Vad är Jaget ?

[ingenar]

Blodet är själen - det är jaget
3 Moseboken 17:11
"Ty köttets själ är i blodet, och jag har själv gett er det på altaret till att bringa försoning för era själar, eftersom det är blodet som bringar försoning genom själen i det."

I Bibeln sägs det att själen är i blodet eftersom blodet är så nära förknippat med livsfunktionerna: ”Ty köttets själ är i blodet, och jag har själv gett er det på altaret till att bringa försoning för era själar, eftersom det är blodet som bringar försoning genom själen i det.”

[förstår mig själv]

Är det sen efter döden som blodet är jaget och själen eller även nu? Om du tex lämnar blod förlorar du då delar av ditt jag? Tycker du att blodgivning är en svår och ondskefull synd?

[ingenar]

Är det sen efter döden som blodet är jaget och själen eller även nu? Om du tex lämnar blod förlorar du då delar av ditt jag? Tycker du att blodgivning är en svår och ondskefull synd?

Sätt dig in i det komplexa i blodet, vad det utför.
Du kan håla liv i kroppen med hjälpmedel, men inte utan blodet.

[Pilatus]

Blodet är själen - det är jaget
3 Moseboken 17:11
"Ty köttets själ är i blodet, och jag har själv gett er det på altaret till att bringa försoning för era själar, eftersom det är blodet som bringar försoning genom själen i det."

Det är en lurig översättning du har. Menar vi samma sak med själ? Det hebre­is­ka ord som tra­di­tio­nellt åter­getts ”själ” (néfesh) har att göra med bi­o­lo­gis­ka funk­tio­ner som skil­jer le­van­de ma­te­ria från död. Själva livsprincipen.
"Ty varje varelses liv är dess blod, och jag har gett er blodet för att ni skall stänka det på altaret och bringa försoning åt er själva. Blodet ger försoning, eftersom det är livet." 3 Mos 17:11 Bibel 2000

[ingenar]

Blodet är själen - det är jaget
3 Moseboken 17:11
"Ty köttets själ är i blodet, och jag har själv gett er det på altaret till att bringa försoning för era själar, eftersom det är blodet som bringar försoning genom själen i det."

Det är en lurig översättning du har. Menar vi samma sak med själ? Det hebre­is­ka ord som tra­di­tio­nellt åter­getts ”själ” (néfesh) har att göra med bi­o­lo­gis­ka funk­tio­ner som skil­jer le­van­de ma­te­ria från död. Själva livsprincipen.
"Ty varje varelses liv är dess blod, och jag har gett er blodet för att ni skall stänka det på altaret och bringa försoning åt er själva. Blodet ger försoning, eftersom det är livet." 3 Mos 17:11 Bibel 2000

"Själ" som en varelses liv
Ibland avser ordet "själ" en människas eller ett djurs liv.
Detta ändrar inte Bibelns definition av själen som en människa eller ett djur.
För att belysa saken: Vi kan säga att en människa är vid liv i betydelsen att hon är en levande varelse.
Vi kan också säga att hon har liv.
På samma sätt är en levande människa en själ.
Men medan hon lever kan man också säga att "själen" är något hon har eller äger.

Gud sade exempelvis till Mose: "Alla de män som var på jakt efter din själ är döda."
Det är uppenbart att Moses fiender sökte hans liv.
(2 Moseboken 4:19; jämför Josua 9:24; Ordspråken 12:10.)
Jesus använde ordet själ på ett liknande sätt, när han sade:
'Människosonen ... har kommit för att ... ge sin själ till en lösen i utbyte mot många." (Matteus 20:28; jämför Matt 10:28.) i vart och ett av dessa fall

[b]Djuren är också levande själar.[/b]
1 Moseboken 1:20 - 24
”Och Gud sade vidare: Må det i vattnet vimla fram ett vimmel av levande själar, och må flygande skapelser flyga över jorden i himlens öppna rymd. 21 Och Gud grep sig an med att skapa de stora havsvidundren och varje annan levande själ som rör sig och som det vimlar av i vattnet, alla enligt deras arter, likaså varje bevingad skapelse enligt dess art. Och Gud såg att det var gott. 24 Och Gud sade vidare: Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, husdjur och andra djur som rör sig och jordens vilda djur enligt deras arter. Och det blev så.”

