Finns Gud?
Moderator: Moderatorgruppen
eller icke sinnesinbillning utan verbal dito
verbillning
aperceptionell verbillning
varför är det omöjligt att bevisa att gud inte finns?
jag ser honom inte altså existerar han inte. det var ju enkelt.
men man måste tro på honom för att kunna se honom
så tro är ett par glasögon typ som gör att man ser?
i så fall är han ju inte någon absolut entitet?
Jag misstänker att religionerna finns kvar därför att
1. tradition
2. grupptryck
3. det finns ingen förklaring till varför vi existerar och religionerna låtsas ha en sån
verbillning
aperceptionell verbillning
varför är det omöjligt att bevisa att gud inte finns?
jag ser honom inte altså existerar han inte. det var ju enkelt.
men man måste tro på honom för att kunna se honom
så tro är ett par glasögon typ som gör att man ser?
i så fall är han ju inte någon absolut entitet?
Jag misstänker att religionerna finns kvar därför att
1. tradition
2. grupptryck
3. det finns ingen förklaring till varför vi existerar och religionerna låtsas ha en sån
Om vi om Gud kan konstatera att han/hon finns eller ej beror bara på definitionen av honom/henne...
Är Gud en utomkosmisk (= som ej finns i kosmos) immateriell evig skaparmakt är det inte konstigt om vi bara kan "bevisa" hans/hennes existens via tron = inbillningen = fantasin. Om denna makt dessutom står över all logik och alla naturlagar måste han vara t.ex. ett utomkosmiskt spaghettimonster som bara lattjar med oss.
Med en annan defintion kan man via egna upplevelser bevsia hans existens. Det finns ju trots upplevelser av t.ex. mystik karaktör som kan funka som personliga bevis. Därrvid spelar de ingen roll vad som gjort sinnet känsligt för den gudomliga dimensionen, heliga örter, meditation, tanke- eller känslo koncentration, avslappning, sex... Det är inte konstigare att uppleva än en kopp kaffe.
/Algotezza
Är Gud en utomkosmisk (= som ej finns i kosmos) immateriell evig skaparmakt är det inte konstigt om vi bara kan "bevisa" hans/hennes existens via tron = inbillningen = fantasin. Om denna makt dessutom står över all logik och alla naturlagar måste han vara t.ex. ett utomkosmiskt spaghettimonster som bara lattjar med oss.
Med en annan defintion kan man via egna upplevelser bevsia hans existens. Det finns ju trots upplevelser av t.ex. mystik karaktör som kan funka som personliga bevis. Därrvid spelar de ingen roll vad som gjort sinnet känsligt för den gudomliga dimensionen, heliga örter, meditation, tanke- eller känslo koncentration, avslappning, sex... Det är inte konstigare att uppleva än en kopp kaffe.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Finns det en allsmäktig Gud, som redan vet allt om oss, varför då inte hjälpa oss till ett bättre och kanske mer förutseende liv? En del menar att detta väsens vägar är för outgrundliga för oss att förstå, är vi då så begränsade att vi inte skulle kunna detta om så vore fallet, jag är faktiskt tveksam?
Säg att du får veta exakt när du skall dö, klarar du av att leva normalt efter det, möjligt, men ju närmare deadlinen du närmar dig desto svårare bör du uppleva det, särskilt om du inser att du har för många saker du önskat få gjort och inser att tiden inte räcker till. Att finna sig i att dö och att välkommna döden, att vara beredd på att avsluta sitt liv är inte alla givet, men är det då dödsskräcken som väckte liv i Gudstron, är det saknaden av våra medmänniskor som lämnat oss, övergivet oss genom att som i ett svek bara dö?
