Hur kommer det sig att folk är ateister?

[evasson]

En ateist har ingen erfarenhet utav ovillkorlig kärlek, och denne tror inte att det existerar något sådant. Denne säger att inga empirisk bevis för en Gud, och självklart existerar det inga sådana för denne heller.

[freddemalte]

En ateist har ingen erfarenhet utav ovillkorlig kärlek, och denne tror inte att det existerar något sådant. Denne säger att inga empirisk bevis för en Gud, och självklart existerar det inga sådana för denne heller.

Det viktigaste är inte huruvida man tror på Gud eller ej, utan hur man beter sig mot sina medmänniskor, djur och den övriga planeten. Att haka upp sig på huruvida någon är troende eller ej leder sällan någon vart.

Hälsar Fredrik

[evasson]

ja det stämmer, tänk om alla utgick ifrån värdighet såsom att inte smutsa ned naturen.

Lågt värderade människor i det nya samhället

Den som misshandlar djur
Den som smutskastar andra människor
Den som misshandlar andra människor
Den som stjäl från andra människor
Den som slaktar djur på ett plågsamt sätt
Den som påtvingar andra sina åsikter
Den som inte vill delta i samhället genom flitigt arbete
Den som vanvårdar sig själv genom onyttig kost
Den som vanvårdar sina barn och prioriterar prylar såsom sin BMW istället

Men få vågar ju uttrycka sig så här som jag gör Fredrik.

[Pilatus]

En ateist har ingen erfarenhet utav ovillkorlig kärlek,

Det är lätt till att ta i för mycket då en meningsmotståndare skall nagelfaras. Det finns många exempel på föräldrar som visat sina barn just en ovillkorlig kärlek. Och det finns en stark berättelse om ett sådant tillfälle i Luk 15:11f.

[Sceptisk]

evasson

Alla människor har någon slags världsbild eller verklighetsuppfattning. Men alla uppfattningar om världen inkluderar inte en teistisk uppfattning. För den teistiska uppfattningen är att universum styrs av någon. De som därför inte delar den uppfattningen kallas för ateister. Men det finns också apateister som helt enkelt inte bryr sig, som till exempel Buddhisterna skulle jag nog klassa som apateister. De som kallar sig själva för ateister gör det av många olika anledningar som är deras egna men det betyder inte att de saknar en egen verklighetsuppfattning. Tvärtom så har de ofta en naturalistisk verklighetsuppfattning.

Vi är begränsade av vårt språk och vårt språk är teistiskt laddat, vi använder termer som lagar (som i naturlagar), styrsel och kontroll. Men dessa begrepp syftar ju på någon med intelligens och avsikter. Det är något som naturalisten och ateisten anser inte finnas.

[ingenar]

evasson

Alla människor har någon slags världsbild eller verklighetsuppfattning. Men alla uppfattningar om världen inkluderar inte en teistisk uppfattning. För den teistiska uppfattningen är att universum styrs av någon. De som därför inte delar den uppfattningen kallas för ateister. Men det finns också apateister som helt enkelt inte bryr sig, som till exempel Buddhisterna skulle jag nog klassa som apateister. De som kallar sig själva för ateister gör det av många olika anledningar som är deras egna men det betyder inte att de saknar en egen verklighetsuppfattning. Tvärtom så har de ofta en naturalistisk verklighetsuppfattning.

Vi är begränsade av vårt språk och vårt språk är teistiskt laddat, vi använder termer som lagar (som i naturlagar), styrsel och kontroll. Men dessa begrepp syftar ju på någon med intelligens och avsikter. Det är något som naturalisten och ateisten anser inte finnas.

På grund av att religiösa ledare inte följer Guds ord och lägger sig i politik.

[Kristofer]

En ateist har ingen erfarenhet utav ovillkorlig kärlek, och denne tror inte att det existerar något sådant. Denne säger att inga empirisk bevis för en Gud, och självklart existerar det inga sådana för denne heller.

Det viktigaste är inte huruvida man tror på Gud eller ej, utan hur man beter sig mot sina medmänniskor, djur och den övriga planeten. Att haka upp sig på huruvida någon är troende eller ej leder sällan någon vart.

Hälsar Fredrik

kanske har du rätt...jag tror dock att en tro på Gud, i stor utsträckning, påverkar just detta...eller vad tror du? enligt min mening kan man inte tro på Gud (åtminstone kristendomens Gud) och inte samtidigt bete sig kärleksfullt mot sin omgivning.