Till skillnad för:

1 Kor 2:14, 15
”14 Men en själisk* människa tar inte emot det som kommer från Guds ande, ty det är dårskap från henne: och hon kan inte fatta det, eftersom det skall bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan # däremot bedömer verkligen allt, men själv bedöms hon av någon.
* Eller fysisk, det vill säga oandlig.

# Ordagrant den andlige

En andlig människa är en människa som betraktar saker och ting genom trons ögon. Hon ser saker och ting från Guds ståndpunkt.

[Pilatus]

Men medan hon lever kan man också säga att "själen" är något hon har eller äger.

Njea, det låter som du är och snubblar på dualism, att själen är något för sig, ett ting. Det tänkandet finns inte i GT:s böcker. Det är grekerna och deras nyplatonism. Or­det be­tyd­de ur­sprung­li­gen hals, luft­stru­pens och halspulsåderns sam­band med and­ning och liv gjor­de or­det lämpat att be­teck­na li­vet över hu­vud.

[Zokrates]

Men medan hon lever kan man också säga att "själen" är något hon har eller äger.

Njea, det låter som du är och snubblar på dualism, att själen är något för sig, ett ting. Det tänkandet finns inte i GT:s böcker. Det är grekerna och deras nyplatonism. Or­det be­tyd­de ur­sprung­li­gen hals, luft­stru­pens och halspulsåderns sam­band med and­ning och liv gjor­de or­det lämpat att be­teck­na li­vet över hu­vud.

Ursprungligen betydde ordet hals, knappast. Jag skrev för en tid sedan att ordet själ är etymologiskt
besläktat med ordet sjö, sea, ocean, således bör ordet själ ursprungligen ha haft något med vatten
att göra, inte alls särskilt långsökt om man tänker på att luften synes osynlig, men utandning ger
vattenånga som bildar droppar om man andas på en yta, således en inte alls så onaturlig koppling.

[Pilatus]

Men medan hon lever kan man också säga att "själen" är något hon har eller äger.

Njea, det låter som du är och snubblar på dualism, att själen är något för sig, ett ting. Det tänkandet finns inte i GT:s böcker. Det är grekerna och deras nyplatonism. Or­det be­tyd­de ur­sprung­li­gen hals, luft­stru­pens och halspulsåderns sam­band med and­ning och liv gjor­de or­det lämpat att be­teck­na li­vet över hu­vud.

Ursprungligen betydde ordet hals, knappast. Jag skrev för en tid sedan att ordet själ är etymologiskt
besläktat med ordet sjö, sea, ocean, således bör ordet själ ursprungligen ha haft något med vatten
att göra, inte alls särskilt långsökt om man tänker på att luften synes osynlig, men utandning ger
vattenånga som bildar droppar om man andas på en yta, således en inte alls så onaturlig koppling.

Enligt SAOB:
efter hebr. næfæš, själ, svalg, sannol. urspr.: andedräkt

Från Wiktionary:
From Proto-Semitic. Cognate with Hebrew נֶפֶשׁ (néfesh), Akkadian (napištu, ZI, "throat, life"), Aramaic נַפְשָׁא/ܢܲܦܫܵܐ (nap̄šā), Ugaritic (npš)

[Zokrates]

Enligt SAOB:
efter hebr. næfæš, själ, svalg, sannol. urspr.: andedräkt

Från Wiktionary:
From Proto-Semitic. Cognate with Hebrew נֶפֶשׁ (néfesh), Akkadian (napištu, ZI, "throat, life"), Aramaic נַפְשָׁא/ܢܲܦܫܵܐ (nap̄šā), Ugaritic (npš)

Nashama, nafsi, nifs etc, hör till semitiska språkgrupper, men du gör ett misstag, ordet ande kommer från andning,
visserligen en synoym till ordet själ, men det är inte samma ord. En del språk använder det ena, andra språk det andra,
svenskan använder omväxlande både ande och själ, det var ordet själ jag förklarade ursprunget till.