Vi söker ju efter en mening med det mesta och vad är det för vits med att födas, bli beroende av andra, kanske älskad och omtyckt, lära oss en massa kunskaper som allt en dag tas ifrån oss genom vår död, visst ser det ut att sakna något djupare, men kanske är det så livet gestaltas för de flesta, grumligt och halvt oseriöst. Jag har hunnit drabbas av en mängd tankeställare som ställde till mitt tidiga ateistiska livsval, som barn bestämde jag mig för att Gud inte fanns, påverkad av farsan givetvis, men ändock. Efter en serie händelser började jag tvivla, det fanns något som inte gick att förklara, som den händelsen som inträffad när jag var 7 år, sammandrag.
Vi satt hela familjen samlad i vardagsrummet, vi glodde på den enda svartvita kanalen som fanns, klockan var nånstans mellan 21-22, på kvällen. Rätt som det är hörs det ett explosionsliknande ljud utifrån köket, alla hajade till, vi tittade på varandra, sedan gick farsan först, vi andra efter. Han tände lampan i köket och vad får vi se?
Alla skåpsluckorna stod på vid gavel, allt som hade varit på hyllplanerna stod snygt och prydligt ÖVERALLT utan just i skåpen, de var som renrakade. Ingenting var sönderslaget. En smäll, totalt kaos. Farsan kliade sig i huvudet, tittade sig omkring, tittade på oss barn, nej, inte ens vi , jag och mina mindre syskon skulle ha klarat av detta mästerverk utan att slå sönder någonting, ett glas, nått. En poltergeist säger farsan lugnt och börjar röja. Jag försökte hjälpa till så gott det gick, det tog över en timme innan allt såg ut som det borde. Det borde alltså ha tagit en god tid att åstadkomma oredan.
Ytterdörren var låst, vi bodde ett par våningar upp i ett hyreshus och ett gäng glada skämtare hade inte kunnat komma in utan att vi sett dem från vardagsrummet. Kan man acceptera spöken, kan man acceptera att det inte finns en enda vettig förklaring, att alla försök att förstå vad som logiskt hänt bara resulterade i återvändsgränder, bortförklaringar och otroliga berättelser som i sin tur inte var mer troliga än att det faktiskt var en poltergeist, ett spöke, för vem annars skulle klarat detsamma på så kort varsel, förmodligen bara ett ögonblick? Jag tappade ju ett glas, fumlig som jag var när jag hjälpte till, en massa små bitar som for ut över golvet. En människa gör alltid misstag, ingen är felfri.
Men,
kan man acceptera spöken, då är det inte särskilt svårt att acceptera tanken på änglar, eller varför inte, en Gud.
Tillägg
ja farsan började tvivla allt mer och mer på hur saker och ting var funtade allteftersom åren gick, till slut sa han till mig följande.
-När jag dör och om det då finns ett liv efter döden, så kommer jag att meddela dig det.
Säg att du får veta exakt när du skall dö, klarar du av att leva normalt efter det, möjligt, men ju närmare deadlinen du närmar dig desto svårare bör du uppleva det, särskilt om du inser att du har för många saker du önskat få gjort och inser att tiden inte räcker till. Att finna sig i att dö och att välkommna döden, att vara beredd på att avsluta sitt liv är inte alla givet, men är det då dödsskräcken som väckte liv i Gudstron, är det saknaden av våra medmänniskor som lämnat oss, övergivet oss genom att som i ett svek bara dö?
Vi söker ju efter en mening med det mesta och vad är det för vits med att födas, bli beroende av andra, kanske älskad och omtyckt, lära oss en massa kunskaper som allt en dag tas ifrån oss genom vår död, visst ser det ut att sakna något djupare, men kanske är det så livet gestaltas för de flesta, grumligt och halvt oseriöst. Jag har hunnit drabbas av en mängd tankeställare som ställde till mitt tidiga ateistiska livsval, som barn bestämde jag mig för att Gud inte fanns, påverkad av farsan givetvis, men ändock. Efter en serie händelser började jag tvivla, det fanns något som inte gick att förklara, som den händelsen som inträffad när jag var 7 år, sammandrag.
Vi satt hela familjen samlad i vardagsrummet, vi glodde på den enda svartvita kanalen som fanns, klockan var nånstans mellan 21-22, på kvällen. Rätt som det är hörs det ett explosionsliknande ljud utifrån köket, alla hajade till, vi tittade på varandra, sedan gick farsan först, vi andra efter. Han tände lampan i köket och vad får vi se?
