Hubert skrev:I någon eller några av de 1000-tals kristna versioner av Gud har du säkert rätt, och i andra fel.
Det är allmänt känt att människor i alla världsdelar har mördats av kristna för att de har förnekat eller ringaktat Gud.
Att vi är syndiga sedan födsel är av många kristna en kär utgångspunkt. Vi är alla usla och behöver Guds förlåtelse. Jag som är ateist rycker på axlarna åt det här, liksom åt fyraåringen som hotar med att tomten inte kommer till mig om han inte får som han vill.
Skulle jag sträva efter att bli gud eller gudinna?
Jag tror inte att det finns Gud/gudar eller gudinnor!531bts skrev:Hubert skrev:För kristna i gemen är det en självklarhet att vi behöver Guds förlåtelse.
Att ens tänka att vi inte behöver den är en stor synd, nämligen att förneka Gud.
Jag som är ateist blir väl bränd på ett eller annat modernt sätt om Sverige lutar åt en kristen teokrati.
Att förneka Gud är ingen synd. Inte heller att förneka Människosonen, däremot att förneka, Helig Ande.
För mig ter sig det fullkomligt logiskt. En blind tro på en Gud med oklar agenda, är ingen synd att förneka. Att förneka Människosonen dvs den som i tanke, tal och gärning förverkligat den medfödda filosofiska förmågan och är helt etablerad i Gudsmedvetande, kan man ifrågasätta och förneka utan synd.
Att förneka Helig Ande är däremot en synd. Helig Ande är den förbindande länken mellan helheten, Gud till sina ingående delar, människan. Helig Ande är Guds behovstyrda funktion. Ett vibrerande fenomen som skapar en "bild", "hologram" vi människor ingår i, lever i förhållande till och lever av. Som vi med den mänskliga tanke- och språkförmågan kan förstå och kommunicera. Förnekar vi den som utgångspunkt och auktoritet för vårat förstånd, har vi avsagt oss alla möjligheter att leva i samförstånd, gemenskap och kärlek. Då är vi hänvisade till var och ens godtycke där makt och manipulation för självhävdelse och överlevnad är incitament i vårat umgänge. Det är den stora synden: man ser verkligheten som i grunden död teknologi och därmed avsaknad av en allmängiltig, självklar och begriplig mening, var och en måste "skapa" sin egen. Man strävar mot att underförstått bli gud eller gudinna. Tanken, antagandet, tron att universum är ett behovstyrt uttryck från en om sig själv och sina ingående delar medveten varelse, blir omöjlig. Därför är förnekandet av Helig Ande en synd.
Som ateist betraktar du inte människan som den mest utvecklade och högsta arten?
Det betyder att det idag nästan är 8 miljarder individer som står mot varandra i en ständig kamp för att avgöra vem eller vilka av oss som är högst eller mest kompetent. Kan inte det betraktas som en strävan att bli herre på täppan ett slags gud eller gudinna?
