Vad är Gudstro? Hur uppstår den?

[cogito]

Hej Tanja och Hovnarr!

Nu tänker jag slå två flugor i en smäll och binda ihop "sanningen" med "Mia". Vill bara klarställa innan att jag inte talar ur något självupplevt facit utan att jag sammanlänkar tankar jag har läst här och där.

"Mia" som förekom tidigare står för engelska "I am". Jag skilde mellan "mig" och "Mia". Mig är som en tjock badrock som sitter runt Mia. Mig är inget för sig självt (i sig självt) utan höljer (döljer?) Mia. Likväl identifierar jag (cogito) mig med mig. Jag ställer mig frågan (i vissa högtidsstunder : är "mig" identisk med mig själv? Är "mig"? Eller fördöljer den resursstarka "mig"-känslan ("mig"-identifikationen) det resurssvaga embryot Mia, dvs upplevelsen av "Jag är!" Jag är identisk med mig själv - jag är sann!

I NT står det grekiska ordet alethea (osäker om stavningen) för svenskans "sanning". Har för mig att Lethe är en flod som får den badande att glömma. A-lethea betyder då o-fördold. Sanning är det ofördolda. Att "vara sann" kan då betyder "att vara ofördold". "Jag är sanningen" = jag är identisk med mig själv, mitt innersta väsen = jag är!

"Sanningen skall göra er fria" = Jag-är skall göra er fria. (Jämför Jahve = Jag är den Jag-är)

Är man "religiöst lagd" kan man se Jesus som den (yttre, inre?) makten som är den "jag-är" bringaren som frälsar människan (räddar människan från de fördöljande makterna).

Är man "filosofiskt lagd" kan man mera abstrakt uttrycka det så här: Jag söker efter sanningen, det som är identiskt med sig själv, det som är (på det yttre och det inre planet).

Är man "vetenskapligt lagd" kan man uttrycka det så här: Jag undersöker världens fenomen i syfte att få kunskap om sanningen, om hur världen egentligen är beskaffad. Jag vill övervinna okunskap, vill göra världen o-fördold.

Är man "hålhavande lagd" kanske man kan uttrycka det så här: Hur sjutton får man den där jag-är upplevelsen - för letar ju efter den?!?

På osäker mark, cogito

[Tatjana]

Tolkar ditt inlägg i stort som att det kan vara fruktlöst att leta på fel ställen. Instämmer i det. Vi ser detta hela tiden. Något fattas, så man köper en ny bil. .
(Man ska inte underskatta glädjen av det materiella och ytliga, men det är en orimlig förväntan att sådan "uppgradering" ska leda till varaktig lycka.)

Vad det handlar om är alltså om människan har kapacitet att "keep up the tracks" eller inte?
Har jag mycket pengar så kan jag "tillfredställa mina behov" mer kontinuerligt och har därför större chans att känna mer varaktig lycka?
Är det inte att fuska? Gå vidare utan att passera gå....?

Vad kan man göra åt detta? Lämpligen låta bli att låsa sig till en bestämd lösning ("Nu ska jag bli troende, så blir det bra!") och istället vara uppmärksam på sina känslor och faktiska önskningar.

Visserligen, jag inbillar mig dock att det har ett starkt samband.
Jag är sugen på att tro, men jag vet inte på vad.
vad som är farligt i frågan är- Fast jag VET att det INTE är gud för det har jag aldrig trott på innan.
Risken finns att man då söker sig ---> men istället faktiskt hamnar <---
Allting har en grund, utvecklingen betyder inte alltid framgång.
Kan kontras med en tanke.
Måste jag känna till att musik bygger på noter för att kunna få en tillfredställelse i en sång?

Du minns att jag sa att jag tar ganska lätt på det mesta, även andlighet, och det hänger ihop med det här också.

Det är nog det som är skillnaden på att tro/inte tro, men det är nog en förebild att tro att alla finska kvinnor sitter i bastun med enris bara för att de tar sitt ursprung på allvar.
Där är alldeles för varmt för mig exempelvis.


Jag är lite inne på Atkins för tillfället... så, no sugar.

[Tatjana]

Hej Cogito.
J/avhe/ehova-Jag är den jag är och föranleder mig att vara. Jag är Alfa och Omega. Jag ÄR kärlek. Jag är sann. Gud kan inte ljuga.
Gud kan inte ljuga?

Att komma med osanning är en del av det fria valet vi har fått. Det står i bibeln att den som vet sanningen men ändå ljuger skall dömmas men den som ljuger i okunskap skall gå ostraffad.
Så sanningen gör oss helt plötsligt inte fria. Snarare bundna?
Den som inte vet vad som är rätt kan heller inte göra fel.

Betyder det att jag skadar mina medmänniskor genom att prata om gud?

Det finns en parentes till detta (of course). ALLA kommer att ha en möjlighet att komma i kontakt med sanningen.

Så konstaterandet är.
1. Det finns bara en sanning.
2. Alla har hört talas om den.