Alla skåpsluckorna stod på vid gavel, allt som hade varit på hyllplanerna stod snygt och prydligt ÖVERALLT utan just i skåpen, de var som renrakade. Ingenting var sönderslaget. En smäll, totalt kaos. Farsan kliade sig i huvudet, tittade sig omkring, tittade på oss barn, nej, inte ens vi , jag och mina mindre syskon skulle ha klarat av detta mästerverk utan att slå sönder någonting, ett glas, nått. En poltergeist säger farsan lugnt och börjar röja. Jag försökte hjälpa till så gott det gick, det tog över en timme innan allt såg ut som det borde. Det borde alltså ha tagit en god tid att åstadkomma oredan.
Ytterdörren var låst, vi bodde ett par våningar upp i ett hyreshus och ett gäng glada skämtare hade inte kunnat komma in utan att vi sett dem från vardagsrummet. Kan man acceptera spöken, kan man acceptera att det inte finns en enda vettig förklaring, att alla försök att förstå vad som logiskt hänt bara resulterade i återvändsgränder, bortförklaringar och otroliga berättelser som i sin tur inte var mer troliga än att det faktiskt var en poltergeist, ett spöke, för vem annars skulle klarat detsamma på så kort varsel, förmodligen bara ett ögonblick? Jag tappade ju ett glas, fumlig som jag var när jag hjälpte till, en massa små bitar som for ut över golvet. En människa gör alltid misstag, ingen är felfri.
Men,
kan man acceptera spöken, då är det inte särskilt svårt att acceptera tanken på änglar, eller varför inte, en Gud.
Tillägg
ja farsan började tvivla allt mer och mer på hur saker och ting var funtade allteftersom åren gick, till slut sa han till mig följande.
-När jag dör och om det då finns ett liv efter döden, så kommer jag att meddela dig det.
-
Kajsa-Stina
- Inlägg: 4
- Blev medlem: 22 jun 2010 00:47
- Ort: Malmö
Efter att ha skummat mig igenom & här och där slagit ner & läst bland allt som skrivits på den här tråden ... för det första wow 
Jag reagerade på någon som sa att religion och gudstro var samma sak. Det är ofta så att buddister inte tror på gud och ofta så att man definerar buddismen som religion. Så jag tror inte att gudstro är nödvändigt för att kalla något för religion.
Jag tycker det var viktigt som Algotezza sa att ... "Om vi om Gud kan konstatera att han/hon finns eller ej beror bara på definitionen av honom/henne..."
Det tycker jag är en vettig tanke. Som jag tror man kan bygga en massa märkliga och roliga resonemang utifrån.
Varför religion fortfarande finns undrar nån annan. Ja, men för många människor är det ju vad som erbjuds när livsupplevelsen blir stark. Jag tror att det finns ett behov att sortera intryck inneboende i människan - det är ju tydligt bl.a. när man ser hur barn utvecklas eller när man ser på vad som får folk att säga att dom mår bra eller mår dåligt. Svårsorterade intryck får oss ofta att säga att vi mår dåligt. Själva "driften" eller "lusten" att vilja förstå vad som händer oss är ju dels bara såna som vi är och dels tror jag det är en sund "lust". Självklart kan man ju tycka en massa om kvalitén på olika människors sorterings-system.... eller? Ibland är ju livet omöjligt att ta till sig och svårt att förstå - av olika orsaker för olika människor. Religion används bl.a. för att hantera den sidan av människan - tror jag.
För mig är "gud" oftast ett ord. Och upplevelsen av vad-det-nu-är är ordlös.