Att tro att det finns en mening med livet tror jag innebär att man värderar livet på ett annat sätt än om man enbart ser det som en "kausal slump". Om människan själv är universums högsta kraft kan jag motivera alla mina egna egoistiska mål och behov, för vem ska kunna hävda att inte mina tankar är det mest sanna som tänkts eller att mina behov är det viktigaste som finns?...finns det en allsmäktig kraft (som per se har ett bredare perspektiv än jag) som säger att alla människor är värda lika mkt är det inte längre upp till mig att avgöra om jag kan få fördelar på bekostnad av ngn annan...och...ahhh, jag ska inte bli långrandig, du förstår min fråga och min poäng

[reflex]

Egentligen är frågan felaktigt ställd.
Vad man istället borde undra över är varför vi inte alla är ateister.
Vi är ett djur bland andra djur och sannolikt är samtliga andra levande varelser ateister i den meningen att de inte har någon religion.
Varför är då inte alla människor också ateister? Så borde frågan ställas.

[reflex]

En ateist har ingen erfarenhet utav ovillkorlig kärlek, och denne tror inte att det existerar något sådant. Denne säger att inga empirisk bevis för en Gud, och självklart existerar det inga sådana för denne heller.

Det viktigaste är inte huruvida man tror på Gud eller ej, utan hur man beter sig mot sina medmänniskor, djur och den övriga planeten. Att haka upp sig på huruvida någon är troende eller ej leder sällan någon vart.

Hälsar Fredrik

kanske har du rätt...jag tror dock att en tro på Gud, i stor utsträckning, påverkar just detta...eller vad tror du? enligt min mening kan man inte tro på Gud (åtminstone kristendomens Gud) och inte samtidigt bete sig kärleksfullt mot sin omgivning.

Här tycker jag att du har fel. Helge Fossmo till exempel trodde tydligen på Gud. Det finns garanterat massor av liknande exempel. Det går alltid att resonera sig fram till ett sätt att rättfärdiga onda handlingar trots att man tror på Gud.

[freddemalte]

En ateist har ingen erfarenhet utav ovillkorlig kärlek, och denne tror inte att det existerar något sådant. Denne säger att inga empirisk bevis för en Gud, och självklart existerar det inga sådana för denne heller.

Det viktigaste är inte huruvida man tror på Gud eller ej, utan hur man beter sig mot sina medmänniskor, djur och den övriga planeten. Att haka upp sig på huruvida någon är troende eller ej leder sällan någon vart.

Hälsar Fredrik

kanske har du rätt...jag tror dock att en tro på Gud, i stor utsträckning, påverkar just detta...eller vad tror du? enligt min mening kan man inte tro på Gud (åtminstone kristendomens Gud) och inte samtidigt bete sig kärleksfullt mot sin omgivning.

Att tro att det finns en mening med livet tror jag innebär att man värderar livet på ett annat sätt än om man enbart ser det som en "kausal slump". Om människan själv är universums högsta kraft kan jag motivera alla mina egna egoistiska mål och behov, för vem ska kunna hävda att inte mina tankar är det mest sanna som tänkts eller att mina behov är det viktigaste som finns?...finns det en allsmäktig kraft (som per se har ett bredare perspektiv än jag) som säger att alla människor är värda lika mkt är det inte längre upp till mig att avgöra om jag kan få fördelar på bekostnad av ngn annan...och...ahhh, jag ska inte bli långrandig, du förstår min fråga och min poäng

Jag känner inte någon som uttryckligen tror på Gud så jag vet ej om de är trevligare och kärleksfullare än de jag känner. Är det så att samhället i de länder där religiositeten är mer utbredd än i Sverige är kärleksfullare och trevligare än här?

Hälsar Fredrik

[evasson]

1. Månen var blå förra natten
Mina ögon kändes förlamade
Jag ville kyssa dina läppar men inte längre
En kvinna i Göteborg hemsöker mig


2. Jag ser bortom orden, kvinnan som jag älskar hon finns inte här
Kanske kommer vi aldrig mötas, och jag vågar inte ens tänka tanken
Ifall jag blir den jag tror mig bli, kommer du vilja träffa mig då,
hur kan poesi överträffa ögat, hur kan vi uttrycka det som finns inom oss


3. en ros med 1000 pärlor
en ros som svävar ovanför oss
likt marlyn monroes kjol


4. dina händer rör vid mig, det är svårt att vara utan dig
du är mitt liv du är min glädje
du lever med mig i min skridsko dans


5. att försöka säga något utan att säga något
att se ut som att man vet när man enbart ser
att vara sorgsen


6. Jag gick omkring som Charlie Caplin,
rotade pland soporna, min situation var inte värre en många cigenares,
eller den blindes eller den förlamades.

[Algotezza]

En ateist har ingen erfarenhet utav ovillkorlig kärlek, och denne tror inte att det existerar något sådant. Denne säger att inga empirisk bevis för en Gud, och självklart existerar det inga sådana för denne heller.

