Trans-musik-vision-alien encounter!

[Angelina]

En dag, en helt vanlig dag, satt jag och spelade på min lilla synth. Vi hade det så mysigt, synthen och jag, som vi brukar ha. Det är roligt att göra musik och att spela in musik. Så detta var vad vi gjorde, jag och Herr Yamaha.
Det var bara det att denna dagen så blev det något helt annorlunda än vad det annars brukar bli. Det blev helt vansinnigt. Iof kan det bli vansinnigt annars också, men inte av det här slaget. För när jag hade klinkat lite en stund, en minut sådär, så fick jag en vision som var så stark att den nästan gränsade till hallucination. Helt plötsligt blev rummet helt svart och sakta framträder främmande gestalter framför mig. De var cirka 5 stycken och hade inga kläder förutom ett höftskynke, de hade mellanbrun hy och var blonda med blåa ögon. De såg ut som väldigt brunbrända skandinaver som bott i djungeln ett tag och blivit muterade av utomjordlingar. De var alltså inte av denna världen, det var helt klart.
Jag forsätter att spela hela tiden utan att tänka på det och efter en stund ca en minut till så kommer en av dem upp bakom mig och sträcker in sin hand i min och nu är det han som spelar. Sedan är det som att de turas om att spela med min hand, som om att de pratar med varandra genom tonerna. Man kan höra olika rytmer och kombinationer som är karakteristiska för de olika individerna. Efter ett tag blir jag lite rädd, eftersom det pågår så länge och jag känner hur hjärtat börjar bulta allt snabbare. Nu har fingrarna fixerat sig vid tre toner och jag kan inte längre kontrollera handen alls. Jag tittar på den, ser hur den tycks spela snabbare och allt mer frenetiskt och fundera på om jag ska ropa på hjälp, för jag kan inte få den att sluta hur mycket jag än försöker. Samtidigt försöker jag intala mig att det inte är någon fara, att det här är något jag ska vara glad och tacksam över att det händer och att det kommer att ta slut så småningom, om inte annat så kommer min sambo att märka att något är fel efter ett tag. Men han är helt inne i sitt tv-spelande och märker ingenting, så jag försöker ropa på hjälp, men inga ord kommer ur min mun.
Paniken stiger och jag pendlar hela tiden mellan rädsla och nyfikenhet. Till slut, efter 15 minuter lyckas jag med stor viljekraft få handen att sluta spela. Innan jag hinner pusta ut och berätta för sambon om vad som hänt så får jag ytterligare en vision. Jag slungas ut i rymden och åker mot Jorden och smälter samman med dess energi. Det var deras sätt att säga tack. Att det var en ära att smälta samman. För dem med mig och för mig med Jorden.
Jag sitter helt tyst ett tag efter detta, i lagom chocktillstånd. Märker att jag lyckats spela in allt på datorn, musiken som de/jag spelade. Trycker snabbt som attan på "spara", och sedan kommer reaktionen. Jag börjar skratta hysteriskt samtidigt som jag försöker berätta för den smått oroade sambon om det underliga händelseförlopp som just utspelat sig i min lilla värld.
Jag lyssnar på det om och om igen och återupplever alltihop ett antal gånger, försöker hitta mönster, koder i melodierna, som ska betyda något. Men det är inte lätt, det kanske inte betyder något heller. Jag kanske föll in i trans, eller någon slags sömn. Folk kan ju gå i sömnen, så varför skulle de inte kunna spela också, men det kändes inte riktigt som en vanlig dröm och jag har heller inte som vana att somna sittandes framför datorn. Nåja. Jag har experimenterat en del med materialet, testat olika ljud, lagt till trummor och dylikt, men kom fram till att ett enkelt pianoljud fugerar bäst om man vill försöka sig på att analysera musiken. Därför har jag gjort en mp3 av den, så att andra kan lyssna på den med och säga vad de tror, känner och tycker om det hela.
http://www.pinkeye.se/abduction.mp3
Fungerar rätt bra som meditationsmusik annars.

[spectra]

Låter lite som Gurdjeff (eller om det var Ouspensky) som spelade klaviatur några liknande alster.

Har denna separation hänt förut? Det kan ju vara att du har lätt att transformera dig in i andra kategoriella världar. Alltså, du har en större frihet att lösgöra dig ifrån 'vardagens hämmande struktur', som fjättrar oss till just 'envägsseende'.

Lycka till på dina vidare färder...
/spectra.

[Advocate]

Jag vågar då inte sätta på den där musiken

[Jonas Nystrom]

Lyssnade på delar av inspelningen. Från det jag hörde och det du beskriver tycks det mig röra sig om följande:

Du har med hjälp av Yamaha och musiken försatt dig i ett tillstånd där du är mottaglig för närvaron av väsen som inte är fysiska. Visionerna är dina egna men väsendena bakom dem är verkliga. Såvitt jag kan bedöma rör det sig om elementarväsen. Inte naturväsen, märk väl, men elementarväsen alstrade av människan. Eller nedkallade till vår himlakropp av människan - med hjälp av just elektroniken. Deras element är inte det fasta, flytande, gasartade eller brinnande utan det elektromagnetiska. Du lockade fram dem genom de rytmer och intervaller du spelade samtidigt som du försatte dig själv i en lätt extas (lämnade kroppen en smula) så att du kunde uppfatta dem OCH så att de kunde slinka in i din kropp och lattja med synten. Av musiken att döma rör det sig inte om särskilt högstående väsen, snarare rätt primitiva. Du är säkert hundra gånger smartare än de är (även om sådana väsen ibland vill få oss att tro motsatsen).

Jag tror inte att det är sunt i längden att låta dem komma in i dig på det där viset. Varken för dig eller för dem. Men jag förstår om du tycker det är spännande och du gör givetvis som du själv vill.

Om jag vore i din situation så skulle jag använda min begåvning till att finna klanger och toner i naturmaterial i stället. De väsen du då kan få kontakt med är annorlunda. Och behöver verkligen vår hjälp. Dessutom är de tacksamma och hjälper gärna till i sin tur. Sjung. Kula. Gör ett klangspel av trästavar, spela på det vid... nej MED en bäck som porlar. Och var uppmärksam. Ta inte med dig inspelningsapparatur, låt det vara en intim stund. Du är värdefull för dem. Eller skulle kunna vara i alla fall.

Lycka till!
jn