Men jag har nytta av det ordet när jag försöker förstå vad andra människor säger sig uppleva. Och jag har nytta av att det finns ett ord i mitt eget språk som jag inte kan "knäcka" - inte kan förstå. Jag skulle kunna avfärda ordet. Men det är inte lika intressant. För min egen andliga utveckling fungerar ordet (för mig personligen) bra att ha som "evigt problem". Som stötesten. Som möjlighet. Och som en spegling av hur medmänniskor och förfäder fungerar och har fungerat. Det är ju ett väldigt roligt och givande ord ... säg bara:
Gud är hålet i pappret som jag läser på.
Vips händer det nåt kul i huvudet ...
Eller se bara på några av dom mer poetiska och humoristiska inläggen på den här tråden.
Jag frågar mig också hur jag skulle se på mig själv & livet om inte gudsbegrepp fanns tillgängliga?
Om synen på vad som kunde upplevas var snäv i mitt samhälle? Men jag upplevde något som stod utanför den snäva synen? t.o.m. utanför språket? Mitt problem med kyrkan (som jag växt upp med) var ju ofta just det - synen på vad som fick plats i upplevelsen var för snäv för mig...
Med detta inte sagt att ordet & religionen också har en massa problematiska följder.
Jag reagerade på någon som sa att religion och gudstro var samma sak. Det är ofta så att buddister inte tror på gud och ofta så att man definerar buddismen som religion. Så jag tror inte att gudstro är nödvändigt för att kalla något för religion.
Jag tycker det var viktigt som Algotezza sa att ... "Om vi om Gud kan konstatera att han/hon finns eller ej beror bara på definitionen av honom/henne..."
Det tycker jag är en vettig tanke. Som jag tror man kan bygga en massa märkliga och roliga resonemang utifrån.
Varför religion fortfarande finns undrar nån annan. Ja, men för många människor är det ju vad som erbjuds när livsupplevelsen blir stark. Jag tror att det finns ett behov att sortera intryck inneboende i människan - det är ju tydligt bl.a. när man ser hur barn utvecklas eller när man ser på vad som får folk att säga att dom mår bra eller mår dåligt. Svårsorterade intryck får oss ofta att säga att vi mår dåligt. Själva "driften" eller "lusten" att vilja förstå vad som händer oss är ju dels bara såna som vi är och dels tror jag det är en sund "lust". Självklart kan man ju tycka en massa om kvalitén på olika människors sorterings-system.... eller? Ibland är ju livet omöjligt att ta till sig och svårt att förstå - av olika orsaker för olika människor. Religion används bl.a. för att hantera den sidan av människan - tror jag.
För mig är "gud" oftast ett ord. Och upplevelsen av vad-det-nu-är är ordlös.
Men jag har nytta av det ordet när jag försöker förstå vad andra människor säger sig uppleva. Och jag har nytta av att det finns ett ord i mitt eget språk som jag inte kan "knäcka" - inte kan förstå. Jag skulle kunna avfärda ordet. Men det är inte lika intressant. För min egen andliga utveckling fungerar ordet (för mig personligen) bra att ha som "evigt problem". Som stötesten. Som möjlighet. Och som en spegling av hur medmänniskor och förfäder fungerar och har fungerat. Det är ju ett väldigt roligt och givande ord ... säg bara:
Gud är hålet i pappret som jag läser på.
Vips händer det nåt kul i huvudet ...
Eller se bara på några av dom mer poetiska och humoristiska inläggen på den här tråden.
Jag frågar mig också hur jag skulle se på mig själv & livet om inte gudsbegrepp fanns tillgängliga?
Om synen på vad som kunde upplevas var snäv i mitt samhälle? Men jag upplevde något som stod utanför den snäva synen? t.o.m. utanför språket? Mitt problem med kyrkan (som jag växt upp med) var ju ofta just det - synen på vad som fick plats i upplevelsen var för snäv för mig...
Med detta inte sagt att ordet & religionen också har en massa problematiska följder.