Är det så att gud kommer med sanningen? dvs Om du talar om sanningen så talar du om gud.
alt
kommer med sanning? dvs Om du talar sanning kan du lära känna gud.
Alt. Sanningen kommer genom att du lär känna gud?
Alt. Sanningen kommer om du följer gud, för gud är sann?

Personligen tror jag att sanningen uppenbaras för dig om du lär känna den. Vilket kan översättas-Om du ber om sanningen/gud så öppnar han ditt hjärta och dina ögon och du skall se/ha möjlighet att se sanningen/gud.

Varje gång man talar sanning så mår man ju bra (i kontrast till lögnen).
Mina djupaste önskningar, de som får mig att småle i en regning busskö är inte det dem som räknas som sanningar? De tankar som innefattar hur jag VET hur det skulle behöva se ut i världen om jag skall kunna bli 100% lycklig. Tanken på dem tankarna (öhhh) gör att jag mår bra=sanningar?
Sedan att de tankarna överrensstämmer med bibeln är något som jag insett på "senare" tid. (jag är ju enl mig själv fort. ganska ung.)
Detta fenomen är mycket märkligt för mig just nu.

Hade ju varit underbart...
(Ser mig själv i bikini på en paradisisk jord ätandes jordgubbar i sällskap med ett lejon )

Vet du hur man kan skilja på Adam och Eva i en samling av människor?
Det är dem utan navlar.....

[Tatjana]

Varför tror du att det finns en mening med livet?

Det är ju det jag inte gör. Rätt fråga vore: "Varför söker du ändå efter en mening, när du tror att det inte finns någon?" Det är precis som med dig och karlarna.

För att innerst inne vet jag vad som igentligen skulle gör mig lycklig?
Men
1.Hopp
2.Tro
3.Längtan
Är svåra att mista om man har blivit kompis med dem.
Vem vet vad de känslorna kan transformera sig till? Hua.....

[cogito]

Tatjana:

Att komma med osanning är en del av det fria valet vi har fått. Det står i bibeln att den som vet sanningen men ändå ljuger skall dömmas men den som ljuger i okunskap skall gå ostraffad.
Så sanningen gör oss helt plötsligt inte fria. Snarare bundna?
Den som inte vet vad som är rätt kan heller inte göra fel.

Så, vad lär vi oss av det? Att det vardagliga eller vetenskapliga "rätt" kontra "fel" är inte vad som avses med "sanning" kontra "osanning", tycker jag.
Ormens sanning (som frestelse) till Adam och Eva blir till en o-sanning för att den undanhåller "hela" sanningen - men den är ingen "påhittat" lögn. Vi blir som "Gud" i ett avseende, men Adam och Eva kan inte överblicka i vilken kontext det är sant. Samma sak med Jesu frestelser i öknen. Skillnaden är att Jesus genomskådar i vilken kontext frestarens löften står.

De är inga osanningar i mening av "felaktigheter". Men de är inte sanningar i meningen av "alethea", dvs de innehåller ett mått av fördöljande, de är inte o-fördolda.

mvh/ cogito

[Jonas Nystrom]

Tatiana. Du är bra. På samma sätt som Simone Weil är bra.

Cogito. Du skriver:

I NT står det grekiska ordet alethea (osäker om stavningen) för svenskans "sanning". Har för mig att Lethe är en flod som får den badande att glömma. A-lethea betyder då o-fördold. Sanning är det ofördolda. Att "vara sann" kan då betyder "att vara ofördold". "Jag är sanningen" = jag är identisk med mig själv, mitt innersta väsen = jag är!

och jag tänker: a-lethea betyder då oglömd, avglömd, det vill säga, igenkänd, ihågkommen. När någonting kommer in i min håg är jag medveten om dess vara. Det väcker en igenkänsla. Även om jag tror mig uppleva det för första gången. IGENKÄNSLAN SKALL GÖRA EDER FRIA. Smaka på den.

Och fri? Vad är det? Ja, ordet har samma sanskritrot (priya) som säll.

Vi försöker igen: IGENKÄNSLAN SKALL GÖRA EDER SÄLLA!

Aha. Så det var DET han försökte säga. Makes all sense to me.

Truth is for sissies.

jn, igenkänsligt lejon

[Tatjana]

Tatiana. Du är bra. På samma sätt som Simone Weil är bra.

Vad menar du?

Jag följer inte hennes tankar överhuvudtaget men jag försöker att föra en diskussion som leder till något hos personen, inte hos mig självt. (förutom den utveckling jag får gratis)
Insikt kommer från hjärtat.
Fast jag kan hålla med henne att det är mycket bättre att få en tanke än att påstå något som någon lärt mig att påstå men jag tror (till skillnad från Simone) att det faktiskt bara finns ett rätt sätt att finna den sanna guden. Det är inte universiellt eller personligt i den bemärkelsen att man kan göra som man vill.
För den delen, är inte hon död?

