Minne

[klorofyll]

Minne är väl ganska lätt att skapa, hela naturen runt omkring oss har minne, den anpassar sig, de objekten som glömmer fort passar i vissa miljöer, och de som har gott minne passar i vissa miljöer, sedan finns det objekt som passar i vissa miljöer för att anpassar sig lätt, exempelvis vatten. Det ska väl enligt definitionen av liv till något mer. Ok, reproduktion kanske, ett DNA som förs vidare som i olika typer av träd och växter, osv osv.

Men jag tänker, varför tror jag så. Varför antar jag att det finns något mer medvetande än mitt. Kan det vara så att jag associerar mitt medvetande med mina egenskaper och antar att allt som har liknande egenskaper har medvetande. Om ni frågar mig så känns detta med livfull och livlös materia och DNA som en stor projektion. Ska vi glömma detta, sluta analysera, börja tänka andligt och lita på att det finns en andre utan att.. Vad tror ni?

[freddemalte]

Man behöver inte förutsätta upplevandet eller medvetandet hos den andre för en fungerande social eller trivsam relation till den andre. Det räcker med det som sker i vardagen, dvs att man reagerar och agerar på den andres beteende.

[klorofyll]

Jag tror inte att du menar det du skriver, däremot tror jag att det finns väldigt många människor som känner sig ensamma, fast att det inte skulle behöva vara så. Den andre individen skänker inspiration, ger mening åt tillvaron. Vad vore vi utan varandra, eller vad vore världen utan kapten James Krok?