[Pilatus]

Enligt SAOB:
efter hebr. næfæš, själ, svalg, sannol. urspr.: andedräkt

Från Wiktionary:
From Proto-Semitic. Cognate with Hebrew נֶפֶשׁ (néfesh), Akkadian (napištu, ZI, "throat, life"), Aramaic נַפְשָׁא/ܢܲܦܫܵܐ (nap̄šā), Ugaritic (npš)

Nashama, nafsi, nifs etc, hör till semitiska språkgrupper, men du gör ett misstag, ordet ande kommer från andning,
visserligen en synoym till ordet själ, men det är inte samma ord. En del språk använder det ena, andra språk det andra,
svenskan använder omväxlande både ande och själ, det var ordet själ jag förklarade ursprunget till.

Det citat vi utgick ifrån var detta:
3 Moseboken 17:11
"Ty köttets själ är i blodet, och jag har själv gett er det på altaret till att bringa försoning för era själar, eftersom det är blodet som bringar försoning genom själen i det."

"Det hebre­is­ka ord som tra­di­tio­nellt åter­getts ”själ” (néfesh) har att göra med bi­o­lo­gis­ka funk­tio­ner som skil­jer le­van­de ma­te­ria från död."
Bibel.se, Uppslagsdel, själ

Det hebreiska ordet för ande, ruach, är identiskt med de hebreiska orden för luft och vind.

The distinction between soul and spirit also developed in the Abrahamic religions: Arabic nafs (نفس) opposite rúħ (روح); Hebrew neshama (נְשָׁמָה nəšâmâh) or nephesh (in Hebrew neshama comes from the root NŠM or "breath") opposite ruach (רוּחַ rûaħ). Ref. Wikipedia (Spirit)

[ingenar]

Enligt SAOB:
efter hebr. næfæš, själ, svalg, sannol. urspr.: andedräkt

Från Wiktionary:
From Proto-Semitic. Cognate with Hebrew נֶפֶשׁ (néfesh), Akkadian (napištu, ZI, "throat, life"), Aramaic נַפְשָׁא/ܢܲܦܫܵܐ (nap̄šā), Ugaritic (npš)

Nashama, nafsi, nifs etc, hör till semitiska språkgrupper, men du gör ett misstag, ordet ande kommer från andning,
visserligen en synoym till ordet själ, men det är inte samma ord. En del språk använder det ena, andra språk det andra,
svenskan använder omväxlande både ande och själ, det var ordet själ jag förklarade ursprunget till.

Du får ta det from Bibelns ursprungsspråk om du ska förstå det från Bibeln.

[Zokrates]

Enligt SAOB:
efter hebr. næfæš, själ, svalg, sannol. urspr.: andedräkt

Från Wiktionary:
From Proto-Semitic. Cognate with Hebrew נֶפֶשׁ (néfesh), Akkadian (napištu, ZI, "throat, life"), Aramaic נַפְשָׁא/ܢܲܦܫܵܐ (nap̄šā), Ugaritic (npš)

Nashama, nafsi, nifs etc, hör till semitiska språkgrupper, men du gör ett misstag, ordet ande kommer från andning,
visserligen en synoym till ordet själ, men det är inte samma ord. En del språk använder det ena, andra språk det andra,
svenskan använder omväxlande både ande och själ, det var ordet själ jag förklarade ursprunget till.

Du får ta det from Bibelns ursprungsspråk om du ska förstå det från Bibeln.