Jo håller med om att vissa uttryck finns i religion som saknas i samhällets övriga instanser
sociala ritualer, existentiella frågor, psykologisk hjälp
antar att det är svårt att ersätta detta med något icke traditionellt
kulturen blir ju mycket en temporär nöjesindustri
sport och krig, socialiseringsritualer
skolan är naturligtvis viktig, och arbetet
men här finns ju inga helhetsperspektiv, den borgliga kärnfamiljen
eller den socialistiska jämlikhetsidén
är ju också lite uttjatat
dock eftersom jag själv aldrig uppfostrat i något kyrkligt
vänder det sig i magen på mig att tro på något som inte finns
och allt ovan svarar ju inte heller på ursprungsfrågan
varför tror folk på gud när de inte längre tror på jultomten?
är jultomten för synlig? lätt att se att han är en fejk?
den osynliga guden kan man aldrig komma åt kanske?
fast den striden kanske är gammal? -gammal folktro ersattes av kristendom och katolicism
religionerna utnyttjades också som kit av medeltidskungar för att styra folket
och samla in pengar
är väl fortfarande så
alla kan ju inte vara rika, hur skulle det se ut
räcker med en kung, och så lite adel som möjligt
då är ju en osynlig gud väldigt praktisk förstås
sociala ritualer, existentiella frågor, psykologisk hjälp
antar att det är svårt att ersätta detta med något icke traditionellt
kulturen blir ju mycket en temporär nöjesindustri
sport och krig, socialiseringsritualer
skolan är naturligtvis viktig, och arbetet
men här finns ju inga helhetsperspektiv, den borgliga kärnfamiljen
eller den socialistiska jämlikhetsidén
är ju också lite uttjatat
dock eftersom jag själv aldrig uppfostrat i något kyrkligt
vänder det sig i magen på mig att tro på något som inte finns
och allt ovan svarar ju inte heller på ursprungsfrågan
varför tror folk på gud när de inte längre tror på jultomten?
är jultomten för synlig? lätt att se att han är en fejk?
den osynliga guden kan man aldrig komma åt kanske?
fast den striden kanske är gammal? -gammal folktro ersattes av kristendom och katolicism
religionerna utnyttjades också som kit av medeltidskungar för att styra folket
och samla in pengar
är väl fortfarande så
alla kan ju inte vara rika, hur skulle det se ut
räcker med en kung, och så lite adel som möjligt
då är ju en osynlig gud väldigt praktisk förstås
dokido skrev:och min andra tes då? varför rel finns kvar?
De svarar mot ett allmänt mänskligt behov. Som inte vetenskap, kultur (litteratur, musik, fil, teater, konst) och politik kan tillfredsställa fullt ut. Hade de kunnat de hade religionen försvunnit.
Sådant ingen har behov av upphör. Det som finns bara som en tom tradition som inte svarar mot något verkligt, djupt känt behov, kommer också att uppplösas och upphöra.
Sedan kan vi tycka vad vi vill om religionen och dess innehåll och dess prententioner att sitta inne med absoluta sanningar (som är mer än bara tautologier). Hade alltså religionen - trots sina mer eller mindre uppenbara brister och sin, som det kan verka, tydliga brist på verkligt substantiella svar på våra frågor - inte svarat mot ett behov, hade den varit försvunnen från denna värld för länge sedan. Nu finns den här. Avfärda den eller ta dess existens på allvar. Dess innehåll och utsagor behöver vi inte ta på allvar. Men den finns. På gott och ont.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
dokido skrev:Jo håller med om att vissa uttryck finns i religion som saknas i samhällets övriga instanser
sociala ritualer, existentiella frågor, psykologisk hjälp
antar att det är svårt att ersätta detta med något icke traditionellt
kulturen blir ju mycket en temporär nöjesindustri
sport och krig, socialiseringsritualer
skolan är naturligtvis viktig, och arbetet
men här finns ju inga helhetsperspektiv, den borgliga kärnfamiljen
eller den socialistiska jämlikhetsidén
är ju också lite uttjatat
dock eftersom jag själv aldrig uppfostrat i något kyrkligt
vänder det sig i magen på mig att tro på något som inte finns
och allt ovan svarar ju inte heller på ursprungsfrågan
varför tror folk på gud när de inte längre tror på jultomten?
