Vad styr - din SJÄL??

[* KYREUS *]

Jag, Kadmoz, hävdar att du (förstås) har en själ och att modern forskning kan spegla dess styr-influenser. Eftersom jag har en GUDs-tro, vill jag ärligen också anföra att GUD finns med i bilden. Tex så här:
1. GUD har lagt evigheten i människors hjärtan, berättar Bibeln
2. Samma grund-dogm hävdar vidare att människan är skapad till GUDs avbild. Detta är min kosmologiska utgångspunkt och bakgrund.

>>>>>>>>>>> så till forskningen här och nu<<<<<<<<<<<

/Den skrift jag här vill rekommendera för tanke-inspiration i dessa frågor (dvs själens styr-influenser) är skriven av Stefan Klein, journalist-författare och forskare i bio-fysik. förlag: Natur&Kultur, titel "Lycko-formeln"/

* M A N O D V A R A *

>>>> grundprincip enligt Klein: själen formas av ERFARENHET<<<<<

Jag citerar nu Klein:
"Den här uppfattningen har alltid företrätts av Österlandes filosofi, som på många punkter ligger nära den moderna hjärnforksningens rön.
Både buddismens psykologi och neurovetenskapen tillmäter de omedvetna emotionerna stor betydelse och är överens om att

-------- själen formas av erfarenhet

Den buddistiska psykologin har i alla tider erkänt något som västvärldens filosofer länge bestridit, nämligen att det finns omedvetna själsförnimmelser som når fram till medvetandet

-------- genom en port till själen kallad MANODVARA

Dagens neuropsykologi har en liknande uppfattning."


Slut citat av Klein.

FRÅGAN FÖR DAGEN: 1a/ Anser du att människan har vad vi vanligen
kallar en själ?

b/ anser du vidare att den själen i så fall är
ett helt ir-religiöst existentiellt fenomen -
eller instämmer du i ´Kadmos tes ´
att den är en GUDA-GNISTA?

c/ - och slutligen: delar du Kleins tes att
SJÄLEN FORMAS AV ERFARENHETER??


Wallraff * KADMOZ

[Viola]

Själen finns som summan av tanke och känsloliv.

Själen formas av erfarenheter i det temperament och
själsförmögenheter som du har med dig från födseln.

Själen är din egen gnista.

[Tomas Brolins målgest]

Svar på fråga 1a: Nej.

[Luca Brasi]

Jag skulle vilja inleda med att säga att jag respekterar din tro, samt påminna om att man i en filosofisk diskussion skall argumentera öppet och förutsättningslöst. Av personlig erfarenhet vet jag att många religiösa människor har svårt för detta. Jag hoppas att du har den förnuftiga inställningen à la Poppers kritiska rationalism, ”du kan ha rätt i din kritik och jag kan ha fel, men jag kan förbättra min kunskap med hjälp av din kritik”.

Är du, helt ärligt, öppen för möjligheten att Gud inte existerar? Jag tycker det är lustigt att två människor kan vara fullständigt övertygade om motsatserna i en sådan stor och viktig fråga som Guds vara eller icke vara. Vad tror du att det beror på?

Hursomhelst, jag skulle gärna vilja veta vad du har för rationella argument för att godta dina grundpremisser:

”1. GUD har lagt evigheten i människors hjärtan, berättar Bibeln.
2. Samma grund-dogm hävdar vidare att människan är skapad till GUDs avbild. Detta är min kosmologiska utgångspunkt och bakgrund.”

(”För att det står i bibeln” anser jag är att svagt argument.)

För övrigt är jag övertygad om att människan inte har någon religiös form av själ, eller ett kantianskt noumenalt jag. Vi har ingen anledning att anta att människan har en metafysisk själ. Begreppet själ tror jag har konstruerats av människan på grund av att vi har får stor respekt för naturens komplexitet. För att förklara alla fantastiska fenomen evolutionen och jordens utveckling burit med sig tar vi tillflykt till enkla, lättförståeliga förklaringar som Gudsskapelse och själaexistens.

Begrepp som själ och Gud är bekväma, men är tyvärr rena lögner. Jag tror att det ibland till och med är farligt att sådana stora lögner etablerar sig i samhället och styr våra val och vårt handlande. Ta bara alla onödiga religionskrig som exempel, eller pastor Åke Greens rättfärdigande av att nedvärdera homosexuella osv.

God natt gott folk!

[* KYREUS *]

>>>>> så du tror alltså inte på någon GUDA-gnista? I så fall - varför inte?? - om man nu får fråga...

* Nestor Kadmoz

[* KYREUS *]

>>>>>>>>>> du svara nej på fråga 1 a; och det är ju både din möjlighet och stora rättighet. Men! Jag tycker nog du kunde anfört en argumentation med belägg som illustrerar din åsikt...

*Nestor Kadmoz

[meanman]

Kadmos/

Du har en föreställning om en 'själ'.

Vad du menar med 'själ' kommer klart att framgå av vad du menar händer vid vår död.