Min hypotes...
Många ord är onomatopoetiska och är bildade av hur något låter, blixt, åska, kråka, är exempel
som är lätta att känna igen som sådana, liksom orden brus och susa. Svischa är ännu ett liksom
sannolikt ordet för vatten, i sin enklaste form ett åh~ah ljud, men låter verkligen vatten?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Onomatopoetikon
Både ordet å, och fors, beskriver vatten varav det senare låter mer än det förra, båda orden
kännetecknar i vilken ljudfas vattnet befinner sig i, ordet hav är ytterligare en logisk följd
som dessutom är kraftigare än de förstnämnda. Ett mellanting blir sjö rent storleksmässigt, eg.
så förstår vi att även sjö ursprungligen kan ha haft ett sch-ljud följt av a, å, e eller ä ljud,
men att det i vårt språk övergått till ett ö på samma sätt som det i engelskan övergått till ett
e ljud. Även vad som beskrivs med ordet sjö, sea ändrar begreppsbetydelse med tiden. Att ordet
för vatten heter shüi, på kinesiska är alltså inget som bör förvåna oss då det rör sig om hur vi
människor bildar ord utifrån vår konkreta verklighet som vi trots allt befinner oss i, chansen för
att vissa ord är liknande är större ju mer vi tolkar omvärlden liknande, språkets fenomenologi
bearbetas ju av hjärnan efter ett likartat mönster, vilket i sin tur skapar en slags urvärldsbild som
initialt relativt långsamt förändrat vårt urspråk fram till den uppsjö av språk som finns idag varav
de snabbaste förändringarna rent tidsmässigt ligger inom de senaste 2000 åren i en stigande skala.

Mönstret går således igen på det sätt som ord byggs upp och från vilka element som bildar dem,
exempel: [Xuè blod ~ shüi, vatten ] [ sav ~ saft ] [ blod ~ blöt ]. Sambandet är uppenbart,
det är alltså ingen slump att orden bildas så som de gör, de är inte skapade på måfå utifrån
vilket ljud eller läte som helst, de är tvärtom helt igenom genomtänkta logiska konstruktioner.

Idén om fyra eller fem element som bygger upp världen var ganska utbred under antiken och även
långt in i modern tid, men det var i sin tur inget nytt, men vattnet var en symbol för både visdom
och liv vilket även således påverkar bildningen av orden, jmf. Shui,vatten,Shēnghuó,liv,
ser man inte denna uppenbara koppling till ordet själ, så är man förmodligen ordblind!

"Berömda grekiska filosofer som Anaximenes, Platon, och Pythagoras var några av de som under antiken
utvecklade idén om världsalltet som inordnat i fyra eller fem element. Inom många religioner, som till
exempel islam, judendomen, taoismen och buddhismen, har de fyra grundelementen
jord, luft, eld och vatten, spelat en relativt stor roll."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Klassiska_element

Förvisso är ordet själ något som hör till bibelkontexten och används därmed mest i detta syftet, men
ordet som sådant är inte rippat rakt av från bibeln, det är översatt med ett inhemskt existerande
likvärdigt ord, som troligen var i bruk före kristnandet, vårt ord för själ är således inte ett
semitiskt låneord utan mycket äldre än så.

[ingenar]

Du får ta det from Bibelns ursprungsspråk om du ska förstå det från Bibeln.

