var JESUS verkligen GUDs Son?

[* KYREUS *]

Bäste kollega: din fråga om hur jag blev frälst är ju extremt personlig och vi känner ju inte varandra vad jag vet??

Nåväl: något kan jag säga och ber då skämtare gå någon annan stans, för nu talar jag 100% allvar om känsliga ting:

    FRÄLSNING?

Själv brukar jag inte använda ordet frälsning, för det är rätt slitet i högerkristna och fundamentalistiska sekt-sammanhang...

I mitt fall använder jag ordet - GUDSNÄRVARO; i mitt liv har GUD varit närvarande så länge jag kan minnas.
Det  tydligaste tecknet på GUDS närvaro är, hur mitt liv och mönstret och meningen i sammanhangen blir allt klarare.

      Så myckt för nu, skall iväg men kan återkomma
               
                 (c) KYREUS

[Algotezza]

Gudsnärvaro - ett utmärkt uttryck; det använder jag själv också för att beskriva hur jag alltid upplevt tillvaron. Stundtals har denna närvaro varit mer avlägsen eller svårupptäckt,  ibland närmare och mer "självklar". Det har inte direkt att göra med om jag då upplevt livet som behagligt och ljust eller mörkt och obehagligt. Gud är ofta mer närvarande i mörkret och förtvivlan än i ljuset och tillfredsställelsen, förnöjelsen.

A

[offe]

Tackar! Kan vara bra för en född till syndare att veta vad man letar efter.

[Mahatma]

Jag läste första posten och så de två sista sidorna, så jag är inte så insatt vad ni diskuterar men jag hoppar nu bara in i diskussionen.

Gratulerar Lundan, förrästen! Allt roligt när någon har hittan en sådan glädje. Jag fann den några år tillbaka sedan, och efter några år till var den borta... det var då jag insåg att vissa saker i den kristna religionen (obs! inte i den kristna tron) stred mot vad jag anser... ... om en hel del mänskliga saker...

Nå, för att återgå till tråden:


Var Jesus Guds son?

Jag har svårt att tänka mig Jesus som en människa avlad av Helig ande m.m. till stor del p.g.a. min naturvetenskapliga läggning, men jag gör ändå en tolkning.
Min universella gudsuppfattning går ut på det i alla människor finns en Gud, en del av vårt undermedvetna. Enligt mig skulle då Jesus vara Guds son i den bemärkelsen att han stod i kontakt med denna "Gud" i sitt inre. Därifrån fick han allt han behövde i etiska och moraliska funderingar samt all annan övertygelse han behövde för att utföra sitt värv.
Jesus var därför enligt mig en vanlig människa, en lärare med stor insikt...

[Algotezza]

Tackar! Kan vara bra för en född till syndare att veta vad man letar efter.

Man letar efter sig själv och finner Gud.

Om man slutar leta.

A

[Katana]

Precis så är det. Gäller bara att även hålla sig till sig själv sen också.

[Algotezza]

Precis så är det. Gäller bara att även hålla sig till sig själv sen också.

Det är en balansgång på slak lina... Lätt att överge sig själv...

A

[Katana]

Lätt ja, men blir allt svårare med tiden.

[Algotezza]

Lätt ja, men blir allt svårare med tiden.

Ja, det har du rätt i. Allteftersom man alltmer blir den/det man är.

A

[Katana]

Priset för förnekelse blir tillslut för högt. Man måste välja.
Och det valet man gör i slutet av sin väg är det bestående.

[Algotezza]

Priset för förnekelse blir tillslut för högt. Man måste välja.
Och det valet man gör i slutet av sin väg är det bestående.

Ja, så är det. Point of no return.

A

[Katana]

Yeah  :?

[offe]

Fattar tyvärr ingenting. Kan ingen av er vara mer konkret, eller är det här en tävling i att verka så erfaren av att hitta Gud att ni i det närmaste är blassé?

[Katana]

Det handlar kort och gott om att älska sig själv på djupet.
Och bara för att jag nu avslöjat universums mystik kommer jag
förmodligen även att bli stenad för min tydlighet. Men ok. Shoot.

[suchanother]

Offe, själva grejen med religiositet är att babbla i all oändlighet  i abstrakta termer. Du är inte den enda som inte fattar! Ty, det är omöjligt att trolla fram nåt ur tomma intet, ung. som kejsarens nya kläder. Alla "tror" men ingen vet. Fruktansvärt barnsligt och omoget. Därför fortsätter pratet om kejsarens obefintliga plagg.