[Tomas Brolins målgest]

Kadmos, jag tror inte på någon cartesiansk dualism helt enkelt.

I det här fallet skulle man nog kunna kalla mig materalist, i den meningen att jag är helt på det säkra med att vi är fullt konstituerade av får fysiologi (samt att själen då är ett vilset påhitt, en lätt tolkning av sakernas tillstånd, precis som så mycket annat i historien - och nutiden också, givetvis).

[Johan Ågren]

Jag är inte dualist - men det mesta av det vi identifierar oss med kan existera oberoende av den del av vår upplevelse vi kallar kropp. Det vi kallar erfarenheter brestår av samma sorts information som våra kroppar består utav. När vi drömmer på natten består dessa drömmar av samma information som när vi drömmer på dagen. När vi dör är det ungefär som att vakna upp ur den dröm som var vårt liv, och att sedan utifrån den information vi har med oss skapa nya synteser. Vi har även med oss alla missförstånd om livet vi får tampas med för att till slut koherera med det informationsflöde som är relevant, den information som ligger bakom och var upphov till våra liv till att börja med. Vi har således ingen medvetenhet i den bemärkelse att vi är kroppar som har en själ som är medveten. Det vi kallar medvetande är själva substansen, och våra kroppar - inklusive den mätta hjärnaktiviteten - är en del av denna medvetenhet.

Är ovanstående något som du Kadmos kan tänka dig vara rimligt?

Johan

[* KYREUS *]

Jag är inte dualist - men det mesta av det vi identifierar oss med kan existera oberoende av den del av vår upplevelse vi kallar kropp. Det vi kallar erfarenheter brestår av samma sorts information som våra kroppar består utav. När vi drömmer på natten består dessa drömmar av samma information som när vi drömmer på dagen. När vi dör är det ungefär som att vakna upp ur den dröm som var vårt liv, och att sedan utifrån den information vi har med oss skapa nya synteser. Vi har även med oss alla missförstånd om livet vi får tampas med för att till slut koherera med det informationsflöde som är relevant, den information som ligger bakom och var upphov till våra liv till att börja med. Vi har således ingen medvetenhet i den bemärkelse att vi är kroppar som har en själ som är medveten. Det vi kallar medvetande är själva substansen, och våra kroppar - inklusive den mätta hjärnaktiviteten - är en del av denna medvetenhet.

Är ovanstående något som du Kadmos kan tänka dig vara rimligt?

Johan

[* KYREUS *]

Hela ditt inlägg; din reflektion är synnerligen intressant. Människan som en existentiell - HELHET. Jag skall fundera mera över dina tankar och återkomma, för de är synnerligen värda en utveckling.

Mvh KADMOZ

[Viola]

>>>>> så du tror alltså inte på någon GUDA-gnista? I så fall - varför inte?? - om man nu får fråga...

* Nestor Kadmoz

Varför skulle jag inte tillskriva mig själv de eventuella gnistor
jag kan åstadkomma?

[* KYREUS *]

- visst, kära Viola, skall man tillskriva sig egna kvaliteter. Grundfrågan kvarstår: - varifrån kommer dessa kvaliteter - från allra första början?

Wallraff *KADMOZ

[Viola]

- visst, kära Viola, skall man tillskriva sig egna kvaliteter. Grundfrågan kvarstår: - varifrån kommer dessa kvaliteter - från allra första början?

Wallraff *KADMOZ

Ursäkta men nu har du ändrat frågan - kan inte se att det
är samma fråga som den här:

b/ anser du vidare att den själen i så fall är
ett helt ir-religiöst existentiellt fenomen -
eller instämmer du i ´Kadmos tes ´
att den är en GUDA-GNISTA?

Om det bara handlar om hur man fått dessa kvaliteter från
första början - då är ju själen ändå detsamma precis som
potatisen är samma potatis hur den än har kommit till.

Och hur människan - djuren - naturen - hela universum kommit till vet jag inte. Om det är orsaken till detta du kallar "gud" så
låter jag det få bli öppet vad orsaken är.
Jag är ändå övertygad om att denna orsak inte har ett dugg med gud, Jesus, Allah eller Krishna eller någon annan mytologisk figur att göra.

[* KYREUS *]

Ändrar jag grundfrågan? Kanske, kanske inte. Snarare ser jag själv det så, att jag vill vidga perspektiven i sammanhanget. Trots allt finns grundfrågan med hela tiden.

De antika grekiska filosoferna talade om individen och dennes själ som en del av ett slags evig världssjäl. Vidare sägs ju ingen människa:

1. ...fullt ut kunna vara född som ett TABULA RASA, ett helt oskrivet blad. Tex färgas och formas vi ju inte bara av miljö - utan också av gener.

2. Men vad är det då som formas av gener? Och hur formades generna från första början?

3. Vidare: har gener influens på själen som författaren jag citerar tycks antyda.

Nyfikne *KADMOZ