[Tatjana]

och jag tänker: a-lethea betyder då oglömd, avglömd, det vill säga, igenkänd, ihågkommen. När någonting kommer in i min håg är jag medveten om dess vara. Det väcker en igenkänsla. Även om jag tror mig uppleva det för första gången. IGENKÄNSLAN SKALL GÖRA EDER FRIA. Smaka på den.

Men en känsla av gemenskap mellan en mor och ett barn som redan är ett faktum vid första sekunden?
Kan ett tillfälle av ogömdhet-äkthet inte vara av en icke ihågkommen stund. Sanningen är inte mer sanning för att den upprepas?
Möjligen kan man bära på erfarenheter redan från födslen och då kan det påstås vara en igenkänsla. Men att veta i sitt dödsögonblick att "nu dör jag" är inte möjligt att återuppleva. Om det inte är så att just dödsögonblicket är likadant som livet självt- vilket osökt leder mig till att det vore naturligt att dö om så vore fallet (då det är naturligt att leva).
Så igenkänslan som ledsagare och friköpare är märklig för mig.

En parentes kan vara att det faktiskt inte är upp till oss att dömma sant/osant i den bemärkelsen att vi skall förkasta vad folk säger oss.
Vår uppgift (därav tvista de lärda) kan tolkas att vara den eviga jakt på exakt kunskap.

Det är ju (inte) målet som gör resan- hälsar SJ

[cogito]

Tatjana:

Så igenkänslan som ledsagare och friköpare är märklig för mig.

"Igenkänslans" förmåga kanske inte är grundad enbart ur ett liv som börjar med födseln? Johannes döparen fick frågan om han var Elias. Om inte detta är en nonsensfråga kanske den har viss samband med Johannes samtidas tro eller förhoppning på att igenkänslan är en möjlig förmåga?

mvh/ cogito

[Jonas Nystrom]

Eller mer öppet sagt: folk reinkarnerar. Därav igenkänslan.

Menon i Platons dialoger har ytterligare en aspekt: logik som igenkänsla.

jn, igenkänd

[Jonas Nystrom]

Simone död? Det kan jag inte tänka mig. Hon lever så länge hon förstås.

jn, förståndig

[Tatjana]

Tatjana:

Så igenkänslan som ledsagare och friköpare är märklig för mig.

"Igenkänslans" förmåga kanske inte är grundad enbart ur ett liv som börjar med födseln? Johannes döparen fick frågan om han var Elias. Om inte detta är en nonsensfråga kanske den har viss samband med Johannes samtidas tro eller förhoppning på att igenkänslan är en möjlig förmåga?

mvh/ cogito

Nja, jag undrar om det inte var så att folket visste att de väntade på någon och när de såg Johannes trodde de att han var messias, inte så värst komplicerat. Det fanns ju (som idag) många olika religioner under den här tiden och det var säkert fler som sa sig vara messias.
Jag tror inte på reinkarnation, det låter totalt onödigt att födad om och om igen... vad är målet?

[Jonas Nystrom]

De som frågade efter EliJah åttahundra år efter hans fysiska frånfälle förutsatte rimligtvis någon form av reinkarnation, wouldn't you say?

Merkava eller ej.

jn, nekrosof

[Tatjana]

De som frågade efter EliJah åttahundra år efter hans fysiska frånfälle förutsatte rimligtvis någon form av reinkarnation, wouldn't you say?

Merkava eller ej.

jn, nekrosof

Återuppståndelse är inte det samma som reinkarnation(?)
Återuppstå=samma egenskaper och personligheter (kommer åter)
re inkarneras= åter födas, men inte förutsatt till samma person?
Jesus har aldrig varit död.
Min uppfattning om reinkarnation är ett evigt kämpande om att få en bättre plats i ett nytt liv.
Återuppståndelse har för mig en betydelse att det är samma person som tas ur döden och återförs in i livet igen.

[cogito]

Tatjana:

Nja, jag undrar om det inte var så att folket visste att de väntade på någon och när de såg Johannes trodde de att han var messias, inte så värst komplicerat. Det fanns ju (som idag) många olika religioner under den här tiden och det var säkert fler som sa sig vara messias.
Jag tror inte på reinkarnation, det låter totalt onödigt att födad om och om igen... vad är målet?

Det var ett ovanlig lättvindigt sätt att handskas med denna specifika bibeltext, för att komma från dig, Tanja . Du byter ut frågan till Johannes om han är Elias mot messias...? Från en historisk person till en allmän framtidsförväntning.

När det gäller reinkarnationsbegreppet förfar du lik en Laplace och finner att det är en hypotes som inte behövs ("Någon Gud behövs ej i min världsförklaring.") Det västerländska reinkarnationsbegreppet (åter i köttet) uppstår ju som ett sätt hos kristna missionärer att begripa meningen med de österländska "själavandring" resp. "återfödseln" som de stöter på. Med det kristna "återuppståndelse"-begreppet i bagaget belyser de hinduiska och buddhistiska traditioner, som i sin tur skiljer sig åt. Så, vad är det egentligen som du inte tror på och som låter totalt onödigt?

mvh/ cogito