är jultomten för synlig? lätt att se att han är en fejk?
den osynliga guden kan man aldrig komma åt kanske?
fast den striden kanske är gammal? -gammal folktro ersattes av kristendom och katolicism
religionerna utnyttjades också som kit av medeltidskungar för att styra folket
och samla in pengar
är väl fortfarande så
alla kan ju inte vara rika, hur skulle det se ut
räcker med en kung, och så lite adel som möjligt
då är ju en osynlig gud väldigt praktisk förstås
Den gudomliga dimensionen kan ju vara något i stil med elektromagnetiska frekvenser vi inte kan uppfatta med våra sinnen. Det finns vibrationer ("ljud") i luften vi inte kan höra. Men de finns ändå. Med förändrade sinne är det möjligt att uppfatta gudsfrekvensen - är det konstigare än att bin kan uppfattat elektromagnetiska frekvenser vi inte kan uppfatta?
Att sedan maktmänniskor i alla tider använt och fortafrande använder religionen och Gudsbegreppet för att stärka sin egen makt, behöver ju inte innebära att allt tal om Gud eller den gudomliga frekvensen i tillvaron bara är till för att stärka maktelitens makt.
Ett möjligt resonemang
Det finns något mycket enkelt och vardaglgitvi inte kan se som alla överens om finns. Vi kan inte höra det heller. Men vi kan känna det. Vinden. Vem kan se vinden? Vi ser att träden rör sig, vi hör hur vinden får grenar och blad att låta. Men det är effekter av vinden, inte själva vinden. Vind, ande, ruach, pneuma. Osynlig och ohörbar i sig men vi kan se och höra dess verkan och känna den mot kinden. Uppleva den med känslan. Så att något i sig osynligt och ohörbart kan finnas är inget märkligt. Ändå är vinden något fysiskt. Något fysiskt som är osynligt och ohörbart men som likväl finns. Är inte det ett mirakel? Vi kan själva uppleva vinden mot kinden med känslans hjälp. På samma vis kan vi med känslans hjälp uppleva den osynlige gudomen. Och när vi gjort det kan vi också se konsekvenserna av hans existens men ändå inte se honom/henne själv.
Ungefär så...
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
vet inte hur nazismen förhöll sig till religionen, (försökte de assimilera religionen?)
kommunisterna var väl dock inte särskilt glada i den, tyckte den var omodern antagligen, stred mot deras ideologi
men det gick väl inte så bra att få bort religionen
antar att världen är mer komplex än ideologer tror
mer komplex och mer slumpmässig
med tanke på exv den meteroit som slog ner på jupiter häromdan
som ingen upptäckte förrän den slagit ner
som om den träffat jorden hade raderat ut allt liv
vad heter det
man kan inte bara plocka russinen ur kakan
äsch, hitta inte rätt ordspråk
ja. språket är en mäktig manipulatör
apropå media
associera kungabrölloppet med anna odells konstgrej
eg borde kungarna sitta bakom lås och bom istf anna
hon gjorde något med ett gott uppsåt
giftermålet ger inte sverige ett skit utom behåller gammal skåpmat
är media dagens prästerskap?
kommunisterna var väl dock inte särskilt glada i den, tyckte den var omodern antagligen, stred mot deras ideologi
men det gick väl inte så bra att få bort religionen
antar att världen är mer komplex än ideologer tror
mer komplex och mer slumpmässig
med tanke på exv den meteroit som slog ner på jupiter häromdan
som ingen upptäckte förrän den slagit ner
som om den träffat jorden hade raderat ut allt liv
vad heter det
man kan inte bara plocka russinen ur kakan
äsch, hitta inte rätt ordspråk
ja. språket är en mäktig manipulatör
apropå media
associera kungabrölloppet med anna odells konstgrej
eg borde kungarna sitta bakom lås och bom istf anna
hon gjorde något med ett gott uppsåt
giftermålet ger inte sverige ett skit utom behåller gammal skåpmat
är media dagens prästerskap?
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 34 och 0 gäster