till denna dag. 9Och David säger: Låt deras bord bli en fälla som fångar dem, en stötesten, ett straff för dem. 10Förmörka deras ögon så att de inte kan se, och böj deras ryggar för alltid.
11Jag frågar då: kanske snavade de för att de skulle falla? Visst inte. Men när de föll blev det till räddning för hedningarna, för att detta skulle sporra deras egen avund. 12Om deras fall gav världen rikedom och deras nederlag gav hedningarna rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?
13Men till er hedningar vill jag säga: just som apostel för hedningarna prisar jag min tjänst. 14Kanske kan jag väcka mina stamfränders avund och rädda några av dem. 15Ty om detta att de försköts gav världen försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda? 16Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga.
Olivträdet och dess grenar
17Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, 18så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig. 19Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. 20Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt; 21ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna skall han inte heller skona dig. 22Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren. 23De andra blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar i sin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen. 24Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd.
Israels slutliga räddning
25Bröder, för att ni inte skall förlita er på ert eget förstånd vill jag att ni skall känna till denna hemlighet. En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. 26Men då skall hela Israel bli räddat, som det står skrivet: Från Sion skall befriaren komma och ta bort all synd från Jakob. 27Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder.
28Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. 29Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse. 30Ni var tidigare olydiga mot Gud men har nu fått förbarmande genom deras olydnad. 31Nu har de varit olydiga medan ni har fått förbarmande för att även de skall få förbarmande. 32Gud har gjort alla till olydnadens fångar för att kunna förbarma sig över alla.
33Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. 34Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? 35Vem har skänkt honom något som han måste återgälda? 36Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.