Min hypotes...
Många ord är onomatopoetiska och är bildade av hur något låter, blixt, åska, kråka, är exempel
som är lätta att känna igen som sådana, liksom orden brus och susa. Svischa är ännu ett liksom
sannolikt ordet för vatten, i sin enklaste form ett åh~ah ljud, men låter verkligen vatten?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Onomatopoetikon
Både ordet å, och fors, beskriver vatten varav det senare låter mer än det förra, båda orden
kännetecknar i vilken ljudfas vattnet befinner sig i, ordet hav är ytterligare en logisk följd
som dessutom är kraftigare än de förstnämnda. Ett mellanting blir sjö rent storleksmässigt, eg.
så förstår vi att även sjö ursprungligen kan ha haft ett sch-ljud följt av a, å, e eller ä ljud,
men att det i vårt språk övergått till ett ö på samma sätt som det i engelskan övergått till ett
e ljud. Även vad som beskrivs med ordet sjö, sea ändrar begreppsbetydelse med tiden. Att ordet
för vatten heter shüi, på kinesiska är alltså inget som bör förvåna oss då det rör sig om hur vi
människor bildar ord utifrån vår konkreta verklighet som vi trots allt befinner oss i, chansen för
att vissa ord är liknande är större ju mer vi tolkar omvärlden liknande, språkets fenomenologi
bearbetas ju av hjärnan efter ett likartat mönster, vilket i sin tur skapar en slags urvärldsbild som
initialt relativt långsamt förändrat vårt urspråk fram till den uppsjö av språk som finns idag varav
de snabbaste förändringarna rent tidsmässigt ligger inom de senaste 2000 åren i en stigande skala.

Mönstret går således igen på det sätt som ord byggs upp och från vilka element som bildar dem,
exempel: [Xuè blod ~ shüi, vatten ] [ sav ~ saft ] [ blod ~ blöt ]. Sambandet är uppenbart,
det är alltså ingen slump att orden bildas så som de gör, de är inte skapade på måfå utifrån
vilket ljud eller läte som helst, de är tvärtom helt igenom genomtänkta logiska konstruktioner.

Idén om fyra eller fem element som bygger upp världen var ganska utbred under antiken och även
långt in i modern tid, men det var i sin tur inget nytt, men vattnet var en symbol för både visdom
och liv vilket även således påverkar bildningen av orden, jmf. Shui,vatten,Shēnghuó,liv,
ser man inte denna uppenbara koppling till ordet själ, så är man förmodligen ordblind!

"Berömda grekiska filosofer som Anaximenes, Platon, och Pythagoras var några av de som under antiken
utvecklade idén om världsalltet som inordnat i fyra eller fem element. Inom många religioner, som till
exempel islam, judendomen, taoismen och buddhismen, har de fyra grundelementen
jord, luft, eld och vatten, spelat en relativt stor roll."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Klassiska_element

Förvisso är ordet själ något som hör till bibelkontexten och används därmed mest i detta syftet, men
ordet som sådant är inte rippat rakt av från bibeln, det är översatt med ett inhemskt existerande
likvärdigt ord, som troligen var i bruk före kristnandet, vårt ord för själ är således inte ett
semitiskt låneord utan mycket äldre än så.[/quote]


Myran Max & hans kompisar spelade boll med elefanterna.
Det blev hårda tag, och till slut blev det en tackling för mycket.
Max blev så arg att han sparkade en av elefanterna på benet.
Elefanten vände sig om och släppte en skit över Max.
Max kravlade sig upp ur skiten ännu argare och skrek: "mitt i ögat oxå din %%##%"
Spelet gick vidare och till slut blev det villt slagsmål med en elefant.
Alla myrorna kastade sig på honom, och elefanten skakade av sig alla myrorna, utom Max som hängde kvar runt elefantens hals.
Då skrek alla myrorna i en kör: - "STRYP HONOM MAX"

[Sceptisk]

Det finns inget jag. "Jag" är ett ord vi använder för ordningens skull och av bekvämlighet så vi slippet peka på oss själva och beskriva allting vi pekar på. Dock så finns det inget "jag" i någon egentlig bemärkelse.

[ingenar]

Det finns inget jag. "Jag" är ett ord vi använder för ordningens skull och av bekvämlighet så vi slippet peka på oss själva och beskriva allting vi pekar på. Dock så finns det inget "jag" i någon egentlig bemärkelse.

Vad fint att det inte finns något jag, då finns inte själviskheten, jag först andan.
Värden är räddad!