1. Vad menar du med ovillkorlig kärlek? Föräldrars kärlek till sina barn brukar vara ovillkorlig - barnen behöver inte vara något annat än vad de är för att få den, oavsett om föräldrarna tror på någon gud eller ej.

2. Om det finns empiriska bevis för Guds existens eller ej beror på vad slags gudsbild du har. Alla som tror på någon form av gudomlighet har inte samma gudsbild. Det finns monoteister, polyteister, panteister, deister... för att nämna de vanligaste...

3. Oavsett vilken bild av en gud av något slag vi har snickrat ihop, vilka bevis finns för en sådan varelses existens?

För övrigt fungerar religionen ofta,såväl förr som nu, som ett sätt att skaffa sig andlig makt över andra för att styra deras beteende så man själv kan uppnå det man åtrår, om det så är av materiell, monetär eller sexuella natur - eller bara handlar om behaget i att få andra att tänka och agera som man själv vill.

/Algotezza

[reflex]

Egentligen är frågan felaktigt ställd.
Vad man istället borde undra över är varför vi inte alla är ateister.
Vi är ett djur bland andra djur och sannolikt är samtliga andra levande varelser ateister i den meningen att de inte har någon religion.
Varför är då inte alla människor också ateister? Så borde frågan ställas.

Egentligen skulle jag vilja gå ett steg till på den här tankegången.
Varför är människor religiösa?
Är kanske religiositet egentligen en slags sinnessjukdom?
De flesta är överens om att religiösa människor är lika intelligenta som icke religiösa. Ändå köper den som är religös förklaringar som saknar varje förankring
i den upplevda verkligheten och som normalt skulle förkastas av vårt logiska coh ifrågasättande intellekt.
Varför tror vi på den nänniska som påstår sig ha fått uppenbarelser från Gud som han eller hon säger sig ha fått i uppgift att förmedla till "människorna"?
Varför är vi så lätta att lura? Det måste finnas en osäkerhet och otrygghet som skapar ett inre tomrum som girigt suger åt sig och är berett att tro på de
mest fantastiska historier och som samtidigt sätter vårt normala kritiska tänkande ur spel.
Vissa människor är vaccinerade mot religiösa villfarelser medan andra går till ytterlighet och på sätt och vis förlorar sin själ för att isället bli ett redskap för andra.

[Zokrates]

Egentligen är frågan felaktigt ställd.
Vad man istället borde undra över är varför vi inte alla är ateister.
Vi är ett djur bland andra djur och sannolikt är samtliga andra levande varelser ateister i den meningen att de inte har någon religion.
Varför är då inte alla människor också ateister? Så borde frågan ställas.

Egentligen skulle jag vilja gå ett steg till på den här tankegången.
Varför är människor religiösa?
Är kanske religiositet egentligen en slags sinnessjukdom?
De flesta är överens om att religiösa människor är lika intelligenta som icke religiösa. Ändå köper den som är religös förklaringar som saknar varje förankring i den upplevda verkligheten och som normalt skulle förkastas av vårt logiska coh ifrågasättande intellekt.
Varför tror vi på den nänniska som påstår sig ha fått uppenbarelser från Gud som han eller hon säger sig ha fått i uppgift att förmedla till "människorna"?
Varför är vi så lätta att lura? Det måste finnas en osäkerhet och otrygghet som skapar ett inre tomrum som girigt suger åt sig
och är berett att tro på de mest fantastiska historier och som samtidigt sätter vårt normala kritiska tänkande ur spel.
Vissa människor är vaccinerade mot religiösa villfarelser medan andra går till ytterlighet och på sätt och vis förlorar sin själ
för att isället bli ett redskap för andra.

Ja detta är egendomligt så till vida att de flesta religiösa tror på fenomen som de aldrig själva upplevt, man får
hålla i minnet att tron handlar om idéer, inte konkreta upplevelser i form av att något yttre rent fysiskaliskt har
manifesterat sig. Ser man krasst på religion så handlar det främst om att sälja in budskap för att det gynnar några
rent ekonomiskt, de Abrahamistiska religionerna är således inget annat än bedrägeri och geschäft och det enda
vettiga hade varit att arrestera de i toppen av detta lurendrejeri och låta dem själva få möta sin skapare!

[Algotezza]

Religion vilar på känslan av att det finns något kvalitativt mer omfattande eller djupare än människan och att det "finns något bortom bergen". Det är naturen det handlar om - som sträcker sig ut i rymden och "bortom det bortom". Pan-teism - gud är allt, världsalltet - vill man ha ett namn på gudomen är det därför Pan, naturens gudomlighet.

Panflöjten idag är synthen. Kolla mina synthlåtar här:

http://filosofiforum.com/diskussionsforum/Nya-kompositioner-pa-natet-9898

/Algotezza